OM  KAl'ITALVIX.ST.

157

är  füllt  sä  vigtigt.  Da  det  gäller  att  af  boinull  erhälla
bomullsgarn  och  boniullstyg,  är  arbetet  af  den  största
betydelsen;  da  arbetet  pa  fabriken  afbrytes,  da  fabriken
linder  natten  stänges,  äro  alla  de  producerande  krafterna
tagna  trän  den  nyttiga  värksamheten,  och  mellantiden
knnde,  hvad  produktionsresultatet  angär,  lika  gärna
vara  borta.  Men  sá  är  icke  forlmllandet  vid  t  ex.
akerbruket,  boskapsskötseln,  skogsskötseln,  fiskodling,
nied  ett  ord  vid  alla  de  handteringar,  vid  hvilka  den
naturkraft,  soin  vi  känna  som  organiskt  lif,  värkar.
Dá  niänniskan  här  nedlagt  ett  visst  arbete,  soin  gifvit
natnrkrafterna  den  riktning,  att  de  komnia  att  värka
tili  människans  speciella  fördel,  tillväxer  inänniskans
fbrmögenhet  iitan  vidare  arbete,  genoin  naturkrafternas
eget  värk.  Dá  kapital,  som  ju  endast  är  hvad  man  skulle
knnna  kalla  magasineradt  arbete,  och  arbete  i  det  närvarande
  riktas  pá  vissa  naturkrafter,  liksom  parar  sig
med  dem,  erhälles  däraf  ett  rikligare  och  mángfaldigare
résultat.  Tendensen  till  forökning  ligger  därflir  i  naturkraffen,
  och  kapitalräntan  har  sin  grand  ytterst  i  naturens
  gáfvor.  Men  hvarfor  kan  nágon  vara  villig  att
betala  ränta  pá  lánfanget  kapital,  dá  det  användes  i  en
Produktion,  där  det  mänskliga  arbetet  spelar  hufvudrollen?
  Att  nágon,  som  lánat  nágra  tunnor  spannmâl
till  ntsäde,  kan  formas  att  betala  nágon  ränta,  är  tvdty
  dessa  äro  efter  en  viss  tids  förlopp,  under
hvilken  lántagaren  icke  behöft  arbeta  hela  tiden,  mângdubbelt
  ersatta,  men  hur  nágon,  som  lánat  redskap
och  maskiner,  hvilka  icke  lämna  nägot  résultat  utan
mänskligt  arbete,  kan  vara  villig  att  göra  mer  än  áterställa
  dem  i  fullgodt  skick  (betalning  for  slitning  ingar ­
  icke  i  den  egentliga  räntan),  är  mindre  tydligt.