162

OM  KAPITAIAMXST.

lan,  da  de  hafva  alt  mindre  gifvande  natiirkrafter  att
vända  sig  tili.
Tjagen  för  kapitalräntan  koramer  att  vara  näston
lika  lydande  med  lagen  för  arbetslönen,  hvilket  icke
hör  förväna,  da  kapital  endmt  ür  en  annan  form  af
arbete.
Kapitalräntan  är  lika  med  den  afkastniny,  som
kapital  erhâllcr,  da  det  nedlägyes  pä  den  minst  gifvande
jord,  som  är  i  liäfd.

*

Liksoni  föllet  var  med  arbetslönen,  gifves  det  älVen
här  en  mängd  sekundära  faktorer,  som  vi  kunna  kalla
dem,  hvilka  hafva  inflytande  pä  räntans  storlek.  De.ss
orsak  och  dess  hufvudlag  hafva  nu  framstälts,  d.  v.  s.
den  lag,  som  i  det  stora  heia  är  bestämmande  för  medelränüin,
  om  jag  sä  fär  kalla  den.  Men  som  fallet
var  med  arbetslönen,  varierar  räntan  icke  olietydligt  i
olika  fall.  Trots  den  allmänna  tendeasen  till  likformighet
  äterfinna  vi  samma  oregelbundenhet,  som  vi  varseblefvo
  hos  arbetslönerna,  och  hvilken  kräfver  sin  siirskilda
  förklaring.  Vi  lämna  dä  de  längre  hört  liggande
orsakernas  omräde  och  komma  in  pä  ytterst  närliggande,
  hvardagliga  förhällanden.
Den  vanligaste  orsaken  tili  förändringar  i  räntans
storlek  är  den  olika  säkerhet,  som  lantagaren  kan  erbjuda.
  Staterna  hafva  vid  vissa  tillföllen  iipptagit  hm
af  sina  undersätar,  och  dä  erbjiulit  en  ytterligt  hig
ränta,  2  ä  3  proc.,  och  ändock  har  länet  mycket  lätt
erhällits  tili  följd  af  den  utomordentliga  garanti,  soin