OM  KAPITAI.VIXST.

165

nat  satt  eller  att  sjalf  produktivt  anvanda  det  Är
det  däremot  ondt  om  kapital,  eller  det  herskar  stör
liHighet  iiiom  affärsvarlden,  sa  att,  utan  nagon  alt  for
stör  brist  pa  kapital,  efterfrágan  ändock  är  mycket  stark,
kan  banken  be  tala  en  hog  ränta,  och  for  att  locka  sä
stör  mängd  kapital  soni  möjligt  tili  banken,  lämnar  den
sä  hög  ränta,  som  det  är  möjligt  utan  tara  tor  dess
attarer.
Jag  har  i  det  föregäende  päpekat,  huru  all  tormögenhet
  kan  utbytas.  Till  toljd  häraf  kan  kapital,  om
räntan  är  sä  lag,  att  den  icke  erbjuder  kapitalisterna
tillräcklig  lockelse  tor  att  lana  ut  det,  torvandlas  tili
njutningsförmögenhet;  de  kunna  toredraga  att  själtva
tÖrtära  det,  da  den  inkomst,  som  dess  utlänande  skulle
medtbra,  icke  i  deras  tycke  erbjuder  tillräckligt  vederlag
  för  den  risk,  de  alltid  löpa  vid  dess  utlänande,  och
det  besvär,  detta  medtbr.  En  mycket  hög  ränta  ater
uppdritVer  tblkets  sparsamhetsanda  och  ökar  dess  tbrmäga
  af  kapitalbildning.  Hvar  och  en  vill  om  möjligt
draga  nägon  tbrdel  af  den  stora  vinst,  som  en  tids  höga
raute  tot  medtîir.  Det  tillskott  i  kapital,  som  härigenom
erhälles,  tenderar  att  sänka  räntan,  ty  kapitalet  ökas,
utan  att  efterfrägan  växer  i  samma  man.  En  alt  tör
liög  eller  alt  för  lag  ränta  hafva  sälunda  bada  till  tbljd
att  halla  räntan  vid  den  medelnivä,  hvars  storlek  betingas
  af  den  högre,  allmännare  lag,  som  i  det  tiiregäende
  framstälts.