142

OM  AKHETSLON.

stâ  i  nagot  riniligt  íorliallande  till  den  t  jan  st,  de  gora
mänskliglieten.  Denna  höga  lön,  som  de  ätnjuta,  grundar
  sig  därpa,  alt  det  är  ett  fTital,  som  af  naturen  äro
försedda  med  sadana  slags  gíiíVor  som  artisterna.  Da
samhället  nagot  mera  ntvecklats,  och  civilisationen  i
hetydligare  grad  gcnomträngt  folk  et,  finna  vi  alltid,  att
skön  konst  intager  främsta  rimnnet  bland  dess  högre
iijutningar;  det  blir  alltid  ett  obetydligt  fatal,  som  äro
i  Stand  utt  ntöiVa  konsten,  men  1  bvilken  grad  konstnjiitningen
  eftersträfvas,  visas  bäst  af  de  höga  honorai*,
soin  en  eftorsökt  konstnär  betin  gar  sig.  Som  vi  se,  är
detta  i  full  öfverensstäininelse  med  lagen  om  tillgAng
och  efterfrägan.  Da  det  endast  är  ett  fatal,  som  är  i
stand  att  tillfredsställa  en  betydlig  efterfragan,  ställer
sig  arbetslönen  bögt.
I  alhnänhet  finna  vi,  att  ett  svärare,  besvärligare,
mera  tröttande,  mindre  ansedt  arbete  betingar  högre  lön
än  ett  lättarc,  mindre  ansträngande  eller  ansedt.  Kn
sotare  t.  ex.  betingar  mycket  högre  lön  än  en  vedhiiggare,
  tili  följd  däraf,  att  det  är  ett  mindre  antal,  soin
egnar  sig  ät  sotarens  yrke  än  at  vedhnggarens  eller  i
alhnänhet  dagakarlens;  saledes  se  vi  äfven  här  konknrrensens
  inflytande.  Det  blir  alltid  ett  mindre  antal,  som
söker  de  svärare  eller  mindre  aiisedda  yrkena.
^langa  andra,  mindre  omständigheter,  som  hafva
inflvtande  ])ä  konkurrensen  och  därigenom  pä  arbetslönen, ­
  säsom  t.  ex.  säkerheten  för  framtiden  (om  en
person  har  ntsigt  att  genom  en  plats  fa  sin  hela  framtid
  betryggad,  betingar  han  en  mindre  lön,  ty  det  blii*
alltid  hitüire  att  fa  folk  till  en  plats,  som  erbjuder  langvarig
  säkerhet  än  till  en  mera  tillfällig)  skulle  här  kunna
anföras;  men  de  anförda  exemplen  mä  vara  nog  för  att