170

OM  KONSUJITION.  LYX.

vid  slutet  af  aret  af  nya  prodnkter,  framl)ragta  genoni
arbete  af  dem,  som  i  delta  fall  skulle  hafva  blifvit
fbrbrukare.  (renom  C:s  slöseri  har  (let,  som  skulle
kunnat  farhrukas  tned  vrnst,  blifvit  förbrukadt  ntan
vinst.  De,  af  hvilka  C  köpt  sina  varor,  ma  hafva
gjort  eil  vinst  under  denna  tid,  men  om  kajiitalet  hade
användts  produktiv!,  hade  en  motsvarande  vinst  gjorts
af  murare,  snickare,  maskinarbetare  o.  s.  v.,  af  handlande, ­
  som  torse  arbetsfolk  med  tbrnödenheter;  under
det  att  C  vid  forfallotiden  skulle  hafva  hat!  de  10,000
piinden  ersatta  eller  deras  värde,  hvilket  hau  nii  icke
har.  Som  slutresultat  är  det  därfore  en  skilnad  tili
samhällets  nackdel  af  atminstone  10,000  puud,  som  utgöra
  den  summa,  som  C  im  produktiv!  fòrslõsat.»
Afdetta  exempel  tror  jag,  att  skilnaden  mellan  produktiv ­
  och  improduktiv  torbrukning  klart  och  tydligt  tramgär.
I  innerligt  sammanhang  med  den  ofvan  behandlade
tragan  om  produktiv  och  improduktiv  fbrbrukning  stiir  fnigan
  om  lyxen  eller  den  öfverflödiga  forbrukiiingen.  Forst
och  främst  mäste  vi  söka  bestämma,  hvad  vi  böra  torsta
  med  lyx  eller  öfverflöd?  Det  alhuänna  begreppet  ¡ir
allt  tbr  sväfvande,  tbr  att  det  utan  vidare  skulle  kunna
användas.  Skola  vi  räkna  var  tids  högre  torbrukning
i  allmänhet  som  lyx,  och,  sasom  manga  stränga  moralister,
  prisa  förfadrens  enklare  seder?  Därtill  är  sä
myeket  mindre  skäl,  som  lyx  fans  da  lika  sä  väl  som
nu.  Riddarnes  hem  voro  uppfylda  af  olikartade  lyxartiklar,
  da  vi  iiämligen  jämfbra  dem  med  den  davaraiide
  handtvärkarens  och  bondens,  och  att  deras  1)  ^
icke  var  drifven  längre,  än  den  var,  berodde  heit  säkert
icke  pä  bristande  vilja,  utan  pä  bristände  íbrmâga.
Det  är  iugen  dygd  att  letva  äterhällsamt  och  mättligt»