OM  KAPITALVINST.

153

Sjuttonde  Kapitlet.
Om  kapitalvinst.
Med  kapitalvinst  eller  kaj&gt;italranta  första  vi  den
inkoinst,  soni  egaren  af  kapital  däraf  erlmller  oafsedt
det  arbete,  han  nedlagt  pa  dess  användande.  I  den
vinst,  soni  en  fabriksidkare  gür,  ingär  iitoni  räntan  pa
bans  kapital  betalning  für  bans  arbete  ocb  dessntoin  en
premie  für  risk.  Betalning  für  ledningen  af  arbetet  ocb
riskpreniien  skola  vi  noggrant  skilja  fian  den  egentliga
kapitalräntan.  Till  bvilken  inkomstkalla  betalning  für
arbetsgifvarens  arbete  skall  räknas,  ligger  i  själfva  uttrvcket,
  ocb  riskpreniien,  d.  v.  s.  den  vinst,  som  tilltaller
  bonoin  i  de  fall,  da  ad  áren  gär  lyckligt,  eger  sitt
berättigande  endast  däri,  att  den  ntjämnar  vinst  ocb
förlnst;  det  ena  arets  bögre  vinst  ersatter  den  förlust,
som  gjorts  ett  föregaende,  eller  som  möjligen  i  framtiden
  kan  komma  att  göras.  All  arbetsfri  inkomst,  som
erbälles  af  värdepapper  af  allebanda  slag,  räknas  vanügen
  som  kapitalränta,  men  i  manga  fall  iir  det  icke
värklig  ranta,  egaren  ätnjnter,  utan  den  inkomst,  ban
fàr,  kan  vara  bàmtad  annorstans  ifrán.  Om  ban  eger
ett  räntebärande  statspapper,  sä  representerar  detta  en
ford  ran,  som  ban  bar  pa  staten.  Staten  erkänner  sig
bafva  mottagit  ett  visst  vardebelojip,  ocb  pa  detta  bin
betalar  den  ränta.  Men  det  är  icke  alltid  gifvet,  att
staten  produktirt  användt  det  utlagda  beloppet;  ocb  det
är  jii  detta,  som  afgör,  om  det  är  kapital  eller  icke.