180

OM  DKN  OFFKNflJOA  FÖRBRFKXIXOFX.

fjrad  som  inkonisten  eller  i  liögre  ^rnd  (progressiv
skatt)  är  en  äniui  oafgjord  fraga.  De,  som  yrka  pä
eil  progressiv  skatt,  lialla  före,  att  íormâgan  att  betala
  tili  staten  växer  fortare  äii  inkonisten,  sä  att  den,
som  har  10  000  kronor  i  inkomst,  kan  hetala  rner  än
10  ganger  sa  inyeket  som  den,  som  har  1000.  Iläremot
  anföres,  att  det  ligger  en  orättvisa  i,  att  den,  som
genom  Hit  och  arbetsainhet  torvarfvat  imkomster,  skall
fa  betala  därför  tili  staten,  att  denna  progressiva  skatt
skall  värka  hämmande  pä  kapitaltillväxten,  da  den
skulle  minska  sporren  tili  sparsamhet  tili  toljd  däraf,  att
en  del  af  besparingarna  skulle  tillfalla  staten.  Dock
är  icke  denna  anmärkning  synnerligen  tyngande  mot
det  faktnm,  att  den  mera  beinedlade  lättare  kan  bidraga
tili  det  geineiisainma  krafvets  fyllande  än  den  fattiga,
ett  faktiim,  som  alltid  star  fast;  denna  tanke  börjar  fà
en  alt  vidare  spridning.  Dessutom  är  det  väl  icke
myeket  sannolikt,  att  en  progressiv  skatt  skulle  medlbra
nägon  egentligare  minskning  i  kapitalbildningen,  ty  den
minskning,  som  den  skulle  medtora  i  den  enskildes  inkomster,
  är  icke  af  den  betydenhet,  att  den  skulle  beta ­
  ga  människor  arbetslnsten.
Vi  bafva  ytterligare  att  betrakta  statslänct.  für
den  enskilde  i  ett  samhälle  knnna  iinderstundom  utgifterna
  öfverstiga  inkomsterna,  vid  hvilka  tillfallen  hau
nödgas  anlita  sin  k  red  it.  Pa  samma  sätt  med  staterna;
statslanet  är  i  manga  fall  berättigadt,  men  den  olfentliga
  krediten  kan  liksom  den  enskildes  missbrnkas.  Ilvad
inncbär  ett  statslän?  Jo,  att  hvad  som  nu  behöfves  af
kapital  tbr  oftentligaändamäl,  anskaftäs  genom  län,  da  staten ­
  blir  kredittagare  och  de  samhällsmedlemmar,  som  tippköpa
  dess  obligationer,  kreditgifvare  Statslänen  äro  van-