158

OM  KAriTALVINKT.

Alt  kapital,  liksom  all  formögenhet,  har  icke  alienast ­
  brnkbarhetsvärde,  iitan  äf\'en  bytesvärcle.  Förinögenheten
  kan  utbytas;  och  priset  är  mattet  j)ä  vär-(let.
  Da  kapital  inom  vissa  grenar  har  iorinaga  att
reproduceras,  sä  ibljer  däraf,  att  det  ocksa  mäste  erhälla
  eil  viss  belöning  inom  andra,  äfven  om  detta  tages
trän  arbetets  résultat;  ty  hvar  och  en  söker  naturligen
sä  stör  vinst  af  sitt  samlade  kapital  som  möjligt.  Ingen
skall  vara  villig  att  läna  iit  kapital  pä  ett  hall  ntan
ränta,  om  han  kan  fa  ränta  pa  annat  hall.  Det  gifves
ocksa  en  motsvarande  utjänining  af  vinsten  inom  olika
prodnktionsgrenar.  Ingen  skulle  använda  sitt  kapital
pä  t.  ex.  ett  bomullsspinneri,  om  det  gäfve  större  aikastning
  att  uppföda  hästar  eher  bcarbeta  ny  jord.
Prisen  pä  olika  varor  ställa  sig  därför  sa,  att  kapital
och  arbete  betalas  lika  inom  olika  sysselsättningar;  ätminstone
  finnes  det  stadigvarande  tendens  därtill,  ty
om  räntan  eher  Ionen  är  ovanligt  hög  inom  en  industrigren,
  strömma  arbete  och  kajiital  dit  i  stör  mängd»
och  är  äter  den  vinst,  som  en  produktion  lämnar,  under ­
  medelmättan,  söka  de  bäda  nyssnämda  produktionsfaktorerna
  nya  forvärfskällor.  Konkurrensen  är  det
därför,  som  hallcr  räntefoten  pä  ungeiar  samma  ni  va.
Orsaken  till  kapitalräntan  ligger  säledes  ytterst  i
naturkrafternas  tormaga  att  med  tillhjälp  af  arbetet  öka
förmögenheten.
*  *
*
hinan  jag  redogor  ibr  den  lag,  som  bestäninier
kapitalräntans  storlek,  vill  jag  erinra  om  iiägra  satser
om  kapitale!,  som  bilda  utgängspunkten  ibr  det  följande
räsonnemanget.