160

OM  KAPITALVINST.

tans  tendens  att  sjunka,  hvilken  star  i  sammanhang
mod  lagarna  for  jordräntan  och  arbctslönen.
Det  gifves  ett  minimum  och  ett  maximum  tor  kapitalräntan:
  ett  minimum,  hvarimder  räntan  icke  kan
sjunka,  och  ett  maximum,  hvaröfver  den  icke  kan  stiga.
Minimum  är  tydligen  0;  tor  att  eu  person  skall  fruktbärande
  Oi  använda  on  an  nans  kapital,  är  naturligon  den
lägsta  fordran,  som  kan  ställas,  don,  att  de  hintangna
förnödenheterna  tili  fullo  äterställas.
])ä  jag  i  det  föregaende  visade,  huru  man  betalat
de  fórsta  bankinrättningarna,  tor  att  de  tillvaratogo  törmögenhet,
  sä  är  detta  icke  stridande  mot  det  liär  ofvan
sagda,  att  minimum  for  kapitalräntan  är  0,  ty  da  dessa
inrättningar  omhändertogo  tormögenheten,  mottogo  de
den  tili  hevamndc,  icke  tili  förvalfattde;  de  insatta
medien  voro  säledes  icke  kapital.
Det  maximum,  som  nägon  kau  vara  villig  att  hetala,
  mäste  vara  lika  med  den  tillväxt  i  bans  inkomst,
som  kapitalet  tororsakar.
Vi  kmina  äterigen  tänka  oss,  att  on  sanding  nybyggare
  si  agit  sig  ned  pâ  ett  omrâde,  dar  jorden  lir  sa  riklig,
att  endast  det  basta  slaget  däraf  l)ehöiVer  aiivändas,  och
sâledes  ingen  betalar  jordränta.  Jorden  har  dar  eu  hãrlig  alstrande
  kraft,  och  det  fattas  bara  arbete  och  kapital  att  boarbota
  don.  Hvad  skull  en  nybyggare  vara  villig  bótala  tbr
att  ta  använda  annan  persons  kaj)ltal  under  sâdana  torhallanden,
  och  hvad  skall  nâgon  krüfva  tor  att  han  lânar  ut?
Jo,  om  egaren  icke  lanar  ut  det,  kunde  han  själf  använda
det  pâ  mera  jord  och  däraf  erhalla  inkomst  af  sitt  arbete
ooh  sin  kapitalanvändning.  lian  skall  därtor  kräfva  sa
myckot,  som  dot  tillskott  i  inkomst,  som  kan  erhallas
af  kaj)italanvändning  pa  den  bördiga  jord,  som  ännu