OM  KOMHUMTION.  lA'X.

167

sina  hehof  som  utgangspunkt  och  siiia  bchofs  tillfredsställande
  som  mal.
Cieiiom  iorbrukningen  tilliutetgöras  de  geuom  Produktionen ­
  anskatl’ade  iornödenheterna.  Detta  skola  vi
icke  fatta  i  den  bemärkelsen,  att  människan  genom  nagot
  sitt  atgörande  kan  omintetgöra  nagra  af  natiirens
grundänmen;  det  kan  hon  lika  litet,  som  hon  genom
nágot  sitt  arbete  kan  skapa  nya.  Förbrnkningen  innebar ­
  endast  och  alienast,  att  de  egenskaper,  som  fornödenheter
  genom  mänskligt  arbete  erhall  it,  och  som
gjort  dem  tjenliga  att  tillfredsstalla  manniskans  behof,
blifvit  genom  deras  brukande  omintetgjorda.  Ett  klädesplagg
  t.  ex.  blir  genom  slitning  oanvändbart  d.  v.  s.
ibrbrukadt.  De  grundämnen,  hvaraf  tyget  bestod,  hafva
icke  blifvit  tili  intet,  men  tyget  har  icke  samma  egenskaper, ­
  som  da  det  var  nytt.  Det  är  icke  längre  sá
fast  och  tätt,  och  därtor  icke  sä  varmt;  dess  iitseeude
îir  oj  haller  längre  detsumma.  En  del  däraf  har  ocksä
afnötts  och  spridts  nt  i  lüften^  festnat  pä  borsten,  hvarmed
  klädesplagget  borstats  o.  s.  v.
Sasom  pä  tal  om  kapital  et  visades,  skiljer  man  pä
produktiv  och  improduktiv  förbrukning.  Genom  produktiv ­
  konsumtion  blifva  de  konsumerade  ibrnödenheterna
  tili  tullo  ersatta;  ja,  värkligt  produktiv  konsumtion ­
  lämnar  dessutom  ett  öfverskott.  Jiarn  och
medlemmar  af  äldersklassen  öfver  60  är  äro  i  alhnänhet
  improduktiva.  Barns  konsumtion  väntar  samhället
att  i  framtiden  fa  ersatt  af  det  arbete,  de  som  vuxne
iiträtta;  de  garnie  hafva  under  ett  arbetsamt  lif  förvärtVat
  ett  öfverskott,  hvaraf  de  lefva  under  den  tid,
dä  deras  kratter  icke  vidare  äro  tillräckliga  tor  produktiva
  sysselsättningar.  Säsoin  ett  iitmärkt  exempel