172

f)M  KONSUMTION.  LYX.

mera  olikartacle,  men  det  är  icke  detta,  jag  asyftar,
ntan  den  yttre  pa  samhällsställning  beroende  olikhet,
som  skapar  olika  kraf  hos  olika  klasser.  Genom  utt
ett  behof  tillfredsställes,  skapas  oftast  ett  nytt,  ty
människan  är  en  vareise,  hvilken  är,  som  det  synes,
fiillständigt  omättlig.  Hon  sträfvar  efter  ett  mal,  och
ju  närmare  hon  kommer  det,  desto  mindre  nöjd  känner
  hon  sig  nied  det  vunna,  desto  klarare  dyker  ett
annat  upp  där  bakom.  Xu  är  det  sä,  att  vissa  samhällsklasser
  fa  alla  sina  behof  lätt  tillfredsstälda,  alla,
eller  sä  godt  som  alla,  och  därigenom  uppdyka  ouj)j)-hörligen
  nya,  men  det  stora  flertalet  människor  har  en
nästan  motsatt  lott;  deras  behof  tillfredsställas  knapt,
sä  knapt  att  de  icke  medgifva  en  inotsvarande  iitveckling,
  och  tili  fbljd  häraf  stanna  de  allt  mer  efter,  under
det  att  den  rikare  och  formögnare  klassen  skenar  förut.
Füljden  blir  denna  stora  skilnad  i  behof,  som  bildar  ett
svalg  mellan  samhällsklasserna,  hvilket  gor,  att  de  snart
sagdt  hafva  olika  känslor  och  tala  olika  spräk.
Hvad  vi  nu  förstä  med  lyx,  bör  af  det  föregäende
vara  klart.  J&gt;yxen  ligger  framior  allt  i  olikheten  i  konsumtion.
  Om  mau  ville  noggrannare  bestämma  begreppet,
  künde  man  säga:  lyx  är  alt,  som  öfverskrider
medelkonsumtionen.  Olika  människor  hafva  under  alla
tider  haft  och  komma  under  alla  tider  att  hafva  olika
behof,  och  det  är  icke  nägot  skadligt  i  och  för  sig,  att
de  olika  behofven  tillfredsställas,  för  sä  vidt  endast  icke
det  stora  flertalets  behof  utidcrinfcUas  och  ett  iatals
uppmuntras  och  därför  tiUrdxa.  En  höjd  medelkonsumtion
  är  nägot,  livarät  man  har  alt  skäl  att  gladjiis,
ty  den  innebär  en  tillväxt  i  mänsklig  lycka  och  tillfredsställelse.
  Hur  meningslöst  är  derför  icke  talet  otn