OM  ARHETSLON.

147
liand  u})pgjord  plan  kräftigt  uppträda  mot  en  tyrannink
arbetsgifvare.  Jnom  dessa  föreningar  knnna  deras  gomen ­
  sannna  ekonomiska  intressen  diskiiteras;  föreningen
blir  liksom  en  foreningspimkt  für  de  skilda  individernas
  intressen;  och  dessa  föreningar  göra  det  nnyligt
för  arbetarna  att  genom  samvarkan  uppträda  med  en
kraft,  som  är  omöjlig,  da  krafterna  äro  splittrade.
Men  äfven  antaget  att  sädana  reformer  i  produktionens
  bedrifvande  vore  genomiörda,  att  hvarje  arbetare
tdhka  vore  intressent  i  företaget,  saledes  arbetsgifvare
och  arbetstagare  pä  en  gang,  att  genom  associationsväsendet
  heia  den  klass  mellanhänder,  som  för  närvarande
  existerar,  vore  iindanröjd,  och  saledes  prodnktionskostnaden
  sänkt  betydligt,  skulle  äfven  i  detta  fall  arbetarne
  njnta  heia  resultatet  af  deras  arbete?  Nej,  som
vi  i  det  föregaemle  sett,  göres  pä  alt  deras  arbete  ett
afdrag  för  jordräntan.  Egendomsegaren  tager  för  användandet
  af  natnrkraften  sä  stör  del,  som  han  kan,  sä
mycket,  att  arbetet  och  kapitalet  vilja  inläüi  sig  pä  en
fortsatt  Produktion.  Det  betydligaste  afdraget  äterstar
saledes,  hvarior  man  knappast  kan  vänta  annat  än  partiel ­
  iorbättring  under  närvarande  samhällsskick.

Alla  skolor,  alla  partier,  ultra  radikala  säväl  som
konservativa  framhälla  nödvändigheten  af  en  ökad  folkupplysning.
  Ju  mer  den  stora  massan  erhäller  en  sund
och  god  allmän  bildning,  desto  mer  blir  den  i  stand
att  deltaga  i  det,  som  rör  landets  gemensamma  angelägenheter
  och  i  sin  egen  styrelse,  desto  mindre  blifva
farorna  för,  att  den  skall  ledas  af  folkuppviglare,  som