/•wï ■'i i'■ Eigentum der Bibliothek des Instituts für Weltwirtschaft an der Universität Kiel Signatur A 36981 m i :*rt NATIONALEKONOMIKENS GRUNDLÄROR I SAMMANDRAG KARL AF GEIJERSTAM m .. P. qÓ STOCKHOLM JOS. SELIGMANN & CIS FÖRLAG 2. Pris: 2 kronor =%; ¥/ 0 m NATIONALEKONOMIKENS gkunülArok I SAMMANDRAG k KARL AF /GEIJERSTAM .. . -1 STOCKHOLM JOS. SELIGMANN & C:IS FÖRLAG A 36981 s#* STOCKHOLM, OEBNANDTS BOKTRYCKKBl-AKTIEBOLAO, 1885 FORO RI). Fóieliggande lilla hole har sin tillkowst ait tacha de fwelnsningar öfver nationalekonwnik, som jag urulcr áren 1884 och 1885 hfälil vid Slocklmlms Arhetnreimlüuts hufvudafdelning, du jag irotl, alt en i trgck nffnltad kortare fratnstäJlning öfrcfr denna retenskaps grumlUiror pä dess mvmrantle Standpunkt skulle rara rälhommen säräl för mina fordua wh hlifmmle ähörarc som äfven andra studerande. Nalwnalekonomik kan icke gärna studeras ßrr än vid ungefar sexton ärs aider. Simiet mmte hafm sä mognat, alt (let kan omfntta detta ämne.s generaliseringnr, och eleven mäste dessutmn hafva en snmhid sund erfarenhet, hvilken en lavare kan ordna, och pä hvilken han kan hggga vidare; darförntnn blir studiet en tom utanlexa, som icke har narjon helydelse für individens lif Svärigheten (dd en läroboks utarbeMnde är tväfaldig: â ena sidnn fár den icke vara för lärd, à den andra icke för nedldtande. Del finnes fä omslündigheter, som äro sä motbjudande för hrarje studerande^ som alt finna läroboken inlande säsom frän toppen af eil hägt iKirg, men ä andra sidan är dei natnrligen lika felaktigt Ott frniiisätia för mycket bekant (jch (jöra frnmställningen fár knappMndig. Med dessa bada sidrigheter för /MT g/TÄ/fV /¿K /yetmk,, därom far lasaren doma. Boken är nfseãd aft hegagims bade vid sjelfstudwm af anstalter, dñr nationakhmomikens stvdium kan ifrâgakonwm, fka gom oßww WM*T (k% ¿w-emof svarande andlig utveckling. Särskildt fár lärobokens utarheiande bar jag tagif kan-0,M d¿gA/A^w (Ze /kaA7 ;,d .srwi'g M/Ao»,MA Afro-TämMg^ /AW är i hufvudsak utarheíad i enligb^ med Johan Stuart Mdls 7V,M^,ÿkg LAaw o,/, Z^-Jag har där följt ameñkannren II. George, hvars .sgstem i /m.A' 0^"' gn^,rö^^». 7 rkMa m^wmxZ"/^ mág^ »MW o^a g» fkZ«( Aww^e^gf^^f den ena eller andra âskãdningen ligger. Stockholm i September 188ñ. For f attar en. 1 Forst A Kapitiæt. Den ekonomiska utvecklingen. Nationalekonomikens begrepp. Den fraga, som jag först vill uppställa till l>esvaraiide, ár: hvad forsta vi med natioiialekonoinik? hvarmed sysselsätter sig donna vetenskap? Innan jag gär att afgifva svar pa dessa fragor, vill jag Isimna en kortfattad öfversigt öfver den s. k. ekonomiska ntveeklingen, da jag tror, att härigenom den definition pa nationalekonomik, som längre fram lämnas, skall framsta i ett klarare Ijns. \ i skola allra först lägga marke tili den omständigheten, att manniskans Wliof och satten för dessas tillfredsställande aro högst olika pa olika utveeklingstadier. Vddarne, som representera den lägsta Standpunkten, hafva mera inskninkta behoi och fa dessa ytterligt knappt tdlfrcdsstälda; deras föda utgöres af frnkter, rötter eller lugre djiir, deras bostäder af eländiga jordkulor eller grottor. Som niotsals tili dessa stá nutidens eiviliserade folk, hvilka endast iör tillfredsställande af deras behoi at töda ntveckla den mast utvecklade värksamhet och tillfredsställa detta behof pä det ändamälsenligaste sätt, och hvilkas bostäder äro innittade med den största omsorg och bekvämlighet. Om vi jämtora tvenne sä yidt skilda folk med afseende pä den värksamhet, de utbfva for tillfredsställaridet af deras behof, inse vi, att trots 2 DEN EKDNOMISKA UTVECKEINOEN. den yttre olikheten har dock deras värksamliet en gemensain grnnd, näinligen behofven. Dessa aro ytterst olika^ satten att tillfredsställa dem vidt skilda, men i bada fallen ntvecklar människan en viss värksamliet, hvars mal är tillfredställandet af de befintliga behofven. Denna skilnad, denna olikhet mellan lägre och högre stäende folks ekonomiska värksamliet, säsoin vi kalla den niänniskans värksamliet, som afser tilliredsställandet af de materiella behofven, har icke tili alla tider förefunnits. Akerbrnk t. ex. har människan, i fbrhällande tili niänniskoslägtets sannolika aider, idkat linder en jänifbrelsevis kort period. Människans ekononiiska värksamliet har sasom allt annat ntvecklats fran enklare former till mera samniansatta. 1 denna ntveckling jdägar man nrskilja fyra skeden: de jagande och fiskandc folkeiis, herdarnes eller nomadernas, de âkerbruksidkande folkens och de industriidkande folkens. Vi fa icke ioreställa oss dessa skeden strängt atskilda vare sig till tid eller rum. Ofvcrgângen frän (let ena till det andra gar tvärt om smaningoni, steg for steg, och bctingas af de olika yttre fõrhâllaiiden, under hvilka människan arbetar. I’a det lägsta trappsteget är den hnivudsakliga näringskällan jagt och fiske. Kännetecknande for niänniskans ­ ekonomiska värksamliet jià detta stadium är tillfredsställandet af det ögonblickliga behofvet, den stora bristen pa iorutsecnde och plan sii väl vid anskaffandet som vid användandet af det fiir lifvets nppehallande nödvändiga. Resultatet af en lycklig jagt fbrtäres genast ­ litan tanke pâ koniniande dagar. Följdcn harat blir, att behofven koninia att tillfredsställas ytterst oregelbiindet. Frosseri herrskar ena (lagen, svält den andia. DEN KKONDMISKA TTVECKLINGEN. 3 Människans förständ ar pa detta Stadium i sa ringa grad utveckladt och hernies drifter sa starka, att hon icke tänker pä de ron, som lion gjort i det fórflutna, och tillämpar dem ej i det tillkommande. Sa lag dessa folks ekononiiska Standpunkt an ar, kan man dock redan här spara de forsta dragen af arbetets delning. Det är en af niänniskans allra första erfarenheter att genom samvärkan ett bade battre och rikligare résultat ernas, än om hvar och en arbetar for sig själf. Iledan linder den Ibrhistoriska tiden voro människorna samlade i stora skaror, mannen jagade tillsammans, kvinnorna tillredde köttet (K*h forfîirdigade kläder och hnsgerad. Mellan stammens olika individer var salunda arhetet i viss grad fördeladt efter hvar och ens olika fbrmága och fallenheter. OfvergAngen fran jägarlifvet tili herdelifvet och betingelserna for en sâdan öfvergang ligga i öppen dag. ^ * kunna jii latt tánka oss, att jägaren fran sina jagter da och da medí or hem migar af olika djurslag. Somliga af dessa trifvas i man^ligt sällskaji och fortplanta sig i fángenskap, andra iiíke. Han later dessa tama djiir vara vid lif sá länge som ingen brist pá hfsmedel inträffar. Egandet ai ett antal sadana tama djnr gifver at niänniskans tillvaro större trygghet och säkerhet, ty hon vet med sig, att hon icke for den «illra närniaste tiden saknar lifsmedel. För att boskapsskötseln skall öfverga fran binäring tili hnfvndnäring fordras i första band tillgäng pä betesmarker. Vi knnna jn under sadana forhâllanden väl tänka oss, att jägaren kommer att egna sin hnfvndsakliga omsorg At och att nedlägga sitt mästa arbete pä nppfödandet af hjordar, att han hnfviidsakligen kommer att lefva af 4 DEN EKONOMISKA liTVECKEINGEN. íleraíá afkastniiig, och endast mera tillííilligtvis skaíía sig liísmedel gcnom jagt och fiske. Den största iordel, soin detta lefnadssätt inedför, är, att större säkerhet for framtiden vinnes, och att mera ordning införes i heia Produktionen. Á ena sidan bliiVa människans ansträngningar mera lika fördelade, och â den andra bliiVa behofven jämnare tillfrcdsstälda, sä att hon icke svälter och öfveranstränger sig under en tid, och icke häller lättjas under en annan. I alt införes mera ordning oeh ])lan. Äfven arbetsdelningen utvidgas, i det att af herdefamiljens olika medlemmar alla hafva sina bestämda förrättningar, hvilka inom denna mera sammansatta värksamhet äro manga och olikartade. Af stör betydelse for utvecklingen är den hvila frän arbete, som herdelifvet medför. 1 följd af den större säkerhet iör framtiden, som nppkommer därigenom, att Produktionen i allmänhet lämnar ett ötverskott öfver hvad som konsumeras, äro icke familjens medlemmar städse upptagna af sitt arbete. Denna ledigliet hafva vi att tacka uppkomsten af alt, som skänker lifvet behag. Värt skönhetssinnes utveckling oeh utbildandet af de iardigheter, som tillfredsställa detta, sta bada i det närmaste sammanhang med befrielsen frän det tyngre arbetet för tillvaron. Vi kiinna ocksä hos herdefolken iakttaga en ofta ganska högt utvecklad konstskicklighet i bearbetandet af deras husgeräd, kläder m. m. Äfven finner man hos dem de första ansatserna tili \etenskaplig odling. Det närmast högre stadiet inom den ekonomiska utvecklingen representeras af äkerbruksidkarna. Att redan ­ under herdelifvet människan stundom, da hon vista- DEN EKONOMISKA l^rVEOKUNiJEN. 5 des i en j)â beten rik trakt, odlade vissa växter, om hvilkas matnyttiß^het lion af eriarenhet blifvit öfvertygad, är alkleles säkert, och denna omstTindighet iitgor första l)örjan tili det egentliga akerbruket. I de fiesta fall blir det naturens beskaffenhet, soin afgör, oin inänniskan stannar (¡var pä herdens Standpunkt, eller om hon utbyter dennes kringirrande lif mot en âkerbriikares lugnare tillvaro. Härvid ioljer inanniskan den lag, som i allmänhet är bestämmande for bennes handlingar pâ det ekonomiska omradet, minsta medlets lag, som ly der: manniskan söker storsta rnöjliga résultat med minsta mojliga moda och nppoffring. Hvad som genom fiere generationers eriarenhet befinnes vani det mast fiirdelaktiga, väljer hon. Vi skola icke tanka oss, att en sadan öfVergäng sker med ens, eller att manniskan efter en viss nppgjord plan forsöker hvad som är det bästa, ntan den eriarenhet, som bestämmcr människans lefnadssätt, vinnes sä sniäningom; den erhälles ntan att inänniskan direkt söker jnst den. Det är först pä ett betydligt mera framskridet stadium, som inänniskan börjar expérimentera, d. v. s. efter nppgjord plan fiirvärfva ny eriarenhet. I en härlig trakt, rik pä betesmnrker slär sig en herdefamilj ned och vistas där fiere iir. Under denna tid egnas arbete ät odlandet af vissa slags växter, antingen sädana som finnas vilda pä jfiatsen och om hvilkas ätbarhet herden öfvertygat sig, eller sadana, som inom bans stam plägat odias under längre uppehäll pä en plats. Han kan nu fiiina trakten sä behaglig, att uppchallet blir längre än vanligt, eller om äkerbruket är synnerligen gifvande, kommer hau kanske att stanna där heia sin lifstid. Den brukade jorden öfverbigcs af sönerna, och dä iämiljen allt mera tillväxer. 6 DEN EKOXOMLSKA UTYECKLINGEN. kunna nägra familjeniedlenmiar, om förhallandena äro gyiisaninia, sla sig iied i närhetGii och idka akerbruk tülika med boskapsskötseln. Pa detta satt kunna vi tänka oss, att herdclifvet gradvis och i fbljd af de yttre förhällanden, hvarunder människan arbetar, öfvergar i akerbrukarens mera ordnade och därior mera gifvande ekonomislia värksamhet Akerbruksidkarnes Standpunkt kännetecknas framför alt af en ännu hogre grad af ordning och plan i heia den invecklade värksamhet, som människan utöfvar for tillfredsställandet afsinabehof. Den tid, som âtgâr, innan skörden mognar, är ganska lang, men vid skördetidens slut erhäller äkerbrukaren ett betydligt forrad ­ lifsförnödenheter. Han mäste därför inrätta heia lifvet efter en viss bestämd plan, beräkna den förbrukning, hau under det kommande äret behöfver, och rätta sitt arbete därefter. Under de föregäende periodcrna, i synnerhet pä jägarens stadium, var det mera ett lif »ur band i mun», som ordspräket säger. Betydelscn af personlig egendom kommer under denna period af utvecklingen att tillväxa, i det att eganderätt äfven öfverflyttas tili den odlade jorden. En familj, som uppodlat ett stycke jord, anser sig som égaré därtill, och det blir en naturlig sak, att familjens eher stammens skilda individer biträda hvarandra i att skydda skörden mot inkräktarc och i att hindra andra trän att begagna sig af de uppodladc jordstyckena. Betydelsen af människornas gemensamma, sins emellan fördelade arbete, blir allt större. Inom äkerbruket förekomma ganska manga olika slags sysselsättningai', hvilka iördelas mellan det trän början fataliga samfundet. Kapitalet tillväxer, d. v. s. alla slags törnödenhe- DEN KKONOMIBKA UTVECKLINGEN. i ter, genom hvilkas anvandande maDiiiskans arWte blir mera gifvande, blifva betydligt Here, och manniskan flir ocksâ tid att uttanka battre arbetsmetoder och anskaffa battre redskap och husgerad af alla slag. Akerbruket ar dessutom rent af en iorutsattning for industriens eller storslojdens utveckling. Inom de mera enkla fbrhallandena j)â de tre forsta stadierna forfîirdigas de flesta hnsgerâdsartiklar af familjens medlemmar och af slafvarna, men när samhãllet viixit mera, dâ â ena sidan antalet individer betydligt tillvaxt, och á den andra hvar och en enskilds behof blifvit ofantligt talrika och olikartade, kommer det helt naturligt att intrâífa, att somliga samhâllsindivider lâmna det arbete, som afser frambringandet af lifsmedel, och egna sig at tillvärkandet af olika slags saker, som âkerbrnkarna behôfva. Dà dessa alstra mera lifsíbrnõdenheter an de haíva behof af, anvanda de sitt ofverskott for att till by ta sig resultatet af de forras arlx‘te. När pâ detta sâtt af ctt belt folk endast en del bearbetar ¡orden och anskaff ar lifsmedel, och en annan med kapitalets tillhjâlp tillvarkar alia redskap, bohagsting m. m., som mânniskan pâ det narvarande stadiet har behof af, saga vi, att ctt sâdant folk star pâ den högsta ekonomiska Standpunkten : den industriella. \ id betraktandet af detta stadium kunna vi fbrst och fnimst lägga marke tili, huru invecklade förlmllandena hafva blifvit. Det är har svararc att se sammanhangct mellan människans behof och det arbetc, hon utför. Pä de lägre stadierna blefvo de mänskliga beim ­ fven tillfredsstälda direkt af bennes arbetes résultat. Kn jägare t. ex. skjuter ett djur och stillar sin hunger me<l dess kött; en herdefamilj eller en âkerbruksid- 8 DEN EKONOMISKA I^rVECKLINGEN. kande stam lefVa direkt pa alstren af det egna arbeitet. ­ Sa är icke förhallaiidet pa det närvarande stadiet. Människan arbetar icke nu ined sitt eget behof omedelbart for ögonen. Det är medelbart, soni bennes behof tillfredsställas genom bennes arbete. Arbetsdelningen är pä detbi stadium sä längt drifven, att bvar ocb en individ i sainfundet utfor ett visst bestämdt arbete, förfardigar vissa bestämda saker eller gör sambället eller enskilda individer vissa bestämda tjänster, och genom detta arbete erbäller en bvar sitt u]>pebälle pä sä sätt, att genom byten (eller köp, som icke är nagot annat ün ett slags byte) de fornödenbeter, som en bvar behöfver, komma i forbrukarnes bänder. Kapitalet spelar pä denna Standpunkt en rol af vida större vigt, än hvad fallet varit pä nägon af de föregäende. För frambringandet af de enklaste förnödenbeter användas nu mera redskap ocb maskiner i mängd, bvarigcnom ett sä storartadt produktionsresultat ernäs, att kostnaden för bvarje enskild produkt minskas. Hur ofantligt mycket dyrare maskiner användas icke nu vid anskaffandet ocb bearbetandet af järnet mot förr, ocb dock äro järnvaror nu mycket billigare, än bvad fallet var under de tider, dä produktionsmctodcn var enklare. De samlade förräden äro nu sä stora, att människau icke beböfver ett omedelbart résultat af sitt arbete, utan hon kan nedlägga betydande arbetskraft pä sädant, som icke lämnar nägon omedelbar afkastning, men som i en närmare eller aflägsnare framtid gifver benne i rikt mätt igen bennes nedlagda moda ocb umsorg. Människau bar sälunda lärt sig att icke inskränka sin umsorg och omtanke tili den allra närmaste tiden, utan ju mera utvecklingen skridit framät, och ju mera bon af de sam- DEN EKONOMI8KA KLINGEN. 9 lade forrädens, kapitalens, storlek därtill hlifvit iständiiatt, har hon arbetat for franitiden. Iktydelsen af kapitale! ­ och arhetsdelningen for nutidens Produktion blir jag i tillfídle att särskildt framhalla, da jag at dem koramer att egna tvá särskilda kapitel. Jag har här endast velat papeka, att den längt drifha arhetsdelningen och det betydliga användandet af kapital äro kännetecknande for de industriidkande fblkens varksamhet. Oni vi skulle vilja i korthet karaktarisera gangen af den ekonoiniska utvecklingeu, kunna vi saga, att människans varksainhet, frän att hafva varit oordnad och anlagd utan nagon bestänid plan, blifvit alt nier ordnad, planniässig och ändamalscnlig. Alänniskan har lärt sig att arbeta pa ett mera fruktbringande satt, genom tillampandet af arbetsdelningens princip och genom användandet af kapital. Hon star jiâ de högre stadierna icke längre i samma beroende af tillfsilligheter, som pä de lägre, ty hon har blifvit jiä ett heit nytt satt herre öfver naturen och dess krafler. Hon star fortfarande i beroende af naturen, ty hon använder naturens krafler och produkter, men hon beror icke längre 1 samma grad af dess nycker. Krafterna inom naturen, af hvilka manga pa lägre stadier varit människan tili hinder, har hon pä de högre lärt sig att aiivända i sin tjänst. Jämnsides med människans herravälde öfver naturen ­ hafva hennes andliga fbrmägor tillväxt. Af all forskning om människan framgär, att hon icke Ursprungligen ­ varit i besittning af de förmögenheter, som hon for närvarande eger. Under kampen for tillvaron hafva Jessa Steg för Steg utvecklats fran en Standpunkt, som sammanfldler med djurens. Här naturen lägger für stora 10 NATIOXALEKOXOMIKKNS BEGEEPP. hinder i vagen íor liennes utveckling, stannar inänniskan oftast pa en lägre ntvecklingsgrad, men â andra sidan är det icke inom de inäst gynnade Inftstreeken, som kultiirens blomma slagit nt. J ett alt för mildt klimat saknar inänniskan den äggande oeli uppfostrande kamjien för tillvaron. Da hon icke nödgas anstränga sig för att ta, hvad hon behöfver, konnna icke bennes själsanlag att uppöfvas sä, som fallet är i ett klimat, där hon endast med omsorg och omtanke far sina behof tillfredsstälda. Hvarje generation kommer därför att vara stillastâende, sa att den icke lämna sina barn nâgot bättre i arf, än hvad den mottagit af den föregaende. De förmögenheter, hvaraf inänniskan i en generation är i besittning, kunna ju i hög grad utvecklas oeh forädlas. Yi se, hiiru människor, som af naturen äro iitrnstade med de härligaste gafvor, under stundom forsumma dessa, underlâta att utveckla dem, sá att de vid lifvets medelhöjd äro andligen underlägsna varelser, men á andra ­ sidan se vi ocksa, hurii personcr, som af naturen fátt ganska medelmattiga gafvor, genoni dessas utveckling, ­ genom trüget arbete kommit ganska langt i förstandsodling och karaktärsutveckling. Den na vanvard â ena och det ta arbete, denna utveckling á den andra sträcka sig icke endast tili den generation, inom hvilken de egt rum, utan vi kunna ofta spara deras värkiiingar äfven inom de följande. Förfaders arbete kommer ­ de efterkommande tillgodo, likasom deras lättja och andra fei värka hämmande ])á efterföljande led. Efter denna öfversigt af den ekonomiska utveeklingen vill jag söka närmare bestämma omradet och gränserna for nationalekonomiken. Vi hafva nu sett, hur människans ekonomiska värksamhet utvecklats, men NATIONALEKOXOMIKENS BEOREIT. H huru pä samnia gang hennes beliof och kraf pä lifvet blifvit större. Vid ett närmare betraktande af sá väl denna utveckling som af den värksainhet, människan J)ä (let uärvarande stadiet utvecklar, blifver mau varse en viss lagbundenhet. Det ar en af raanniskoandens största eröfringar att pä sä manga omraden liafva upptäekt och kunnat uppvisa vissa allmänna lagar, hvilkas ntredande och sammanställande tilhöra olika vetenskaper. 'De lagar, som regiera mänuiskans ekonomiska värksainhet, framställas i nationalekonomiken. Detta ord kommer fran det grekiska oixovofiixr^ = hushallningsläi*a. ^Men huru är det väl möjligt, att mau pä detta omräde skall kunna uppvisa en lagbundenhet, dá den ekonomiska värksamheten bestár af en frân slägte till slägte sammanhäugande rad af mänskliga handlingar? Hur kan lagbundenhet herrska, om människan är fri i sitt handlande? Für hvar och en svnes det vara eu själfklar sak, att hau i det ögonblick hau handlar endast och allenast afhängcr af sitt eget godtycke. Men OUI detta vore fallet, hur skulle man da kunnat upp-Visa nagra lagar ihr de fbrhällanden, som sammanhänga jned de mänskliga handlingarna? Sä som ordet handhngsfnhet vanligen fattas, utesluter detta lagbundenheten. Men á andm sidan, om nägon pástár, att människan ­ icke är fri, ropas det genast, att all ansvarighet faller hört. \ i fa icke anse människan fri i den bemärkelsen, att Imn i ett visst ögonblick, vid utforandet af en viss handling, handlar oberoende af de omständigheter, under ­ hvilka hon lefvat och lefver, oberoende af sin karaktär och den utveckling, som denna genom foregäende 12 NATIONAI.KKONOMIKENS HECiREIM*. handliiigar fait, ty delta strider mot allmân erfarenhet. Sa fort man icke talar om sig själf, otan bedömer andra, later man sammanhanget mod (let forflutna komina till sin rätt, och man anser sig berättigad att draga slutsatser om kommande handlingar. Kunde man sä känna vare sig sig själf eller en annan, att man bade alla de i människans inre liggande tradarna i sin band o(;b väl kände bela den yttre omgifning, i bvilken bon lefver, skulle man med samma vissbet kiinna ioriUsüga bennes bandlingssätt i ett visst ögonblick, som man beraknar, i bvilken riktning den kastade stenen skall nedfalla. Men ansvarigbeten da! Hur har man rätt att tala om människans ansvarigbet, om bennes handlingar komma med nödvändigbet? Hur kan man bafva rätt straba en människa tor de brott, hon begatt, om man byser en sädan äsigt? dag vill därpä svara med de ganda romarnas uttryck: »den vise stratfar aldrig, emedan brott bafva begätts, utan pä det att sadana icke vidare ma begäs.» Man strattar en bund for en forseelse ocb tänker icke pá, burn vida ban är ansvarig eller icke, ty erfarenbeten bar lärt, att straffet bar asyftad värkan. Människorna stá under indytande af samma lag; bärpa bvila vara rättsforballanden, ocb de bvila icke pa den inbillade rättfardigbetens grund, enligt bvilken ett brott for denna abslrakta rättfardigbets skull kräfver ett straff. Af de lagar, som aro bestämmande f<»r människans ekonomiska värksambet, vill jag särskildt frambälla den urspnmgligaste ocb därfbr vigtigaste at dem alla, som ocksa kallas den ekonomiska principen. Hen lyder sä: »människan sträfvar att nä ekonomiska mal med sä smä ansträngningar ocb uppoffringar som möjligt.» Jag beböfver knappast päpeka, att denua enkla lag XATIONALEKOXOMIKENH HECItEM' 13 icke inskränker sig endast tili ekonomiska fragor. Äfven inom annan värksamhet, som människan utöfvar, söker hon största möjliga résultat med minsta anstränguing och uppoftring. Detta är en sä själfklar sak, att dess omnämnande möjligen förefaller öfverflödigt. Oni en person kan köpa en vara tor en krona, betalar han icke tvâ; om lian behöfver lyfta en tiing borda och har tili sitt förfogande en inaskin, använder han den och bfveranstränger icke sina krafter. Heia den ekonomiska utvecklingen hvilar pa och star i öfverensstämmelse nied den ekonomiska principen. Sä smäningom har människan kommit tili erfarenhet om fbrdelarna af sammanslutning, af gemensamt arbete, af användande af kapital och nedläggande af arbete darpá. Uesultatet af arbetet blir därigenom bättre, och det är i toljd häraf, fbljande minsta medlets lag, säsoni den ekonomiska principen ocksä kallas, som den ekonomiska värksambeten utvecklats trän de primitiva enkla formerna tili iiutidens högt utvecklade och sammansatta. Man indelar nationalekonomiken i fyra hufvudafdelningar: 1) Läran om Produktionen eher frambringandet af de ekonomiska fornödenheterna. 2) liäran om cirkulationcn eller omsättningen af de ekonomiska förnödenheterna, 3) Liiran om distributionen eller fordelningen af de ekonomiska förnödenheterna. 4) Läran om konsumtionen eller forbrukningen af de ekonomiska förnödenheterna. Under närvarande forhällanden frambringar en hvar genom sitt arbete förnödenheter af öfvervägande ett slag; i toljd häraf har utbytet af de olika förnödenhe- 14 BEHOF OCH F()RNÖDENHKTER. terna fatt en sadan betydelse, att lagarna därför med rätta inrvmmas i en särskild afdelning. Huru alt det, som genom Produktionen kominer tili stand, fördelas mellan alla dem, som pá ett eller annat satt bidragit tili dess producerande, visas i den t red je aidelningen. Den första och den Qärde afdelningen behandln begynnelse- och slutpunkten: Produktionen och förbrukningen, en indelning, sä själfklar, att jag icke anser mig vidare behöfva orda derom. AnDKA KAITriÆT. Behof och förnödenheter. Da behoiVen utgöra gründen für människaus heia ekonomiska värksamhet, skola vi först vända var uppmärksamhet tili dem. Ordet behof förekommer i dagligt tal i dubbel bemärkelse. A ena sidan säger man: inänniskan behöfver eller har behof af kläder, föda o. s. v., och â den andra: en person har behof af sa och sá stör mängd kött om dagen ; med ordet behof betecknas sáledes sa väl känslan af en brist, af ett obehag, som ocksá den myckenhet förnödenheter, som átgá för att afhjälpa den na brist. Vi säga därför att ordet behof auvändes i dubbel bemärkelse: dels i subjektiv dels i objektiv; behof i subjektiv bemärkelse = en käusla af brist, BEHííF (M H FÖKNÜDENHETER. 15 îif obehag, som drifver människan till att söka aflagsna den na känsla; behof anvandt i objektiv bemärkelse = den niängd fornödenheter, som âtg-â for tillfredsställandet af ett subjektivt behof. I det fbljande användes ordet behof i den torra bemärkelsen. Hvad jag allra först vill betona, är den egendomligheten med de manskliga behofven, att de kunna ntvecklas och törändras sä väl inom hvaije individs lit í*om inom hela människoslägtets iitveckling. Genom <len uppfostran, en person fâtt, genom det arbete, han utför, genom de luyen, han njuter, aistras nya, olikartade Wiof hos en hvar. Da man säger, att nagon Jagt si g till med en vara, innebär ju detta ingenting annat sin att han tatt ett nytt behof 1 annu hogre grad varseblifva vi den na tillvaxt i behofven, da vi betrakta människoslagtet i dess helhet. Vi, det nittonde Arhiindrsulets knltnrmanniskor, hafva helt olika behof mot medeltidens folk, och hvilken oerhörd skilnad i l)ehof är det icke mellan dessas och de lägre vildsirnes! Vara efterkommande skola säkerligen ocksä hafva behof, hvarom vi icke drömma. Denna de manskliga behofvens tänjbarhet gor det «värt att erhälla en öfversigt öfver dem. Man plagar '^l<ilja mellan rxisiemhehof och kuUurhehof. Kxistensbehofven (tillvarobehofven, som vi knnna ^«.ga med användande af ett svenskt ord) äro sadana behof, hvilkas tillfredsställande är en nödvändig torutf^sittning für sill mänsklig tili varo. Behofven af toda, ^kydd mot köld m. m. höm hit. Dessa behof äro de lorst tramträdande; de tinnas hos de lägst stäende lika 'Al som hos högst utvecklade, Knltnrbehofven kunna framträda först, sedan for 16 IJEHOF (X'H FÖHNÖDEN HETEli. existen.sbehofven blifvit i viss grad sörjdt. Kulturbe hofvens tillfredsställande är icke en sa absolut nödvändig förutsättning für mänsklig tillvaro, soin existensbehoiVens. Kn person, soin t. ex. har ett stärkt natiirligt behof af att liöra och att utöfva miisik, behöfver icke dö omedelbart, om detta behof icke tillfredsställes, men vi veta, att ett sadant behof kan vara sa stärkt, att lifvet förlorar alt värde för den i fraga varande individen därförutan. Vi fa en äunn bättre föreställning om hvad kiiltnrbehof är, och den rol, de spela, om vi tänka oss, att en civiliserad människa, soin genom börd och uppfostran imierligt sammanväxt med enropcisk kill tur, blir försatt in i förhällanden, som äro benne alldeles främmande; om hon t. ex. nödgades lefva de afrikanska vildarnes lif Hon behöfde icke dö, tv existensbehofven tillfredsstäldes, men hvarje kiiltnrbehof lämnades otillfredsstäldt, hvarigenom ett oerhördt lidando komme pä hennes lott. Kiiltiirbehofven och existensbehofven äro tillika imierligt sammanväfda med hvarandra. Det är icke nog för eil civiliserad människa, att hon erhäller den niängd födoämiien, som fysiologiskt taget äro tillräckliga för hennes uppehälle; hennes toda mäste tili redas pà ett visst bestämdt sätt och vara omv(ixUin<k‘. Om vi betrakta det enklaste bohagsting, skola vi Anna, att det icke endast ­ är förfärdigadt med det nyttiga ändamälet för ögonen, iitan man har ocksa tagit häiisyn tili det prydliga iitseendet. Säsoin det bästa exemplet pä ett kiiltiirbehofs iitveckling vill jag framhälla behotvet af ni'ÿe och behag, hvaraf människans skönhetssinne skapats. I*ä de allra lägsta stadierna upjiträder detta som människans Inst BEIIOF (X H FÜIîNÔDEMŒTEIÎ. 17 att pry (la sin kropp medelst tatuering och tager sitt uttryck i dans, enkel musik in. m. Frân denna olietydliga böijan anda upp till nutidens hogsta former af skön konst, sâsom musik, poesi, hildhuggar- och mâlarkonst, o. s. V., ãr det en och samma sak, som varit den drifvande krafteu, namligen begäret efter det behugliga och nqjsamma. llehofven hafva forandrats liksom medien att tillfredsstiilla dem. Kn växelvärkan cger rum mellan dessa bägge, sâ att ett hôgt utbildadt konstsinne lios hela folket framkallar en mera utbildad konst, liksom en skapande människoande, som i konstwppíattning star öfver sin samtid, höjer ett folks konstsinne ­ genom de njiitningar, hau skänker. Af stör betydelse for ett folks allmänna välstäml «r, att dess behof aro kräftigt utvecklade. Enligt den gängse fbreställningen ligger det en olycka dari att i)ehofven aro starka och olikartade, men betrakta vi fòrhâllandet niirmare, inse vi utan svarighet, att dari intet ondt kan ligga. Utan tvifvel iir det en olycka, «tt ett mindre antal individer inom samhället hafva behof (och ta dessa behof tillfredsstiilda) af njutninsom icke komma det stora flertalet tili del, att i ^bljd af sociala förhallanden samhället är deladt i tvä klasser med sä vidt skilda behof, att de, som tillhöra t>hka klasser, manga ganger icke första hvarandra. Detta hör ovilkorligen tili kiilturens skuggsidor. Men att ett heit folk har starka och högt utvecklade behof är i allinänliet 1 ördelaktigt, da sadaiia starka behof oftast äro Btföljda af lust och kraft att tillfredsställa dem. En <‘iiskild individ i ett samhälle, som har inskränkta behot, har därutinnan en vigtig fördel framför öfriga individer, ­ ty hau har lätt att inskränka sig och spara, 2 1 18 BEHOF OCH FÖRNÖPENHETE1{. liier än andra, livilkas kraf pa lifvet äro kraftigare, men om detta är lians enda företräde, är därmed föga viinnet. Forst da denna själfbeherrskning ätföljes af energi och kraft, sä att han icke sparar under en tid for att lättjas linder en annan, utan hans sparande har ett högre mäl, har han utsigt tili en lyckligare framtid. Likasa i folkens hushällning. I)et är icke sagdt, att ett folk med snia och inskränkta behof är rikt och lyckligt. Vildarna skulle da sta franiför de civiliserade folken i allmän vähnaga. De starka, lifskraftiga behofven medföra en till värksainhet äggande kraft, soin oftast inöjliggör en högre grad af välständ. Behof, soin utan möda och ansträngning tillfredsställas, hafva en förslappande invärkan, hvilken kan medföra folkets fullständiga undergäng. Sa var fallet med romrarna. De hade genom eröfringar förvärfvat oerhörda rikedomar, hvilka hade ytterst menlig invärkan pä deras arbetskraft. Pa samma gang som njutningslystnaden stegrades, slappades arbetskraften. Däri torde främsta orsaken tili deras undergäng vara att söka. * * * Med föDiödenhetcr förstä vi de medel, hvarigenom de mäuskliga behofven tillfredsställas. Da behofven hafva blifvit sä ytterligt inveckladc och talrika, följer med nodvändighet, att förnödenheterna äro mängfaldiga och olikartade. Man indelar förnödenheterna i fria och ekonomishtt. Vnu äro sädana, som människan utan uppoffring eher annan ansträngning än som kräfves for själfva besittningstagandet kan förvärfva sig; ckononiiakd BEHOF OCU FÖRN()I>?:NnETKR. 19 kalia vi sâdana, som eudast genom ett bestämdt arbeie eller genom uppoflPring (d. v. s. genom att afsta frán andra fornödenheter) kunna förvärfvas. Fria förnödenheter äro t ex. luft, dricksvatten i källor och sjöar m. m. Skilnaden mellan fria och ekonomiska fornödenheter visas hast af att de fria fömödenheterna icke kunna hlifva eller under närvarande forhallanden icke äro foremal för eganderätt. Solljus, solvärme, luft, anblicken af naturen m. m., alt sädant har människan behof ai‘ men sädant blir icke föremäl för eganderätt. Ute pä landet nekas ingen att släcka sin törst ur källan. Där är dricksvattnet en fri förnödenhet, men vattnet kan göras tili föremäl för eganderätt. Om en folkrik stad nppväxer omkring källan, kommer sannolikt egaren af tomten att för begagnandet af källan kräfva en viss af-K'ft, hvurför vattnet i dettij señare fall blir en ekonomisk förnödenhet. De ekonomiska fömödenheterna äro af mänga slag. Människan behöfver icke allenast yttre föremäl. Denn es behof kräfva ocksä sä väl tjänster trän hennes medmänniskors sida som ocksä vissa förhällanden till dem. Hon behöfver köpmannens, lärarcns, läkarens m. fl. tjänster, och dä hon icke kan erhälla dessa utan uppofl'ring, räkna ' i dem tili de ekonomiska fömödenheterna. Men det är icke nog härmed. Förnödenheter gilvas, som det är «värt att räkna vare sig tili ting eller tjänster. I^ät oss t'*ga ett exempel! (Jm nägon gör en nyttig uppfinning, bau han pä den taga patent, hvarigenom han kommer i ett särskildt förmänligt förhällande tili allmänheten. I bändeise han nu icke själf har häg att Wgagna sig af denna patenträtt, kan han sälja den ät en person, som behöfver nagot att nedlägga sin arbetskraft och ett kapital pä. 20 INIJ-]DNIJS'G TU J. lJ\KAX OM PRODUKTIONEN'. Denna patenträtt blir saledes under närvarande förliallanden en ekonoinisk förnödenliet. En upparbetad aifär likasä. Om tvenue konkurrerande handlande hafva lika goda varor, lika god betjäning, samma priser o. s. V., sä har alltid den, som är äldre platsen, vid hvilken allmäuheten vänt sig, en betydande fördel, ty vanan S})elar en myeket stör rol i inänniskans handlingssätt. Detta förhällande, hyari en gam mal firma star till allmänheten, och som ger den företriide, är en ekonoinisk förnödenliet, som liksom alla andra sadana göras tili förenuil för eganderätt, och säsom sadana kunna försäljas. De ekonoiniska förnödenheterna äro saledes af tre slag> saker eher ting, tjänster och förhällanden. Tred.ie Kapfilkt. Inledning* tili läran om Produktionen. Ordet Produktion, som jui syenska kan atergifvas med »frambringande*, far icke tat tas i den bemärkelsen, att människan genom sitt arbete skulle kunna franialstra grundämnen, som ieke förut fuimos pà ¡orden. Af naturvetenskapen veta vi, att sâ val kraft soin materia äro oförstörbara, hvarför människan endast kan oingestalta och omfiytta de änmen, som jorden bär i sitt sköte, efter sina ändaniäl. Da en skomakare tillvärkar eil sko, har därigenom en ekonoinisk förnödenliet pro- 21 INLKDNIX(i TILI^ IZARAN OM PRODUKTIONEN. (lucerats, men nágra nya griiudäranen liafva icke skapate. Skinnet, som garfvaren beredt, erlialler människan af djuren, och de äninen, som kemiskt bilda detta skinn, hafva kommit fran den organiska verlden; de hora till dessa simnen, som vandra i en oujiphorlig kretsgáng i den samma. Om en landtman genom sitt pa akern nedlagda arbete erhaller en skörd, har han genom arbetet icke skapat säden, iitan han har darmed endast beredt möjlighet for de natiirliga krafterna att fa värka tili människans forman. Det är den i sadeskornet inneboende organiska kraften, som, da körnet kommer i jorden, värkar sä, att darigenom ett heit ax uppvaxer; människan kan endast genom sitt arbete tillföra akern fran andra stallen hämtade bestándsdelar, som den behöfver för att gifva sadeskornet näring, bearbeta den «ï, att den blir lämplig att mottaga det, och därefter taga vara ]>ji skörden, men nägot ämne, som icke fans törnt, kan hon icke framalstra; hon kan endast gifva àmnena nya egenskaper, förändra deras form, deras fyi'iska och kemiska bcskaffenhet samt flytta dem fran en plats till en annan, hvarigenom de blifva lâmpliga för tilifredsställandet af hennes behof. Med Produktionen eller trambringandet af de ekononiiska f örnödenheterna fürstá vi summan af alla manskiiga âtgôranden, hvarigenom ekonomiska förnödenheter komma till stand. Förutsättningarna för att en produktion skall ega nim aro tva: naturen och det mânskliga arbetet. J)à i^hda dessa faktorer pâ alla stadier af utveckling üro förutsättningar för en produktion, kalia vi ^lem de ursprungliga produktionsfaktorerna. Pâ señare stadier i utvecklingen tillkommer en tredje faktor, ka- 22 NATUREN SOM PRODUKTIONSFAKTOR. pitalet; men da kapitalet säsom señare skall visas, är ett résultat af en äldre produktion, kunna vi icke räkna den tili de ursprungliga faktorerna, hur stör betydelse den an ma hafva för samtidens produktion. Huru dessa trenne faktorer, naturen och arbetet sasoin de ursprungliga, och kapitalet som en señare tillkommen, samvärka vid Produktionen, skall i de följande kapitlen afhandlas. Fjerde Kapitlet. Naturen som produktionsfaktor. Naturen hidrager pa Here olika satt tili Produktionen. ­ Den lämnar raämnen, t. ex. frukter, vilda djur, malm m. m., hvilka äro föremal for människans arhete eher direkt tillfredsställa bennes behof, och kraiter, hvilka, led da af människans förstand, arbeta tili bennes forman. De naturliga krafterna värka dels mekaniskt, dels kemiskt, dels fysiologiskt Huru naturkrafterna värka pa dessa olika satt, ädagalägges bäst genom migra exempel. Da människan använder djurens dragkraft, vindens och vattnets drifkraft, ängans spänstigbet, elektriciteten, använder hon de naturliga kraftenîas mekaniska värkan. Da af svafvelsyrligbet heredes svafvelsyra, da genom den kemiska föreningen mellan krutets beständsdelar detta exploderar, bar människan tagit de kemiska krafterna i anspräk. När slutligen sädeskor- OM ABBETET SOM PBODUKTIONSFAKTOB. 23 net gror i akern, da korna gifva kenne mjölk, da boskapen gifver en talrik, förädlad afkomnia, ar det fysiologiska krafter, som niänniskan har att taoka för ett ekonomiskt välständ. Men i ännii ett afseende liar naturen stör betydelse för Produktionen, därigenom att jordytan läninar en plats, pà hvilken Produktionen kan bedrifvas. Denna señare omständighet har kanske allt för litet framhällits, oeh dock är detta den första förutsättningen för en Produktion. Hvilken betydelse jorden har blott genoin att lämna plats, synes hast i det närvarande sanihällsskicket, dar nianniskonia hafva hopats i de stora städerna. Hvarje handsbredd mark har dar tagits i ansprak i en grad, som ovillkorligen mäste väcka vár häpnad. Hvarpa denna sammanslutning, som medför ett sa högt uppdrifvet pris pâ jorden, kan hero, skall i ett följande kapital framhällas. Femte Kapitlet. Om arbetet som produktionsfaktor. Med arbete, som ju var den andra af de ursprung-Hga produktionsfaktorerna, första vi hvaije k rattansträngning trän människans sida, som har frambringande ^f förnödenheter tili mal. Vid hvaije arbete kunna vi örskilja tvenne moment: ett andligt och ett kroppsligt, ^ller med andra ord: vid alt mänskligt arbete samvarka 24 OM .VBHKTKT SOM PRODUKTIONS?\^KTOR. andliga och kroppsliga kraftcr. De forra utgöras af inänniskans själsförmögenheter, vilja och förständ; hit hör alt, hvad vi första med planläggning och berfikiiing; de señare krafterna hafva sitt säte i den inänskliga organisniens muskelsystem ; och det arbete, som därigenom utföres, framträder, liksom alt mekaniskt arbete, sasoni ästadkommande af rörelse och motstand mot rörelse. Det förra arbetet utföra vi med hufvndet, det señare med banden, som vi bildligt knnna iittrycka Haken. Jii mera den allmänna ntvecklingen har skridit framät, af desto större betydelse har det andliga arbetet blifvit; människan lär sig alt mera att i sin tjänst använda naturkrafterna, sa att de fa arbeta ät kenne och för kenne, och hennes arbete inskränkes tili att leda den ät kenne arbetande natnrkraften. Om vi vilja hafva en öfversigt af alt det olika slags arbete, som heia nntidens samhälle nedlägger pä frambringandet af de olika slags förnödenheter, som äro oundgängliga för tillfredsställandet af dess behof, knnna vi indela det pä följande satt:* 1) Det andliga arbetet. 2) Det materiella arbetet. a) Produktion af räämnen. b) Jkarbetning af dessa, hvarigenom de erhälla egenskaper, som göra dem füllt lämpliga att tillfredsställa människans behof. c) Omsättningen at prodnkterna (handel). Till den första klassen räknas alt det arbete, som ntföres af vetenskapsmannen, läraren, läkaren, embetsmannen m. fl., säledes det arbete, som gär nt pä att ntvidga och ordna det mänskliga vetandet, alt arbete, * Se Marius G ad: Om almindelig velstands natur og aarsager. O.M ARI$ETET SOM PRODUKTIONSFAKTOR. 25 for hvilket människan själf eller sainfundet är föremäl, och hvars résultat därför är enskildas förbättrade andhga eller kroppsliga tillstand eller lyckligare förhallanden inoru den sociala Organismen. Till den andra klassen hör alt arbete, hvars résultat aterfinnes i bestämda vttre' föremäl eller i dessas förändrade egenskaper. Den andra klassen indelades i trenne afdelningar. Dil den första hör alt arbete, som afser anskaftandet uf raämnet (akerbruk och den sá kallade framdragande industrin), tili den andra bearWtandet af’räämnen, och tili den tredje produkternas förflyttande fran den plats, dar de tillvärkats, tili dem, som i sista hand behöfva dem. ‘‘^äden, som ju är en af lifvets vanligaste förnödenheter, orlmlles endast genom ett mycket inveckladt förfarande, ^‘vilket kostar människan mycken bade möda och omsorg. •lorden skall törarbetas, plöjas och gödslas m. m., hvar-«■fter säningen försiggär; först etter en längre tids förlo])p erhalles resultatet af det nedlagda arbetet i en oiangtaldigt större mängd säd än den, som utsatts. Men '^ot, som af detta arbete erlmllits, spannmälen, är icke genast lämpligt för tilltredsstallandet af människans beliof; säden mäste först tili kvarnen för att malas till •lyöl; mjölet bakas därefter tili brikl. Det arbete, som nedlägges pä anskaffandet af säden, hör tili den första afdelningen af andra klassen, hvaremot det arbete, som oedlägges ])ä bearbetandet af den saturna hör tili den anklassen. Det färdiga briklet är otla, äfven det, föreuiäl för vidare mänskligt arbete, i det att det köpes och ^äljes, hvarvid det tillika förtlytüis trän en plats till en ^onan, hvilket arbete räknas till tredje klassen. Skili>aden mellan de trenne klasserna torde af detta exempol vara klar och tydlig. 2G OM AllBKTET SOM l'KODUKTIOXSFAKTOR. Vi komnia nu till frâgan oin arbetets produktivitet, d. V. s. till tragan oni hvilket arbete värkligen är íranibringande. Den na fraga star i det narinaste saniinanhang med sporjsraâlet om rikedoniens natur och vasende; ty ju mer arbete, soni värkligen är produktivt, desto större mäste det allinänna välständet vara. I den na fraga hafva ytterst olika ineningar varit berrskande. dag vill i största korthet bär framställa nägra drag af nationalekonomiens historia, bvilka äro inyeket belysande för ntredningen af den na sak. Frägan om ett lands välständ oeb rikedom Imrjade af statsmännen att uppmärksammas, da det gälde att skatfa sä stora inkomster som miyligt tili statskassan. Den första mera systematiska lära, bvars satser vunno större spridning, var den franske ministem (.olberts; ban betraktade penningar oeb ädla metuller som nationalrikedom, bvarför man genom sädana ätgärder, som drogo sä mycket penningar som möjligt tili landet, oeb som bindrade penningar att strömma nt trän det samma, i bog grad ansägs befordra ett lands materiella välständ. Denna uppfattning bade tili följd, att bandel oeb sjöfart tramför andra näringsgrenar nppmuntrades. Dä de euroj)eiska ländern a icke i albnänbet bafva nägon större tillgäng pä ädla metal 1er, sökte bvarje land att genom att sälja mera, än som köptes in, föröka landets förräd af guld oeb silfver. Tullar, t. o. m. ut- oeb införselförbud, voro oeksä konsekvenser af denna lära. Att guld oeb silfver icke ensamma ntgöra rikedom, inses bäst, om vi tänka oss en person försatt pä en obebodd ö. Hur föga gagn bar icke bau af guld oeb silfver! Dessa metaller äro icke direkt tjänliga för tillfredsställandet at alla de mänskliga behofven; endast under OM ARHETET SOM PRODUKTIONSFAKTOK. 27 närs'arande förhallanden, da det Annes niänniskor, soin äro villiga och ega förniäga att tillbyta sig gnld och silfver mot lifsförnödenheter ra. in., ar den rik, som cger öfverflöd harpa. (Jin gnld- och silfvermängden ökas i ett land, har detta tili följd, att andra varor stiga i värde, da deras värde mates i gnld och silfver. Denna olyckliga villfarelse har haft det skadligaste in Hy tan de pä imropas politiska och ekonomiska förhallanden. Denna lära, som erhällit namnet merJcantilism af det latinska ordet mercari, köpa, uttningdes af en skola, som vid hedömandet af rikedomen faste hufvudsakliga vigten vid de natiirliga hjälpkällorna i ett land, och därför erhöll namnet den ftfsiokratiska. Denna öfverskattade natnrens hidrag tili det allmanna vãlstândet, ^ att betydelsen af det manskliga arbetet tili en del íorbisâgs, Fysiokraterna rSknade öfverflöd pá räämnen ®om liktydigt med nalionalrikedom och ansägo det arl^tite, som ncdlades pä anskaHandet af sädana, för produktivt, men alt annat som imjiroduktivt. De ansägo arbetet i indnstrins tjiinst säsom icke frambringande i ^“gentlig mening, da därigenom, mente de, intet nytt frambringas. Men enligt hvad som l'örut blifvit sagdt oin all Produktion, kan ju intet nytt skapas genom mänskurbete; människan kan ju endast omdaua och omd}tta natnrens grnndämnen och därigenom göra dem ^^lopliga iör tillfredsställandet af behofven. Detta är *nalet für Produktionen. Dvad gör nu industrien annat onidanar de räämnen, som genom jordens bearbe* buule erhallits? För det allmänna välständet blir därföre detta señare arbete, som nedlägges pä räämnenas ^•ndaning och omHyttande, af lika stör betydelse som det, som nedlägges pä deras anskaffande. Bada slagen 28 OM AKBETET SOM PRODITKTIOXSEAIvWll. arbete aro länkar i sarama kedja. Vi mäste därför räkna bade det arbete, som nedlä^ges pa räämneiis anskaffande, och det, som nedlägges pa deras bearbetande, som produktive En riktigare och allsidigare uppfattning afrikedomens natur och väsende hade Adam Smith, den ñutida nationalekonomikens upphofsman, som lärde, att med rikedorn förstas öfverfiöd pa alla sadana ting, som äro afsedda att tillfredsställa människans behof, och räknade det arbete som produktivt, hvars résultat utgjordes af yttre föremal. Adam Smith lärde, säsom äfven fysiokraterna, att samhällets välmaga hast befordras genom sa stör ekonomisk frihet som inöjligt. Dessa bans satser hafva varit af stör betydelse för det ekonomiska lifvet och hafva haft stört inflytande pa lagstiftningen, hvarför vi ock finna nationalekonomiken nämnas politisk ekonorni. Att vi nu icke kunna nöja oss med den bestämning, som A. Smith gaf at arbetets produktivitet, framgar af hvad som i det föregaende sagts om behof och förnödenheter. Tydligen mäste vi nämna det folk ri kt, som har öfverfiöd pa ekonomiska förnödenheter, men da vi tili de ekonomiska förnödenheterna räknade icke allenast saker, utan äfven tjänster och förhällanden, är det klart, att vi säsom produktiva samhällsmedlemmar mäste räkna äfven dem, hvilkas arbete är rent andligt. Säsom jag förut visadt, är detta af den största betydelse ­ för ett lands produktion, och hvarför skulle ledningen af arbete vara improduktivt, dä det obetydligaste arbete, som réaliseras i en yttre produkt, nämnes produktivt Vi räkna därför alla de olika slags arbeten, som nyss uppräknades (sid. 24), för produk- OM ARBETET 8()M PRODUKTIONSFAKTOR. 29 tiva, dä genom dem ekonomiska förnodenheter komma iill stand. En annan vigtigare fraga blir, i hvad grad ett arbete är produktive Graden af produktivitet liestämmes efter produktionens öfverensstammelse med den ekonomiska principen, som lyder: storsta möjliga résultat nied minsta möjliga möda eller uppotfring. T ekonomisk bemärkelse är ett arbete produktiv!, endast da uppoffnngarna äro mindre än eller füllt lika med resultatet. A i kunna härvid taga en annan sida i betraktande, «om är füllt sa vigtig som nägon af de föregaende, och ^et är det berättigade i det beliof, som genom arbetet tillfredsställes. Alla behof äro icke lika berättigade, öeh därför hinder det icke tili människoslägtets allmänna iycka, att alla behof till!redsställas; det gifves, som ^orut visats, behof, som äro af den beskaftenhet, att genom ­ deras tillfredsställande inänniskan förslappas. Denna «ynpunkt ligger egentligen inom etikens (morallärans) jnnrade och kan här endast fá sin belysning i samman-'niig med läran um distributionen, da det komnier att '[•«as, att vissa behof äro oberättigade därför, att deras tdlVaro bcror pä den närvarande orättvisa fördelningen. «•ágan om det berättigade af vissa arbeten, liksom af behof, har otla förblandats med frägan om arbetets produktivitet. Annu en sak vill jag framhàlla für att ädagsilägga, nn* invecklad denna fräga om arbetets produktivitet är, nämligen att nmnget företag, som trän j)rivatekonomisk *^ynpunkt är produktiv!, kan frän nationaiekonomisk ^«ra improduktivt och tvärt om. Om en person vinner summa penningar pä spei, har ju genom hans värk-*^ainhet samhället icke gjort nägon vinst; hvad en vunforlorar en annan. A andra sidan kan det gifvas 30 OM APHET8DELNIXGKN. máuga företag, som den forste anläggaren förlorar ])á, men som just genom det nppslag, som genom dem gjorts^ visa sig vara af vinst für heia samhället. Sjetfe Kai*iti>et. Om arbetsdelningen. För att ett stört produktionsresultot shall erhállas, är det icke nog, att en betydande arbetskrafl oeh rika naturliga hjälpkäller sta ett lands befolkniug tili buds. Af stör vigt är ocksa, att arbetskraften användes pa det mast fruktbringande sättet. Af den största l>etydelse härutinnan äter är den företeelse inom det ekonomiska lifvet, som vi nämna arbetsdelning. Hvad därmed förstas, ligger i själfva ordet: människornas sins emellan delade arbete. Pa olika satt kunna människorna bjälpa hvarandra för vinnandet af ekonomiska résultat. Antingen kunna Here sluta sig tillsammans för ernäendet af ett oeh samma mal, siisom vid lyftande af tunga bördor, eher da det gäller att snabbt utföra ett arbete, säsom vid skördetideu inom Akerbruket, eller ocksä kunna Here arbeta tillsammans pA det sättet, att den ene utför sin del af heia arbetet, den andre sin. Det förra slagets arbetsdelning kallas stundom arbetsförening, det señare arbetsdelning i egentlig bemärkelse. Denna indelning är icke af sä genomgripande betvdelse, da det stundom kau vara svart att OM AIîHET.Sl>ELXIN(iEN. 31 afgöra gränsen emellan de olika slageo, Vigtigare är däreniot indelningen i yttre och inre arbetsdelning. Med ißttre arhHffdelning förstas det sakförhallandet, att det totala sandiällsarbetct är fördeladt mellan de olika individerna; en hvar arbetar icke direkt pa tillfredsställandet af sitt l)ehof, litan prodiicerar en viss bestäind sak, fast i större niängd, och utbyter öfverskottet mot alt annat, som han behöfver. l'^n skoniakare t. ex. begagnar ju för sig och «in tamil) endast en obetvdlig brakdel af heia den áriiga skotillvärkningen. Alt det öfriga försäljes, och för penningar, som han erhäller, köpas alla förnöden-*‘eter, som tamiljen behöfver. Hvart vi i nutidens samiiälle vända vani blickar, möter oss den na företeelse. Jngen enda finua vi arbeta med hänsyn direkt tili si na i‘gna behof; ingen skatlar sig kläder, föda, bostad m. m. ^.l«lf, genom sina egna händers värk, utan man arbetar nied andras behof för ögonen; man vill frambringa vissa ^örnödenheter i stör mängd för att by ta iit öfverskottet. ^'ßnom den natnrliga utvecklingen har denna arbetsdelning kommit tili stand. Därigenom att en hvar fim-•“b att hans behof blifvit bättre oeh med mindre uppnffring tillfredsstälda, har utvecklingen gätt i denna riktning. Den ekonomiska princijien har saledes i första i^and varit orsak tili arbetsdelningens utveckling. Med rnre ftrljetsdein/uff första vi den arbetsdelning, «oni till5im])as inom ett enskildt yrke eller pä en fabrik. )m vi erinra oss, huru arbetet är ordnadt t. ex. pa en ’nekanisk värkstad för tillvärkande af lokomotiv, inse ^ydligast, hvad därmed förstas. J)á vi genomvandra siidan, finna vi heia värkstaden indelad i olika afdel-•dngar: vi finna först och främst den s. k. uppsättnings-\ñrkstaden, där lokomotiven sammansättas af de olika 32 OM aí{bet.sdp:ijs*ingp:x. delarna, vidare svarfvarvärkstäder, hvarest olika delar svarfvas, pistonstäiiger, excenterskifvor, cylindrar, hjulaxlar m. m., vidare platslagarevärkstäder, dar pannorna och vissa delar af rainen och tendern förfärdigas, vidare smedjorna, snickarvärkstäder, inalarvärkstäder ni. ni. Hvar och en af dessa olika afdeluingar har sin he- : stämda förrättning. Inoin hvar och en af desaa ater är j arbetet deladt mellan de olika arbetarna, sä att en hvar J har sin bestäinda förrättning, sin bestämda detalj af j arbetet. Genom summan af alla dessa arbetares aliggan- ¡ den blir den i fraga varande afdelningens arbete färdigt, och genom summan af alla afdelningarnes arbete erhalles heia lokomotivet. Arbetet är sälunda först fördeladt ­ mellan de olika afdelningarna, och det arbete, som kommer pä en afdelnings lott, delas mellan de olika arbetarna pa denna afdelning. Fördelarna af arbetsdelningen äro i korthet följande: l:o inbesparas tid. Den arbetare, som endast har en mindre detalj att iitföra, blir inom kort sá skicklig, att han, utan att utföra arbetet sämre, pä mangfaldigt kortare tid gör prodnkten färdig än den ovane arbetaren. Dessutom inbesparas tid äfven därigenom att läro* tiden blir sa mvcket kortare. I stället för att behöfva manga árs lärotid, in nan den unge arbetaren kan förvärfva sitt uppehälle, kan han pâ nagra fa veckor förvärfva sig samma färdighet som garni a arbetare. Den ^ tid, som skulle âtgâ vid öfvergängen trau ett arbete tili ' ett aunat, kommer att nyttigt auvändas inom ett yrke, där arbetsdelningen kan füllt tillämj)as. ( )m arbetaren oupphörligt skall by ta om värktyg, Hytta sig irán en plats. till en annan, förslösas därigenom mycken tid, i synnerhet da, sa som hvar och en vet, det alltid dröjer 3 33 OM AJíBETSDELNINííKN. »agon tid, innan arbeüiren riktigt koinmit sig in i arbetet. 2:o inbesparas arbetskraft diirigenoin, att en livar lattare far en svsselsättning afpassad efter bans for-»laga. Delta galler i synnerhet den yttre arbetsdelnin-Hvar ocli en sträfvar efter att erhalla ett arbete, n^ed hvilket ban trifves. Mycket âterstár att onska 1 delta bänseende, ty manga individer inoni sainliallet 'alja sysselsättningar icke i enligbet ined deras in-»ersta önskan iitan efter sedvänja, ocli Imrigenoin for-Spilles en icke obetydlig del af sambfdlets arbetskraft. 1 sainina man soin alt arbete fâr samma anseende, skola twbâllandena bäriitinnan förbättras. Om vi fasta vâr uppmãrksambet vid ntvecklingen af människans själslormögenbeter ocb kroppsliga färdigheter, skola vi bnna, ^tt den galt i den riktning, att inänniskorna frän att vara mera likartade till drifter, känslor ocb iörnmgor >bivit mera olikartade. Del eger en växelvärkan rum iiiellan arbetsdelningen, de olika sysselsättningarna, ocb »enna människornas benägenbet att individualiseras. Urspriingligen var det nog de olikartade anlagen, soin for-‘iiadde inänniskorna att delà arbetet. Den ene bade af »aturen mera fallenbet att bereda djiirens skinn tili kläden andre lyckades battre pä jagten; ocb bärige-'^»1» »ppkoin arbetsdclning; men just därigenom att sysselsättningarna voro olika, utvecklades ännii mer ® olika anlagen. Vi se säbinda, bur arbetsdelningen ^ olika anlagen inlxirdes bestämma bvarandra, men sä att (let for närvarande är nödvändigt ocb godt, »tt arbetsdclning existerai’, sa att en b var kan fâ ar-^>eta efter sin fallenbet, bvarigenom ett rikligare résultat 84 OM ARHKTSDEl.XrN(íEN, 3:0 inbesparas raaskiner och värktyg, d. v. s, kapital. | Oni hvarje familj inoni sainhällct förfärdigade at sig alt | hvad den behöfde af husgerad in. in., nödgades den vara | iorsedd med nödiga värktyg och redskap, hvilka nn endast | ett fatal familjer behöfva, de nämligen, som iitföra alla | dessa slags arbeten. Om inom en värkstad hvar arbe- j tare skulle göra prodnkten färdig Iran början tili slut, } skulle det Annas lika inänga luaskiner och ujipsättningar af värktyg, som det gifves arbetare. Genom arbetsdel- j ningen inbesparas säledes en betydlig mängd sádana li värktvg, hvilka, säsom señare skall visas, hora till ett j lands kapital. Äfven räämnen inbesparas genom en | mera utförd arbetsdelning, ty under den vane arbeta- j rens hand gar oftuitligt mycket mindre tili spillo, än ; hvad fallet blir, da en mindre skicklig arbetare handhafver inaskiner, och det atfall, som uppstär, kan vanligen användas förmänligare inom cn fabrik, där arbetsdehiingens jirincip tillämjias. 4:0 inbesparas naturkraft i icke obetydlig grad, därigenom att alla naturens krafter komma att användas pa det inäst lämpliga sätt. Detta blir klart, om vi betrakta den arbetsdehiing, som eger rum inom verldshushället. Hvarje land arbetar framför alt pa frambringandet af det slags förnödenheter, hvarpä det af naturen är hänvisadt. Ett land, hvilket säsom t. ex. England ­ har i sitt sköte en stör rikedom af mineralier, nedlägger en betydande arbctskraft pa dessas bearbetandcj ocii utför öfverskottet tili främmande hinder, som äro i afsaknad af dessa naturliga fördelar. Ett annat land, som eger stora iruktbara slätter, aistrar tili öfverHöd spannmal och utskepjiar sitt öfverskoU; ett land, hvars läge gör det lämpligt att transjiortera det ena landet? j OM ARKKTSDKIA’IXGEN. 35 varor tili ett aniiat, anvander en del af sina basta krafter pâ Handel och sjöfart och fár en motsvarande in-’omst for de tjänster, det härigenom gjort de öfriga anderna; ett land, som har rika grässlätter, slär sig bufvudsakligen pa boskapsskotsel o. s. v. Natiirligtvis unna vi tillämpa det här sagda äfven pâ enskilda länger. ­ Inoni vissa delar af landet kan boskapsskotsel vara den största betydelse, inom andra bärgsbruk och aker-‘;nik; industrien âr i allmânhet förlagd till stâderna, hvilka de producerade varonía kunna pâ jârnvâg eller med ângfartyg transporteras till andra orter. Stora »idustriella anlâggningar finna vi ocksâ dar, hvarest tillpâ vattenkraft finnes. Denna fâr sin fulla användendast genom nutidens stora anlâggningar. Vi kunna dârfôr i korthet saga, att genom arbets-<*elningen komma de tre produktionsfaktorerna, naturen, â»*betet och kapitalet, att lâmna sa storartadt résultat niôjligt. Af sa genomgripande vigt och betydelse un arbets-< elningen ür for ett lands hela produktiva formága, ^ ola vi icke förbise de stora olägenheter, som meddess alt for vidsträckta användning. (Jrdspräket ^j‘ger: xlet finnes ingenting sá ondt, som icke har nägot godt med sig»; satsen har vid dess användning lika }cken tilläraplighet: »det finnes ingenting, som är sä b att det icke har nagot ondt med sig.» Fürst och anist skola vi fästa oss vid den ensidiga utveckling, j^ein arbetsdclningcn medför. Om vi tänka pâ cn aretare, som är anstäld i ett af de stora etablissemen-^ar arbctsdelningen är drifven tili sin spets, som ^aj’ior emlast har en enda obetydlig detalj att utföra, fi^a litet pâ en mutter eller att passa en maskin. 313 OM AIîBETSDELNiXCiEN. 0111 vi tänka oss, att han star tiinme eftcr timnie, tlag eftcr (lag, ar eftcr ar med samina enformiga, stimdigt aterkoramande arbete, med sanima surr omkriug sig, eher om hau har eii maskin att sköta, att hau ar efter ar íâr sta och se pa, huru maskinen arbetar pa sanmia satt, kimna vi väl förstä, att mangen skarpt augriper arbetsdelningen pa den gruiid, att den dödar inanniskan, att den gör kenne tili cn maskin med hka htet energi och lifsintresse som en sadan. En person, som lange ntför ett slags arbete, Wir ofta niindre duglig till annat. Earan für denna ensidighet och förslöing, som arbetct i de stora eüiblissemcnterna mcdför, är i synnerhet stör f()r de individer, som äro mindro hh:eHektneltl)egafvade eller ntvecklade. En person med fçod ñittni»^;s^prfra och lifligt sinne har niimligen en motvigt mot det bedöfvande indytandet i sin Inst att sä smaningom skada sig reda pa, burn hela det storartadc etablissement, nioin hvilket han arbetar, är sammansatt. Man trätlar ganska ofta inom värkstäder arbetare, pa hvilkas ansigten man kan lasa niycken intelligens och andlig vakenhet, och 0,11 man samtalar med dem, skall man tiniia, att de kunna lämna mycket godt besked om, hnrn det arbetas ino.n heia värkstaden. Alt, som moüirbetar det förslöande intrycket af det enformiga arbctet, ar ai stör betvdelse som motgift mot nyss nämda tara. tklens förkortning, tillfälle för den arbetande befolkningen ai god intellektnel sysselsättning pä den lediga tiden och framför alt en tidsenlig folkskolnndervismng äro säkerligen de bästa botemedlcn för dessa olyckor. En annan olägenhet, som pä di>t närniaste sammanhänger med den nyss nämda, ligger i den svarig' het, som en arbetare har att, när han lämnar en plats, OM KAITFALET, 37 erhâlla annat arbete, dä det kan vara ganska svart att ia nägot, af sanima slag, som det han lämnat. Om arbetet med vissa slags maskiner till följd af nya upj)-linningar upphör, betinna sig de gamla arbetarna, som förvärfvat sig skicklighet i de forra maskinernas skötande, plötsligen i samma läge, som da de började arrêta. ­ Denna svárighet motväges i viss grad däraf, att ^Gt vid alt maskinarbete erfordras tämligen kort lärobd, och sädaua förändringar i arl)etsmetoden uppdrifva den andliga rörligheten hos folket. En stör fördel är ^nekligen att vara sä företagsam, att man kan rätta ^ig etter de förhällanden, som herrska i sainhället, att man icke i alt för hög grad är fastbnnden vid ett slags arbete. S.jrxDE Kai'iteet. Om kapitalet. Vi komma nu tili ett nationalekonomiskt begrej)p, *^001 är ganska svart att fnllständigt och klart fatta, dä den allmänna uppfattningen däraf är en heit annan än den vetenskapliga. Fragar man en person hvilken som bälst, som icke studerat ekonomi eller mera i detalj hinkt öfver de ekonomiska företeelserna, hvad som menas med kapital, skall han i nio fäll af tio svara, att bi^pital och penningar äro liktydiga begrepp. För att edrifva eu eller annan affsir behöfves det, säger man. 38 OM KAPITALET. ett kapital af t. ex. 10 000 kronor. Till följd däraf att ! man alltid mäter kapitalets storlek i penningar, har ;| kapital i den allmänna nieningen kommit att identifieras i därmed. »Penningarna fördunklat, säger John htnart Mill, »de ekonomiska företeelserna.» Men om kapital icke är det samma som penningar, hvad är det dà? ^ Af hvad som i det föregäende hlifvit sagdt om nnti- j dens satt att prodncera, knnna vi möjligen skafia oss | en riktigare nppfattning af kapitalet. A i erinra oss da, f att naturen, arbetet och kapitalet pa närvarande utvecklingsstadiiim samvärka vid Produktionen. Om vi da nndersöka, hur det tillgar vid anskaifande af nagon förnödenhet, böra vi, genom att taga reda pâ hvad arbetet och naturen hvar för sig nträttat darvid, fa reda pa kapitalet ; ty det, som därvid icke ár natur och icke arbete, mäste vara kapital. lAt oss tänka pa, hur | nu för tiden ett enkelt redskap t. ex. en knif produ- ! ceras. Uäämnet tas nr jordens iure som järnmalm. Genom mänskligt arbete bringas denna i dagen; och genom en ganska omstandlig behandling erhallas därai jkrn och stak Märvid atgar en betydlig mängd kol, j som erlmlles antingen genom att bryta stenkol iir jor- j den eher ocksa genom att kola trä i milor. Vid ut- | dragandet af jiirnet ur malmen anvandes en mycket | dyrbar bygnad, masugnen, som nppföres med stört j arbete, och hvartill âtgâ en hei mängd byggnadsmaterialier. Har man sä fatt stidet, mäste genom ett ganska inveckladt arbete och medelst dyrbara maskiner detta formas till en knif. Hur har man fatt dessa maskiner? Genom att bearbeta järn, stäl och andra materialier. j Kn bygnad fordras ocksa, inom hvilken detta arbete kan försiggä, och tili den fordras ett ytterligt inveck- OM KAPITALET. 39 ladt arbete och en hei niäiigd materialier, för hvilkas anskaiiande mycket arbete mast nedläggas. liit oss ocksä betrakta, hur vi erhälla spanumäl, denna mämiiskans vigtigaste lifsförnödenhet! Jordeii bearbetas pä manga olika satt; den mäste for att vara lämplig tili aker befrias trän stenar, trädrötter m. m.; den maste ärligen jdöjas och harfvas och shitligen mäste sädeskorn fran en föregaende skörd nedläggas i jorden. liedskaj), medelst hvilka jorden bearbetas, erfordras i *5tor mangd, hur erhällas dessa? (îenom att bearbeta järn och trä. Dragare erfordras ock, hvilka erhällas genom mänsklig ledning af de naturliga krailerna, som vàrka inom djurriket. Jüt oss nu i bada dessa fall se till, hvad som är natur, Och hvad som är arbete! I forra fallet var räämnet, järnmalmen, en färdig naturprodukt. Genom mänskligt iii’bete och användande af produkter, som tillkommit gt‘nom annat arbetes nedläggande pä naturliga produk-^or, erhölls knifven. För att nu taga ett enda exenijH*! pa de manga förnödenheter, som âtgâ, erhölls kol, antuigen genom att bryta detta ur de i naturen färdig-Idldade stenkolslagren, eher genom att kola trä i milor. Och tract är ju en naturprodukt, hvilket förvandlas tili ^ol genom mänsklig ledning af naturkrafter (i detta fall olden). J (let señare exemple! är det naturkraften, som aistrar säden; människan leder den samma; hon använ-^lor därvid redskap, som hon erhäller genom att bearl^eta naturliga produkter. Ofveralt varseblifva vi saledes endast naturen och arbetet, men hvad skola vi da räkna som kapital? Alt aj* ju endast uppkommet genom naturen och arbetet. ’^ag vill da erinra därom, att jag pä tal om produk- 40 OM KAITrAU-7r, tionstaktorerua framhöll, ilet iiaturen ocli arbetet voro iirsprungliga produktionsfaktorer, kapitale! en señare tillkommen. Kapitalct alMra^ genom mihiskligt arhet(\ är CU Produkt af ett föregueude arhete och anvandcs sdsom hjälpmedd vid den nürvarande Produktionen. Sä t. ex. är i dessa anförda fall den genom arbete nr grnfvan npphämtade malmen, kolet, som âtgâr for tramställande af järnet, masugnen, dar denna process försiggär, bygnader oeli maskiner, som användas tili att bearbeta järnet ocli stälet tili knifven, kapital; i det i señare fallet äro de förbättringar, som jorden genom mänskligt arbete imdergatt, dragare och redskap, som användas vid jordens bearbetande, ntsädet kapiüil för jordbrnkaren. Vi definiera kapital pä följande sätt: kapital är ett samladt forrad ckonoiniskn föiiiödcnheter, mm auvündes i produktionens tjnnst, tili produktiva ündamul. Ett samladt torrad förnödenheter kalla vi i allmänliet förmögenhet; men förmogenheten är af tvä slag: konsnmtions- eher njntningsförmögenbet och jirodnktions- eller förvärfsförmögenhet eher kapital. Det är det sätt, hvarpä förmogenheten användes, som afgör, oni den är njutningsförmögenhet eller kapital. Användes ­ den produktiv!, sä att genom dess användande nya förnödenheter aistras, är den kapital, men förtäres den, utan att nägra nya förnödenheter ska])as, som ersätta det förtärda, är den njutningsförmögenhet. Vi skola lägga inärke tili, att sä väl kapitale! som njutningsförmögenheten vid användande! tillintetgöras. De maskiner, som användas vid förfiirdigande af knifven, ­ äro kapital, äfvensä det kol och järn, som därtill förbrukas; maskinerna slitas sä smäningoin, och det kol OM KAPITAIÆT. 41 och järn, soin användas, kan eudast en gang brukas, men genom deras användande aistras nya förnödenheter. I^et foder, soin en landtinan later sina dragare förtära, »r kapital, ty genom denna ekonomiska förnödenhets oniintetgörande underhallas dessa nyttiga djur, soin nt-^öra ett bestänidt nyttigt arbete. Den kostnad, soni oedlagts pá anskaifande af fordret, ersättes af det nyttiga imbete, som djuren nträtta. Om däremot en person for ^itt nöjes skull liäller eu hast, ersättas icke kostna-<îeriia für dennes underhall genom nagot nyttigt arbete, «0111 han uträttar, hvarför det foder, lian förtiir, hör ‘•»kiias som njiitningsiormogenhet. Det kännetecknande ^ör kapitalet blir därför, att det genom användandet orsáttes, under det att njutningsförniögenhet omintetgöres, litan att darigenom nya ekonomiska förnödenhe-^or komma tili stand. Vi skola nu se tili, hvaraf ett lands hela kapital-«Omina kan bestá : Kör det första hafva vi alla förbättringar, som aro Oedlagda pä ¡orden; alla iipplojda âkrar, torrlagda vatten-«joka trakter, gräfda kanaler, anlagda vagar m. in. Jor-^jens egen alstringskraft är naturkraft; därför vore ‘ ot en oegentlighet att rakiia den som kapital, men < 0 förbättringar, som jorden genom mänskligt arbete oiidergatt, och hvarigenom niänniskans arbete blir mera ' instgifvande, iiro kajiital. ^ör det andra: alla bygnader och redskap. Byg-Oaderiia aro af manga slag och tjiina olika ãndamâl. ^ et gifvoa eil mängd bygnader, som äro nödvändiga or industriens bcdrifvande, sásom fabriksbygnader, magasiner ­ ni. m., för jordbruket och boskapsskötseln, sásom ‘‘'fliigârdar, lador, m. m. Men boningshus, äro de ocksa 42 OM KAPITALET. kapital? eller skall mau räkna dem soiii iijutniugsförmögenhet? Deiina fraga mäste vi besvara olika, alt efter soni vi se sakeu frän nationalekonomisk eller privatekoiiomisk syupunkt. lloniiigshus tjänstgora direkt att tillfredsställa ett af människans ursprungligaste behof, luiraligeu behofvet af skydd. Hvad den enskilde har samladt eller be varad t for eget bruk, mäste fran haus egen syupunkt (d. v. s. fran privatekouomisk) vara ujutningsförmögenhet; ty den produkt, som hau förtar, hai uätt malet för Produktionen, uämligeu förbrukningen, tillfredsställaudet af människans behof; människan faster afseende vid denna produkt icke sasoin hjälpmedel f ölen ­ kommande prodnktion utan som medel att upjiehalla lifvet; hon arbetar för att lefva; hon lefver icke für att arbeta. ^Men om vi betrakta fragan fran nationalekonomisk ­ syupunkt, se Produktionen som ett sammanhängaude heit, som är oundgängligt för heia samhällets välfard, kunna vi väl räkna bouingshus som kapital, ty de arbetandes underhäll är nödvändigt för produktioneus fortsatta liedrifvande. För det tredje: alla slags underhâllsmedel for arbetare. Hvad som luir ofvan blifvit sagdt om boningshus, gäller äfven om underhâllsmedel. Frân privatekonomisk syupunkt Wir naturligen alt, hvad den enskilde förtär, njutningsförmögenhet, men för samhället blir det kapital, da dessa förnödenheters förtärande äro en förutsättning för att nya sadana genom mänskligt arbete skapas. Naturligen blir tili följd häraf icke alla underhâllsmedel ­ (och icke alla bouingshus) kapital, utan förhällandet gestaltar sig olika alt efter den person, som konsumerar; det beror pä, huru vida han konsinnerar produktivt eller iinproduktivt. Antingen aterbetalas genom OM KAPITAIÆT. 43 arbete, hvad som fortärts, och dâ är det förtärda kapital, ­ eller ocksä ersättes det icke geiiom nya förnödeubeter, och i det fallet är hvad som âtgâtt till personens underhall njutningsförmögeuhet. Säsom jag pä tal oni arbetets prodiiktivitet papekat, bora vi icke fatta begreppet produktiv i en alt för trang bemärkelse, da det är 6n stör mängd arbete, som är oundgängligt för sambällets välfärd och därför produktivt, som icke réaliseras ­ i yttre föremäl. Jag hänvisar i det ta fall tili det sid. 20—30 sagda. liäämnen, haltiabrikat, hjälpämnen och färdiga varor kunua vi räkna som det fjärde slaget af ett lauds l^apital. De räämnen, som natureu erbjuder och som icke varit underkastade nägot slags mänskligt arbete, ^ro att räkna som naturens gäfva, icke som kapital, ^lahuen t ex., som ligger inne i bärget, är reu naturprodukt; men da denna yenom mäuskliyt arbete brini dageu, räkna vi den som kapital. För grufegareu bksoiu för egaren af en masugn äro uaturligen de uppförda lualmmassorna kapital. Den señare börjar med niahnen som räämne, den förre erhäller malmen som slutprodnkt af sitt arbete. För samhället i dess helhet blir Jahnen ett oundgängligt hjälpmedel vid Produktionen. led halffabrikat första vi en sâdan vara, hvilken sâsom b ex. järnmalm fas sâsom résultat af eu produktion Sedan användes som rââiune vid en annan. Ftt jionat exempel hârpâ hafva vi i bomull, som fas frân lomullsplantagen; bomulleu är räämne för bomullsspin-Oerierna, som slutprodukt fas dar bomullsgarn, hvilket ater är utgângspuukten for väfverierna. Med hjälpanine förstar mau sâilana varor, som icke tili nägon 'asentligare del inga i den färdiga produkten, men som 44 OM KAPITAI.ET. under närvarande fabrikationsmetoder aro nödvandiga för anskaifandet af varan; kol vid järnfabrikationen, olja och smörjmedel o. d. Färdiga varor räkna vi ock tili ett lands kapitaler, da genoin dessas forsàljande Produktionen ­ fortsättes. Da vi närmare undersöka dessa kapitalets bestand sdelar, taller det lätt i ögonen en vigtig skilnad mellan dem. Somliga af dem, sasom t. ex. bygnader och maskiner, tjänstgöra länge; man kan använda dem mer än en gang för astadkommande at en viss sak; pa en svarf t. ex. kan man svarfva ut mänga angmaskinscylindrar, men det järn, som tili hvarje sadan användes, är en gang taget i ansprák och kan icke vidare an válidas. ­ Samma är förhällandet med raämnen, halffabrikat och litsmedel. Det forra slaget kalla vi fast kapital, det señare rörligt. Da sä väl det fasta som det rörliga kapitalet enligt detinitionen pa kapital bör ersättas af den färdiga produkten, men det fasta kapitalet kan användas vid Here likartade produktioner, behöfver endast en ringa del af detta señare ätertinnas i produktens värde, under det att heia det använda rörliga kapitalet skall füllt ersättas af produkten. Af stör betydelse för ett lands produktion är att förhällandet mellan det fasta och rörliga väl afpassas. Det fasta kapitalet, sasom bygnader, redskap, maskiner ni. m., kommer tili full användning endast i det fall, att det finnes tillräckligt rörligt kapital, som kan sysselsätta det fasta, och det rörliga kapitalet kommer först da tili full användning, när tillräckligt fast iinnes för dess bearbetande. Om i följd ai nägra yttre omständigheter t. ex. krig, bomull, rörligt kapital, saknas ute i marknaden, ligger alt det fasta kapital, som användes OM KAPITALET. 45 vid bomullens bearl)etande, spiunerier och väfverier, obegagnadt; under det att bomiillen icke tillbörligen kan bearbetas, utan att en tillräcklig luängd fast kaj)ital finnés för banden. Genom oklok husliällning konnner ofta ihr stör niängd rörligt kapital att öfverföras tili fast, hvilket är en af orsakerna tili de indnstriella kriserna. I)e rörliga kapitalerna hafva en bestärad fördel framför ^ie fasta därntinnan, att de i de fiesta fall kunna användas pä olika satt och tili olika ändaniäl, sä att de icke behöfva förfaras fnllständigt onyttigt. De fasta kapitalerna däreinot hafva en sa noggraut bestänid an-Vandning, att om, säsom vid sâdana kriser oftast intráfiar, rörligt kapital för det fasta kapitalets an van-^ande saknas, detta blir fnllständigt värdelöst. Maskiner och värktvg säljas vid sâdana tillfällen till vrakpris, ty man kan icke använda dem pä ett gifvande sätt. 1 dagligt tal användes ett uttryck, som pekar hän ^*11 detta förhallande, men som dock icke har fullstän-^igt samma betydelse: man talar om faran af att fastiàsa ett kapital. Med kapital menas vanligen pennin-Knr, och da man talar om att läsa fast ett kapital, menar nian vanligen, att en penningsiimma, som kunnat an-'äiidas tili hvad som hälst, nedlägges pä ett företag, iivari man visserligen kan, om företaget är riktigt be-^äknadt, ateiünna penningarnas värde, men att man icke liingre har värdet sä disponibelt, sä rörligt, sä säkert, ^cin da (let representeras af penningsumman. Hur en ^cl af ett lands rörliga kapital öfverföres tili fast, vill .)äg genom ett enkelt exempel söka visa. liât oss betfakta Hjälmarens sänkning i detta hänseende! Hvad nial är det, man genom de utförda arbetena vill söka '’iiina? Jo, riindt omkring sjöns stränder finnas land- 46 OM KAPITAIÆT. strKekor, som icke kunna odias, sa länge vattenstândet i sjön är sâ högt. Skilnadeii mellan sjöns liögsta och lägsta vattenständ är ocksa für stört. Genom att utvidga utloppct och därstüdes bygga danimar kan inan regiera vattenstândet, sá att det blir jämnare äret om. Härigenom vinnes en betydlig sträcka mark, som blir lämplig som äkeijord. Här hafva vi en jordf orbättring, nagot, som räknas tili ett lands fasta kapital. Hvilka rörliga kapital hafva härtill âtgâtt? Jo, först och främst har en stör inängd arbetare under Here ärs tid nnderhällitsj det nnderhäll, som alla arbetare, trän cheferna tili den ringaste springpojke, âtnjiitit, är rörligt kapital; vidare har en stör mängd räämnen, säsom trä, eten och jäni âtgâtt vid byggande af dammarna. Vi kunna vid detta stora företag iakttaga att äfven en betydlig mängd fast kajiital därvid oinsatts. Maskincr och redskap, säsom ­ kranar, muddervärk, skottkärror, spadar m. m., hafva tili betydligt värde förbrukats. Alla dessa kapital, som nu förbrukats, skola genom markens rikligare afkastning sä smäningom äterbetalas. * * * Som jag i det föregaende har framliällit, har icke kapital funnits pä alla föregäende utvecklingsstadier, utan det har i och med ntvecklingen tillväxt. Förutsättningen för att nägon kapitalbildning skall kunna ega rum är, att mera produceras än som förtäres, att nagot sparas. Ingen formögcnhet kau bildas, om hvar och en individ förtär jämnt sä mycket som hans arbete lämnar. Hum kapital nppkommer pä de lägsta stadierna. OM KAPrrAIÆT. 47 îir lätt att inse. JÁt oss antaga, att en vilde sanilat ett forrad lifsfiirnödenheter! Dessa kan han använda antingen sâ, att han liittjas, sa länge de räcka, eller ock att han under den ledighet, som han njuter trän de vanliga onisorgerna für lifvets uppehällande, sysselsätter sig med att förbättra sina jagtredskap eller till-'^’ärka nya, hvarigenom hans arbete for framtiden Wir •nera gifvande. I hvilket fall det sammansparade förí*âdet Wir kapital, och i hvilket fall det är njutningslörniögenhet, är sä tydligt, att jag icke anser inig beijõíVa pâpeka det. Enligt sannna lag, fast pä ett oänd-%t mycket mer inveckladt satt har kapitaltillväxten iortgätt; den har alltid sin griind däri, att Produktionen läninar ett öfverskott. Pa närvarande stadium sker kapitaltillväxten genom den enskildes sparsamhet, och den har nu sä myckct större betydelse, som hvarje be-«paring genast kan komma tili användning, äfven ora den person, som gjort besparingcn, själf icke är villig ‘dt använda den. (lenom kreditens tillhjälp Wir sä stör ^«niniansparad förmögenhet som möjligt kapital, ty iugen ^«ggcr nu mera sina sammansparade model pâ kistkottcn, jitiin man satter in dem pä en bank eller lanar dem mot ränta. Uvilken betydelse en längt drifv’eu I^P&rsamhet har für ett lands hela Produktion, tramgär >äst at töljande räsounemang, som tili sina hufvuddrag ‘d hämtadt ur .lohn Stuart Mills art)ete: Political k-'Cononiy. i.rfit oss antaga, att hvarje kapitalist och arbetstsdvare inom samhället icke ansäg sig hafva rätt att l^örbruka mer an ett visst minimum, sä mycket som ivarje arbetare, eller att detta vore i lag bestämdt. vad skulle töljden blifva af en sädan äterhällsamhct? 11^ 48 OM KAl’ITALET. En ofautligt stör inbespariiig skulle därigenom sainhiillet gura, men hvartill skulle alt det sammansparade kapitalet användas? Lyxkonsumtion kommer icke längre i fraga, livarför det kapital, soin föriit användes inoiii denna Produktion, dar icke längre tinner aiivändning. De oundgäugligaste lifsförnodenheterna äro fortfarande de enda, som hafva efterfrägan, och da en hvar genom arhete vill förüka sitt kapital, komma dessa att produceras ­ i den mängd, att de ställa sig billigare än forut. Den arbetande delen af befolkningen kommer denna sparsamhet tili godo, och om icke deras antal genom dessa gynsamma omständigheter förhöjes, hvilket vore att vänta, skulle de komma att blifva lyxkonsumenter; ett allmänuare, jämnare välständ skulle säledes blifva resultatet af ett vidsträckt sparande, om nämligen icke befolkningen i alt für hög giad tillväxte. Vi kunna häraf draga den slutsatsen, att den allmänt gängse äsigten, att den rike« slöseri skatlar den fattige arbete, är fullständigt oriktig. Därigenom drages kapital frän del nyttiga arbetet in pä banor, där visserligen nägra fä kunna erhälla vinstgifvande sysselsättning, men den stora mängden af befolkningen ­ blir den, som förlorar. lluru olycksdiger en längt drifven lyxproduktion, som framkallats genom de ütre samhällsklassernas gränslösa slöseri, kan vara tör ett land, visas bäst, dä man betraktar dessa förhällanden, där de drifvits tili sin spots. Frankrike före revolutionen 1789 lämnar ett utmärkt exempel härpä. Den franska jordbesittande adeln förde pa den tiden i Paris och Versailles ett lif, som i slösaktighet öfverträffades endast af de gamla romanía. Detta drog be- 4 OM KAPITALET. 49 íolkningeu frân landsbygden, hvars invânare utsögos Y herrar och därigeiiom tvingades att lefva ett et elandigaste lif, tili städerna, hvarest de leide pä y adlige. Lyxproduktionen utarraade landet; genom ^ e samliallige inissfôrhállandena, icke genom nägon Hiissväxt, bragtes landet tili denn a ytterliga grad af armod. De adliga herrarna framkallade denna lyxpro-^ »iktion, betalade dess arbetare, men luimtade betalnnigen frân den lifsmedel producerande landtbefolk-“ingen. Ilärigenom tardes landets miirg. I.yxproduk-^>011 kan därför aldrig försvaras därmed, att den gifver «e fattige arbete, ty genom den kommer alltid kapital <>eh arbete att användas pä ett för heia samhället inindre ^^nktbärande satt. Af det här ofvan om kapitalet sagda fraingär, hvad >etydelse det har för nntidens prodnktion: kapitalet är ^^tt hjälpmedel vid Produktionen, tillkommet genom äl-^ arbete; Produktionen blir mera riklig genom att Y*‘ete nedlägges pä skapande af kapital och genom l^essa bägge faktorers, kapitalets och arbetets, samvärkan, genom nedläggande af arbete direkt pä de naturliga ^afterna. Kapitalanvändningen mfyliggôr tillämpandet arketsdelningens princip i mycket högre grad, an som ar mCyligt därföriitan, hvarför kapitalets tillvsixt har gatt hand i hand med arbetsdelningens vidsträcktare aavändning. I mista kapitel, som behandlar prodnktion stör och liten skala, blir jag i tillfälle att belysa be-} eisen af denna kapitalets och arbetsdelningens sam-^ärkan. 50 OM PRODUKTION I STÖR OCH LITRN SKALA. ArroNDE Kapiti>et. Om Produktion i stör och liten Skala. Oni vi nagot lulrmare fasta var uppuiärksanihet vid luitidens satt att bedrifva all produktioii, blifva vi utan tvifvel varse en vigtig omständigbet, som ár kãnnetecknande därför, den nämligen, att i stallet für att Produktionen bedrifves här oeh dar i landet med litet kapital pa bvarje stalle, förefinnes det pä närvarande utvecklingsstadiuin en tendens bos Produktionen att bo])as i vissa brännpnnkter, dar mveket kapital finnes saniladt,. ocb dar arbetsdclningen är drifven tili den högsta, inöjliga grad. Natnrligtvis gäller detta icke om all Produktion, ­ ty manga produktionsgrenar, säsom framtor alt jordbruket, äro bnndna vid en viss jord, men inom allai dar sadant är möjligt, kiinna vi iakttaga denna företeelse. llvarpä kan det nu bero, att man arbetai i enligbet med denna metod, da det just var den langt drifna arbetsdclningen, som medfor sä manga olägenbeter? A i kunna lägga märke tili den allmänna regeln, att människan aldrig fär nagot utan att gilva nagot, att med vissa fördelar, som en sak mediör, alltid följa nägra sknggsidor; den omständigbeten, att olägenbeter mcdfölja, berättigar oss därför icke att antaga, att en arbetsmetod är beit oeh ballet förkastlig. 'l)e fördelar, som ätfölja denna prodnktion i stör Skala, inse vi bäst genom ett excmpel: jag vill visa, bur ett sadant stört etablissement, som arbetar med längt drifven arbetsdclning och stör kapitalmassa, \ äxei O.Af PRODUKTION I 8TOR OCH UTEN SKAlJ^. 51 ^»pp frän eil obetydlig börjaii, ocli jag tror, att däraf fordelarna af storproduktion skola bliiVa füllt klara och tydliga. Vi antaga, att ett sagvärk har ett fördelaktigt läge vid vâr ostra kiist geiioni dess haniii och flottled, till ^bljd hvaraf det mcd latthet kan i prisbillighet tafia “led aiidra likartade anläggningar. PZgariia göra arligeii bespariiigar, som satta dein i stand att ntvidga deras rorelse. Vi antaga, att sagvärket, soin drifves ined “liga, nrsprnngligen endast hade 3 till 4 raniar. (11a-“larna aro de niaskiner, inedelst hvilka stockarna kl)fvas till plankor; antalet ramar blir darf ore i viss grad ett “latf pa produktionens storlek.) Da jn-odnktionen är liten, lönar det sig foga att taga vara pa alt det “ftall, soni nppstar. iMaskinen eldas visserligen därmed, “len dessutoin aterstfir niycket, soin forjares. Man kan P“ olika satt tillgodogöra sig alfallet fraii ett sagvärk. Dels l^“ii man kola det i niilor, deis kan man af storre bitar eieda s. k. staf, en sorts miiulrc bräder, soin användas till kaggar oeh mindre hulor. liar nu tillvärkningen ^'àllt ut, sa att kanske 12 till 13 ramar användas och “Hallet följaktigen blifvit betydligare, löiiar det sig battre väl att tillvärka sädan staf som att kola i niilor. 'er fabrieerandet af staf erfordras en särskild iippsättiiiiig af kanttrissor, hvilka icke knnna koutinuerligt an-' “lulas vid en ])roduktion i mindre skala. Kolet kom-*“er bast och insist lönandc till användning, oui sâg-'“rket förbindes mcd ett jârnbrnk, ty dârigenoin belefver icke kolet transjiorteras till en aHägsen ort, och larigenom gores en icke obetydlig besparing. •lu större tillvärkningen blir, desto lättare blir det “It hafva olika personer till hvarje förrättning. (Jni 52 OM PRODUKTION 1 STÖR OCH UTEN SKAUV. Produktionen icke är större, äii att livarje arbetare inoiu en mera begränsad värksamhetskrets icke har full sysselsättning, kan icke eu längre drifven arbetsdelning vara pâ sin plats. Vi se häraf, hum genom denna Produktion ­ i storre skala fördelarna af arbetsdelning och kapitalanvandning koinina battre till sin rätt. I allmanhet kunna vi saga, att oinkostnaderna for en produktions bedrifvande icke förökas i sainma grad soin produktionens tillvaxt. liit oss taga ett tiiinligen närliggande exeinpel! Vi veta, att i Stockholm finnas tvenue tclefonbolag, som täfla med hvarandra. Om bada dessa bolag hade sammanslagits till ett, skulle da kostnaderna for hela detta stora bolag varit lika stora som summan af oinkostnaderna for bada dem, som föi närvarande finnas? Nej, säkerligen icke. Alla omkostnader för lokal för sammanbindningsstation, kontroll, tjänstepersonal m. m. hade ovilkorligen i bet) dlig gi’ad kunnat minskas om bada bolagen sammanslagits. Iluruvida det värkligeii är bättre att arbeta i stör än i liten skala, afgöres bust genom prisbilligheten. Kan en producent sälja en vara till billigare jiris än andra, gör han det under närvarande starka konkurrens ovilkorligen, ty därigenom erhäller han större afsättning. Denna billigare vara nttränger siiart den dyrare ur marknaden, och tili följd häraf försvinner en äldre och dyrbarare produktionsraetod mycket snart, ty den kan icke täfla med en nyare billigare. Just i följd häraf har den äldre, i mindre skala bedrifna Produktionen utträngts af Produktionen i stör skala, och att det är föidelaktigt att fabricera varor enligt nutidens metod visas bäst däraf, att det är möjligt att sälja dem billigare. Produktionen i mindre skala representeras aí handt- 0)f BYTET. 53 värket, under det att Produktionen i stör skala représenteras ­ af fabriksindustrin, Skilnaden mellan dessa ligger dfiri, att handtvarket arbetar pa beställning, fal^riken pa förlag. I forra fallet gor sig behofvet efter viss vara först gällande, innan den produceras, i señare fallet beraknar producenten, att en vara vid viss tid skall liafva âtgâng och fabricerar en större eher mindre mängd under förväntan pa, att den skall liafva âtgâng. For Produktionen i stör skala är det sä-|edes äfven kännetecknande, att den arbetar pä förlag, * inotsats tili den i mindre skala bedrifna, som arbetar pa, beställning. XlONDE KaPITIÆT. Om bytet. Vi hafva i det föregaende sett, hur under utveck-^'iigens lopp den yttre arbetsdelningen erhallit alt större ^^^‘tydelse. llvarje individ inom det moderna samhället arbetar icke med sina egna behof direkt f or ögonen, ^tan arbetar mera ensidigt; den ene bearbetar jorden och aistrar säd, den andre uppföder kreatur, en tredje är skomakare, en fjärde skräddare o. s. v. Ke-^altatet af hvar och ens arbete är mera likartadt, under att bans behof äro mänga och olikartade, men mängd förnödenheter, som genom den enskildes arbete produceras, är sä betydlig, att han därigenom didirekt erhäller sina behof tillfredsstälda. Men af denna 54 OM HYTCT. liälle, füljer ined nodviinclighet, att antalet byten skall vara oerliördt stört. Nutidens form för bytet àr ju forsaljning | och köp, och hvilken oerhörd utsträckning nutidens byte maste baña, ger oss dkai alldaprhgaste erfarenhet e» stälhiing om: hvarje smasak, som vi behofva, iorskatfa ^ vi oss ickc genom direkt arbete, utan vi kopa den i t den uärmaste bod. I samma man, som den yttre ar- j betsdehiingen utvidgats, i sarama man hafva bytena tdl- '1 växt i storlek och antal. , < ( )rsakcn, hvarför bytet kan vara fördelaktigt, ligger , i öppen dag, da man nagot närmare betraktar ckono- . miska förhallanden. I allmänhet tycker man, att (let : är köpmanncn, som ensam gör en vmst, da han saljer en vara; o(4i man tanker icke pa, att den vmst, som 1 han gör, motsvarar ett arbete, som han ntrattat, namligen att skafta varan i marknaden och halla den till handa pa den ort och den tid, som köparen astundar. Da den yttre arbctsdclningen med nodvandighet medför bytena eher köp och försäljning, sarnmanfalla bytcts fördelar med de f ordelar, som den yttre arbetsdelrangen ■ medför (sc kap. ö). Om icke den yttre arbetsdelningen ! och det diiraf följandc bytet vore fördelaktigt, skulle | ocksii detta icke i längden kiinnat besta, iitan männi- | skorna skulle bemödat sig om att producera alt själfva | och för länge sedan hafva afstatt frän all handel och | köpenskaj). . | Hvilken oerhörd betydelsc och utsträckning nii- | tidens storartade omsättning har, fä vi en iörcstallning , om, da vi genomtänka, hvad vi under en dag kimna konsnmera i mat, eher om vi i tankarna göra en liten. tur omkring i ett rum och besinna, frän hvilka ohka^ OM BYTET. 55 trakter dess iniieluill kan vara hämtadt. Till ett enda nial kiinna vi i Stockholm förtära kött, fordt pa jämväg trän Östcrgötland, grönsaker trän Tyskland eller J'rankrike, vin trän Frankrike; vi dricka kalte trän da va, röka cigarrer trän Belgien o. s. v. Vara kliider ^nnna vara af engelskt eller franskt kliide; vara skodon törfärdigade i nagon af södra Sveriges stader, da priserna pa denna vara därstädes i allmänhet ställa sig nägot hiligare. Genom ntbytet fores en o rts öfverflöd pa en vara till en annan ort, soin saknar denna, och som dàrtor lâmnar i ntbyte en annan vara, som den señare trakten i följd af dess naturliga beskatfenhet har öfverdöd pa. ‘ Trots den kostnad, som transporten af varor fran en ort tili en annan medför, är det fördelaktigt ^tt pa detta satt utbyta varor emellan olika lander lika 'lil som mellan olika trakter inom samma land. För '^tt nn dettii storartade byte skall knnna försiggä, er-^drdras heia det högt utvccklade system af transport-*iicdel, som nntiden har tili sitt förfogande: järnvägar, ^•ifçbâtar, landsvägar m. m.; och da ett stört ntbyte i Varor icke kan försiggä, om man icke ntan alt för stör kostnad kan skriftligen sät ta sig i förbindelse med trämiiiande hinder, är äfven heia nutidens post- och tele-Rciifväsende en nödvändig förutsättning för världshan-^^oliis närvarande Standpunkt. * ♦ * Gä vi här skola betrakta de lagar, som regiera utbytet af förnödenheter, mäste vi först och främst ’•lO’niare undersöka begreppet värde, hvad det är, som cn sak värde, och hvilka de omständigheter äro, ^oiii bestämma storleken däraf. 56 OM 15YTET. Egenskapen värclerik tillägga vi â ena sidau alla förnödenlieter, som vi icke utan moda eller uppottring kunna forskaffa oss, men â andra sidaii alla dem, som vi icke kunna afvara. ^langa af dessa señare tillàgga vi i vanliga fall alls intet värde; först när vi äro i afsaknad af dem, tänka vi pa, att de i värkliglieten hafva ett sadant. Dricksvatten t. ex. anse vi väl i allmiinliet som värdelöst, men i en öken skulle man für en dryck vatten vilja betala en hei förmögenhet. 1 de tider da en hvar arbetade iör egen rdkning, da livarje liushall var ett für sig afslutadt heit i ekonomiskt afseende,. var en saks värde beroende pä den brukbarhet, den hade für egaren, men nu räkna vi mänga saker som ytterst värderika, hvilkas nyttiga egenskaper det alls icke faller oss in att själfva draga nägon fördel af. Oni t. ex. eil person har en ädelsten, anser han den hafva ett högt värde, men det är därför icke sagdt,. att han själf använder den. \i se säledes, att det alldagliga begrejijiet värde har eil mängfaldig betydelse, och für att vi skola kunna använda det, mäste vi närmare bestämma det, om missforständ skall kunna undvikas. Värde, säga vi, är den heffjdelse, som vi tillä(/(/a cn förnödenhet med afseende jjä dess förmuija att tillfredsstätla människans behof. Föriiödenheterna kunna under närvarande förhällanden pä tvenne olika sätt användas für att tillfredsställa vära behof: antingen direkt genom att brukas eller indirekt ­ genom att utbytas mot andra. Värde kan därför ­ vara af tvä olika slag: hrnkharhetsvärde och bj/tesvärde. Brukbarhetsvärde = det värde, som tillägges eil förnödenhet tili följd af dess egenskap att vara lämplig för tillfredsställande af befintliga behof. í)M BYTET. 57 Bytesvärde = det viirde, som tillägges förnödeii-»eteriia pa griind af deras egenskap att kunna utbytas andra fornödenheter. \ arde är saledes ingen egenskap, soin förnödenleter i och för sig besitta, nagot, som är en rätt vaniöreställning, i synnerhet dä del är fraga om varor, soni hafva högt värde, men som af det stora flertalet cke m} cket brukas, sasom ädelstenar och ädla metaller. ■" an är van att betrakta dessa sásom hafvande ett a -»sohlt värde, att jag sa niâ säga. Det är deras höga jytesv’ärde, som da äsyftas, och delta har sin grund i j*eras användning, människans begär etter prydnader, »ennes skönlietssinne, och sväriglieten att anskaña dem. Alt värde beror ytterst pä människans sätt att uppatta den ifrägavarande värderika förnödenhetens be-Jydelse for bennes behofs tillfredsstiillande, hvarför intet oremal i och för sig, oberoende af människans behof, ^an vara värdefiillt. Da vi här undersöka lagarna tör omsättningen . cirkulationen, hvarmed vi da förstä sammanfatt* '^•igen af alla de by ten, som de f ardiga förnodenheterna geiiomgätt, innan de komma konsumenteu tillhanda, tillika deras transporterande, är det tydligt, att det är ^»ytesvärdet, som vi hufvudsakligen skola fasta oss vid; följande förstä vi därför med ordet värde bytes-^ïnle, sä vida icke motsatsen särskildt angifv'es. \ i skilja mellan värde och pris. Priset betecknar *^dast en törnödenhets värde i förhallande tili bytes-•‘edlet, d. v. s., under närvarande förhallanden, ädla *‘|(italler; det är saledes samma skilnad mellan en för-^^(^denhets värde och pris, som mellan en längd och ‘“Httet pa längden, angifvet i vissa längdenheter; ty 58 OM liYTKT. da jag angifver en varas pris, säger t. ex., att eii ■ vara kostar 3 kronor, angifver jag en viss niängd gnkl, livars värde är lika ined den i fraga varando va- | rans. En krona är en viss värde-enhet, soin anvandes 9 vid jämförande af olika varors värde. Enllt exakt | är dock icke denna liknelse, ty den längdenhet, ined # livilken jag mâter, är konstant, under det att värde- 9 enheten, en krona, nâgot litet varierar, dâ inga for- 1 iHuîenlieter Annas, hvilkas värden äro fallt konstanta. I Dâ nn bytesvärdet lios en förnödenhet är beroende | af dess förinaga att knnna mot andra ntbvtas, ar det 9 klart, att priset kan förändras af tva orsaker : antingen 1 därigenom att förnödenlietens eget värde förändras, 1 eller därigenom att värdet af den förnödenhet, hvar.ned I dess eget värde för tillfället jämföres, i vanliga fall | ädla metaller, förändras. Om priset stiger, kan detta | bero antingen därpa, att förnödenlietens eget varde g blifvit högre, eller därpa att bytesmedlets, iienningens, i värde sjunkit. Alla förnödenlieters viinUn knnna där- 1 för omöjligeii liöjas pä en gang, men deras jir/s kan | pä en gang stiga, hvilket dâ beror pä en mmskmng i | värdet hos bytesmedlet. J Yi skola nn se tili, livilka de omständigheter äro, | som bestämma en förnödenliets bytesvärdc; dâ priset j endast är ett mátt pâ värdet, mäste de omständigheter, i som bestämma en varas pris, ocksâ vara bestammande 1 för dess värde, hvarför nndersökandet af värdet sam- 1 manfaller med nndersökningen af priset; vi konnna | därför ofta att använda ordet pris i «amina bemärkelse | som värde. . . j Den första föriitsättningen för att en fornodenhe , skall hafva bytesvärde, är att den skall hafva brnkbar-i OM B y TET. 59 lietsvürde. Jag har redan i det foregâende pâpekat oriktigheten af den alldagliga föreställningen, att en sak kan hafva varde ntan att vara till nâgot nyttig. Âdla nietaller och adelstenar, som man i allmanliet anser hafva ®tt absolut vîirde, knnna användas till prvdnader och hiisgerâdssaker, och pâ grand af deras prv'dliga utsetnde och deras varaktighet aro de allniant eftersträfvade. ^ i hafva icke luir att moralisera öfver, hur högt det keliof star, som framkallat en sa stark efterfrâgan pâ ‘klla metallerna, eher pâ den egendomligheten, att ^iessa förnödenheter aro sâ allmãnt eftersträfvade; vi endast konstatera det faktuin, att ett brnkbarhetsvarde knnes, och att därförntan det icke skulle falla nágon *n att gura nágon slags nppotfring for erhâllande af ^íessa ting. Men fast brukbarhetsvärdet är en bestämd ^nnitsättning für bytesvärdet, bestämmes icke bytes-'’«rdets storlek i allmänhet endast af den större eher *nnidr(! betydelse, soin människan tillägger de behof, Soin förnödenhetcrna afse att tillfrcdsställa. J)e fria ^nrnödenheterna, soin äro de vigtigaste för mänsklig tillsakna alt bytesvärde, ty de finnas i den yrnnig-‘et, att det star en hvar tritt att däraf njnta. Hytes-'"ardets storlek bestämmes af andra oniständigheter, för *'ilka i det följande skall redogöras*. l*ör olika förnödenheter är det olika omständigleter^ som regiera priset. Med afseende hai jiá indelas nrnödenheterna i trenne klasser: 1) Sädaua förnödenheter, hvilka Annas endast i en ^•‘^tànid mängd, hvilken icke kan ökas; säsom gamla .^^jjjl^rvärk, gamla mästares tailor m. m. , * följande framställningaf pri8l>e8tallningenaterfinne8ihufvud-‘ inrs M. G. Fawcetts arbete: Political Economy for Beginners. 60 OM BYTET. 2) Sâdana, for hvilkas anskaífande kostnaden, d. v. s. utgiften af kapital och arbete, ökas i samma man som produktionsmängden tillviixer; t. ex. landtbruksprodukter m. m. 3) Sâdana förnödenheter, livilka kunna frambringas i obegränsad niängd, utan att däraf nagon tillvaxt i produktionskostnaderna frainkallas; t. ex. alla inanufaktiirvaror. Innan vi närmare undersöka hvar och en af dessa tre klasser, skola vi först söka göra klart, hvad vi iörstä ined »lagen oni tillgang och efterfragan», hvilken vi finna aberopad eher anfallen i nästan hvarje tidningsuppsats, soiii berör ekonomiska fragor. Att tillgang, efterfragan och priset pa en vara stâ i ett visst sainband med hvarandra är füllt klart och tydligt; svarigheten är endast att noggrant bestännna deras inbordes förhallande. Tragen kan enklast formuleras sä: pr/.sri pä en fOrnöäenhct imhie vara dei, som gär tillganyen och efterfragan If ha stora. Med tillgang första vi da den värkliga mängd fornödenheter af det if raga varando Klaget, som Hnnes für banden, och med efterfragan icke allenast önskan att köpa uhm äfven förmägan att béfala. ­ Sâsoni allmän regel kunna vi uppställa den satsen, att efterfragan växer i samma man som priset sjunker, och aftager alt efter som priset stiger. Antag t. ex., att ett hus utbjudes pa auktion, och att det gifves sex personer, soin (>nska köpa det; de tafia sins emellan om, hveni som skall blifva egaren. Priset pä huset stegras sä smaningom, tills slutligen fern af dß sex inedtätlarna draga sig tillbaka, och huset kommei att tillhöra den, som gjorde högsta bildet ; priset mäste vara sä högt, att det föranledt de öfrige afstä OM B’i’TET. Ü] o rige niedtãflarna erbjodo saniina eller högre prii uiset, vore stride» oafgjord. Därföre, da fri ko» «fijare eger riii», mäste ^arknadspriset pa e» för»öde»het vara af de» art, att ani- svara mot efterfrâga». I »vss o exei»])el ástuiida sex persoiier, A, ]3, C, I), E Ü;¡ * / “** "^"1™ ¡"■'set pá luiset liar 1 fölij 2 E orh F tv„„-A., y? “"'"'‘'í «älunda âterstâr endart ■ bud; e terfrâgan har dãrfõr „edtryekta till san.ma i *ikt so»i tillgaiige». Det ligger i delta fall imra tili hands att antaga, hälle’T"‘ sä högt, att egaren er-_ «la^s pa bj-ggandet af huset, än head markuadens stallom^,!| '"-'“"S“''- ««lare (i kapitlen aibetsloncn och kapitalräntan) koninier att visas, gif. s clet en tendons hos arbetslönen oeb kapitalvinsten alt >i"a pa sainma nivä inom alla produktlonsgrenar. Om s«ml T" bastigt, som de ) ttre ombkail if/™'“ ' '■'""■"“ra'»'« &II fillnta. .Men denna ^ teiiderar tili att sä»ka priset pa lius tili keg l)etal»i»gen för arbete och kapital sä»-Wi \ ' '"^()Gl»iva. Pa samma satt, om priset, som »¡, )^ti»gar, gifver miiidre ä» de» vaiiliga ersättarbetT kapital, komma byggmästare och ^lulr/'' «»vfuida deras kapital och arbete inom produktlonsgrenar: tillgängen pa hiis kommer G2 o:m bytet. att ininskas, tills priset aterväiuler tili (len punkt, dar kapitalisten och arbetaren erhalla vanlig betalning. Detta marknadsprisets bestiindiga svänguingar pfi bada sidor oni ,ionual\n'het eller det pris, som bestämmes af produktionskostnaderna, har af John Stuart Mill jämiorts med vagornas rörelse i hafvet. »Allestädes sträfvar hafvet att intaga jämnvigtsläget; dess yta är alltid krusad af vagor och ofta upprörd af storm. Ingen punkt átminstone utc i öppna sjön är bcständigt högre än den andra. Hvarje del af ytan är i ena ögonblicket upplyftad, i det andra nedsänkt; men oceanen bibehäller sin inedelnivä.» Vi skola nil se till, hur det ofvan sagda kan tilllämpas pä det första slagets förnödenheter. Dessa aro af den art, att deras antal icke kan okas, hur hogt priset pä dem än mä uppdrifvas. De pris, som sadana artiklar som gamla mästares tailor, ganda skulpturyark, vin af en viss skörd, sällsynta böcker m. m. betinga, stä icke i minsta ¡iroportion tili den nrsprungliga produktionskostnaden. Hvad är <let, som i detta fall bestämmer prisetV Säsom förut är visadt, mäste priset pä dessa maker blifva sä bögt, att tillgäug och eftcrfrägan äro lika stora. Jag päpckade nyss, att vi icke skola fatta efterfrägan som varande den lust eller blotta önskan, som nägon kan hafva att ega det i fraga yarancie föremälet; cifterfrägan skulle dä vara oandhgt stör, ty nästan en och hvar skulle ju önska att ega t. ex. en tafia af Raphaël. Begär efter en förnhdenhet utgör icke efterfrägan, om därmed icke förenas förmäga att köpa. Det är endast denna värkliga efterfrägan, som har inflytande pä prison. Här se vi saledes tva saker, efterfrägan och priset, hvilka haf\a Infi) tande O-M BYTET. 63 V'à lïvaraiulra. Eñcrfragan beror pâ priset; alt efter feom priyet okas, minskas efterfrâgan; och priset beror |‘a efterfragan. Tillgángen ür en gang for alla bestänul; ' let mellan tillgâng och efterfrâgan kan sâledes icke jistadkoinmas genom att öka tillgángen ; den mäste därkomma tili stand endast genom prisets höjande i ^ en grad, att all efterfrâgan försvinner, utom den som ®'arar mot tillgâng. Wt oss antaga att en taHa af en ‘i'isedd mästare utbjiides! Om priset pä den vore satt 400 kronor, skulle det kanhända gifvas ÖOO per-Onönskade köpa den; om priset ii})pdrefs tili l^ronor, vore kanske antalet minskadt tili 20; priset vidare stcgrades tili 10,000 kronor, kommJ li inskränka sig möjligen tili fein personer, J'ilka sins emellan täfla om, hvcm som skall blifva den J>>tliga egaren. Antag, att det slutligen drefs upp tili ^;»000 kronor, och att nii endast tvä personer A och * Vidare gjorde anbiid! H har beslutit att icke betala 14,000, men A har bestämt sig für att betala ‘^“J^ia tili 15,000. Priset kommer nii att ligga emellan ^ i^lOO och 15,000 kronor, och dess varkliga storlek y. bero pä mera tillíâlliga oinstândigheter. hin iif (letta excmpel sett, burn till-^1>< Vila aftaga i anüil, alt efter som priset stegras, tills '‘^ligvn tillgâng och efterfrâgan aro lika. írâgan om hvilka de omständigheter äro, som 'iiiiBia dessa förnödenheters bytesvärde, är icke där-^ iittöind; vi kunna vidare fräga: hvarför kan A tai*^*' betala 15,000 kronor, dâ H endast beförnödenhet ^lylvsvärde utan att hafva ett brukbar-®varde, men tillika att brnkbarhetsvärdets storlek 64 OM IJYTCT. icke en samt var bestämmaiicle für bvtesvärdet; ty i sa fall skulle de fría förnodenlieterna hafva högsta värdet. ^ Svarif/hcieu att erhdila en sak är liärvidlag füllt lika mvcket afgörande. i L JViset pa ülika fornödenlieter influeras i olika grad 4 af dessa tvenue faktorer. Svarigheten vid anskattandet i utüfcar i allmänhet mera inflytande vid bestämmandet ^ af priset än brukbarhetsvärdet. Ett par skor t. ex. hafva sä stört brukbarhetsvärde, att säkerligen de allra flesta icke skulle vilja afsta fran begagnandet af sä- | dana, äfven om de betingade ett pris af 100 kronor || paret. IVIen ])ä skodons })ris har brukbarhetsvärdet j füga invärkan; priset bestämmes nästan uteslutande ai ¿ svärigheten att erhälla dem. ] Da det eudast gifves en bestämd mängd förnöden- j heter af ett visst slag, är brukbarhetsvärdet gränsen für bytesvärdet. Priset pä varan kommer att upp- j drifvas mycket högt, ty tillgängeu är absolut, dock är denna stegring i pris icke obegränsad. (iränsen ut- \\ göres af brukbarhetsvärdet. Sä högt pris kommer att i ■ betalas für taflan i nyss anförda exempel, som tillireds- 4 ställandet af behofvet att ega den anses vara värdt iöi | köparen. Yi möta säledes här ytterst köparens godtycke, haus smak, hvilken det är omöjligt att analysera. , Hvarför A anser det vara värdt 15,000 kronor att ega | taflan, da B därför endast vill betala 14,000, kunna vi | icke afgöra. Yi skola nu se tili, hvilka de omständigheter äro, : som bestämma priset pä sädana förnüdenheter, hvilka ' j kunna anskaftäs i en mot efterfrägan svarande mängd, , men endast genom en tillökning i det kapital och ai*', ; bete, som nedlägges pä deras anskaflände, och hvilka i OM HYTET. 65 5 ^iîirfor med nodvändighet blifva dyrare, alt efter som tillgangen växer. Akerhruksprodukter äro de mäst betydande af denna klass, hvarför vi bar skola sysselsätta oss egentligen med dem. Für att tydligare adagalägga, bvad vi mena diirmed, att omkostnaderna für eu varas ^•iskaíiande med nüdvändighet blifva stürre, alt efter som den mängd, som ästuudas, växer, antaga vi, att en ^‘op nybyggare bildat ett samhälle, och att de, som heit Oaturligt är, ät sig utvalt den mäst bürdiga jorden att odia. Vi vilja ocksa antaga, att heia antalet utgüres ondast af femtio personer, och att all füda, som de beliöfva, erhälles fräii fruktbar jord, som omedelbart onig'lVer den af dem uppbygda lilla byn. Efter nägra fá är skall byns folkmängd hafva växt tili 150; tili füljd häraf Sommer naturligen byn att behüfva tre ganger sä mycket ^ödu som fürut. Hvarifrän skall man erhälla detta tillskott? Svaret blir: genom att gä nägra fä mil utanfür ^’0, hvarest det finnes üfverflüd pä fruktbar jord, gel^oiii hvars odling tillskottet i füda kan erhällas. Detta 'O’ fullständigt riktigt, ty vi hafva antagit, att byn var belügen midt i ett fruktbart distrikt; men de lifsfüroüdenheter, som produceras nägra fä mil trän byn, biuina icke utan vissa omkostnader dit transpoileras, ooli dessa mäste betalas af konsumenterna. Priset ])ä säd, som produceras i byn, mäste derfüre stegras, ^0, som ega jord i byns omedelbara närhet, vilja ^eke sälja den tili samma pris som fürut, dä säd, som ^ Öltet hänseende är bättre, betalas med hügre pris. J detta exempel har det antagits, att det lilla samfundet ‘ade god tillgäng pä lika bürdig jord, och däraf följer, dä stürre mängd säd erfordras, produktionskostnaden ükats endast genom de omkostnader, som trans- I OM BYTET. G6 porten förorsakat. ]\[en clet ar lätt att inse, att oinkostnaclen für anskaffaiulet af en visa mängd säd mäste i ännu högre grad tillväxa, om det blefve nödvändigt att nppodla icke endast mera aflägsen jord utan äfven mindre bordig. Antag, att säd, soin odlats pä sämre jord, kräfde trettio procent mera arbete och kapiüd i produktionskostnad! I denna händelse skulle priset pa säd inom heia samhället blifva trettio procent högre. Af detta exempel framgar, att ökad efterfragan pa lifsfonödenheter, framkallad af en tillväxt i befolkningen, icke kan tillgodoses, utan att produktionskostnaderna okas; mod aiidra ord, en ökning i befolkningen medför en tendens att stegra priset pä jordbrukets produkter. Tillgang och efterfragan mäste vara lika stora; efterfragan ­ tillväxer med folkökniugen, och ökad tillgang kan endast erhällas genom större omkostnader. Folkökningens tendens att drifva upp priset pä äkerbrukets produkter inotväges i viss grad af tvänue omständigheter: l:o) import af äkerbruksprodukter trän andra land. 2:o) förbättringar af äkerbruksredskap och tillämpning af kemins upptäcktcr, t. ex. användandc af värksamma gödningsämnen. Som nyss erinrades, komma alltid tillgäug och eftcrfrägan att blifva lika stora. Dä i detta fall efterfrägau är större an tillgängen, kan icke denna jämnvigt ästadkommas därigenom att efterfrägau minskas, ty efterfrägan pä lifsförnödenheter mäste endast bero pä folkmängdens storlek. Efterfrägau pä en sädan förnödenhet som bröd kan icke i väsentlig grad förändras genoiu prisets inflytande. Folket mäste antingen äta eller dö, vare sig brödet är billigt eller dyrt. I^ängt ifrän att sänka efterfrägan, kommer en tillökning i priset pa säd OM RYTET. 67 1 allmänhet att öka den, ty vid missväxt koninier priset att uppdrifvas icke endast genoni den nórmala efterfrâgan litan ocksâ genom den, som uppkommer af fniktan för brist. I sädant fall söker en hvar att skañá stora forrader i god tid. I motsatt fall, da det '^arit ett godt ár, faller det icke nägon in att pä för-^^apd skaflfa sig, livad han behöfver, hvarför efterfrägau *ainskas. Efterfragan kan därför, atminstone icke i det *^tora heia, minskas, och när eflerfragan fir större fin bllgângen, mäste järnnvigt astadkommas, icke genom att •ninska efterfragan, iitan genom att öka tillgangen. För öka tillgangen mäste man uppodla mindre fruktbar ^der mindre väl belägen jord, och da erhalles tillskottet * Hfsförnödenheter genom nedläggande af mera arbete ^ch kapital; med andra ord, produktionskostnaderna ^kas och följaktligen prisen. Hvad Hfsförnödenheter keträfla, beror efterfragan icke pä priset, utan priset keror pä efterfragan; d. v. s. under för öfrigt lika om-^tiindigheter beror priset pä befolkningens storlek. Men skola â andra sidan fastlmlla, hvad som i det föregRende papekats, att andra omständigheter ocksa kunna kufva inflytande, sasoin förbättring i arbetsmetoden m. m. Hur priset pa förnödenheter af det tredje slaget kestämmes, har redan i det föregaende visats, da konkiirrensens allmänna invarkan afliandlades. Froduktionskostnaden blir i det stora heia bestammande därför. ^anhända dock nägon här säger, att manufakturvarors maste komma att bestammas af samma lagar som pi'iset pä äkerbrukets produkter, da det räämne, som ‘*’*ivändes, och som utgör själfva gründen för jiroduk-^•onen, alltid utgöra förnödenheter, som höra tili det ^6rra slaget. Ett stycke linnetyg t. ex. erhälles genom 68 OM BYTET. bearbetande af det liu, som växer pä akern. Man skulle därför möjligen tänka, att da en större mängd linnevaror produceras, produktionskostnaden nödväudigtvis maste okas, dâ det râmaterial, hvaraf det tillvärkas, sä smaningom blir dyrare. Priset pa ramaterialet utgör otvifvelaktigt en del af priset pa maniifakturvaror; men i de allra fiesta fall utgör det icke den betydligaste. Tag t. ex. ett stycke bomullstyg! Det antal olika processor, ­ som det genomgär, innan det blir fardigt, ar sa stört, att priset pa ramaterialet spelar en mycket underordnad rol i den totala j^roduktionskostnaden. Sjalfva bompllen erliälles fran Amerika, bvarifrän den transporteras ­ till England; efter dess ankomst dit bearbetas den pa mangfaldigt olika satt af olika arbetare, hvilka alla skola hafva sina arbetslöner; det kapital, som användes i form af maskiner m. m., och som däraf sä smaningom förstores, mäste af det vunna resultatet ersättas och dessutora erliälla sin vanliga vinst. Für sädana varor, hvilka kunna prodiiceras i en mot efterfrägan svarande mängd, utan att kostnaden ökas — ja, deuna kan stundom, säsom i det töregaende visats, minskas, da produktionsmüngdeu ökas, därigenom att Produktionen bedrifves i stör skala — blir produktionskostnaden ­ den reglerande faktoren för priset. I produktionskostnaden ­ skola vi dock iuberäkna, utom nedlagdt arbete och kapital, äfven köpmauneus ersättning. Priset bestämmes icke häller af hvad varan i värkligheten har kostat att producera, utan af hvad den nv skulle kosta. Om en person genom förbättrade arbetsmetoder i väsentlig grad lyckas sänka priset pä manufakturvaror ai ett visst slag, sä kommer detta att haf\ & infiytande äfven pä andra producenters vara af samiua OM PENNINGAR OCH MYNT. 69 slag. Desse señare maste halla priset pá sina varor pá samma piinkt som den forre, ty i annat fali mista de sina kunder, dá en hvar sôker att ía sitt behof tillfredsstaldt med minsta moda eller uppoffring, ocli sálodes alltid vánder sig till den, som betingar sig lags ta priset. Tionde Kapitlf:t. Om penningap och mynt. Under mera enkla samfimdsforhállanden, pá utveckllngeiis liigsta trappsteg, kunna vi i allmánhet forestTdla ^ss, att bytena forsiggingo direkt. Den obetydliga han-^1^1» som fans, utgjordes endast och allenast af bytesliandel. O Aast var resulta tet af hvarje familjs arbete ^dlrackligt att tillfredsställa dess behof; endast mera Sallan, dá nágot sárskildt gynsamt tillfälle yppades, íorel^oninio nágra by ten. Ju vanligare bytena blifva, ju stôrre blifva de svârigheter, som aro forbundna med enkla bytet.  ena sidan ar det svárt, om man har sak att afyttra och ástundar en annan, att jiátraffá person, som behofver just hvad man vill gora sig nied, och kan lämna i utbyte precis, hvad man onskar; â den andra sidan okas denna svárighet dãraf, de bâda kontrahenternas varor kanske hafva belt ölika värde. Antag, att en herde har ett nötkreatur ^tt afyttra, och, onskande föröka sin fárafvel, behöfver gumse, sä, förutsatt att han paträffar en annan herde. 70 OM PENNINGAR OCH MYNT. soin har att afyttra, livad den forre önskar, och är villig att taga oxen i utbyte, gör denne ju en pâtaglig förlust, om han antager ett sädant byte. Det är tydligt, att om herden kan byta bort sin oxe mot nagon vara, som alla behöfva, och som därför har ett vidsträckt bytesvärde, sasom t. ex. säd, har hans läge väsentligt förbättrats. En del af denna säd kan han nu byta ut mot en gumse. Genom detta förfarande sönderfaller det enkla bytet i försäljning och hop. Man by ter bort den vara, som man har att afyttra, mot en allmänt eftersökt vara, som tillika är sä beskaffad, att den kan delas litan att förlora i värde (försäljning), och för denna tillbyter man sig, hvad man behöfver (köp). Med peimiiKjar förstär man hvarje sädan vara, hvilken, sasom ofvan visats, tjänstgör som förmedlare af by ten, eller, som det vanligen kallas, bytesmedel. Men detta är icke den enda fördel, man har af penningens användande; den utgör ocksä ett matt pa alla värden ; hvarför man säger, att penningen tillika gör tjänst som värdemätare (se förra kaji. om pris). Hvarje varas värde jämföres med bytcsmcdlets eller penningens, och priset pä varan angifves i en viss mängd däraf. Penningarna äro dessutom oftast likvidationsmedel. Handeln har den betydelse för ett lands välstand, att staten nästan alltid tager dessa förhallanden i sin hand, och bestämmer, att en viss vara, som tjänstgör som bytesmedel, tillika skall tjänstgöra som lagligt betalningsmedel, sa att man har rättighet att därmed afbörda sig en skuld, lämna en skadeersättning etc. Ännu i ett hänseende har bytesmedlet betydelse, hvilket jag vill framhalla, innan jag gär att omnämna, hvilka olika förnödenheter, som användts som pennin- OM PENMXGAK OCH MYXT. 71 gar. Da under närvaraude förhällaiiden olika värdeu kunna bytas mot hvaraiidra, ligger det närmast tili band«, att hvar och en skall söka skaffa sig det öfverskott af Produktion, soin han erháller utöfver det, som bans Wiofs tillfredsställande kräfver, under en form, som är lätt utbytlig mot alla andra värden. Genom hvar och arbete aistras viirden, och det värdeöfverskott, som aian icke för tillfället behöfver, utbytes mot bytesmed-^(^t, penn Ingen, som i sig koncentreradt innehaller ens ^amlade formögenliet. Detta är saledes en ytterligare ^jänst, som bytesmedlet gör. Olika varor hafva vid olika tillfallen tjänstgjort *oin bytesmedel och värdemätare. Kokosnötter, ett slags snäckor, nämda kauris, kakaobönor, djurskinn, boskap, ^äd, ädla metaller hafva därtill användts. Boskap har kunske näst ädla metaller haft den vidaste anvündningen. Vi veta af gamla testamentet, att en persons rikeda bestämdes af den mängd fär, kameler och nötkreatur, hvaraf hau var egare; det latinska ordet pecuniæ (= penningar) härledes af ordet pecus (= boskap). Skä-^‘gen obekväma mäste dock sädana slags jienningar vaty dels mäste boskapen underhällas, dels var dess 'ärde underkastadt inänga förändringar. Ädla metaller, gidd och silfver, kommo mycket tidigt att undantränga annat bytesmedel. Smycken och husgerädssaker, för-^ärdigadc af dessa metaller, äfven som klumpar och f^tangei-j började användas härtill. Vid hvarje byte un-^Grsbktes da guldet eller silfret tili vigt och halt, hvarhandel äfven dä blef en i värt tycke ytterst läng-'^uin procedur. Det latinska ordet pendere, som sederkom att betyda betala, bade Ursprungligen bety-^^elsen hänga, väga upp, hvilket utgör ett ganska tyd- OM PENNINCJAR OCH ACYNT. 72 ligt bevis pa, att de garnie vid köp vägde betalningsmedlet. Trots de svarigbeter, som ett sadant betalningssystem mäste medfora, hafva dock flere blomstrande samhällen med en mycket stör handel kunnat däraf betjäna sig. Öfvergangen härifran tili ett penningväsende, som star närmare vart eget, är lätt att finna. Da man en gang undersökt ett stycke metall tili vigt och halt, t. ex. vid försäljandet af en oxe, lag det nära tili hands, att den nye egaren gaf metallstycket en groft tecknad prägel, föreställande detta djnr, hvilken prägel da angaf, att myntstycket i värde svarade däremot. Ett sadant metallstycke, genom hvars prägel man fick ett ungefärligt begrepp om dess värde, künde natiirligen endast ega betalande kraft inom en mycket trän g krets. Forst när regeringen i ett land öfvertager ]>räglingen af mynt och garante rar, att dessa innehâlla den mängd ädel metall, som prägein angifver, knnna de användas inom heia samhällen. Mynt äro saledes ett slags penningar; de ntgöras af metallstycken försedda med en prägel, som angifver, hur mycket ädel metall de innehâlla, och hvars riktighet staten garanterar. * * * De egenskaper, som en vara hör ega för att knnna användas som bytesmedel, äro följande: 1:0. Den maste hafva brukbarlietsvärde. 2:0. Den hör vara litet skrymmande. Under en ringa volum hör sá stört värde som möjligt vara hopadt. 3:0. Den hör vara oföränderlig och oförstorbar. 73 OM PENXrXGAR OC H MA'NT. 4:0. Den hör vara delbar i det ofmdliga utan att darigenom dess vürde forminskas, tili följd livanif sumaf alla delarnes varde är lika ined det värde, sora det heia eger. 5:o. Den Wr haiVa sä oföränderligt värde som möjligt. 6:0. Den hör lütt kunna förses med en nrägel eller stäinpel. <:o. Den hör lätt kunna skiljas frän alla andra. Mer än andra äinnen uppfylla guld och silfver dessa . ^^^ogar; de hafva stör användharhet och innesluta |«oni en liten voliim ett hogt bytesvärde; afluft, vatten syror röna de ingen invärkan; fá ämnen ‘‘J’o 1 samma grad delbara, sinidbara, och därför lätta ^ t gifva en prägel. Det gifves ingen vara, hvars by-«svärde icke i nägon grad förändras, och silfrets och kj'ddets värden äro som alla andra varor därutinnan dderkastade forändringar, men i betydligt lägre grad j'd andra. Guld och silfver böra däri’ör vara de lämp-'^ste af alla varor att tjänstgöni som bytesförmedlare >ch värdemätare. niy»tet säledes är ett stycke guld eller silfver, ^^r«edt med en prägel, som angifver den mängd ädel eh • innehäller, och da det säledes är guld-Hk ^ crmängden, som förlänar det egenskapen värde-^€ck oriktigheten af att anse myntet som ett I) Denna villfarelse har medfört stora olyckor. har gifvits tider, dä man trodde, att prägein, konunbild, var tillräcklig für att myntet skulle tjänstvid bytena, hvarfor, dä brist uppstod i statskassan, tei^ företog sig att försämra myntet, sä att myn-«ommo att innehälla mindre ädel metall, än prä- 74 OM PENNIXÍíAH OCII MYNT. irolii anltilf. Nästan alla Euroiias regerliiKar liafva gioi t sig skvldiga tili delta missbruk. Till foljd häran.ppstod „lisstro tili rikets mynt ocli üsäkerhet mon. affi'tsvorksa.nl,eten. Ktt sänire mynt nttränger allt.d det batt.e „r rörclsen, ty d& „tan e.iligt lagen kan aflwrda s.g c.i skuld pa t. ex. lüüO kronor med kronans mynt enhf?t oräKelvärdct, betalar man natnrligen med det mynt, som har mindre värde. Det goda, fullvigtiga myntet he-I,aller ...an, ont .nan vet, att det 1 värkl.gl.oten bar högrc värde än det säntre, fast badas prägelvarde aro de saniina. Delta battre n.ynt komnicr att nedsnialtas ocb användas tili enskildt brnk. Myntet förs,n,.ras emellertid äfvcn pä annat sätt. Under medelt.dcn var klippning och tilning af mynt en ytterst vanbg ...dnst.-., bvilket förfarandc tillika med rcgenngarnas nyss berörda ...issbrnk framkallade ..lisstro tili myntet, ocb fi-.ranledde försigtige atfärsmän att icke mottaga n.ynt lorr än efter företagen nndcrsökning. Uen mynten lorlora i vigt ocksa genom sjaliva användningen. De «litas sä smäningom. Om det icke na nägot sätt sörjts for att utslitna mynt indragas, nppstar äfven härigenom osäkerhet inom athirsrorelsen. den vigtiorlust, hvilken mynten äro nnderkastade, upp-Stär genom det allmänna begagnandet, vore det icke > enlighet med rättvisans fordringar, att när ett mynt blifvit slitet tili eil viss grad, det ntan vidare forklarades för ogiltigt, ty därigenom drabbades den siste ogaren af e„ förlnst, som bort lika fördelas mellan alb. dem, som användt myntet, Staten bar därför tagit den förlnst, som nppstär genom slitning, ,,ä s.g. 1 Sverigc äro, som strax skall visas, besbimmelserna sadana, att man bar rätt att inbetnla till statskassan mynt, son> OM PEXXINGAB OCH MYNT. 75 ‘‘i’o alt für sHtna für att ga ute i den allmänna rorelsen. I de fiesta lander är det endast en af de ädla metallerna, soni är den egentliga värdemätaren och det %entliga bytesmedlet. Nu mera användas guld uästan ^teslutande. Silfver och bronsmynt användes som skilje-*'^}nt och hafva endast en mera inskränkt betalnings-^rmäga. Lngland, I^ortugal, Brasilien, Nederländerna, }8kland, Sverige, Norge och Danmark hafva guld som värdemätare; i Tyskland har deuna grundsats ^ock ännu icke kunnat fullständigt genomföras. * * * Enligt 1873 ärs myntlag är i Sverige guld ensam ^^rdemätarc. Iläkneenhet är 1 krona delad i 100 öre, ^•gtsenheten det franska grammet. Af guld jmlglas 3 ^'’fvudinynt, ett â 5, ett ä 10 och ett â 20 kronor. Af kilogram rent guld utmyntas 490 femkronstycken, ^ tiokronstycken eher 124 tjugukronstycken. Mynt-^uldet utgör en legering af 900 vigtdelar lint guld och delar ko])par, hvadan t. ex. ett femkronstycke skall 2,24015 gr. och hälla 2,016120 gr. lint guld. Till jjeniynt användes dels silfver, legeradt med koppar, ^ ^ brons. Silfvermynten äro tvakronstycken, som ^&a 15 gr. och hälla 12 gr. rent silfver, enkronstyesom väga 7,5 gr. och hälla 0 gr. silfver, femtio-^^^^^^‘^‘ken, som väga 5 gr. och hälla 3 gr. silfver, tjugo-Jinörestycken, som väga 2,42 gr. och hälla 1,452 gr. silfsamt tioörestycken, som väga 1,45 gr. och hälla 0,5s *'• silfver. Af 1 kilogram brons, bestäende af 95 proc. 76 OM PENNING^Ml OCH MYNT. koppar, 4 proc. tenn, 1 proc. zink, myntas 125 femöre- ¡ stycken eller 250 tväörestycken eller 500 ettorestycken. ; riet star hvar och en öppet att inlämna gnld tili nij<ntvärket och däraf lata mynta tjugu- eller tiokronstycken : mot erläggande tili myntningsomkostnadernas täckande för den forra myntsorten V4 FOC-, för den señare V3 proc. af det utmyntades värde. Femkronestycken och ! skiljemynt präglas däremot icke för enskilda personers räkning. Guldmyntet är sasom hufvudmynt lagligt be- : talningsmedel tili hvem som halst och tili hvilket belopp som halst. Skiljemynt mottages till obegriinsadt belopp i statcns kassor, men ingen enskild är skyldig mottaga i en betalning mera än 20 kronor i 2- och 1-kronestycken, 5 kr. i mindre silfvermynt och 1 krona i bronsmynt. Tjugu- och tiokronestycken upphöra att vara lagligt betalningsmedel tili enskilda personer, mir de förlorat mer än proc. af sin lagliga vigt, och tili Staten, när de förlorat mer än 2 proc. Femkronestycket upphör att vara lagligt betalningsmedel tili enskilda personer, när det förlorat 0,6 proc. af sin lagliga \ igb och tili staten, när det är sä nött, att det ej kan urskiljas, huruvida det blifvit prägladt för norsk, dansk eller svensk räkning. När skiljemyntets prägel genom nötning blifvit otydlig, upphör det att vara lagligt betalningsmedel ­ enskilde personer eraellan, och när det icke kan urskiljas, huruvida det blifvit prägladt för svensk, norsk eller dansk räkning, äfven tili staten. Hvarje mynt, som genom uppsätlig ävärkan blifvit skadadt, upphör att vara lagligt betalningsmedel. Att statens kassor saledes mottaga mynten, da de icke längre hafva betalningsförmäga tili enskilda, beror därpä, att staten öfvertager den förlust, som nötningen medför. De nötta OM KREDITEN. 77 öi}Titen komma i följd af dessa bestäiumelser att inväxlas och ommyntas. Detta myntsystem gäller i följd af särskild öfver-^nskommelse äfven für Danmark och Xorge, och hvarje lands mynt har samma betalande kraft inom alla tre länderna. I det föregäende har framhällits betydelsen af folkens närmande tili hvarandra. Bland de önskningsmal, soin man i detta liänseeude har uj)pstält, ehuru utsigl^erna tili dess realiserande ännu torde vara aflägsna, är ®tt internationelt myntsystem. Härigenom skulle i betydlig grad samfärdseln mellan folken främjas. Da ‘varje nations själfkänsla förbjuder den att antaga en annans system, är väl den enda utväg, som‘star öj)pen, antaga ett absolut nytt. Eij-te Kaitttæt. Om krediten. Innan jag gär att afgifva svar pä tragan: hvad är ^^dit, vill jag erinra oni de olika bemärkelser, hvari ^J'det kredit användes i dagligt tal, och jämföra dessa betydelser med hvarandra för att däraf oni möj-8öka fa en allmängiltig förklaring eller definition Pa ordet. Man tager varor pä hr edit hos en köpman, ®^ger man; där hafva vi en användning af ordet. Hvad ^•‘ebär detta? Jo, köpmannen lämnar varorna i f'öroch köparen förbinder sig att i framtiden betala 78 OM KREDITEN. igen clenis värde. Handlanden förlitar sig därvid pa köparens vilja och förmaga att i fraintiden bctala, eller om icke pä honom, sä pa en annan person, som gâtt i borgen, d. v. s. âtagit sig att, i liandelse kôparen icke fnllgor sin förbindelse, nr egen hors betala beloppet. Vi saga ocksâ: den och den personen har god Prédit. Harmed mena vi, att han atnjuter stort förfroemle inom aífarsverlden, att hans betalningsformaga anses stor, sá att han liar liitt att fa iipplana medel. ] bada dessa fall se vi sáledes, att förtroende spelar Imfvndrolen. Detta ord, kredit, kommer af det latinska ordet credere, som betyder tro, och i öfverHyttad beniärkelse hafva förtroende till. Kredit, silga vi därfor, är det förtroende, en person ­ ätnjuter, sont suiter honom i stãnd att et hulla till hegagnande unnans förmögenhet mot förpligtclse, ntt den i framtiden utergühla; och uftal, som üro grnndude pu hrediten, kalia vi hredituftnl eller krediluffürer. Krediten inedför, om den rätt anvilndes, fördelar für Sil väl kreditgifvaren som kredittagaren. Genom kreditaftalet afhänder sig kreditgifvaren icke eganderätten tili den värdemängd, som representeras af den ntlanade förmögenheten ; han endast atstar fran brii' kanderätten, hvilken kredittagaren öfvertager, och hvarfür han i de tiesta fall godtgör egaren med en viss andel ­ af det lanfangna värdet (ränta). Kredittagarens vinst blir att knnna ta begagna förmögenheten, hvarigenoni hans arbote blir mera gifvande; kreditgifvaren« vinst blir den godtgörelse, ränta, som läntagarcn betalar, och hvarigenoni han sâledes erhâller en arhetsfri inkomst- OM KIÎEDITKN, 79 ^ Kredltaftul iiiiieiatta icke allenast utlänaiulet af ^adaii förmögonhet, hvilken sasom peiiningar, spannmal ai. m. endast behöfver aterbetalas tili sanima värde, janingodt och tili fullo, ntan tili sadana añal mäste vi •^cksa räkna arrende- och hyresaftal, hvilka alägga lan-^garen att âterstãlla icke allenast föriuögenhet af samma ^lag »jämngüdt och tili fullo», ntan precis de förnödenhe-^^1*, som blifvit lanade. Om nägon hyr mobler t. ex., ingar ­ i kontraktet, att de lanade möblerna skola aterstallas, ^ch endast i särskilda fall, t. ex. om det lanade blifvit i^iirstürdt, kan det komma i fraga att ersätta dem ge-‘^oin andra af samma slag. I dagligt tal räkna vi icke ‘^dana hyres- och arrendeaftal tili kreditaftal, men i H ^“nlighet med den definition, som afgafs pä krcdit och ^i’editaftid, mäste vi räkna dem hit. Da nägon utarren-^lerar en gärd, är därför eii förutsättning, att den, som 'harrenderar, har förtroende tili arrendatorns förmäga ‘‘ñ hetala arrendet och att äterställa egendomen i fnllgodt skick. Arrendcgifvaren afhänder sig icke egande-•'idten tili garden, ntan endast hrukanderätten, som ar-^^ndatorn öfvertager; arrendegifvaren kan fortfarande ‘^fyttra egendomen och säledes tillgodogöra sig dess byfesvärde, fast brnkbarhctsvärdet for tillfället tillhör arl^^ndatorn. Alt som är kännetecknande für krediten, ^fcrfinna vi säledes här. Med afsecnde pä den säkerhet, som lämnas, indekrediten i personal- och realkredit. I förra fallet 'ñgür gründen tili krediten (d. v. s. det förtroende, som ••‘öjliggör länet) läntagarens eher borgesinännens persolängifvaren har förtroende tili deras fysiska och '‘^oraliska egenskaper och deras ekonomiska ställning. realkredit lämnar läntagaren ät längifvaren säkcr- 80 OM KKEDITKN. het, livilken kau bestá i haiidfängen paut, värdeföremal, hvilka soni halst, som icke blifva längilVarens egendom förr än efter lanets förfallodag, eher i inteckning i fastighet, skuldeförbindelser, obligationer eher värdcpapper i allmänhet. Oiu en person, som eger en fastighet, ­ behöfver ett län för att t. ex. företaga en grundförbättring pa sin egendom, kan han lata inteckna deiina, d. v. s. upptaga ett lau pa en del af sin egendoms värde, livilken lämnas som säkerhet medelst skriftlig förbindelse. * För att kreditaftal skola kunna komma tili stand, fordras i främsta rummet, att enskilda husluill hat va samlade forrad af förnödenheter; att Produktionen blifvit sä gifvande, att nagot öfverskott däraf erhalles, som icke direkt behöfver konsumeras, utan som kan användas för nnderstödjaude af en framtida prodnktion. A andra sidan fordras, att den som eger samlade kapital, är villig att utliina dem. Fa de lägre utvecklingsstadierna kan icke kredit i nägon vidsträcktare grad herska. Endast i de fall att en familj bliivit drabbad af nagon yttre olycka, som beröfvat den medien till des» uppehälle, kommer kredit att aulitas. De nödlidande söka da hjälp hos de bättre lottade och aterbetala i framtiden de lanfaugna medien. Fà närvarande stadium ­ möjliggör krediten främmande kapitals anviindandt' tili prodnktiva ändamal. Da Produktionen nu mera oft» bedrifves i större skala, användes en större mängd kapital ­ vid hvaije prodnktionscentrnm, men alt detta ka- I. OM KKEDITEX. 81 I Pital beliöfver icke tillhöra driftsherrarna, utan kan vara I andras tillhörighet, fast dessa i följd af den kredit, de I a njuta, npplanat det. Xu mera göras alla besparingar I ^ lagger icke uu för tiden sina samman-I Oparade styfrar pá kistbotten, utan man satter in dem i I bank, livilken, sasom señare skall visas, är en in-I fattning, som uppsamlar siuarre kapital och iitlánar dem ? prodiiktiva ändamal. För att de, som ega kapital, Skola vara villiga att utlánadem, fordras, först och främst, i att det fins kredit i landet. Kredit definierade vi som 'Jrtroende; säledes fordras det, att samhällsmedlemmarua «aiva förtroende tili hvarandras vilja och förmäga att ‘‘ cirbctala. Krediten hetingas darföre i väsentlig grad ^ den sedliga Standpunkten hos folket. Vi höra ofta en gränslösa oredlighet, som herskar iuom handels-I 'urlden, omtalas; man plagar saga, att grausen mellan I V I ‘1”^ :"Gr an annorstades är sväfvande; I y hora förfalskningar af vexlar, bedrägerier af alla slag I amänmas, men alt detta är sádant, som sticker den f ^ ora alhnänheten i ögonen. Kunskapen om en saks I o"lor har en ofantligt myeket större I j erfragan ute i den storaskvallermarknaden, äu de förde-I d iPrägavarande saken värkligen medför, och 1 or att man sä myeket hör förfalskningar omtalas, tän-I rättsmedvetandet star lägre, än i »1 ^ 1 värkliga törhällandet öfverensstäm-I '■* nämligen betänka den rol, krediten spelar i I invecklade aff'ärslif, och att det är lätt för en I in "hinniska att missbruka den, böra vi 1 niissbruken icke äro sä stridande mot den all-1 1,!^"!^^ sedlighetsstáudj)unkten, att vi behöfva tro, det I ‘“‘delsvärlden, inom hvilken krediten mäst användes star lägre i moral än öfriga samhällsklasser. Pon üär-| lighet, som filmes, och ännn mer fruktan for oärlighet| medföra lietydlig omkostnacl, utgift af kapital och ar-| bete für hvarje samhälle. Myoket arbete, som skulle| kunnat anväiuias direkt pa skapaiulet af förnödenheter,# maste nu nedläggas pa kontroll, pa det att icke men'| niskors oredlighet ma astadkomma forluster. Pa sädant| arbete är nödvändigt under närvarande íbrhâllanden,| mäste vi räkna det som produktivt, fast det icke är säf prodnktivt, som det under andra lorhällanden skulle kunna vara. Af stör vigt för kreditens utveckling är ock, att det finnes goda kreditlagar i landet; det är harvid mycket svärt att gä en lärnjilig medelväg mellan für stränga och för milda. För slappa lagar, som göra det möjligt för en försnmlig gäldenär att undandraga sig att fullgöra sina skyldigheter, äro mycket skadliga foi* krediten i allmänhet; förlust drabbar därvid icke allenast kreditgifvaren utan ocksä kredittagaren, ty tili följd m den osäkerhet, som herskar, är icke kapitahsten vilh^ att utläna ]>ä annat än för kredittagaren ol’örmänlig» vilkor. du större risk kreditgifvaren löper, desto större ränta betingar han sig. Riktiga procentare, som huui nt penningar ät t. ex. nnga viveurer, som ingentmg ega utom ctt vackert uanm och rika slägtingar, betin^ sig icke allenast hög ränta, utau läutagarcu far oñ» dessntom skrifva revers pä ett högre belopp, än hau j värkligheten mottager. Penna höga ränta betingas ti en del af osäkerhetcn, men ocksä af den svärighct, son» personer af nyss nämda slag hafva att erhälla län. 83 OM KREDrrEX. Jag vill 1111 reilogöra für kreditens betyjelse tör I'•odnktioiieii ocli oinsättiiingeii. Jag vämlcr mig ,IÄ wst mot ett ganinialt slagord, som ofia använiles, mon j?" /"IlatJnJigt oriktigt. Kmiiteii har en stör, men ^ke nagon öfveriiaturlig niakt; den kan icke af intet ajia iiägot. Man hör ofta den sataeii framställas, att ■■«dit ãr del »amina som kapital, oller som dot vanli-«n hcter: krodit skapar kapital. Att delta icke kan sant, framgSr rcilan af den definition pâ kapital, <l«*_<öregäende framstälts; da kredit entlast iimear ofverlätandet af hrnkanderätten af kapital frän den e till den andre, knniia icke härigenom protlnktions lijaljimtalcl skapas. Om den enes prodnktions-P (kopital) äro genom kredit förökade, äro ntläna-«J's hka mycket förminskade. Samnia summa kan icke "kas som kapital bade af den, som länat nt den, tmli l; ]'«t är vis.serllge,i »ant. att oin lanat A en summa, kan den förrc »idja sin furdran ^ cn Ireiljc, hvilken i »in Inr bl Ir forilringsegaro ■■' setlan använda de model, som ban erböll aff, som’ •■inlal, nien i detta fiill blir det (.', som fätt sitt ka-V al niinskadt. Hans kajiital, som förnt knniiat andas ­ at honoin sjiilf, användes nn af Ji, lks af A, Hat" kapital bar genom krediten icke ska-«• Frän privatekonomisk synpnnkt kan man säga, *"■■■ ■* skajiar kapital, ty tien, stau icke »¡iilf eger ttaki"'’ '‘’■“''‘i Cd läna, men vi bel'ii t företeelscr icke frän privatekonomisk synutan fmn iiatioiiulekononiisk. Men ehurii nii niedelst krediten kapital endast Iran den ene till den andre, nr hand i hand, dock i alhnänhet ett öfverförande tili händer^ 84 OM KREDITEN. 80111 aiivända det mera värksamt, mera produktivt. Oin tili följd af briStande tryggliet eller otillräckliga kreditlagar krediten vore mycket ringa, skulle manga man-1 niskor, hvilka liafva större eller mindre förmögeiiliet, | men soni liafva en värksamliet, sora icke tilläter dem att sysselsätta sig med nagot annat, eller soni sakna kunskaper ocli skicklighet att själfv'a egna sig ät affärsvärksanihet, icke af sina sammansparade styfrar knniia erhalla en arbetsfri inkonist. Den vanligaste formen för utlanandet af iiiedel, soni man själf icke för tillfället bar bruk för, är att sätta in dew pä en bank, ett uttryck, som fatt en sä särskild betydelse, att de allm Resta kanske glömt, att denna enkla atgärd icke iniiebär nagot annat än att l/iua ut dem. Pa detta satt koninia de sniärre kapital, som af en mängd olika io' divider sammansparats, att ntgöra eu stör del af ett lands ekononiiska resurser, ocb dessa komma genom krediten oftast i liänderna pä sädana personer (jordbrm kare, industriidkare, köpmän m. fl.), som bäst kunna tili' godogöra sig kapitalets prodnktiva kraft. Wiurn däifet ett lands kapital icke ökas genom krediten, är det dock med kreditens tilllijälp, som en sä ofantligt mycket be' tydligare del däraf konimer tili produktiv användniug' Ett exempel tydliggör bäst, hur genom krediten ^1^ minsta sumnior kunna göras fruktbringande, som annai" under längre eller kortare tider skulle ligga syssloki“^' I äldre tider, da banker icke vorn vanliga, mäste ' allmänhet en livar, som bade nägot större affärer, vai^ försedd med betydliga kontanta medel, som lago i redskap. Nu för tiden, dä i hvarje större stad banker Anna-; bar bvarje aflarsman större delen af sina medel insatta f banken, som därför betalar ränta, ocb endast eu met^ OM KREDITEN. 85 ^^betydlig summa liggancle hemma. Till foljd häraf kommer mäugd smärre siimmor att utlanas tili eller, som vi vanligen saga, iusättas i banken, och da erfarenheten ä^ltid lärt, att endast en del af de insatta medien hehöfva ^ällas i beredskap, kan banken använda öfverskottet, s. ntlána det tili produktiva företag. Men icke allenast landets kapital, ntan ocksa lan-^ets arbetskrafter och natnrliga hjäl])küllor knnna med kreditens hjälp komma tili bättre användning. Mangen triftig añarsman, jordbrukare eller indnstriidkare, har kunnat fä använda sina krafter pä ett fruktbringande satt ^“ndast och allenast pä den grnnd, att han haft kredit, manget stycke jord, hvars égaré icke halt tillräck-*gt kapital att nedlägga därpä, har, fran att vara ett ^^•sk, blifvit förvandladt tili god äkerjord därigenom, krcditen satt egaren i stand att företaga grnndför-Wringar. Kredit kan saledes, om den rätt användes, ^(¡dföra 8tora fördelar och i betydlig grad höja landets Pfodnktion. * För omsättningen har krediten en ännn storre bel'3'delse. Krediten blir en »omsättande makt», fast den direkt är en prodneerande. Vi komma här tili *^6ra sammansatta former af krediten; hittills hafva vi ^iist betrakta den under dess enklaste form: den ene ^‘fhäller förmögenhet tili läns af den andre mot förbin-^^se att aterställa den i framtiden. Det känneteck-^^‘ide für den kredit, som vi här skola sysselsätta oss och som är den vigtigaste för affärsvärksarnheten* 8() OM KREDITEN. käniietockiias däraf, att den fönnedlar bijtoia utan pen- f nimjcns mellanIcomst. Med afseende pa det satt, hvarpa bytena försiggä, indelas iitvecklingen i trenne olika skeden: naturalhushtdlmuif, penuhnihiishäUninif och hedithushalining. Inoni naturalhuslmllningen försigga bytena direkt, vara bytes mot vara, ett system, hvars olägenheter íorut íramhàllits (se sid. 69). i nom penninghusliâllningen tjänstgor penningen som bytesförmedlare. Det enkla bytet sönderialler i försäljning och köp, hvarigenom större lätthet att byta vinnes, och dock ligger det i sakens natur, att detta sätt innebär en omväg. En del af landets värde konmier att nedläggas i detta bytesmedel, och da bytena antagit de dimeusioner, som de pa närvarande iitvecklingsstadium gjort, kunna icke de ■nietalliska vnrdena vara tillräckliga att förmedla bytena. Inom krcditlmsbällningen användas de ädla metalleriia (mynt) som vardemätare, sa att alla värden matas i, d. V. s. jäinioras mcd guldets eller silirets värde, men viJ den stora mängden af byten lämnas nn mera icke Iran ena sidan förnödenheter af alla slag (de mâ nu vara va ror, tjänster m. m.) och irán den andra sidan bytesmedlet, guld eller silfver, utan irán köparens sida läiU' nas säsom valuta for det, som lian af säljaren mottagib i de flesta fall kreditpnpper af ett eller annat slag (banksedlar t. ex.). Krediten förntedlnr bytena utan myntets )nellan' kamst pa det .sätt, att sknlder kvittas mot fordnnga>'-Jag vill med olika exempel visa, hur detta är möjligt-Det enklaste sätt, hvarpa skulder kvittas mot for dringar, och utbytet af varor salunda försiggar direkt, sker genorn den s. k. öppna krediten. Antag, att ^ OM KREDITEN. 87 J{ äro tvenne kopniän, som sta i attarsförbindelse tili hvarandra; A tager varor af B pa kredit, B gör det •‘^ainma ined häiisyn tili A. Bada bokföra sina skulder ^^‘li fbrdringar och vid ârets slut kvittas skulder mot Ibrdriugar, sa att endast ett mindre belojip kvarstár pa ^aa si dan, hvilket da antingeii be talas med kontanter ^Her öfveriöres pa nästa ârs räkning. Sâdan oppen kredit är ganska vanlig, och for att gora det luöjligt för en fordringsegare att erhâlla sin rätt, utau att hau kiir annan skriftlig förbindelse an handelsboken, halva Hesta hinders lagstiftning tillerkänt laglig rätt at kaudelsbok, som fores efter vissa i lag bestämda regier, ^^ook har, ätminstone i Sverige, handelsbok laglig rätt ^•ulast emellau köpmän. Mellan köjunan och förbrukure gäller den icke. Följande exempel, som är hämtadt Iran John Stuart l^Iills arbete, Princijiles of Political Kconomy, adaga-*!‘gger, huru i ett mera inveckladt fall skuld kan kvitmot fordran. Om A i en stad har en fordran 1*« eu person B i en annan, kau denna transaktion för-*‘‘t;<llas litan penningars mellankomst, äfven om B icke k^r en motsvarande fordran pä A, ty om B har en k»rdrau pä eu tredje jierson C’, som bor i samma stad A, och A har skuld tili samma person, kan A be-^^lii sin skuld tili C geuom att öfverflytta sin fordran B tili C, hvilken salunda kommer att bade hafva en Ikidran pä och en skuld tili B. Hos demie tredje per-V motas nu skulderna och fordringarna och kvittas Pii sä sätt. Xaturligeii äro de fall, som möta oss ute i det prak-^‘«ka lifvet, sällau sá enkla, som vi här autagit, men vi 1 alla fall, hur det är möjligt, att skuld kvittas mot 88 OM KREDITEN. forclran. Kreditpapperna spela här den främsta rolen, och jag shall nu redogora for olika slag däraf. Vi liafva tvenne olika grupper af kreditpapper, som skilja sig Iran livarandra med alseende pfi det satt, ' hvarpä de äro formulerade. Den första gruppen innehaller en förbindelse, ett lüfte fran lantagarens sida, att - tili langifvaren pa en viss, uppgifven tid eller vid an- ■ lordran betala en viss summa; stundom medfoljer ett erkännande, att kredittagaren af kreditgifvaren mottagit ett motsvarande värde. Till denna grupp hora skuldehref, ohliyationer och hankscdl/ir. Ett skuldebref ly der: Till hcrr V. N. eUer ordres betalar nudertecknod CH lùnfànyen sumnia stör — kronor — örc med ddra löpande — X ^'dnta fran — — bcräknad. T alntn ; bekommen, som försäkras. Namn. Sigill. Forra delen af en sadan förbindelse innehaller jn den ofvannämda skriftliga förbindelsen. »Valuta bekommen» ­ utgör ett erkännande, att kredittagaren har , mottagit ett motsvarande värdebelojip af kreditgiivaren. Obligationer äro skuldeförbindelser utgifna af sta- ' ter, kommuner eller stundom stürre korporationer. Dessa ; obligationer äro icke annat än skuldebref, som löpa med ■ ränta. Den stat eller kommun, som vill upptaga ett ; obligationslan, försäljer genom nägon mellanhand obli- , gationer. Da dessa skuldebref äro räntebärande, och säkerheten är god, köpas de af allmänheten, hvilken dän finner ett säkert och förmänligt sätt att placera sina besparingar. Efter en viss tid, da det kapital, som blifvit I O^í KREDITEN. 89 användt, börjar gifva afkastning, utlottas arligen uagra obligationer tili inlösen, och pä detta satt afbetalas läîiet sa srnâningom. Sliitligen sade jag, att ocksa banksedlar voro för-Wndelser af sarama slag. Vi veta alla, att det är banken, ­ som utlämnar banksedlar, raen i vârt medvetande ãr for närvarande den forestãllningen, att banksedeln i och för sig har varde, sa djupt rotad, att mängen kanske icke har füllt klart, hvilken, soni är kreditgifvare, och hvilken soin är kredittagare. Om en person erkâllit ett län i en bank, utbekoramer han troligen Jen lanade summan i bankens sedlar. Hur förklara denna transaktion? Om vi läsa pä en vanlig banksedel, finna vi, att Jen innehäller ett löftc fran bankens sida att tili innekafvarcn vid anfordran betala i guld en summa sä stör, ^om sedelns belopp. Sedeln mäste altsä vara en skuldiörbindelse, och innehafvaren af sedeln vara fordringsegare, kreditgifvare, och banken, gäldenär, kredittagare. lianken stär saledes i skuld tili hvar och en, som är >nnehafvare af dess sedlar. Om en person fátt ett län > banken, har han säledes endast erhällit bankens skuldforbindel.se, under det att han lämnat en annan skuld-|örbindelse i stället. Den tjänst banken gjort honora ^ostär däri, att banken understödt honora raed sin krediL ^ians egna skuldförbindelser kunna, äfven om han är ^0 füllt solvent person och är känd inora attarsverlden, Icke hafva sarama omloppsfömiaga som bankens sedlar. ‘Vera sora hälst vill icke lärana honora varor eller taga I hetalning för tjänster hans skuldförbindelser, men onuner han raed bankens sedlar, erhäller han, hvad ‘au önskar, ty bankens kredit är sä vidsträckt, att 90 OM KüKDITEN. ingen / lauliya fall satter Jess hetalningsíorinaga i fraga. I detla fall kunna vi tvclllgen se, luir skulclerna kvittas mot fordriugarna. Díi den i fraga varande personen ­ betalar sin skiild till banken, betalar han i de fiesta fall i sedlar, antingen i bankens egna eller i en annan banks. Vi antaga for enkelhetens sknll, att han betalar i bankens egna sedlar. Den lord ran, banken hade, betalas i bankens egna sknldíürbindelser; banken far igen sina sknldförbindelser; och sâledes dödas dessa. Hvad har bankens vinst i detta antagna fall varit? jo, banken har inottagit en räntebärande förbindelse oeh utläinnat räntefria (ty hanksedeln är en sinil/lfürhtudehe, sotn lüpcr Ulan ränta). Vid betalningen far den därför sin egen skuld d(’)dad och därutofver en vinst. * * * Af ett heit annat slag äro anei.sniutjar oeh verlor. Kn anvisning innehaller en befallning, en iippnianing Iran kredittagarens sida till en i j)ap])eret näind person, mellan hvilken señare och den först näinde aflärsförbindelse eger rinn, att tili kreditgifvaren ntbetala en viss sninina. Ktt exempel angifver bäst arten oeh beskaftenheten af ett sadant kreditjiapper. Antag, att en person. A, har penningar insatUi pa npp- oeh afskrifningsräkning i en bank, oeh att han behöfver medel att betala en köpman B för mottagna varor, men icke har tillräekliga kontanter inne ! Han lämnar da B, i förhällande tili hvilken han blir kredittagare for de varor ­ han mottagit, icke en vanlig sknldförbindelse, ntan OM KREDITEN, 91 en anvisniug pâ banken, d. v. s. en uppinaning tili den, att tili B eller ordres ntbetala suniinan. B beliöfver leke själf infinna sig i banken für att mot anvisningen erhálla kontanter, iitan han beliöfver endast kvittera an-'isningen, livarefter han kan använda den soin lietalningsinedel, oin nágon är villig mottaga den. Dock kunna vi tydligen inse, att en sâdan förbindelse icke kan ega nagon särdeles stör omloppsförmäga. För anvisningens honorerande svara utstallaren och den person, Pa hvilka anvisningen är dragen, i detta fall banken. Oin en person utfärdat en sâdan anvisniug stähl pâ en trcdje, sâsoiu betalning för erhâllen valuta, utan att därtdl hafva rätt, — Í detta fall utan att hafva insatt medel i banken — har han svekligen förfarit och svarar for lörfälskning; om en sâdan falsk anvisniug har gätt genoni Here händer, har den, som i sista hand erhâllit den, icke i-ätt att vända sig tili de föregäende innehafvarna, ty, Som nyss nämdes, endast utställaren och i detta fall unken svara för iulösen. Är anvisningen riktig, svarar nen, pâ hvilken anvisningen är dragen (godkännaren). "ro beslägtade med anvisningar, men hafva Hock eil mera speciel karaktär. A'exelns historiska ^Ppkomst är icke utan sitt intresse, hvarför den här •îieddelas. Ursprungligen tjänst^orde vexelii som ett niedel att undvika transporter aí penningar trän det eiia undet tili det andra, hvarvid tillika ett utbyte af det ena landets penningar mot det andras egde rum, Om köpman irán ett främmande land pâ nâgon af de stora marknaderna eller »messorna», som de kallades 'Older medeltiden, dar hade mottagit en summa penniiii?ar 1 olika slags niynt, lämnade han dessa mynt till en ''exlare och niottog aí hononi ett vexelbref, stâldt pâ eii 92 OM KIŒDITEÎÎ. añarsman i kopmannens hemort, hvilket vexelbref inne- j lioll en uppmaning att till den fürst nämde köpniannen | eller lians ordres ntbetala en viss sinnina penningar i det mynt, som var giingse i kopinaunens hemort. Detta : vexlande af penningar, som atfoljde vexelns forsta anvandande, liar gifvit anledning till namnet. Nu mera liar vexeln en belt annan betydelse; den iitgör nu ett iuom handelsvärlden ytterst användt kreditpajiper. Oni en handlande i landsorten tager varor af en grossliandlare liar i Stockholm, kan han i nio fall af tio icke betala kontant, och affären kan komnia till stand endast i den händelse, att grosshandlaren kan gifva honom anstand iiagra manader. Klart ar, att denna transaktion icke kan försigga, utan att nagon skriftlig förbindelse, nfigot kreditpapper, anvandes. Vexeln ar , formen liärför. Grosshandlaren drager vexeln pä minuthandlaren ; grosshandlaren nämnes da vexelgifvare, utställare, trassent. Vexeln innehäller en uppmaning till minuthandlaren, som nu nämnes tnissot, att tili en tredje ^ person, remittentcn eller haus order, pâ den och den dagen utbetala en viss summa. Strax före iörfallotideu presenteras vexeln tili trassatens godkäniiande, hvarvid han nämnes acceptant. Utoni trassent, trassat, remittent ­ och acceptant iörekommer äfven Ora remittenten öfverlämnar vexeln som betalning at en : annan, shall han därvid teckna sitt namn pä baksidaii af vexeln, och är det sä, att vexeln icke honoreras af trassaten, acceptai!ten, svara alla mellanhänderna, indossatarierna, hvar och en gent emot den närmast efter- : följande mottagaren. Vexelns betydelse blir sälunda, att den gor det möjligt für en köpman att lämna varor pä krcdit, hvarigenom en fabrikant under mellantiden : OM BANKKIIXA. 93 kan bearl)eta räämnet, en minuthandlare afyttra varor, ty grosshandlaren sjalf kan anvanda vexeln sásora betalning. Men klart bör vara, att en sâdan vexei icke har obegränsad oniloppsförmäga. Endast inom handelsvärlden kan den eniottagas och dar endast, da de namn, ßom stä därpa, aro kända och hafva kredit. För att vexeln skall erhalla ännu större användbarhet, erfordras bankernas mellankomst; det fordras, att den kredit, som en köpiuan eller fabrikant söker erhalla medelst en vexei, understödes af en bank nied dess kredit. Härför skall redogöras i sainnianhang med tragan oiu bankeiis kreditgifvande varksamhet (se sid. 99—100). Tolíte Kapitlet. Om bankerna. Af den största betydelse för ett lands ekonomiska Varksamhet äro de anstalter, som vi kan na under namnet banker. De ntgöra centralpuukter för heia landets kredit. Om vi betänka, att vi har i Sverige hafva 27 enskilda banker med talrika afdelningskontor, riksbanken och flere aktiebanker, om vi erinra oss, i hvilken grad vi auvända banksedlarna vid alla köp och försäljningar, att dessa kreditpapper fatt ett sä allmänt förtroende, att man i det dagliga lifvet aldrig tänker an-*iat an att en bundt banksedlar är penningar, som satter 04 OM BANKKRNA. innehafvaren i slant! alt köpa, livat! honom lyster, tili (let värcle, som tlessa setllar representera, da vi dessiitom veta, att nästan hvarje köpman, större eller mindre, pa ett eller annat sätt star i förbindelse nied nàgon af rikets banker, och att det ofta beror af oknnnighet, att icke ännu Aere person er satt sig i beröring ined dem, kunna vi ta en aning orn den rol, banken spelar i nntidens ekonomiska lif. * * * Bankerna leda sitt Ursprung trän penningvexlarnes och giildsmedernas yrken. Den bänk, pa hvilken vexlarne uppräknade mynten (pa italienska: banca) har gifvit npphof tili namnet Gnldsmeder och vexlare maste ­ alltid vara f orsedda med säkra förvaringsställen, och tili följd häraf blef det vanligt, att tnot vn riss hctalnin<) liimna at dessa i torvar penningar och dyrbarheter. linder ­ den ganda tiden och torra hältten af medeltiden fir delta det enda spar af bankväsende, man kan upptãckíu Kn omständighet, som under medeltiden i bctydlig gi-ad bidrog tili framkallandet af anstalter, som utgjorde en början tili bankerna, fast deras ändamäl Ursprungligen entlast var, att mottaga värtlen tili förvarantle, var den osäkerhet, som radtle i den tidens aATirsförlmllanden. Myntet var utsatt tor torsämringar af alla slag; dels klipptes och Alades alla mynt, dels blefvo de genom användandet slitna, utan att det pa nagot satt var sörjdt für att tlessa slitna mynt invexlatles. Till följd häraf var den, som egde en summa i nya, fullvigtiga mynt, angelägen om, att tlessa icke utsläp})tes i den allmänna rö- «)M lîAXKEHXA. 95 rolsen eller uthyttes. Han önskade belmlla just sannna niyntstycken. De ursprungliga bankerna mottogo tili birvarande giild och siliver i mynt, smycken oeh hiisgerad eller plan tsar. Metallen undersöktes tili halt oeh vigt, och banken utfardade ett be vis, som icke lydde pä en summa i ett visst myntslag, ubin pa en viss vigtsluängd tint guld eller silfVer. Dessa bevis tjänstgjorde îiom betalningsmedel. Vid en likvid lämnades insättningsbeviset som betalning, eller oeksa künde bada kontrabenterna personligen infinna sig i banken, hvarest öfVerflyttningcn i vittnens närvaro forsiggick. Vi skola lägga marke tili, att dessa transaktioner künde försigga, utan att det i bankens hvalf förvarade guldet eller silfret behöfde rnbbas. Detta tjfinstgjorde <indast som säkerhet. Dankens vinst uppkom under dessa fürbâllanden îd’ den betalning, som insattarna erlade. Dû banken icke im nâgot satt künde begagna sig af de medel, som den mottagit i forvar, sir det tydligt, att den icke allenast •cke kunde betala ränta sâsom nu tor tiden, utan den •nâste dürtill taga bctaldt tor det ansvar, den iklãdde sig. J^essa s. k. girobanker voro af gansksi stor betydelse trots deras inskränkta viirksamhet, dâ genom dem handeln ­ icke obetydligt frsimjades. J)cn äldsta banken var Venedigs bank (af sir 1171); banken i Henna, Sankt Deorgs bank inrättades 1407, Amsterdams bank 1000. 4 ämligen snart lärdc crfsirenheten, att de medel, banken erhsillit i förvar, tingo ligga orubbade under ­ lãngsi tider, och bsinkerna började dsirför att drifvsi ^änerörelse i smyg, utan insättarnes vetskap. Mot pant *>eh hög ränta utlämnades sädana hin, dâ den risk, ban-^'en löpte, var särdeles stör. Sä smaningom började 96 OM «AN K EUX A. bankerna att skafta sig insättarnas bifall, hvartill desse voro sa mycket villigare, som banken iklädde sig ansvaret for de einottagna medien ntan erläggande af nâgon afgift och t. o. m, voro villiga att betala ränta. * * * Niitidens banker, for livilka jag nu gâr att redogöra, aro krcditförmedlande anstalter. Genom mäklare «ch agen ter, bvilka mot eu billig afgift saminanföra personer, som behofva lân, med sâdana, som behofva placera ­ kapital, komma ocksâ kreditaftal till stand, livarför i viss grad iifven dessa kunna sagas ntôfva en kreditfôrmedlande värksamhet. Men dessa attiirer äro dock af belt annat slag än bankernas; ty bankerna upplana pa egen risk allmänbetens besparingar och utlana dem därefter. Bankerna komma salunda att sta i skidd till en del af allmänheten och hafva fordringar pá en annan del. Kör att en bank skall hafva sa stor kredit, att allmänheten ­ kan vara villig att hos den samma insätta sina medel, fordras, att den har ett cyet rorelsekapital, hvarpa affärerna äro baserade. Hnr försigtig en bank an ma vara i dess utläningsrörelse, kunna aldrig förliister undvikas, och om därför bankens fordringsegare skola vara sakra pa att fa sina insatta penningar tillbaka, tordras att banken har en s. k. grnndfond. Bankens inlAningsrorelse, som vi först skola betrakta, sönderfaller i tre olika grenar: 1) Depositionsroreise. 2) Upp- och afskrifningsrorelsen. 3) Banksedelutgifningen. 7 OM «ANKKKNA. 97 Depositionsrörelsen afser att uppfanga sadana min-<'re kapital, soni egiiren kaii undvara under en nâgot langre, bestämdt angifven tid. Tiden för äterbetalninkan bestamnias vid insättningen, eller ocksä uppsuges länet en viss öfverenskomraen tid i förväg. ]^ä dessa lân, som banken med säkerhet kan anvanda under ­ en langre tid, betalas den högsta ränta banken be-\dljar (2 i/^ à 5 %). Upp- och afskrifningsrorelsen afser att uppsamla smärre kapital, sotn egarna icke för tillfället behöfva, men soin de icke vilja för en längre tid ntläna, da de nodgas halla dem i beredskap för att möta oförutsedda 'dgifter. En aftarsman, som har ett bankkontor i sin jiarhet, behöfver icke halla synnerligt stör kassa, ty »yarje större iitbetalning gor han medelst en invisning pa sin upp- och afskrifningsräkning i banken. Om Ponningar blifvit insatta pa upp- och afskrifningsräkning, «tar det insättaren fritt att lyfta dem genast eller att mta dem sta inne, hur länge som hälst. Den ränta, som ankerna betala, är naturligtvis ganska lag, och i utandet är det ganska vanligt, att för medel, insatta pa ^>PP- och afskrifningsräkning, ingen ränta betalas. Att banken kan emottaga penningar pa sadana vil-*^or, beror därpa, att erfarenheten lärt, det endast en del ] *”«atta beloppen behöfver hallas i lieredskap, da medel, som behöfvas för den dagliga omsättningen 1^ en ort, halla sig tämligen konstanta. Den allra beligaste delen in gär i bankens utlän i ngsrörelse och m sähmda kapital. — Up]»- och afskrifningsrörelsen af vigt ocksä för den likvidförmedlande värksamhet, bankerna medelst den komma att utöfva. I Svehar den na sida af upp- och afskrifningsrörelsen icke i 98 OM BANKERNA. kommit tili sin fulla rätt. Utoinlands spelar den niangenstädes en rol, hvarom vi knappt kunna göra oss en föreställning. I England t. ex. har hvarje affiirsman eher mera bemedlad person sin bankräkning, och vid - hvarje större utbetalning användas icke banksedlar eller klingande mynt utan anvisningar. Emelian olika banker i samma stad äro sadana ofverenskommelser träffade, : att de inlösa hvarandras förbindelser; tili foljd häraf - komma t. ex. de I.ondonska bankerna dagligen i ytterst invecklade afiarsforbindelser tili hvarandra. Hvarje bank har fordringar pa flere banker pâ grnnd af anvisningar, inlösta för deras räkning, men â andra sidan hafva dessa fordringar pâ samma grnnd. Alla dessa ytterst invecklade ­ affîirer nppgöras hvarje dag pâ en viss bestâmd timme i ett s. k. clearinghouse, ett afräkningshiis, hvar- - est fulhnäktige frän alla bankerna infinna sig medhaivande de af deras banker inlösta anvisningarna. Eä ytterst kort tid kvittas bankernas inlxirdes skulder och fordringar, och balanser betalas modelst anvisningar pâ , den stora engelska nationalbanken. ]»ä ännu ett satt utöfva bankerna inläningsrörelse, och det är genom utgifvande af banksedlar, för hvilkas karaktär i det föregäende blifvit redogjordt. Da de ntgöra skuldförbindelser, är det tydligt, att bankerna - stä i lika stör sknld tili allmänheten, som beloppet af utelöpande sedlar. Danksedeln innehäller en förpligtelse . fran bankens sida att vid anfordran ntbetala för dein ’ deras namnvärde i gnld. Dock presenteras sallan banksedlar till inlösen i gnld, ty sä länge bankens kredit är ornbbad, fullgör banksedeln guldets funktion soin ; bytesförmedlare, dä den stora allmänheten mottager bank- : sedlarna lika gärna som giddet. Endast vid betalnin ; OM BANKKRNA. 99 Rar tili utläiidsk ort eller vid kriser, da alla papper äro osäkra, och därior en hvar önskar metallisk valuta, tages bankens invexlingsförniaga i anspräk. Sedelutgifningsrätten är därför begrünsad i förhällande tili bankens ­ tillgangar; für dessa bestüinraelser skall redogöras pä tal oin svensk banklagstiftning (se sid. 102—105). Dock begagnar en bank icke gärna sin rättighet att utgifva sedlar tili den yttersta grün sen, ty vid en kris är det af ^igt, att banken genast kan inlösa sedlarna med raetallisk Valuta; det är icke nog att efter längre eller kortare tid kunna godtgora alla fordringar. En tillfällig iörlägenhet rubbar alltid förtroendet tili Imnkens betalningsförinäga, ja, kan t. o. ni. föranleda en allmän rus-*nng tili banken, hvarvid en hvar uppsäger si na län, kvangenoni i alla händelser bankens aflarer skulle lida ketydligt afbräck, Af bankernas aktiva affîirer eller utläningsrörelse kafva vi först att skärskada diskonteringen af vexlar. Hvad vi fürs ta med en vexei, och hvad betydelse den har ;nom afliärsverlden, har i det foregäende klargjorts. Soni ¡ slutet pä forra kapitlet visades, kan dock vexeln icke j alt för vidsträckt grad användas soin betalningsmedel, ivarför bankerna komma emellan och understixlja affarsmännen med sin kredit. Ett exempel ädagalägger käst dessa förhällandens natur. Antag, att en gross-•andlare i Stockholm har läinnat varor pä kredit tili ininuthandlare i landsorten! Han är emellertid själf * hehof af kontanter, hvarför han utställer en vexei pä *ainuthandlaren. Denna vexel kan han använda vid ••^gon större utbetalning i Stockholm, om namnen äro goda och kända, men antag att han behöfver skicka '"aluta tili utländsk ort eller behöfver en summa k. ^on- 100 OM BANKERNA, tauter t. ex. für utbeüilande af löner tili sin personal! Dä är vexeln icke användbar. Han vänder sig da tili en bank, hvilken, säsom det beter, diskonterar vexeln; d. V. s.: banken öfvertager den fordran, sont grosshandlaren har pä minuthandlaren, höper vexeln och lamnar sina banksedlar i stallet. Dock betalar banken icke fulla bcloppet für vexeln, utan ett sa stört afdrag, soin inotsvarar räntan pä beloppet under inellantiden, det s. k. diskontafdraget, göres. Danken understödjer grossliandlaren nied sin kredit, ty den mottager minutliandlarens sknldförbindelse och utlämnar egna, hvilka hafva större iörtroende hos den stora allniänheten. De banksedlar, soni genom denna transaktion utsläppas i den alhnänna rörelsen, motsvara det värde, som varorna ega; de likasom bära detta. Det är detta förhällande, sont berättigar sedelutgifningen utofver beloppet af den nietalliska kassan. Dcssa sedlar hafva sin värdeinotsvarighet i de varor, som minuthandlaren har, och dä varorna äro salda, och vexeln förfallit, äterbetalas tili banken ett värdcbelopp, som är lika nted det värde, sont de utsläppta sedlarna representerat, diskontafdraget Detta belopj) inbetalas vanligen i sedlar tili banken, hvarigenom en motsvarande mängd sedlar eller skuldiörbindelscr dödas. Här se vi klart banksedelns natur. Den representerar andra värden än guld och silfver; och tilläter, att andra värden, som bäras af den, användas vid bytena. Men härvid fordras frantfor alt, att icke en vexei diskonteras, som tillkommit, icke für att undcrlätta produktion eller omsättning, utan für att möjliggöra konsumtion. All konsumtionskredit är icke under alla förhällanden oberättigad. Det gifves mänga fall, dä den är ytterst välgörande, säsom t. ex. när eit landtman lanar ntedel OM HANKERNA. 101 för sitt och sin familjs uppehälle vid intrãíFad missväxt; men vexeln är dá icke rätta formen för krediten. Vexeln är tili för att hereda fahrikanten rädriim att förarbeta pä kredit lämnade räämnen eller köpmannen att réalisera dem, och de banksedlar, som af banken utgifvas, om vexeln diskonteras, representera det värde, som Varonía hafva. Sa kallade källarvexlar, d. v. s. vexlar, som icke uppkominit för att underlätta en värklig transaktion, söker eii törsigtig bank sä inycket som mfijligt att undvika. Bankerna idka ocksa direkt ntläningsröreise mot borgen, d. v. s. mot endast namnsäkerhet. Dá bankerna ­ i aihnänhet sjfilfva erhâlla lân endast pa kortare bd, 3 ä 6 mânader, kan den kredit, som en bank lampar, ­ icke vara synnerligt lang. Den vinst, banken gor I>â denna rörelse, grimdar sig dürpá, att utláningsrantan halles nágot högre an inláningsriintan. Âfven mot realsäkerhet, säsom inteckningar i fastighet, säkra skiildlörbindelser och obiigationer, mera sallan mot varor, Oled del a bankerna hin. Kn sürskild form tör bankernas utláningsrõrelse är keviljandet af kassakreditiv. Härigenom heredes möjlighet för en embetsman, en aííarsman att städse hafva en kassareserv under tider, da deras inkomster äro mind re. k-'H embetsman t. ex., som erhäller sin lön kvartalsvis, kar linder vissa tider större utgifter än under andra; tili ^bljd härai kan han stundom behöfva lana af banken; ®bnidom kan han hafva model insatta. De lân, som ’M‘phigas pá kassakreditivet, fä icke öfverskrida ett visst kiststäldt maximum. Modelst kassakreditivet utöfvas '^cksa likvidförmedlande värksamhet, da betalningar kunna fôrsiggá genorn utfärdande af en anvisning iiä 102 OM BANKERNA. banken, alldeles pa sarama satt som da en person har upp- och afskrifningsräkning i en bank. * * * Efter den na redogörelse för bankernas värksarahet vill jag söka gifva en kortfattad öfversigt öfver de svenska sedelbankerna (ora banker se Rotscliilds liandelsbok femte och sjette häftena sid. 327—329). Sveriges riksbank, sora stiftades 1656, är kanske Europas äldsta sedelbank. Ursprungligen stod den icke som nu linder riksdagens ledning, utan var i enskildas händer. Da den na bank spelat bankrott, var det sora rikets Ständer öfvertog den. Riksbanken star under riksdagens ­ omedelbara öfverinseende, livilket utofvas geno in sju fullmäktige, sora svara inför riksdagen för sina ätgöranden. Riksbankens ut- och inlaningsrörelse är af det slag, sora ofvan skildrats. Diskontering och köp af in- och utländska vexlar uppgick den 31 dec. 1884 till 24,600,000 kr.; mot hypotek af s. k. löpande förskrifningar,inteckningar, obligationer, aktier ra. m. utlanades 15,600,000 kr.; mot annan realsäkerhet 1,700,000 kr.; mot borgen 9,200,000 kr.; lan pä kassakreditiv uppgick tili 9,100,000. Depositionerna uppgingo tili 11,300,000, ])ä upp- och afskrifningsräkning in satt a medel uppgingo tili 3,000,000 kronor. Angâende ban kens sedelutgifningsrätt är föreskriivet: beloppet af utelöpande sedlar far ej raed nier än 35 millioner kronor öfverstiga beloppet af följande tiligängar: a) den raetalliska kassan, b) pa iitrikes ort ned- OM BANKERXA. 103 I satt eller under transport darifrán varande guld och silfver, c) andra hos bankinrättningar eller handelshus â Ulrikes ort innestaende medel. Till sedelstocken räkuas emellertid icke blott alla utelöpande sedlar, utan ocksa utelöpande postremissvexlar och pa folioräkning innestaende medel, som vid anfordran skola tillhandahallas. Riksbanken far icke halla sitt guld- och silfverförräd vid lägre belopp an 15 millioner kronor. Sedlarnes valörer äro 5, 10, 50, 100, 1,000 kronor. Afdelningskontor finnas i Göteborg, Malmö, Visby, í-iuleâ och Ostersund, och enligt innevarande riksdags beslut kommer ett att bildas i Jönköping. Med enskilda banker menas af regeringen oktroje-»“ade bankbolag, som hafva erhällit sedelutgifningsrätt. Ile sedlar, som en enskild bank utsläpper i den allmänna rörelsen, äro icke som riksbankens sedlar tvun-J get betalningsmedel, men sä länge förtroendet tili ban-I ken är orubbadt, hafva de full betalningskraft pä den gnnid, att den stora allmänheten villigt mottager dem Í i^om betalningsmedel. Regeringen meddelar s. k. oktroj pa dylika företag, gällande för bögst 10 är, efter hvil-^Gu tid den dock kan bevilja och vanligen beviljar för-, längd oktroj. Bolagets delegare böra vara svenska rned-I borgare, och deras" an tal far icke understiga 30; dessa » solidariskt ansvariga för bankens attarer, sä att de i ^vara en för alla och alla för en. Utoni dessa solida-*'i8ka bolagsmän kunna i bolaget upptagas s. k. komf - ^innditlottegare, som endast svara för hvad de i aliaren I insatt; men det kapital, med hvilket dessa äro intres-I Gerade i bankens attarer, far icke uppga tili mer än hälf-I af de öfriga medlemmarnas. Grundfonden skall uppgä I bll minst en million kronor. Af denna skola 10 pro- 104 OM BANKERNA. cent vara iubetalade vid bankens öppnande; det aterstaeiide skall inbetalas under loppet ai* följande ar. Af grundfonden skola minst 60 % förvandlas tili s. k. griindfbndshyj)otek, hvaraf minst hälften skall utgöras af lätt säljbara obligationer och den öfriga dclcn af inteckningar i fastighet inom hälften af taxeringseller brandförsäkringsvärdet. Griindfondshypotekets säkerhet pröfvas af kiingl. majestäts befallningshafvande, och det nedsattes i allmänt förvar. Den enskilda bankens sedelutgifningsrätt är, liksoni riksbankens, enligt lag begränsad af dess tillgängar. Hur inycket sedlar, banken i enlighet ined egen och landets fördel bör utgifva^ bestäinines dock icke enbart häraf, utan dessa lagbestäminelser äro tili für att allmänheten, tili hvilken banken för de utelöpande sedlarna (= skuldförbindelser) star i skuld, skall hafva full säkerhet att därför erhälla valuta. Man har svärt att erhalla lagbestäinnielser, soni päannan grund begränsa sedelutgifningsrätten. De sedlar, soin en enskild bank utgifver, far upjigâ till sanimanlagda värdet af a) grundfondshypoteket, b) reservfonden, sä vida den utgöres af med grundfondshypoteket ­ jämförliga och i allmänt förvar nedsatta säkerheter, c) bankens fordringar tili högst 50 % af grundfonden, ­ sä fraint hufvudkontorets kassa af i riket gällande guldniynt uppgär tili minst 10 % af grundfonden, d) alt vid hufvudkontoret befintligt, banken tillhörigt guldkronemynt utöfver 10 % af grundfonden, üfvensä oinyntadt guld och utländskt guldmynt, Xägot ininimibelopp af guldmynt, som banken bör hafva i sin kassa, är däremot icke föreskrifvet. Sedlarna lyda pä 10, 50, 100, 500, 1,000 kronor; 5 kronesedlar ega enskilda banker ­ icke rättighet att utgifva sedan den 1 jan. 18S0. O-M BANKERNA. 105 >or att godtgiira de ennkilda bankerna for denna inskränkiiing i deras rättigheter, erhálla de mot lag ränta län ai riksbanken i dess feni-kronsedlar tili ett belopp svarande mot, hvad de förut bade utelöpande i dessa sediar. Sedlarua skola vid anfordran inlösas med gold ^ bankens liufvudkontor. Om en bank icke kan fnllgöra sin invexlingsskyldigliet, installes efter anmälan bos kmigl. majestäts befallningsliafvande tills vidare bankrörelsen. Om det visar sifj, att reservfonden och 10 % af grundfonden under ett ar gatt förlorade, bör banken st.lllas under utredning, savida icke bolagsmännen för-Jilara sig redobogna att inom 3 tnänader aterställa grundfonden ­ tili dess Ursprungliga belopp. » * * Utom dessa enskilda banker, livilkas antal uppgar bll 27, gifves det Hem bankinrättnin^ar utan sedel-«tgifningsrätt, hvilkas varksamhet kan blifva mera omiattande, da de icke som de vanliga bankerna maste «attii tiden für ut- och inláning sä kort. Till de affarsgrenar, som sedelutgifvande banker hafva, komma Oskilliga nva, sasom anskaHandet ai län at kommuner, orporationer och stora industriella företag, stiftande af jarnvags- och andm aktiebolap, försäljande af dems akl'or m. m. I Sverige hafva vi af detta slag först och •"ämst bkandinaviska kreditaktiebolaget. Denna Sverilîos betydligaste aktiebank (grundfond 7,6 mill.) har öiedvärkat vid anskaHande af atskilliga süitslán och star ! ^orbindelse med de tiesta enskilda banker, sa att den bdoser deras sediar och postremissvexlar. Betvdande 106 OM KAXKKRXA. aro dessutom aktiebolaget Stockholms Handelsbank och Industri-kredit-aktiebolaget, af hvilka det forra egentligen afser att bispringa handeln, det señare industrien. Hypoteksbanker hafva tili mal att skafta kredit at fastighetsegare och att á andni sidan placera kapital i fastigheter. De uppläna medel mot obligationer, hvilka löpa med arlig ränta, som i följd af den stora säkerheten i allmänhet kan sättas ganska lag; dessa obligationer äro ouppsägbara trän längifvarens sida; ârligen utlottas ett visst antal obligationer, hvarigenom ett upptaget lau sä smaningom dödas. De upplanade medien ­ utlânas mot inteckning i fastighet som säkerhet, och dessa lân, som fastighetsegare emottaga, inbehdas sâ smâningom. Den l änta och ârliga amorteringssumma, som dessa inbetala, hora vara tillriickliga att betâcka hypotcksbankens utbetalningar till ränta pä obligationerna och ârliga inlösen af ett visst antal. Sedan 1830-tídet fínnas i Sverige de s. k. hypoteksforeningarna, bildade af sârskilda provinsers jordegare; for att underlâtta u])plânandet af medel bildades âr 1861 Sveriges allmânna hypoteksförening, som utgôr en förmedlare aí alla hypoteksbankers lân. Säkerhet for hypoteksbankens förbindelser utgores dels af inteckningar i fastighet, dels af en grundfond pä 8 millioner kronor, lämnad at Riksgäldskontoret, hvilken grundfond dock endast i särskilda tvingande fall far röras. För att tillgodose behofvet at kredit tor fastighetsegare i Stockholms stad inrättades Stockholms intecknings-garanti-aktiebolag, hvilket dock utom donna värksamhet bedrifver vanliga bankatlarcr. Till sist vill jag nämna nägra ord om de s. k. folkbankerna. Dessa utgöras vanligen af föreningar mellan handtvärkare, i allmänhet mindre bemedlade personer, OM DEN FRIA KONKLTÎRKN.SEN. 107 for att geuom omsesidig ansvarighet for bankens forkindelser ocli gemensanima penningbidrag förskaffa medlemraarna eii kredit, soni hvar for sig skulle vara i afsakiiad af. En sâdan bank baserar sâledes aftarerna pá niedel, erhall na genom mindre saminanskott af delegam a. Af vigt for uppsanilandet af besparingar aro dessutoni sparbankerna, hvilka iiirattningar hafva stiftats utan afsigt att bereda stiftarne nagon viust. Postsparkanken^ stiftad ar 1884, liar till andanial att under Statens ­ garanti eniottaga och forran ta pänningar. Hum smâ belopp som halst einottagas. Denna inrättning afser att nppsamla ooh göra fruktbringande äfven de ^dnsta sninmor. TrETTONDE KAITTLin. Om den fría konkurrensen. dag har hittills sökt framställa de lagar, soin be-*^tännna prodnklion och oinsättning, ntan att därvid taga ^‘ünsyn tili de sainhälliga förhällanden, soni varit rä-^itnde linder olika perioder; jag har i allmänhet utgatt it'än den förntsättningen, att fri konkurrens varit herr-®kande. Nar vi t. ex. nndersökte, hvilka omständighedet är, soin bestäinmer en förnodenhets värde, an-^^go vi, att det stod en hvar fritt att tillfredsställa sitt 108 OM DEN FRIA KONKURRKNSEN. behof pa det für hvar och en tillj»;ängligaste sättet utan hinder frán statsinaktens sida. Jag vill i detta ka})itel först söka bestämma begreppet fri konknrrens, därefter uppvisa den fria konkurrensens betydelse für prodnktion och omsättning och slutligen kasta en blick pa äldre former for prodiiktionens och omsättningens ordnande. Detta nttryck, »den fria konknrrensen», har mer än eil gang satt blodet i svallning hos olika samhällsklasser, hos olika tänkande, hos olika parti er, och det är ett ai dessa ämnen, soin man â eua sidan icke har rättighet att med tystnad förbiga, men som det â andra sidan är svärast att bebandla, därför att frägan icke kan anses vara tillfredsställande löst; det är en af dessa dagens brännande frägor, hvarom olika vetenskapsmän hafva ytterst olika asigter. Jag vill därför här inskränka mig tili att, sä vidt det stär i min förmäga, söka framställa skälen för och emot olika ständpunkter. Den fria konknrrensen innebär rättighet för individen ­ att ntan hinder frän lagstiftningens sida använda sina krafter till ekonomiska ändamal, dock med ett vig- | tigt tillägg: han far därvid icke kränka annans rätt. Ett exempel tydliggör bäst, hvad man bör förstä med den fria konknrrensen. Om en jierson behöfver en förnödenhet af ett eller annat slag, och den erbjndes honom af en annan, h vil ken i bans tycke begär ett für bögt pris därför; hvilka vägar stä honoin öppna för att fa behofvet tillfredsstäldt? Jo, antingen kan han gC' OM DEN’ FIÍIA KONKURIIENSEN. 109 noni^ eget arbete skaffa sig, livad hau behöfver, eller ocksa kan han vända sig tili en tredje person, alt detta under förutsättning att tri konkurrens är radande, ty Jen tria konknrrensen tillater tabrikanten och köpmannen att fabricera och forsälja varan till hvad pris de l>ehaga, arbetaren att forsälja sin arbetskraft till hvad pris han vill, och konsnmenten att kopa eller pâ annat satt förskaffa sig förnödenheten efter sitt eget godtycke ntan förmynderskap fmn statsmaktens sida, dock med Wlägget: han tar därigenom icke kränka andra i deras i'ätt. Detta tillägg innebär icke, att de olika indivi-Jerna icke skola komina att hindra hvarandi'a, snarare tvärt oin. Om en fabrikant lämnar en vara till det Jngsta pris, som med den prodnktionsmetod, som han «nvänder, är honom iniijligt, men en annan har upp-Jnnnit eller iitomlands lärt sig en ny metod, som sätter ionom i stand att lämna varan till ett pris, som är 50 X lägre, kommer han att draga knnderna trän den torre, nvarigenom demie mineras; och detta som en omedelbar l’nljd af den fria konknrrensen. Den señare fabrikanten »ar gätt den forre i vägen, hämmat bans värksamhet, *^en han har icke gätt haus rätt för iiära, ty han har ®ndast begagnat .sin rätt att konknrrera, att tillmötesgä ®tt kraf pä sä billiga vilkor, som det star i bans makt, ^nh en vinst har gjorts, i det att heia samhället har 'nnnit, ty den omständigheten, att en enskild är i stand lämna varan till ett billigare pris, ädagalägger tyd-'isUii, att omkostnaderna för Produktionen blifvit ned-^t'ta, oeh denna vinst mer än nppväger den förlust, soni den enskilde gjort. Oin vi vända vara blickar tili djurriket, kunna vi att där den fria konknrrensen herskar, dock med 1 lio OM HEN FRIA KONKTTtKKNKEN. afdrag af tillägget, som gjordes, att annans râtt icke krankes; ocli darigenom forvandlas den fria konknrrcnsen till kampen for tillvaron. Om vi betrakta endast ett och samnia djurslag, finna vi, hur dess individer tilfla oin medien for uppehället, utan nagot slags hänsyn till * hvarandra; den ene frânrvcker den andre utan barrohertighet, hvad ban kommit öfver. Dar giiller valdet, den Starkares riitt. Den enda ansats tili tänkande pa andra, som vi bar varseblifva, är omsorgen om afkomman, ocb understundom tecken tili en viss sambörigbetskänsla mellan individer ur summa bjord. Det Sr just skilnaden mellan djurens ocb människans satt att ia bebofven tillfredsstälda, att valdet sä smaningom blifvit bannlyst ur människans värld ; ja, det bar ännu icke blifvit füllt utträngdt, ty det finnes kvar under manga ; former, — ocb mângen, som i irar stärkt für reformer, sor sä skarpt pâ skuggsidorna, att ban aldrig bvilar sig , i glädje öiver bvad som redan är vunnet — men ut- , vecklingen tenderar därtill. Kampen för tillvaron, som Ursprungligen fans pä de lägre stadierna af mänsklig tillvaro, ocb som da var föga skiljd frän den kamp, som berskar i djurriket, bar genom utvecklingen blifvit , förvandlad tili den fria koukurrensen, där individeiis tri bet endast begränsas af ö triga individers lika fribel* Det bumana elementet, som är kärleken, ocb som jag nyß^ visade icke vara alldeles främmande för djurriket, bar ^ bos människoslägtet utvecklats tili kärlek tili familjen, : stammen, nationen ocb slutligen bela människoslägtet. ¡ Denna förmäga af kärlek är väl orsaken tili att genom ¡ utvecklingen den fria koukurrensen trädt i stället tor kampen för tillvaron, ocb vi kunna pä den gründen boppas, att ännu ädlare, för bela människoslägtet mera , Ill ^ OM DEX FRIA KONKT’RREXREN. I lyekobringande former for Produktionen och omsättnin-I gen skola uppvãxa. I * * ‘ I Den íbrdel, som donna ekonomiska frihet medför, framforalt att söka i den sperre tili flit, omtãnksam-»et och ilmrdighet, som inlwrdes täflan medför. Da jnanniskan icke hyser nagon fruktan tor sin utkomst, f örsv inner ofta hennes arbetsliflighet; personer, som 1 tdl exempel ärft en större förmögenhet eher äro em-I oetsmäu med fast Ion utan hopp om vidaro beforth-an, ^ se vi ofta förlora lüsten att förbättra sin ställning ^>ch i och med den driftighetcn och kraftcn. Det är I en ofta upprepad klagan mot oafsättlige tjansteman, I jitt deras värksamhet är präglad af en viss lojhet, hvil-I ken har sin grund i den alt tor stora trygghet tor fram-K som de ega. Genom den tria konkurrensen tvinga« människan att använda alla sina kraftcr, genom |jen iippdrifves uppfinningstbrmägan, skärpas iakttagelseermägan och förutseendet För en hvar sta lifsine- ^*;^fsena pä spei, och däraf den rörlighet inom den ci-I 'iliserade verlden, som utmärker nutiden, ty som seskall visas, den tria konkurrensen har icke under lang tid varit herrskande, ja, ännu atermanga lämningar af äldre samhällsskick, hvarigenom l^en ekonomiska friheten inskränkes. I och genom den eia konkurrensen kommer ocksä en hvar bättre i till-«■le att använda sina krattcr pä ett för honom själf och ^«mtundet fördelaktigt sätt, än hvad som är fallet, 'j* han af samhälliga förhallanden är utestängd trän '>88a sysselsättningar. 112 OM DEN FRIA KOXKFRREXSEN. Trots de fördelar, soin här franilmllits, medí or det sakernas tillstand, som den fría konkurreiisen skapat, stora missíorhâllauden, isynnerhet med aiseende ]>ii fördelningen af arhetets résultat. Den fria konkurrensen ställer ovilkorligen den enskildes intresse ganska mycket isoleradt. Den satter gründen tili niänniskans värksainliet och heia arbete i hennes själfintressc och tror, att heia samhällets välstand sä smaningoni skall utgä iir striden mellan de enskilda intressena. Dari ligger bade dess styrka och dess svaghet. Därigenom, att den gifvit individen frihet och ntträngt de förhallanden, under hvilka nagra individer i samhället i kraft af lag herrskade öfver de ofriga och leide i njutning och lyx, under det att den stora massan arbetade, har den uträttat sitt värk; det har nu blifvit en möjlighet tbr individen att, da konjunkfarcnia dro gipisainma, och individen är insigtsfull och encrgisk, komina ­ till välstand, men tor den stora massan äro tbrhallandena toga torbättrade, ty den har ingen utsigt att komma att erhalla mer at' hela arhetets résultat än ett ganska otillräckligt existensminimum. Om man cndast och allenast ser pâ betydelsen af den fria konkurrensen, ­ kan man lätt glömma hört betydelsen at niänniskans samhörighetskänsla. Det är trau denna sida, som socialisterna anfalla nutidens produktionsmetod. De frainhalla klart och bestämdt, att da människorna arbeta gemensamt, sä att genom deras gemensamma ansträng' ningar heia resultatet erhälles, skulle ocksa tdrdelningen vara en annan än den närvarande. ]>e se niäst Jia människana ekonomiska solidaritet och sociala känsU»; den fria konkurrensens försvarare mäst pä den äggandß kraft, som ligger i själfintresse och individens begä*’ 4 8 Esd 659 TTTTT W^TSCHAFT -2 11 5 7 XIEl ' '• OM DEN FRIA KONKÜRRENSEN. 113 efter själfständighet. Den fria konkurrensen är för nürvarande herskande, men man har intet skäl att bestämdt pâstâ, att människoslägtet icke skulle vara mäktigt af andra samhällsformer, sä att den fria konkurronsen endast blef ett genomgangsstadium. Denna fräga, som icke kan anses vara löst, fast för narvarande den fria konkurrensens försvarare äro vid makten i de fiesta länder, äterkommer jag tili pä tal om egendom. * * * Eiter denna redogörelse för den fria konkurrensens kctydelse vill jag fran ekonomisk synpunkt betrakta ^«*gra samlnillsskick, som äro den fria konkurrensens jnotsats, och det infiytande, som dessa haft pâ folkens *‘ela ekonomiska värksamhet \ i möta da först slafveriet, som ännu existerar ex. i lirasilien, pä Vestra Indiska halfön, och som 'ar hufvudformen för det egentliga arbetet under an-^'•<en. Ilur allmänt slafveriet var, och hur djupt inväxt denna institution var i folkets medvetande pä Jf'nna tid, visas bast däraf, att sädana man som ylato och Aristoteles framställa det som nagot nödvän->Om vefskeppen künde gä af sig själfva, om 1» ektrerna af sig själfva künde spela pä cittran, behöfde icke längre nägra slafvar», sade Plato. Detta visar ^ifra hast, huru en social orättvisa kan tili följd af läng-'arig vana sä inrotas, att det icke taller nâgon in, att en J^i'attvisa har begatts. För oss star slafveriet sasom eu ‘'istitution människorua ovärdig, men Greklands främste 114 OM DKN FRIA KONKUURENSEN. man se cläruti ett nödvändigt ondt, nagot, som väcker ^ var förvaiiing, da de íõr öfrigt icke aro sä längt skilda , fran vara askadningssätt. Kanske skall det en gang i g en framtid synas lika underligt, att värkligt mannisko-Vîinliga och djupsinniga sanningar kunnat framstiillas i vâr tid, dâ olikheten inom de olika samhällslagren varit sa stor, att toppen af samhällsorganismen haft ett öfverflöd, hvaraf den endast kunnat använda en brâkdcl, under det att den stora massan af folket haft ett ; knappt uppehälle och till iöljd däraf fõga glädje af tillvaron, och under det att det alltid nedanfór donna í funnits ett betydligt antal samhällsmedlemmar, som lidit gränslös nöd. Fran ekonomisk synpunkt är slafveriet nu mera en omöjlighet, ty da arbetets résultat icke i minsta man medfbr nagot intresse for arbeüiren, mäste ovilkorligen , arbetet blifva föga gifvande, och dessutom mäste slafvens forrättningar alltid vara inskränkta tili de mäst : enkla. Ingen annan än en fri, intelligent arbetare skulle , kunna utfÖra de noggranna arbeten, som iorekomma t* , ex. pä nutidens maskinvärkstäder. .! Alt slags kastväsende, hvarigenom individens lef- ' nadsbana frän födelsen är mer eller mindre bestänuh ' vare sig detta uppträder säsom egentligt kastväsende säsom i Indien, eller under en mildare form säsom fob kets fördelning i Ständer under medeltiden, värkar alb ! tid hämmande pä Produktionen, ty därigenom hindras % en hvar att använda sina krafter pä det mäst lönande Hättet, dä han är hunden vid fademeärfda sysselsättningar, eller ätminstone utestänges frän vissa, till hvilk^' han känner sig dragen. Af stor betydelse under hela medeltiden och större , OM DKX FRIA KONKURUEXSKX. 115 ilelen af nyare tiden var skräväsendet. Hvarje handtvärk utgjorde ett sä kalladt skra, hvars medlemmar uteslutande hade rätt att utöfva yrket. Ursprungligen ut-?j<->rde skrana samnianslutningar mellan de inom yrket skickliga iör att dàrifrán utestanga >fuskare och bönhusar», och under en lang tid af deras till varo voro de säkerligen med alla sina hrister füllt motsvarande widens krai. Alt inom skrâets värksamhet var i lag astslaget; produktionsmetoden, antalet mastare, antalet gesîiller och svenner, hur manga gesäller, som fick anvandas af en mästare, priset pä varan o. s. v. Sedan skräväsendet hlifvit afskafi'adt, och näringsfrihet införd, var det mängen, som, seende de olägen-‘eter, som den tria konkurrensen medförde, forordade en atergäng tili äldre forhállanden och erinrade orn defns goda sidor. Den iornämsta tordel, som skräväsendet ­ medförde, var, att det lämnade skrâets medlemmar ett säkert uppehälle, men tili följd af uteslutande rätten, '^oni var kännetecknande fijr skräväsendet, uppstod alldd eil klass utanfor skrana, som hade svart att erhälla Y^Kelsättning, hvarfor nöd och olycka icke genom skrana voro hannlysta. Dessutom skulle ett skraväsende med den fast-J‘hilda arbetsmetod, som dar är herskande, vara omiy-*gt i var rastlöst íramâtilande tid. Har nagot blifvit iag iaststäldt, är det en langsam och besvärlig sak ['d fh det ändradt. llvad som passar i dag, duger 'eke i morgon; om en ny uppfinning gjordes, skulle ^ ^eke genast fa användas. Man skulle icke fä an-'‘dida den billigaste arbetskniften ; man künde icke fa dllvarka varor i den mängd, som svarade mot efter-*’'*gan. Alt detta gör det fullständigt otänkbart att OM DEN VRIX KONKURKENSEN. 116 äter införa Jenna gamla institution, som, redan när den afskaffades, länge hade öfverleft sig sjelf. * * * Vi hafva ännn i dag i var näringslagstiftning kvar en erinran fran den tid, da den merkantil ­ âskâdningen, hvilken framkallade skräna, herskade bland statsmännen, och det är skyddstnllarna. Enligt merkantilismen var det förenadt mcd den största fördel tor ett land att köpa sä litet som möjligt at och sälja sä mycket som möjligt tili ntlandet. Härigenom kommer mycket penningar in i landet, och da denna skola ansäg penningar som nationalrikedom, gjordes frän lagstiftningens sida idt for att hindra intÖisein af främmande varor och nppmuntra nttÖrseln af tärdiga varor. Detta mal vans genom att bclägga införda varor mcd höga tnllar och att hetala i)remicr pä utforda. Att en tnll pä cn vara kan hindra intorandct at den samma trän ntlandet och tramkalla en inhemsk indnstri, som afser att tilHredsställa eitertragan pä varan, men som ntan tnllcn icke skulle kommit tiH ständ, är alldeles tydligt. Om ingen tnll tinnes, komm*' endast de varor att intÖras tili landet, som knnna säljas Uh*' billigt som eller billigare än landets prodnkter af sa mm*' slag; och om det ställer sig billigare tÖr konsnmenterna att köpa varan trän ntlandet, än att köpa den inom landet jirodneerade, komma nägra inhemska prodnktionsgrcnar att dö nt. Genom tullen vill man nu uppehälla den inhem' ska industrien. För intorandet af den utländska varan taj' ntlandet betala tnll, tili tÖljd hvaraf varan kommer att sta sä mycket högre i pris som tullsatsen utgör. I ulFatsc OM DEN ERIA KOXKURRENHEN. H? har säledes, om den är rätt beräknad, tili följd, att utlandets varor sta nagot högre i pris an de inhemska, trots det förliallandet att omkosbiaderna för att först i ut-Ifivdet producem varan och sedan transportera den äro niindre lin oinkostnaderna endast för att prodncera varan henima. Tiillsatsen hindrar därför konsumenten att höpa varan sä billigt soin möjligt, för att man skall hafva det tvifvelaktiga nojet att förbruka inhemsk vara, ^kyddstullen blir därför en skatt pa konsumenten tili fönnan för produeenten. Genom detta konstlade medel föras kapital och arhete in pa banor, dar de icke äro sä gifvande trän nationalekonomisk synpunkt sedt, som de skulle kunna vara. Frau privatekonomisk synjiunkt kunna de nog Vara förmänliga, ty mängfaldiga driftslierrar hafva tullßkydd att tacka för sin förmögenhet, men den stora »iiängden af konsumenter är det, som sammanskjutit den genom att betala högre pris för varan än nodvändigt Arbete oeh kapital blifva mäst gifvande, da de användas »lom sädana jiroduktionsgrenar, som äro afpa.ssade efter landets natur; och huru vida de det äro, visas bäst at l>nset pä varan ; detta är, som vi erinra oss, mattet pa produktionskostnaden; och man hör ju i allmänhet i ^nhghet med den ekonomiska principen välja den väg ^hr tillfredsställandet af ett behof, som medför minsta ''ppotfring och ansträngning; att da min] konstlade me-^^^1 halla priset jiä en vara högt, kan aldrig vara med ®iind ekonomi öfverensstämmande. Detta star i det ’Diierligaste sammanhang med hvad som i det föregäende hlif vit sagdt om internationel arbetsdelning. Pkt folk, liksom enskild, vinner icke pä att förskada sig alt själf; det bättre att prodncera mycket af ett eller uägra fa slag 118 OM DKN FRIA KOXKUURENSEN. och byta nt öfverskottet mot hvad folket Tor öfrigt behöfver. * Det tväng, som produktion ocb omsättning pä tidigare stadier varit nnderkastade, bar af nutideii ntdömts, ocb säkerligen bar detta varit en utveckling tili det bättre, men därmed är icke sagdt, att utvecklingen är afslntad, att icke sambället ännu kan omgestaltas, sä att alt mindrc nöd ocb eländc komme att existera. Hvarje sarabällsskick, inom bvilket det Annes en tendons till att hopa rikedomarna pâ enskilda bänder, är alltid iordömlig. Den mängd fornödenbeter, som af ett beit folk kunna prodnceras, är bcgränsad af natnrkrafterna, som sta det tili buds, af det ka})ital, som genom föregäende arbetc kommit tili stand, ocb folkets bela arbetskraft. Är det nu sä, att rikedomarna genom ­ sambälliga forbällanden bopas pä enskilda bänder, vare sig detta förbällande n])pkommer genom vissa klassers lagliga öfvermakt eller tili fbljd af ekonomisk fribet, uppstär mcd nödvändigbet lyxkonsnmtion, bvilken framkallar en städse stigande lyxproduktion. 1 iH följd bäraf drages Produktionen pä sued, sä att en mängd arbete ocb kapital dragos frän prodncerandet af sädana förnödenbeter. som det stora medeltalet af befblkningen bar bebof af, tili prodnktion af lyxartiklar ät denna öfverklass, ocb tili fbljd bäraf blir bela snmmau af sädana nödvändigbetsartiklar mod nödvändigbet mindre. Är människan i tillfälle att njnta, blir det van liga förbällandet, att bon begagnar sig af sin nndau- OM EOENDOM, 119 tagsställning, äfven om hon inser den skada delta medför for det stora heia. Därför hlifva alltid sadana forkallanden, soin hopa rikedom i enskildes händer, skadliga. Hum ett lands hela produktion kan förrj'ckas, (la klasskilnaden och olikheten i lefnadsfôrhâlíanden drifvas tili sin spets, har förut pä tal om kapitalbildningen visats (se sid. 48—49). FjORTOXDE KaPITLET. Om eg-endom. Förestallningen om rättighet att hesitta egendom ar (Inder imrvarande förhallanden djupt rotad hos de civiliserade raserna; vi kunna nastan saga, att heia nutidens samhallslif är bygdt pä denna rcsjiekt för den tnskildes rätt tili egendom. Fgendomsrätten är j)ä närvarande utvecklingssta-(lium ytterst vidsträckt. Icke nog med, att den enskilde kan fá ostörd ega och hesitta det direkta resultatet af fiitt eget arbete, detta ma uppträda under form af för-(((ögenhet för bans egen njutning eller som medel för det fortsatta bedrifvandet af produktion, utan enligt ((u varande lagar kan bans eganderätt utsträckas äfven bll sadana föremäl, som aldrig genom mänskligt arbete ®ller omtanke kunna anskaffas, nämligen själfva jorden, oeh à andra sidan tili sädan förmögenhet, som icke ge-^(oin bans eget utan genom and ras arbete kommit tili 120 OM EOENDOM. Stand, da arfsrüttCMi, soin vi veta, är gällande inom alla länder. Dessa förhallaiiden an^ripas für närvarande ytterligt skarpt af manga vetenskapliga aiiktoriteter, soni hafva blicken stadigt fästad pa de olyckor, hvilka skapats af eganderätten och den fria konknrrensen i gemenskap. Af dessa Annas tvenne olika hufvudgriipper: nagra, kommunisterna, förklara all egendom für stöld och anse, att alt skall vara gemensam egendom für heia samhället; andra, de cgentliga socialisterna, önska icke all p,rivategendom npphäfd, men förorda, att produktionsmedlen, jorden och kapitalet, skola vara gemensam egendom. Det gifves für närvarande en djnpt gäende kon-Aikt mellan tvenne tendenser, soni hada göra sig gällande inom ntvecklingen, en konflikt, soni redan i viss grad framhällits, men soni jag ytterligare vill betona.  ena sidan se vi, hnr niänniskorna i och nied framátskridandet hafva fatt ett alt större begär efler frihet och själfständighet. Hvarje af individen icke niedgifvet och beviljadt ingrepp i dess frihet af statsmakten oller enskild person kännes soni en olidlig borda. Ilnr stark donna tendons är, syncs bland annat af de starka anloppen mot konventionella hänsyn, af kvinnoeniancijiationen ni. in. Men â andra sidan stä niänniskorna iiu i ett oerhördt beroende af hvarandra tili följd af den vidsträckta arbetsdelningeii och luitidens heia prodiiktions* nietod. Vi hafva i det föregäende sett betydelsen häraf für Produktionen, hiirii geiioni arbetsdelning och Produktion ­ i stör Skala ett större ekonomiskt résultat ernâs äii därförlitan, och für det allniänna välständet är det ett lifsvilkor, att icke resultatet af heia samhällets ar- 0>f EGENDí)]^f. 121 bete blir mindre. Det vore snarare af nöclen, att det okades. Ett samliällsskick, dar krafvet pa individuel ft-ihet tillfredsstaldes, iitan att den genom samvärkan vunna tillökningen i arbetets Produktivität ginge förlorad, det är hvad nutiden sträfvar och fanilar efter i dess ouj)phörliga forsök att bota olyckorna, men ett sadant kan ännu icke sägas vara funnet. Alla bestäende samhällsskick lida af de brister, som den fria konkurrensen medför, brister, hvilkas vigt och betydelse man alt for ofta öfverser och underskattar, dá man kritiserar kommunism och socialism. Kommunismen har fästat öfverdrifven vigt vid manniskornas ekonomiska solidarité! och alldeles förbisett betydelsen af den individuella friheten. Om all egande-»“ätt upphäfdes, sä att en hvar icke komme att njuta frukten af sitt eget arbete, utan alt vore gemensamt, oeh alla erhöllo en viss anpart af det förvärfvade, hur skulle det gá med all driftighet, all företagsandiet? Det otänkbart, att den allmänna moralen star sá högt, «dt alla och en hvar arbetade sá ordentligt, som dá manniskorna äggsis af själfintresset. Under särskilda oniständigheter kan nuyligen människans känsla für det «mlniänna drifvas sá lángt,att hon under en kortare tid glöm-^er 81g själf, men det är att vara mycket sangvinisk i sin **0 pá mänskligheten att hoppas, det människan under det %bga, trakiga släpet skulle arbeta med heia den kraft, Som erfordras af en människa für att hon skall erhalla dlräckliga existensmedel, utan att hon vore direkt in-^Psserad i själfva resultatet. Hur i ett stört samhälle, *J>ed betydligare produktionsresultat, fördelningen skulle ^»•siggä, är ocksä ytterligt svart att.tänka sig. Wand s. k. socialister finnas Aere olika parlier och 122 OM EííENDOM. skolor, som sins emellan hetydligt afvika. Alla hafva clet gemensamt, att tie hafva lioga fordringar pa staten och anse det förenligt med allmiint välständ, att staten i högre grad, än hvad for närvarande är fallet, ingriper i den allmänna hiishallningen. Progressiv heskattning, införandet af en normal-arbetsdag, kostnadsfri rättskipning, kostnadsfri, ohligatorisk undervisning, obligatorisk arhetarförsäkring äro fordringar, soin alla hafva pâ sitt program. Detta är fordringar, som hörja blifva sä allinänt uppstälda, och hvilkas nvtta sä pass allmänt inses, att det knappast längre räknas som >farlig socialism». Och dock innebär detta fiillständigt ett ingripande i den allmänna friheten trän statsmaktens sida, som just är kännetecknande für socialismen. Socialisterna hafva i allmänhet mer än de egentliga kommunisterna tagit hänsyn tili nödvändigheten af att sä litet som möjligt kränka individens frihet. Dß hafva därför icke absolut gemensam egendom pä sitt program ; de vilja icke upphäfva all privategendom; men de fiesta anse, att de naturliga hjälpkällorna och kajiitalen skola vara gemensam egendom. De svärigheter, som detta skulle erbjuda, äro visserligen utomordentliga, men man kan knappast säga dem vara oöfvervinnerliga. Svärast vore naturligen oiu sä väl ¡orden som kapitalen vore gemensam egendomkStaten skulle i sä fall hafva tagit heia samhällets jn'Oduktion i sin hand, och pä den skulle heia ansvaret för tördelnIngen hvila. Den skulle garantera alla samhällsindividerna deras lifsuppehälle och afiöna dem. Hvad man framlör alt däremot kan anmärka, är, att det vore föi" enadt med de största svärigheter att förändra den en gäng fastslagna produktionsmetoden, att bestämma, hm OM EGENDOM. 123 niyekot soin af olika slag skulle produceras, att bestämma arbetstid inoni olika sysselsättningar, att lata olika anlag ­ konima tili sin ratt, nied ett ord att en enda central ­ inakt skulle leda ett sä inveckladt maskineri, soni ett heit folks totala ekonoraiska värksamhet. Med den olikhet mellan individerna, som für narvarande existerar, ar det svart att tanka sig dessa fõrhâllanden med luaktsprâk rcglerade, men dâ vi veta, i hvilken grad nuinniskonaturen bar fürmaga att föründras, att büjas, att lampa sig efter fürhállandena, är det icke skäl, att med alt für stör bestämdliet saga, att iiâgot sâdaiit vore omöjligt. Kapitalen hafva, sAsom i det föregaende visats, uppkommit genom arbete. De skapas och vidmakthallas genom manniskors arbete, och om det är förenligt med de mänskliga rättigheterna, att hvar och en fôr njuta resultatet af sitt eget arbete och förfoga därefver eftcr godtycke, om, som mantra nationalekononier anse, detta bör vara gränsen för individens rättiglieter, följer A ena sidan, att kapitalet l>ör kunna vara enskildas egendom, men A den andra sidan, att jorden och alla naturkrailer, hvilka icke hafva iiAgot med mänmskans arbete att skaffa, icke hafva samma fornuftiga grund att vara privat egendom. De värka visserligen icke lili människans iördel, utan att det mänskliga arbetet konnner tili, men människan kan icke skapa naturkraf-If'n, och den är oundgänglig för mänsklig existens. Iluruvida det kan vara füllt öfverensstämmande med ^iindt förnuft, att ett fatal samhällsiinlivider ega jorden Och sAledes eftcr godtycke kunna förhindra dess brukande tili nyttiga ändaniAl, för att de skola hafva en '^acker park eller jagtmark, är minst sagdt tvifvelaktigt. 124 OM JOTÎDRÂNTA. Svârigheteriia vid att liafva all jord gemensam aro visserligen stora, men om vi skarpt fasta blicken ])á svâriglieten vid det bestâende systemet, oriinligheten i privatpganderütten till jorden och betùnka, att vi redan hafva rätt mycken jordsocialism (vara järnvägar, kanaler m. m.), tror jag, att svarigheterna i viss grad blekna. Olügenheterna skulle förnämligast ligga i den tillökning i einbetsinannakâren, som for förvaltning af den gemensamma egendomen vore nödvändig, men man kan icke saga, att man här bar att göra med oöfvervinnerliga svArigheter. 1 denna fraga vill jag hänvisa tili Henry (leorges utomordentliga värk Progress and Poverty, ett arbete, som man alltid för den djupa öfvertygelse, som öfverallt framlyser hos författarcn, mäste läsa med aktning. FemtííNDK Kaiutlet. Om jordränta. I ett af de sista kapitlen har visats, hur geno in naturens, arbetets och kapitalets samvärkan heia den produktsumma erhälles, som ett samhälle behöfver. Kmellan dessa trenne faktorer, naturen, arbetet och kapitalet kommer denna fürnödenhetssumma att delas, hvarför eganderätt tili naturkraft, arbetskraft eller kapital utgör olika källor tili inkomst. J detta kapitel skall jag söka redogöra for den lag, som bestämmer storlelien af den inkomst, som härledes fran eganderätt OM JOKDRÄNTA. 125 till naturkraít, och i de tvenne följande lagarna for arbetslönen och kapitalvdnsten. Den inkonist, som endast och allenast egander litten tili naturkraft läinnar, oafsedt det arbete eher kapital soin nedhigges for tillgodogörande af den sannna, benamnes inom den ekonomiska vetenskapen jordränta. I dagligt tal hora vi nâgon gang jordränta användas i stallet för eher identifieras nied arrende. Detta är dock nägot heit annat, i det att â ena sidan en jierson, som är égaré och brukare af jord, mycket väl kan sägas uppbära en jordränta, fast han icke erhäller nâgon inkonist ­ linder form af arrende, och â andra sidan en kapitalvinst ofta innefattas i en summa penningar, betalad ­ i arrende. Om tvenne personer A och B odia lika mycket jord och därpa hafva nedlagt llka mvcket kostnad, men A till följd af jordens bättre beskaffenhet erhäller en större vinst än B, är detta belopj) (och kanske ännu nägot mera) jordränta, som han npjibär endast ])ä gnind af den större fruktbarhet, som bans jord har. I lär se vi säledes ett exempel pä, att nâgon kan uppbära jordränta, utan att han ntarrenderat nägon naturkraft. ( )m á andra sidan en jierson arrenderar nt en landtegendom och därpä arligen erhäller i arrende en viss summa penningar, kan man da alltid säga, att líela denna summa är jordränta? Xej, i de allra Hcsta fäll ingär i arrendet kapitalvinst tili betydlig del. Mycket ­ föregäendc arbete är nedlagdt pa jordens brukande, bygnadcr fblja alltid mcd, hvarföre niängen gang fÖr själfva de naturliga agenterna endast ett obetydligare belopp betalas, och den allra största delen betalas sasoin ränta pa nedlagdt kapital. Dä vi nu mcd jordränta forstodo den inkomst, som 126 OM JORDRÀNTA. l)lotta eganderätteii till naturliga agenter förlänar, maste vi fraga forst och främst: är det alltid fallet, att sadan eganderätt lämnar nägon inkomst, och om sä icke är, när erhálles jordränta, och af hvilka iorhällanden bestämmes dess storlek? Lätoni oss antaga, att en skara nybyggare slär sig ned pa en sträcka fruktbar mark af sä betydligt omiäng, att det hnnes öfverfiöd pä god jord! Kotnnier under sädana iorhällanden jorden att länina nägon ränta, eher nied andra ord: skall nägon vara villig att für blotta beyagnandet af jorden betala nägot, dä det ännu tinnes lika god jord att fä gratis? Tydligen icke. Fi lines ­ det ännu lika god jord, kan aldrig nägon hafva lust att ät egaren, d. v. s. den förste besittningstagaren, betala nägot for användandet af blotta jorden, inen väl kan man betala tor att tä öfvertaga uppbrukad jord, pä hvilken Annes äbygnader; men den summa, som härtor betalas, är betalning for ett äldre arbete, säledes kapitalvinst. Denna shitsats, som vi kommit tili, är en omedelbar toljd af den ekonomiska principen: människan süker storsta möjliga résultat med minsta mö)liga uppoAring. ^laii betalar icke tbr att ta använda blotta naturkraften, dä den star en till buds gratis. Men lät oss tanka oss, att denna nybyggarskara betydligt torökats! Det blir dä nödvändigt att använda icke alienast den mäst fruktbara jorden, utan äfven den miudre väl utriistade. lilt oss antaga att endast tvennc slag användas, en bättre och en sämre, att den bättre jorden lämnar betydligt mera i afkastning än den sämre, och att det ännu Annes godt om jord af det señare slaget! Erhälles i detta fall nägon jordränta? Ja tydligen. ­ Den, som eger jord af det battre slaget, har en OM JORDRÄXTA. 127 iördel framfor dem, som bearbeta jord af det sämre; íK*h en nybyggare, som vill börja sitt lif därute, kan lika gama betala egaren af den battre jorden en viss arlig siimma som uppodla ny jord, ty lian erháller i bada fallen lika stor inkomst. Lát a beteckna afkastningen af en viss ytenhet af det sämre slaget, a + b afkastningen af samma ytenhet af det battre! b blir i detta fall den jordrfuita, som egaren af det battre slaget atnjuter; en nybyggare kan af sitt arbete aldrig erhálla mer iin a, ty arrenderar han battre jord, far han betala b i jordranta; iipparbetar han ny jord af det sämre slaget, erháller han i afkastning endast a. llar se vi tvdligen jordrüntans natnr. Denua inkomst ­ grundar sig icke pá nágot arbete, som blifvit nedlagdt, icke pá nagon natiirlig fbreträdesrätt hos egaren, ­ ej häller pâ nágra uppoífringar, som han gjort for att forbättra marken, utan endast och allenast därpä, att bans jord är battre, därpä att han komm it torsi och därtbr üigit i besittning de mer gifvande natnrkrafterna; den, som kommer efterät, kan icke, hur han bär sig ät, erhälla sä stor inkomst, som den forre, ty denne vill i(;ke utan afgifl lämna den fõrmánliga ställuing, som lian intager, och den señare har inga andra utvägar än utt gä in pä att betala jordränton eher att uppodla ny jord af det sämre slaget. Jordnintans storlek i nyss anforda cxempel framgär uf det fiiregäende. Den kommer att utgöras af skihiaden i afkastning mellan den bättre och sämre jorden. Om tvä lika 6tora egendoniar af bägge slagen med samma omkostnader lämna olika stora résultat, kommer jordräntaii, som den bättre egendonien lämnar, att utgöras af Jet öfverskott i afkastning, som erhälles. Den sämre 128 OM JORDRÄNTA. jordeii gifver ingen jordränta. Dess afkastuing är arbetslön och kapitalränta. Jag behöfver knappast papeka, att äfven denna lag star i den iunerligaste öfverensstäraraelse med den ekononiiska principen, sä att den rent af künde deduceras frain därur. Samnia lag tor jordräntan gäller äfven for sainhällsstadier, sädana som det närvarande, da alla de natnrliga krafterna äro tagna i ans])räk i en alldeles oerhörd grad. Det gifves vissa natnrkrafter, som finnas i den mängd och lämna sä obetydlig afkastning, att ingen är villig att därtor betala nägonting. I vissa strömmar är lisket sä litet gifvande, att egaren tilhiter hvem som hälst att begagna sig däraf, i andra ater ntgä fiskarrendena med höga siimmor. Därgvärk lämna ofta höga jordräntor, all den stund mark med sädana spcciella fördelar gifver en niängfaldigt högre afkastning ­ än jord, som användes tili äker; dock är äfven i detta fall jordräntan ytterst vexlande, beroende ]>ä, hur gifvande grufvan är. Yi veta ju manga fall, da en grufva lämnat sä ringa afkastning, att det nedlagda kapitîdet och arbetet erhällit endast vanlig betahiing; i detta fall lämnar grufvan ingen jordränta. Det behöfver icke vara endast jordens beskaffenhet, som afgör jordräntans storlek; dess läge spelar därvid äfven en stör rol. Jorden tjänstgör, som jag pä tal om naturell som produktionsfaktor visade, äfven därigenom att den lämnar plats för jiroduktion. Endast och allenast utrymmet kan man under vissa förhällanden vara villig att betala mycket bögt pris for. Detta är fallet i de stora städerna, där man för hvarje kvadratfot jord betalar flora kronor, och där själfva jorden 9 OM JOKDRÄNTA. 129 kan vara füllt sä dyrbar som de praktfulla palats, soin därstades blifvit uj)pbygda. J Anierikanska vestern gifves det ünnu stora sträokor odlingsbar mark, som vid odling lämnar rik skörd och ändock veta vi, att den betingar ganska lägt pris i förhallande tili annorstädes belägen jord aflika god naturlig beskaffenhet. Detta synes strida mot livad som i det íbregâende blifvit sagdt, att jordräntan blir högre, ju battre jorden är. dag visado i ett exempel, att da tvá sorters jord användas, en battre och en sämre, erhöll egaren af den battre en större inkomst an egaren af den sämre, hvilken större vinst gnindade sig pa bans egendoms battre naturhga beskatfenhet. Vi skola dock icke fatta uttrycket »natiirlig beskaffenhet» i en allt tor trâng bemärkelse. 1 vanhga fall mena vi därmed jordens kemiska sammanfiättning, det klimat, som herrskar i den trakt, dar den är belägen m. m., med ett ord forntsättningarna för dess formaga att lämna tornödenheter af olika slag. Men da VI sc Haken fran ekonomisk synpnnkt, böra vi taga nicd 1 rakmngen ännii en synpnnkt, som är füllt sä vigtig, nämligen jordens läge. Da en egendom med inycket fruktbar jord ligger sä längt bort fran en ort, dar afsattnmg för jordbrukets ])rodukter kan ega riin/ och dar tillfölle finnes för egaren att köpa, hvad han behöfver af öfriga lifsförnödenheter, att kostnadon för hyarje resa betydligt förminskar égarons inkomst, mäste VI saga, att donna egendom är af kanske sämre beskaffenhet ­ än en lika stör egendom med betydligt sämre jord, som ligger närmare tiitare befolknde traiter. Jlär päträffä vi ett sakförhällande, som jag särskddt vill fasta nppmärksamheten pä: atminstone till 130 t)M JOIIDRÄNTA. folktäthcten. Da en en sam nybyggare mecí sin hustni och sina barn börjar nppodla jorden, blir bans inkomst ringa och hans lif l’yldt af brist, tili följd däraf att han icke har nagra andra nybyggare i närheten. Hans hiis blir bristfälligt bygdt, ty han har loga tid att arbeta därpa, och dessntom har han icke rád att köpa redskap^ som därtill äro erforderliga, da de sknlle ligga obegagnade, sedan han användt dem. Hans toda blir toga omvexlande; hau mäste lefva pa salt mat; mera sallan kan han besta sig den lyxen att ata fiirskt kott; ty da han slagtar ett kreatnr, maste han salta det mästa, dâ han icke har nagon, som kan tillbyta sig öfverskottet eher öfvertaga en del mot löfte att en annan gang visa samma tjänst tillbaka. licit annorlnnda blir forlmllandet, om Here nybyggare börja att nppodla jord i den torres närhet; de komma dâ alla att i viss grad arbeta gemensamt. Därigenom blir deras arbete mera gifvande och ail arbetsafkastning battre tillvaratagen. Pâ gemensam bekostnad och for gemensamt brnk knnna de torskafla sig redskap och maskiner, af hvilka en enda person icke knnnat hatva nâgot gagn. Arbetsdelning kan nn mera komma i fraga. En smed kan fmna ständig sysselsättning; en skomakare, en skräddare likasa. Och den vinst, som därigenom gores, stannar icke bara i dessas fickor, nagot, som man är allt for bôjd att antaga, ntan de fordelar, som ail arbetsdelning medfbr, komma alla samfundsmedlemmarna tillgodo. Det arbete, som nn smeden nträttar for hela det lilla samhällets gemensamina behof, blir bade battre och snabbare ntfôrdt, an p:i den tid, dâ den forste nybyggaren var ensam. Snieden kan ocksâ vara forsedd med alla sadana redskaj)» OM JORDKÄNTA. 131 soni tillhöra hans yrke, och hvilka den fiirste nyhyggaren icke künde hafva füllt bruk for. Man skulle pa detfa satt kunna genoniga hvarje yrke och visa, att sá val den, som utöfvar yrket, som den, soni använder den i yrket skicklige, hafva fördelar genom denna arbetsdelning, men endast dá folkmängden nagot ökats. Den forste ensamme nybyggaren kan aldrig, sä gifvande naturkrafterna än ma vara, erhâlla den vinst af sitt arbete, som dá han, äfven under mindre gynsamma naturfbrhállanden, är omgifven af medmänniskor, hvilkas tjänster han kan anlita, och som aro villiga att byta sig till de delar af bans Produktionsresultat, som han icke behöfver. Men i och med detta växer värdet af ¡orden. Orn en nybyggare nu kommer och vill slá sig ned nägonstans for att börja bearbeta ny jord, kan han aldrig vara tveksam, hvilken plate han shall välja. Hur gifvande ­ ¡orden än má vara längre hört fran det ganda ^^ybygget, skull han alltid föredraga att slá sig ned i närheten af sina likar, ty han arbetar därstädes pä ett mera tillfredsställande satt, i det att bans behofmed mindre ansträngning kommer att tili godo ses oíantligt mycket battre, än om hans egendom läge längt ute i ödemarken. Om nu nagon af de nybyggare, som först slagit sig ned pá detta landomrade, tillfragades, om han vore villig att lämna det endast mot ersättning für det arbete han nedlagt pá förbättringar af ¡orden och pá uppbyggandet af äbyggnadcr, elfer erbjödes att utbyte sin egendom ­ mot en annan längre hört belägen af sarnma storlek, med lika goda âbyggnader och lika mycket uppbrukadjonl af ännu bättre beskaffenhet, skulle han förklara ett sädant anbud oantagligt, ty äfven om den señare jorden 132 OM .lOIJDRANTA. voi e battre, skulle ban i use, att detta nier an njipvägdes af den oniständigheten, att den jord, ban for närvarande dyrkade, lag i närheten af andra människor. Oni ban utarrendcrade den, skulle ban sätta arrendet betydligt bögt, sa att arrendesnnnnan innebölle sâ väl betalning for ett aldre arbete, saledes kapitalvinst, soin ocksâ en jordränta, bvilken bar sin grnnd i egendoinens läge. Vi skola lägga inärke tili, att denna jordränta ­ alls ieke beror därpä, att jorden kan läniiia större skördar eller toda niera kreatnr, än bvad fallet var, da den forste nybyggaren satte plogen i marken, utan i den större jirodnktivitet, soin all samvärkan fÖrlänar mänskligt arbete. För att nn orsaken tili markens böga pris eller den dryga jordräntan i de stora städerna skall ligga i öppen dag, beböfva vi endast tillägga ett kort räsonneniang. ­ Vi finna i albnänbet en tendens bos bela niitidens indnstri ocb bandelslif att bopa sig i de stora städerna. Orsaken bärtill är icke svär att finna. Vi bafva i det foregäende sett, att inoni alla sâdana yrkesgrenar, där sädant är möjligt, bedrifves Produktionen i stör Skala med mycken kajiitalmassa bopad pa ett enda Ställe, lläraf följer med nödvändigbet bopandet af en olikartad stör industriell värksambet pä en staka pnnkter inom landet. Det bör vara klart, att det skall vara billigare, att i en stad säsom t. ex. Göteborg, som tili ^ följd af sitt läge star i nära fÖrbindelse med ntlandet, ■ bedrifva sadan fabriksvärksambet, bvartill raämnena icke ' bämtas frän nägon bestämd jnmkt innti landet, än nte pä landsbygden, mera aMägset frän de stora natnrliga ■ eller med konst frambragta kommnnikationslederna. ■ Sädana fabriker som spinnerier ocb väfverier, bvartiU ; îiiMMiilMNMiNâMMMiiiMiriiiliÉâMM OM .lORPRANTA. 133 raämnena erhâllas dels frân utlandet dels frân olika trakter iiioiu landet, bedrifvas lattast lu'ir, hvarest raämnen kunna erhâllas direkt frân hamnen eller jarnvägen. Transportkostnaderna spela nu ihr tiden en myeket stor rol i en varas pris. Det âr ganska eget att täuka pa, att dâ vi betala ett stvcke klade, ingâr i den erlagda sumnnan till icke ovãsentlig del en godtgörelse fbr det arbete, som nedlagts pâ att förflytta rââmnet, ullen, frân den ort, dar den frainbragts, till fabriken, och pâ att hira kladet tili khideshandlaren. Heit natiiiligt blir därfttr, att man inoni all produktion, dar sädant är nifyligt, halst prodiicerar pâ sàdana orter, som boröras af de stora koinrnnnikationslederna. I allmanhet skola vi tinna de största handeis- och indiistristäder belägna vid goda naturliga kommunikationsleder, hvilka varit den ursprmigliga orsaken tili städernas uppvîixt och fbrsta utveckling. Sedermera kommer den münskliga uppHnningstbrmägan och iorökar de naturliga fbrdelarna genom att forbinda staden med landets järnvagsnät. Att eil s torart ad handel skall uppblomstra pâ en ort, som star i lütt forbindelse med sä väl utlandet som landets in re, ár alldeles tydligt, ty för kopmannen spelar den grad at hitthet, hvarmed varor kunna transporteras, ­ hufvudrolen ; oeh vi tinna ocksa i nästan hvarje land vissa städer, hvilkas heia tillvaro betingas diiral, att de utgöra den puukt, hvarifraii landet stär i törbindelse mod vissa främmando länder. Sa t. ex. iitgör Göteborg den stad, hvaröfver en betydlig del af Var handel med England och Amerika gar. J>ä vi sälunda se, att med nödvändighet sä väl handeis- som fäbriksvärksamheten Annas hopade i vissa 134 0)í JORDRÀNTA. centralpunkter, kunna vi lâtt första, hvarfor nâgon kan vara villig att for begagnandet af marken betala sà liôga afgiiter. Därför att arbetet i dessa stader ;ir sâ mycket mer gifvande, kan egaren till jorden betinga sig en sâ betydande andei af de arbetande klassernas produktionssnmma. Och det blir ieke allenast kô]>mannen och fabriksidkaren, som far betala denna jordränta. Till fbljd af de tjänster, som dessa kräfva, gifva de U])phof tili eil hei klass människor, lärare, läkare, advokater, handelsbiträden m. fl., hvilkas heia värksamhet fordrar deras vistande just i denna stad, och af alla dessa kräfver jordegaren sin tribut i form af////ror. Dock lämnar icke jorden mera hvete el. dyl.; dess íbrmâga att direkt tramaistra lifsförnödenheter tages icke eil gang i ans^iräk; det är endast geiiom att lämna iitrymmc, som jorden här har betydelse. Jii iormimligare Stadens läge är, desto mera tillväxer den, och ju mora den utbrcder sig, desto högre blifva jordvärdena. De delar af staden, som ligga mäst centrait, hafva det högsta värdet; ju längre man komnier mot iitkanterna, desto ­ mera aftager det. Det är denna jordräntans tillväxt i och med folkökningen, som fi*ranleder Spekulation i tomter i de stora städerna, ujipköpet af jordsträckor jia torhand langt hört i den amerikanska vestern, i allmänhet all jord-Spekulation. Den, som köpt jorden, använder den icke, men beräknar ändock, att ban har hög ränta jia sina utlagda penningar, ty allt efter som befolkningen tillväxer, ­ stiger jord värdet, och efter nagra ars ibrlo])]> kan han sälja jorden tili kanske dubbla beloppet. Hans vinst grundar sig icke pa nägot arbete, hau torrättat, ntan pa befolkningens täthet; den tages trän betolk- c OM JORDRÄNTA. 185 ningens geinensamma arhetsresultat, pä grund af det iiionopol, som han har i egauderätten. * * * Om vi tänka oss, att en enda ])erson eher ett sadant fatal, att sammanslutning mellan dem lätt künde komma tili stand, egde all jord i ett land, hvad invärkan skulle <letta hafva pa jordräntan? Jo, egarne künde for npplatande af rattighet att hegagna de naturliga produktionskrafterna fbrdra, hur stör andel som halst i heia produktionsresultatet, ty invánariia mäste finna sig i de vilkor, som desse uppstält, sä vida de icke ville svälta i hjäl eher utvandra. Sa langt äro dock icke fîirhâllandena drifna i nâgot land. A ena sidan äro jordegarna for manga for att en värksam sammanslutning skulle kunna ega rum ; ä den andra har ännu icke jorden tagits i ansprak i dess helhet, utan ännu áte rata odlingsbara sträckor af sämre jord, som kunna hunna skordar at odiaren. * * * Kfter hvad som i det foregaende hlifvit sagdt, vill jag formulera lagen for jordräntan, denna s. k. Jlicardos jordrantelag, hvars allmängiltighet erkännes af nästan alla nutidens nationalekonomer: Jordräntan ttestammcs gcnom dct (ifver shot t i he topftet af jords afkastning, tiL'itket erhätleti ntöfrcr det hetoftp, sont nied tika arhetskostnad kan erhättas af den winst (jifrande jord, som är i häfd. 136 OM ARHETSLÖN. SeXTONDE KAPin.ET. Om arbetslön. Hviul vi skola fíirstâ nied arbetslön, bör af Jet i turra kapitlet sagda vara tydligt. 1 dagligt tal mena vi med arbetslön den betalning, livilken den, sum arbetar at andra, erhaller, men i nationalekoiiomisk Lern ­ ärk eise har ordet en vidare betydelse. All ersättning tur arbete tursta. vi här med arbete. Da en vilde skjuter eil buftel, är det dödade djuret bans arbetslön; da det ännii tinnes sä godt um jord, att endast det bä st a slaget användes, är den afkastning, sum erbälles vid udling, luifvudsakligen arbetslön, ueh den inkumst, sum den, sum bearbetar den minst ^ifvande ¡urden, erhaller, är endast arbetslön ueh müjligen kapitalvinst. För att erhalla lagen tur arbetslönens sturlek vill jag ga tili väga pä samma sätt sum vid undersökningen um jurdräntan ueh börja med att undersöka turhallandena ])ä lägre, mera enkla samhällsstadier. Vi antaga da, att en skara nybyggare slagit sig ned pä ett större eller mindre umräde, tur att dar genum att bearbeta ¡urden ueh genuin att använda andra naturkrafter skaffa sig sitt litsnppehälle. Fulkmängden är ännii sä ubetydlig, att de natiirliga hjälpkällorna icke i näguii högre grad blitVit tagna i anspräk. 11 um stur blir under sadana törhällanden arbetets betaluing? 1ydligen heia jiruduktiunsresultatet. Fn hvar arbetar för egen räkning; Ingen länar vare sig redskäp eller pen- OM ARHETSLÖN. 137 ningar, utan livad hvar familj behöfver af eukla redskap och dylikt, skaifar den sig genoni eget arbete, och därför till ta] 1er hela resnltatet arbetaren. Oni nagon skulle under sadana íbrhâllanden taga en annan persons arbetskraft i ansprák, om nâgon skulle vilja köpa den, burn mycket skulle han betala? Tydligen lika mycket, om icke nagot mer, an hvad denne kan förtjäna genom eget arbete; pa andra vilkor kan icke nagon, sä länge full rikedom pä naturkrafter, jord, finnes, vilja sälja sin arbetskraft. I )en ene vill icke blifva den andres dräng, da hau kan vara sin egen herre; enda möjligheten är, att de sluta sig tillsammans som bolagsmün och delà vinst och torlust. ArbntsUmen hUr I detta fall med nUdvändiijhct heia det resultai, soin vinties f/enom arbetet. ^len da folkmängden ökats, sa att äfven sämrejord talar här om jord, därför att ¡orden är den mäst typiska representanten för naturkrafterna) mast tagas i anspräk, ändras i<")rhallandena. Kn égaré till god jord kan nu mycket väl fa en person att arbeta ât sig och pa grund af sin eganderätt till bättre jord taga en del â aíkastningen af den andres arbete, ty denne señare, arbetaren, ­ kan lika gama, mot litet hbgre betalning, vara en annans dräng, som uppodla sämre jord med mindre inkomst endast för att hafva det tvifvelaktiga ni'jet att vara sin egen herre, men han mäste naturligen, om han skall formas att valja det forra alternativet, erhálla sá hüg betalning, att det lunar sig, att han far det nägot bättre, än om han arbetade for egen del. Här hafva vi den enkla, Ursprungliga lagen for arbetslönen, hvilken, som vi se, pä det innerligaste «ammanhänger med lagen för jordräntan. Den arbels- 138 OM ARHETSLÖN. lön, som hctalm af aj-hefspifrare ät arhetstagare, hhr föga starre, än den arhctslän, som denne seriare erháller, dä kan arhetar dt stg -yälf genom ait uppodla ng jord. ^led nödv’ändighet iöljer luirai, att ju större folkmängden blir, och i ju högre grad de naturliga agenterna blifvit tagua i ansprak, desto lägre blir arbetslönen. I ett nykoloniseradt land, dar jord ännu fiunes i ymnighet, ställa sig arbetslöner niycket bögt; ja, det är i manga fall omöjligt att erhalla arbetare, da desse, sä snart de hopsparat en liten summa, borja bearbeta jord för egen räkning. Under närvarande förhallanden i Uuropa aro de naturliga hjälpkällorna tagna i ansprak i sá hög grad, att den möjlighet, som star ö])pen för arbetareu att genom arbete för egen räkning skaffa sig sitt uppeluille, är betydligt reducerad. llär i Europa är jorden sa upptagen, att den äterstaende endast genom nedläggande af stora kajdtaler kan blifva gifvande, och detta är den obemedlade arbetareu en omöjlighet. Det är pa denna grund, som de stora utvandrarskarorna strömma irán hemlandet tili trakter, där det iinnes obegagnad jord. Nord-Amerikas stora vestcr upptager arligen stora strömmar utvandrare irán Europa. Arbetslöneu har i Europa ­ tili följd af den stora folhmängden och natarkrafternas mouopoliseramle blifvit sá lág, att mangen före- ^ dragit att lämna sitt eget land framför att arbeta under de ogynsamma vilkor, som arbetsgifvarna lämna. 1 allmänhet säges orsaken tili de läga arbetslönerna vara att söka i konkurrensen. Detta är icke stndande mot det nyss sagda, ty konkurrensen blir en nöd- J vändig följd af den nyss iramstälda lagen. Den allra J Störs ta delen samhällsmedlemmar saknar jord och kapi- OM ARHETSUÍN. 139 tal och eger sâledes endast arbetskraften som källa till inkomst, och dessa individer komma med nödväudighet att täfla om att tillfredsstalla den efterfragan pä ledig arbetskraft, som under närvarande samfundsförhällanden existerar. Till följd af denna konkurrens kommer arbetslönen att sankas, men att denna tallan om den mängd ledigt arbete, som linnes, blir sä stark, beror ändock 5 tterst därpa, att arbetarskarorna icke hafva nägon miijlighet att komma att arbeta för egen räkning; i Europas ­ hinder är jorden sä tagen i beslag, att den enda utvägen, som star öppen för den obemedlade, är att utvandra. Försöker han utan stora kapital gripa sig an att odia allmänningar, blir lönen för bans arbete mindre, än om hau arbetade ät tredje person. hast sâledes den allmänua lagen bestämmer arbetslönens storlek, skola vi lägga märke tili riktigheteu af lagen om tillgang och efterfragan, som blir en följd af den föregaende. För att rätt första betydelsen af denna señare lag skola vi erinra oss formen för niitidens Produktion. ­ En eher stundom ett fatal personer utgöra driftsherrar, som leda ett visst ])roduktivt företag, pataga sig risken, sä att de i händelse af förlust fa vidkännas denna, men ocksa i händelse af vinst taga den. Dessa aHöna arbetare mot fast betalning, som utgär med det öfverenskomna beloppet, vare sig vinsten blir liten eher stör. Detta är händelsen ¡nom alla produktionsgrenar, ákerbruk, handel, indnstri, handtvärk; jordbrukaren haller dagjikarlar, drängar och pigor, grosshandlaren bokhällarc, magasinsbiträden, springpojkar m. fl., industrüdkaren har pä sin lott en betydlig del af dem arbetîuule befolkningen; inom industrien hafva just (lessa förhällanden drifvits tili sin spets. En enda fa- 140 OM ARHET.SI.()X. briksidkare kan sysselsätta flere Imndra arbetare. Hiiru manga fabriksidkare gifves det i de stora fabriksstäderna gent emot heia den stora skaran arbetare, som arbeta pä daglön? Handtvärkaren hiiller lärlingar och arbetare, flere eller färre alt efter bans afl'ärs storlek. Alla dessa, som leíVa pâ daglön, ntgöra den stora hufvndmassan af befolkningen, och da folkmängden ökats i sä hüg grad, att den enskilde, obemedlade icke längre har den utvägen att genom npparbetande af nv jord förvärfva sitt lifsuppehälle, uppstar konknrrensen, denna täflan mellan arbetssökande att sälja sin arbetskraft lagt, som trycker ned arbetslönen tili ett cxistensmi)innum. Här hafva vi en gräns för konknrrcnsens invärkan. Arbetaren mäste i det stora heia erhalla sä stör andel af prodiiktionsresnltatet, att lifvets första och viisentligaste behof tillfredsställas. Jietalas arbetet lägre, medför detta med nödvändighet en minskning i befolkningens antal genom ntvandring eller ett aftagande af ingángna äktenskap, men â andra sidan framkalla gynsammare förhallanden med högre arbetslöner en tillváxt i arbetarnes antal, som nedtrycker arbetslönerna, ty ander ­ sadana förlulllanden blifva de ingängne äktenskapen vanligen flere, da hvarje individ alltid strafvar efter att stifta familj vid nnga ar. llet är de laga arbetslönerna, som föranleda de sent ingângna äktenskapen. Vi, fa icke fatta existensminimnm som nägot absolut ­ faststäldt, ty som jag förut visât, gifves det nu mera näppeligen nägra, som anse det vara tillräckligt, att existensbehofven jämt och nätt tillfredsställas. Knlturbehofven hafva sä starka kraf, att människan kan hällre afstä frän tillfredsställandet af det i hennes heia natnr rotade behofvet att stifta familj än sänka sina OM AIIHETSLOX. 141 fordringar pä lifvet. Existensminimum varierar därför 1 olika länd6r ocli bland olika folk och kan sagas vara det minininm, som det stora flertalet arbetare satter som oundgängligt für deras tillvaro. Kxistensminitnum sir därför i viss grad ett konventionelt begrepp. Ju högre kraf, som sattes pa lifvet af den arbetande befolkningen, desto fönnänligare, ty detta kraf bestammer och regierar i viss grad deras andel. Den engelske arbetaren har i allmänhet höga kraf pä lifvet. Han fordrar kött tili foda, och om hans hem saknar en golfvet täekande matta, anses detta som ett prof pâ ytterligt armod. Hans kraf äro därför ganska olika dem, som här i Sverige göra sig gällande. * * * Hittills hafva vi betraktat arbetet i klump sá att sslga, ntan att särskilja olika yrken. Det är ju dock en allmän erfarenhet, att arbetslönen inom olika yrken är ytterst olika. Stär detta förhälhinde i nägot slags samband med lagen om konkurrensen, eher skola vi för att tillfredsställande förklara detta förhällande nödgas npj)söka andra faktorer, som haft inflytande? Vi erhalla hittast svaret genom att undersöka nágra särskilda fall. Hvsirpä kan det närmast bero, att t. ex. en framstáende operasángare betingar sá hög lön? Vi vetsi ju, att artister, skenbart átminstone, intaga en nndantagsställning. Innan de vnnnit silhnännare erkännande, hafva de vanligen ringa lön för sitt arbete, men dá de vnnnit ett aktiidt konstnärsnamn, erlmlla de en lön, som icke synes 142 OM AKHETSLON. stâ i nagot riniligt íorliallande till den t jan st, de gora mänskliglieten. Denna höga lön, som de ätnjuta, grundar sig därpa, alt det är ett fTital, som af naturen äro försedda med sadana slags gíiíVor som artisterna. Da samhället nagot mera ntvecklats, och civilisationen i hetydligare grad gcnomträngt folk et, finna vi alltid, att skön konst intager främsta rimnnet bland dess högre iijutningar; det blir alltid ett obetydligt fatal, som äro i Stand utt ntöiVa konsten, men 1 bvilken grad konstnjiitningen eftersträfvas, visas bäst af de höga honorai*, soin en eftorsökt konstnär betin gar sig. Som vi se, är detta i full öfverensstäininelse med lagen om tillgAng och efterfrägan. Da det endast är ett fatal, som är i stand att tillfredsställa en betydlig efterfragan, ställer sig arbetslönen bögt. I alhnänhet finna vi, att ett svärare, besvärligare, mera tröttande, mindre ansedt arbete betingar högre lön än ett lättarc, mindre ansträngande eller ansedt. Kn sotare t. ex. betingar mycket högre lön än en vedhiiggare, tili följd däraf, att det är ett mindre antal, soin egnar sig ät sotarens yrke än at vedhnggarens eller i alhnänhet dagakarlens; saledes se vi äfven här konknrrensens inflytande. Det blir alltid ett mindre antal, som söker de svärare eller mindre aiisedda yrkena. ^langa andra, mindre omständigheter, som hafva inflvtande ])ä konkurrensen och därigenom pä arbetslönen, ­ säsom t. ex. säkerheten för framtiden (om en person har ntsigt att genom en plats fa sin hela framtid betryggad, betingar han en mindre lön, ty det blii* alltid hitüire att fa folk till en plats, som erbjuder langvarig säkerhet än till en mera tillfällig) skulle här kunna anföras; men de anförda exemplen mä vara nog för att mi ARHETKIXJN. 143 visa, hum konkurrensen i de allra flesta fall ligger till grund for bestämmandet af arbetslönens storlek. Ktt bestäindt undantagsförhällande utgöra alla loner, ­ som bestämnias af sedvänjan, Honorar till läkare, drickspenningar och i alhnänhet alla loner, om hvilkas storlek öfverenskominelse icke pä förhand träffats, bestäminas icke ai konkurrensen, utan af den pä orten herskande vanan. I manga andra fall skulle det kunna uppvisas, burn sodvanan och konkurrensen gemensamt bestam ma arbetslönens storlek, men att genomga alt för inänga fall ligger utanför jilanen för detta arbete. * * * De olika medel, som föreslagits for höjande af arbetslönen, da den, sasoin förut papekats, i vanligji fall halles pa en alt för lag ni va, vill jag nu omnainna och kritisera. Jag vänder mig da först tili strejken, ett vanligt, ofta användt medel. Strejken är eii sammanslutning mellan arbeUirna att icke arbeUi annat äii für högrc lön för att därigenom tvinga arbetsgifvaren att gifva ined sig. Att strejken är ett otillräckligt medel, ett rent palliativ, bestyrkes sa väl af erfarenheten som af teorin. Det bhr oftast arbetarna, som fii draga det korlare strät. Under det arbetsgifvarna, som ega kapitalet, ega medel att uppehälla sig under den tid, strejken varar, mäste arbetarna under denna tid lefva pä sina bes])aringar, pä kredit eller pä gemensamma strejkkassor, hvilka tillgängar aldrig kunna räcka länge, dä arbetarnas antal är stört. Strejken kostar dessutom arbetarne, enligt hvad erfarenheten frän Here strejker 144 OM AIÎHKT.SLON. visât, arbetarne mera än arbetsgifvarne, äfven om man i arbetsgifvarnes lorlust inberäknar den ränteförhist, Ä som uppstar däraf, att kapitalct under streiken ligger obrukadt. Och äfven om förhallandena äro sädana, att strejken lyckas, att arbetarne na sitt mal att fa arbets- ij Ionen forhöjd, är det föga sannolikt, att de fá behälla j den liügre lönen sä länge, att omkostnaderna för strejken betalas, och nagon vinst därutöfver göres. Vi skola fästa vär uppmärksamhet vid ännu en sida af saken, Si den nämligen, att priset pä den vara, som produceras, ^ under den tid strejken varar, stiger, om nämligen den j indiistriella anläggning, vid hvilken strejken lorsiggär, . är af den betydenhet, att den har nägot inflytande pä | varans pris i marknaden. Och hvcm kommer att lida inäst häraf? Är det manne de rika kapitalisterna? Xcj, -j det är otaliga relativt fattiga konsumenter, arbetarne ^ och t allmänhet alla de, som lefva af inkomster fbr dagen. Tal rika strejker inom en viss industrigren kunna ocksa föranleda tili en saminanslutning mellan arbets- ^ gifvarna mot arbetstagarna att icke ///mim arbete annat , än öfter en viss lön. A ömse sidor äro de i sin goda J rätt enligt nu varando lagstiftning, om ocksa sympatin | mäste uttala sig tili forman för den svagare parten; ,| (let blir arbetaren, soin drager det kortarc strut, darf ör | att han faktiskt är tili sin dagliga existent beroende af _ det pägäendc arbetet; arbetsgilVarna kunna lefva en gan- ,, ska läng tid detta förutan. ] Af manga betydande auktoriteter framhälles asso- \ ciationsväsemlet, saminanslutning mellan arbetare i kon- | suintions- och produktionsföreningar, som det bästa och j säkraste medlet för ernäende af högre löner. De grün- | der, som härför anföras, äro i korthet löljande: ^ 10 OM AKBETSIA)N. 145 Till följd af nutidens satt att producera ställer sig I priset pa eu vara betydligt lägre, dâ den köpes i «torre I partier, an dâ den iippköpes i mindre skala. Grosshandlaren ­ läinnar sina varor tili betydligt lägre pris än minuthandlaren, och fabrikauten tili lägre pris än grosshaudlaren, Ju färre de mellanhänder äro, genom hvilka varan gär, innan den koinmer Irani till konsumenten, eller, i fall det är fraga oni ett halifabrikat, tili en señare prodncent, desto billigare ställer sig heit naturligt priset, ty hvar och en af niellanhänderna betingar sig en vinst för den tjänst, den gjort att tillhandahalla varan. Oni man därför kan pä ett eller annat satt rninska antalet mellanhänder, sänkes ])riset Kapitalisten har ¡ härutinnan en stör fördel. De varor, han behöfver för ^ sin Produktion, kan han uppköpa i stora partier direkt frän fabriken. Icke sä den mindre bemedlade, en handt-^ värkare t. ex. Dâ han är i afsaknad af sä väl kapital I kredit, nödgas han oftast taga varan hos en minut-^ handlare och far dâ be tala betydligt hogre pris. Genom ( sammanslntning af Here, hvilka gemensamt svara, en ¡ alia ooh alia för en, kan don kredit erhâllas, som ^ en hvar enskild icke kan nâ. Hadana slags föreningar, ; *‘*’0 af ülika slag, dels koiisumtionsförenimjnr, livilka' i att skatta lifsförnödenheter, vissa matvaror, ved Î in. m. tili billigare priser, dels kredit- och förskotfs^ I fiircniuijnr, folkbrmker, hvilka afse att förskaffa ined-I lemmarna kredit pä billiga vilkor, dels rdämuesföreniiX I //^r, hvilkas mal är att förskalfa medlemmarna räämneil ? tili deras prodiiktion för summa ])ris, som star kapitat f Listen tili bnds, dels värkliga jjrodt(kfio/isföre)ilitgat{ I hvilkas medlemmar gemensamt producera varor, lika % Gelände vinst och förlust. Detta sista slag, produkj- 146 OM ARKETSLOX. tlonsföl-eiiingar, utgöra systemets höjclpunkt. De medföra (len föixlelen, att livarje arbetare inoin loreningen tillika är delegare i aifären, livarior han har en ytterligare sperre tili flit och ordentlighet; hans glädje öfver arbetet själft mäste ocksa ökas, da han vet med sig, att han direkt njuter sitt eget arbetes frnkt. För att sádana föreningar skola knnna vara välsignelsebringande, fordras framför allt, att alla deltagarna äro lifligt och ■Hppoffrcmde intresserade iör iöretaget, sä att de icke rygga tillbaka för det arbete, som kräfves vid deltagandet i förvaltningen af de geinensamma afl'äreriuu Da det är af stör vigt och betydelse, att föreningarna räkna sä manga medlemmar som möjligt, men i och med föreningens tillväxt sammanhällningen ytterst lätt försvagas, ligga svärigheterna att i det stora heia härigenom förbättra arbetarnas ställning i öppen dag. Inom industrien är det ytterst svärt i allmänhet att lyckas. Därtill fordras raskhet, beshitsamhet och framför ­ alt ett noggrant iakttagande af växlingarna pá marknaden och prodnktionens lämpande därefter. Dethi kan vara svärt, dä en enskild, skicklig och beslntsam man star i spetsen för Produktionen, men ännn svararc blir (let, da Acre skola gemensamt bestämma prodnktionens omfäng och riktning. Föreningsmedlemmarna slappas dessiitom lätt i sin ifver. 1 allmänhet kan man säga, att detta system för prodnktionens bedrifvande kräfver eil allmän sedlig Standpunkt, som näppeligen ännn kan sägas vara nppnädd. Hvad dock allt id sammanslntningar mellan arbetare tillhörande samma yrke, fackföreninfiar, som de ocksa kallas, knnna nträtta, är sammanhällning mellan arbetarna, hvilket kan sätta dem i stand att etter pä töi- OM ARHETSLON. 147 liand u})pgjord plan kräftigt uppträda mot en tyrannink arbetsgifvare. Jnom dessa föreningar knnna deras gomen ­ sannna ekonomiska intressen diskiiteras; föreningen blir liksom en foreningspimkt für de skilda individernas intressen; och dessa föreningar göra det nnyligt för arbetarna att genom samvarkan uppträda med en kraft, som är omöjlig, da krafterna äro splittrade. Men äfven antaget att sädana reformer i produktionens bedrifvande vore genomiörda, att hvarje arbetare tdhka vore intressent i företaget, saledes arbetsgifvare och arbetstagare pä en gang, att genom associationsväsendet heia den klass mellanhänder, som för närvarande existerar, vore iindanröjd, och saledes prodnktionskostnaden sänkt betydligt, skulle äfven i detta fall arbetarne njnta heia resultatet af deras arbete? Nej, som vi i det föregaemle sett, göres pä alt deras arbete ett afdrag för jordräntan. Egendomsegaren tager för användandet af natnrkraften sä stör del, som han kan, sä mycket, att arbetet och kapitalet vilja inläüi sig pä en fortsatt Produktion. Det betydligaste afdraget äterstar saledes, hvarior man knappast kan vänta annat än partiel ­ iorbättring under närvarande samhällsskick. Alla skolor, alla partier, ultra radikala säväl som konservativa framhälla nödvändigheten af en ökad folkupplysning. Ju mer den stora massan erhäller en sund och god allmän bildning, desto mer blir den i stand att deltaga i det, som rör landets gemensamma angelägenheter och i sin egen styrelse, desto mindre blifva farorna för, att den skall ledas af folkuppviglare, som 148 OM ARBKTSLÖX. söka tilliredsställa sina egna intresseii under sken af nit für folkets sak, och desto säkrare och lugnare bhr all sainvärkan. Alt hvad som gores härutinnan, kan man därför med säkerhet pasta värka für det goda malet: en allmännare lycka; sä ofta man än kan befara, att ett föreslaget medel endast skall skapa ett nytt ondt, vet man alltid, att en vidgad folknpplysning är ett värksamt* medel för höjande af den arbetande klassen< ställning. * Dfi medelarbetslönen bestämmes á ena sidan ai den inkorast, som erhalles af den jord, som icke lämnai nagon jordränta, och â den andra af det existensminimum, iivarimder arbetslönen icke kan af konkurrensen ncdtryckas, maste de föreslagna medel, som aise att höja arbetsklassens Standpunkt, sta i sannnanhang med nyss angifna lag, som angifyer orsaken tili fattigdomen. ik jordräntan alltid minskar arbetets afkastning, yore det naturligen ett säkert medel att lata all jordränta anyändas tili gemensamma intressen, d. y. s. upptaga^ af staten, hyarigenom jorden i själfya yärket bleiye gemensam egendom ; detta är det yigtigaste skälet, hyarför jordsocialism är en reform, som framtiden säkerligen bär i sitt sköte. Dock är det naturligen ytterst osannolikt, att jordegarna, hyilka alltid hafya ett stört inhytande pä alla lagstiftande församlingars beslut, skulle vara villiga att bifalla ett forslag att göra jorden tdl gemensam egendom och salunda aistä Iran deias föi mänliga ställning. Vi mäste därför se oss oni eftci OM ARBETSLÖN. 149 lîâgot palliativ, som under den iiânnare framtiden kan mildra det onda, tills en större omkastning inträdt, ty aft en förändring i det bestáende skall intrada, tror jag det icke vara alt für förmätet att |)ástá. Vi behöfva blott blicka omkring oss och se pä den skrikande motsatsen i lifsvilkoi : hur den högsta rikedom och den gräsligitste nöd trifvas sida vid sida, ja, hur fattigdomen rent af synes antaga större dimensioner, ju större rikedomen pä vissa händer är; vi behöfva blott lasa ñutida literara arbeten och tidningar och höra yttranden af fattigare arbetare för att inse, att bland de adiare af de bildade lika väl som hos de af fattigdoinen lidande den asigten alt mer gör sig gällande, att en förändring ­ skall och mäste inträda, ty »det närvarande blir alt mer outhärdligt». Vi hafva da att vända vara blickar tili konkurrensen; det är den enda väg, som star oss öppen, och vi fraga da: hvad kan man göra för att mildra den summa? Vi hafva i det föregäende sett, hur det finnes en viss mängd ledigt arbete inom samhället, hvilken mängd varierai’ icke obetydligt. Om denna arbetsmängd täfla arbetarna, i det att en hvar söker att lämna sitt arbete sä billigt som möjligt. Det är dä alldeles tydligt, att ju färre arbetarne äro, desto högre blifva lönerna, ty det är ett faktum, att arbetsgifvarna, kapitalisier ­ och jordegare, ovilkorligen behöfva arbetarna. Ju färre dessa blifva tili an tal et, desto niindre stark blir konkurrensen. Att det därför under närvarande tryckta förhällanden mäste anses vara en nioralisk skyldighet att icke inom hvarje familj tuda för mänga barn, är tydligt. A andra sidan mäste det alliid uppstiillas som en pligt att icke föda Aere barn, än man kan försörja och 150 OM ARRETSLíJN. gifva god uppfostran; det är en fordran, soin man under ­ alla samhällsskiek bör sätta pä ett saniliälles medlemmar, men für närvarande bör det tillika vara en pligt att icke öka koukurrensen. Denna fraga om antalet barn inom äktenskap bar äfven en annan sida: det är alldeles säkert, att mämiiskoslägtet i dess beibet skulle vinna pä att icke manga barn födas inom bvar faniilj, ty ett människopar räcker omöjligen tili att gifva värd ät alt för mänga barn ; den omvärdnad, som barn under sâ läng ti d beböfva, kunna tvä människor, som tillika äro npptagna af brödbekymmer, icke lämna ät mer än 2 A 3 stycken. De rike knnna under närvarande förbällanden taga mänga medmänniskors tjänster i anspräk för att taga vara jia en stör barnskara, men det är ocksä mänga, som just för de rikas skull gä ogifta, barnlösa ocb olyckliga genom världen, ocb mängen gäng taga de rika denna omvärdnad ­ just frän en annan barnskara. De tjänandc arbeta kanske just för att skañ’a brUd, de första liisbetingelserna, ät de sina, ocb under tiden lida barnen nöd, sakna tillbörlig omvärdnad. Bättre färre, men bättre barn ! En stigande upplysning tror jag, man i detta bänseende bar att sätta sin lit till. Huruvida öfverbefolkning spelar nägon betvdandc rol i de förbällanden, som äro orsakcn tili nutidens fattigdom, är, syncs det mig, ganska tviivelaktigt. J de länder, hvarest befolkningen är tätast ocb fattigdomen störst, exempelvis England, där är ocksä mäst rikedom bopad; ocb vi skola alltid komma ibäg, att rikedom under bvilka former som bälst alltid satter egaren i ständ att lefva ett öfvcrdädigt lit. Det är icke svärigbeten att skaftä mera lifsmedel, som föranledt byggan- OM AJ{HKT.SL()X. 151 det af stora, präktiga bygguader, skapaiidet af lyxartiklar m. fl. former af rikedom, utan det är euskildas rikedoni, som satt dem i stand att bjuda vissa samhällsmedlemmar en sä hög betalning, som de aldrig skulle erhälla genom att bearbeta ny jord, och som drager mängden arbetare tili att arbeta at andra. Om den arbetssiimma, som för närvarande nedlägges pä att alstra öfverflödsartiklar át enskilde, nedlades pä skapandet af förnödenheter, afsedda för en lägre satt medelkonsiimtion, skulle ovilkorligen alla hafva öfverflöd. Jag har förut pä tal om jordräntan j)äpekat, hur i och med folkmängden, atminstone tili en viss grans, välmagan ökas, och nu att under närvarande förhällanden öfverbefolkning näppeligen kan sägas herrska, i det att tillräckliga underhällsmedel under en annan riktning af Produktionen ­ skulle kunna ästadkominas. Alt tal om öfverbefolkning är dock icke oberättigadt, ty vi skola icke glömma den omständigheten, att ju talrikare befolkningen blir, desto sämre jord mäste tillgripas, och detta gör, att de fördelar, som vinnas genom ökad samvärkan, slutligen mäste uppvägas af de ökade omkostnaderna, som nppkomma därigenom, att naturkrafterua blifva alt mera öfveransträngda. Den fördel, som pä ett hall vinnesj mäste förr eher señare füllt uppvägas af de olägenhe^ ter, som medfölja, men det synes föga sannolikt, atj detta Stadium ännu inträdt nägonstädes, dä, som sagdt^ sä oerhörda produktionsresultat Annas hopade pä d» Ställen, där fattigdomen är störst. 152 0)1 ARIJETSI.()N. y Statens iublaiidniug i fordelningen har i det ioregaeiide pa tal om socialisinen at'handlats, och jag visade da, hur svart det var att forlika de tvenne stridiga tendenser, som förefinnas i utvecklingeii, beliofvet af frihet och beliofvet af sammansliitning. Mycket kan naturligen uträttas genom statens niellankoinst; manga individuella intressen mäste vika for det allmanna basta genom ett lagbud, men vi skola icke öfverskatta bety-(lelsen af lagstiftningens makt, och vi skola icke tro att ett annat samhiillsskick, af hvad slag som halst, skulle kunna skapa lyckliga miinniskor. Hnr vi än ma bära OSS ât, kunna vi icke genom nâgra samhällsinrättningar med OIS bota det onda i verlden, npjirycka lidandet med rotterna. Människokaraktären maste förändras, och (hn kan endast smaningom generation efter generation omgestaltas i enlighet med en alt rikare erfarenhet. Med de lidelser, hvaraf människorna ännu beherrskas, de fördomar, den föga ntvecklade sociala känsla, som vi öiveralt varseblifva, knnna vi aldrig hopjias pfi lycka för oss själfva, endast för vara efterkommande, men vi knnna göra mycket för att paskynda ntvecklingen, ty om det â ena sidan är sa nt, att alt icke kan erims pä en gang, är det ;i andra sidan säkert, att ut\’ecklingen tili ett battre icke är nägot, som kommer af sig själf, vär hjälp förutan, hvarför människorna icke skola lägga händerna i kors och vänta pä den lugna ntvecklingen, hvilken kanske alt för mycket talats om af vissa nationalekonomer. Tij mänuiskan är själf härare af utvccklingcu. Hon är en kraft i det heia, och hur det heia utvecklas beror pa de individuella krafternas styrka och riktning. OM KAPITALVINST. 153 Sjuttonde Kapitlet. Om kapitalvinst. Med kapitalvinst eller kaj>italranta första vi den inkoinst, soni egaren af kapital däraf erlmller oafsedt det arbete, han nedlagt pa dess användande. I den vinst, soni en fabriksidkare gür, ingär iitoni räntan pa bans kapital betalning für bans arbete ocb dessntoin en premie für risk. Betalning für ledningen af arbetet ocb riskpreniien skola vi noggrant skilja fian den egentliga kapitalräntan. Till bvilken inkomstkalla betalning für arbetsgifvarens arbete skall räknas, ligger i själfva uttrvcket, ocb riskpreniien, d. v. s. den vinst, som tilltaller bonoin i de fall, da ad áren gär lyckligt, eger sitt berättigande endast däri, att den ntjämnar vinst ocb förlnst; det ena arets bögre vinst ersatter den förlust, som gjorts ett föregaende, eller som möjligen i framtiden kan komma att göras. All arbetsfri inkomst, som erbälles af värdepapper af allebanda slag, räknas vanügen som kapitalränta, men i manga fall iir det icke värklig ranta, egaren ätnjnter, utan den inkomst, ban fàr, kan vara bàmtad annorstans ifrán. Om ban eger ett räntebärande statspapper, sä representerar detta en ford ran, som ban bar pa staten. Staten erkänner sig bafva mottagit ett visst vardebelojip, ocb pa detta bin betalar den ränta. Men det är icke alltid gifvet, att staten produktirt användt det utlagda beloppet; ocb det är jii detta, som afgör, om det är kapital eller icke. 154 OM KAPITALVINST. Om staten anväiidt (let till att föra krig, om (let anvàudts pâ s tat, fester el. dyl., sa representerar icke statspapperet ett kapital, som i siiiom tid betalar igen sig genom de fördelar, människan gjort genoiii dess förbrukande, utan det är da blott och hart ett lüfte frán Statens sida att af kommande statsinkomster beta!a nt ett motsvarande värdebelopp efter en viss tids förlopp. Jag har i det föregäende papekat, hur de stora inkomster, som kunna förvärfvas genom jordspekulation, icke utgöra värklig kapitalafkastning utan jordranta. Manga ganger är det monopol, som äro orsaken tili, att stora rikedomar samlas pa en enda mans hand. En patenträtt kan ofta förskafta egaren oerhörda inkomster, om den upphnning, som gjorts, fallit allmänheten synnerligt i smaken. llolag, som erhällit rättighet (monopol) ­ att bvgga järnväg, kunna som oftast göra vinster, hvaraf större delen icke är att betrakta som ränta utan som följder af monopolet. J Amerika, där nästan alla järnvägslinier äro bygda och egas af sädana monopolbolag, hafva högst olyckliga förhällanden däraf uppstatt, i det att frakterna äro oskäligt höga; vissa städer, som für heia sin existens äro beroende af dessa järnvägar, hafva ingen annan utväg än att betala de höga frakterna, ­ och aktieegarna göra oerhörda vinster, som alls icke äro vanlig kapitalviust utan en vinst skapad af uteslutande rätten. I Sverige är staten égaré af de betydligaste samfärdsmedlen, hvilket är det för landet i dess helhet lyckligaste systemet. Jag vill nu vända mig tili fragan om orsaken tili kapitalräntan. Hvad är det, som gör, att nagon är villig att betala ränta pâ en annans kapital? Hvartör OM KAIMTALVINST. 155 är (Ift icke nog nied blotta aterställandet? Man har sagt, att ränta är lön für sparsaniliet, och vi veta ju, att ka})ital liksom all förinögenhet har sparsamheten säsoin sin yttersta orsak, men jag vill liäremot erinra oni hvad som sades, da tal var om bankerna. Jag visade da, att under vissa tider affärsmän icke alienast utlänat penningar iitan ränta, utan äfven varit beredvilliga att betala für blotta bevarandet af värden, och detta ntgjorde dock intet hinder for sparsamheten, ntan förmögenhet bildades da likasom nu, fastän icke i sá hög grad, da äggelsen därtill natiirligen var mindre. Kndast aterhallsamhet frán njntning, hvarigenom förmögenhet ­ 8kaj)as, är icke tillräcklig att förorsaka en tillväxt, som berättigar kaj)italräntan. Därtill fordras, att iörrnögenheten anväiules pä ett frnktbringande sätt. 1 (let föregaende har adagalagts, hiiru genoin kapitalet, som endast var ett résultat af föregaende mäiiskligt arbete, samhällets geinensamma ansträngningar lönas med ett rikligare résultat. Inom hvaije yrke finna vi, hnrn samma nedlagda arbetsniängd ger desto battre och betydligare afkastning, ju fullkomligare de redskaj) och maskiner äro, som användas. Hvilket stört företräde har icke nutidens jägare, som är försedd med de inäst ändamalsenliga anfallsvapen, framför vilden, som jagar med bagc och pilar, och 1 ör att taga ett mer närliggande exempel, hnrn mycket rikligare är icke jordens afkastning med nutidens produktionsmetod, än hvad lallet varit under mera jirimitiva förhallanden! Denna ökade produktivitet, som vi se, att kapitalet gifver arbetet, har man derföre sagt vara orsaken tili kapitalräntan, men om sa vore fallet, skulle i och med den ökade användningen af kapital räntan nödvändigtvis 15G OM KAPITALVIXST. tillväxa. Detta är füllt klart och tydligt, ty om genom kapitalets användning arbetets produktivitet växer, och om denna ökade produktivitet just vore orsakeii tili kapitiüräntan, mäste räntan och produktiviteten växa jämnsides, sä att kapitalräntan är högst, dar arbetet är mest gifvande. Detta är dock stridaude mot allmänt kända fakta. Hur mycket rikligare och mer storartadt är icke resultatet af en produktion, som bedrifves i imgon civilisationens medelpunkt mot det som erhälles t. ex. i ett nyss koloniseradt land! Och dock är den räuta, som betalas pä det forra stället, ofantligt mycket lägre än den som betalas pä det señare. 1 allmänhet knnna vi iakttaga en tendeus hos räntan att sjnnka, jn mera civilisationen skridit tramât. Upptinningarnas framsteg, förbättringar i maskiner, redskap o. d., hafva icke ökat kapitalets förmäga af tillväxt, men väl hatva de ökat arbetets prodnktiva kraft. Att dcrföre pasta, det orsaken tili kapitalräntan ligger i arbetets ökade prodnktivitet, tror jag vara mindre riktigt. Men om det nn är sä, att gründen tili, att man tÖr läntängen förmögcnhet betalar ränta, icke är att söka i tillväxten af arbetets produktivitet, hvar skola vi dä tinna den? Eller är det mähända riktigt hvad som trän mänga häll säges, att kapitalräntan icke är nägon legitim, nägon berättigad inkomstkälla ntan en stöld trän näringsfliten ? J olika Produktionsgrenar spela arbetet och naturkrafterna mycket olika roler. Under det att somlig Produktion är heit och hället beroende af arbetet, sä att dä arbetet afstannar, alla iorutsättningar for erhällande af résultat upphör, gifves det andra, dar tidselementet, under hvilket de naturliga krafterna fa värka. OM KAl'ITALVIX.ST. 157 är füllt sä vigtigt. Da det gäller att af boinull erhälla bomullsgarn och boniullstyg, är arbetet af den största betydelsen; da arbetet pa fabriken afbrytes, da fabriken linder natten stänges, äro alla de producerande krafterna tagna trän den nyttiga värksamheten, och mellantiden knnde, hvad produktionsresultatet angär, lika gärna vara borta. Men sá är icke forlmllandet vid t ex. akerbruket, boskapsskötseln, skogsskötseln, fiskodling, nied ett ord vid alla de handteringar, vid hvilka den naturkraft, soin vi känna som organiskt lif, värkar. Dá niänniskan här nedlagt ett visst arbete, soin gifvit natnrkrafterna den riktning, att de komnia att värka tili människans speciella fördel, tillväxer inänniskans fbrmögenhet iitan vidare arbete, genoin naturkrafternas eget värk. Dá kapital, som ju endast är hvad man skulle knnna kalla magasineradt arbete, och arbete i det närvarande riktas pá vissa naturkrafter, liksom parar sig med dem, erhälles däraf ett rikligare och mángfaldigare résultat. Tendensen till forökning ligger därflir i naturkraffen, och kapitalräntan har sin grand ytterst i naturens gáfvor. Men hvarfor kan nágon vara villig att betala ränta pá lánfanget kapital, dá det användes i en Produktion, där det mänskliga arbetet spelar hufvudrollen? Att nágon, som lánat nágra tunnor spannmâl till ntsäde, kan formas att betala nágon ränta, är tvdty dessa äro efter en viss tids förlopp, under hvilken lántagaren icke behöft arbeta hela tiden, mângdubbelt ersatta, men hur nágon, som lánat redskap och maskiner, hvilka icke lämna nägot résultat utan mänskligt arbete, kan vara villig att göra mer än áterställa dem i fullgodt skick (betalning for slitning ingar ­ icke i den egentliga räntan), är mindre tydligt. 158 OM KAriTALVINKT. Alt kapital, liksom all formögenhet, har icke alienast ­ brnkbarhetsvärde, iitan äf\'en bytesvärcle. Förinögenheten kan utbytas; och priset är mattet j)ä vär-(let. Da kapital inom vissa grenar har iorinaga att reproduceras, sä ibljer däraf, att det ocksa mäste erhälla eil viss belöning inom andra, äfven om detta tages trän arbetets résultat; ty hvar och en söker naturligen sä stör vinst af sitt samlade kapital som möjligt. Ingen skall vara villig att läna iit kapital pä ett hall ntan ränta, om han kan fa ränta pa annat hall. Det gifves ocksa en motsvarande utjänining af vinsten inom olika prodnktionsgrenar. Ingen skulle använda sitt kapital pä t. ex. ett bomullsspinneri, om det gäfve större aikastning att uppföda hästar eher bcarbeta ny jord. Prisen pä olika varor ställa sig därför sa, att kapital och arbete betalas lika inom olika sysselsättningar; ätminstone finnes det stadigvarande tendens därtill, ty om räntan eher Ionen är ovanligt hög inom en industrigren, strömma arbete och kajiital dit i stör mängd» och är äter den vinst, som en produktion lämnar, under ­ medelmättan, söka de bäda nyssnämda produktionsfaktorerna nya forvärfskällor. Konkurrensen är det därför, som hallcr räntefoten pä ungeiar samma ni va. Orsaken till kapitalräntan ligger säledes ytterst i naturkrafternas tormaga att med tillhjälp af arbetet öka förmögenheten. * * * hinan jag redogor ibr den lag, som bestäninier kapitalräntans storlek, vill jag erinra om iiägra satser om kapitale!, som bilda utgängspunkten ibr det följande räsonnemanget. UM KAI'ITALVIXST. 159 Kapital är resnltatet af ett äldre arbete. Kapitalsumman i ett land är icke eii gang för alla gifven, ntan kan ökas, därigenom att njutningsförlaögenhet forvandlas tili kapital, dá fõrhâllandena aro sâdana, att de mana manniskorna att afhâlla sig irán att íbrbruka den samlade íonnôgenheten, och minskas, därigenom att kapital förvandlas till njiitningsformögenhet, dâ människan töredrager att själf fbrtära det samlade íbrrâdet, fnimtor att prodnktivt använda det J den man som mer eller mindre arbete nedlägges pá frambringande af kapital, kan ooksa kapitdsnmman okas eller minskas. Det bör vara klart och tydligt, att den lag, som bestämmer kapitalräntans storlek, skall stä i nägot samband med de lagar, livilka jordräntan och arbetslönen fblja. Da heia samfimdets vinst delas mellan de trenne faktorerna naturkraft, arbete och kapital, är det nödvändigt, att de yttersta, alhnännaste lagarna för hvar och en af de tre faktorernas andelar skola knnna sammanställas. Man kan nog u])pvisa underordnade lagar, som hafva inflytande, sasom t. ex. att sedvänjan, en sekundär faktor, i manga fall bestämmer Ionen, att, da jorden är i hög grad tagen i beslag, konkurrensen mellan arbetssökande trycker ned lönerna, men den allmänna, vidsträcktaste lagen för limen, sägo vi, stod i det innerligaste sammanhang med lagen för jordräntan. 8á äfven dä fraga är om lagen för kapitalräntan. En mängd närliggande fbrhallanden sâdana som den större eller mindre säkerheten, den tillgäng pä och efterfrägan efter kapital, som existera för tillhiílet, knnna fororsaka tillííilliga förändringar i kapitalräntans storlek, men där bakom finna vi en allmännare lag, som förklarar rän- 160 OM KAPITALVINST. tans tendens att sjunka, hvilken star i sammanhang mod lagarna for jordräntan och arbctslönen. Det gifves ett minimum och ett maximum tor kapitalräntan: ett minimum, hvarimder räntan icke kan sjunka, och ett maximum, hvaröfver den icke kan stiga. Minimum är tydligen 0; tor att eu person skall fruktbärande Oi använda on an nans kapital, är naturligon den lägsta fordran, som kan ställas, don, att de hintangna förnödenheterna tili fullo äterställas. ])ä jag i det föregaende visade, huru man betalat de fórsta bankinrättningarna, tor att de tillvaratogo törmögenhet, sä är detta icke stridande mot det liär ofvan sagda, att minimum for kapitalräntan är 0, ty da dessa inrättningar omhändertogo tormögenheten, mottogo de den tili hevamndc, icke tili förvalfattde; de insatta medien voro säledes icke kapital. Det maximum, som nägon kau vara villig att hetala, mäste vara lika med den tillväxt i bans inkomst, som kapitalet tororsakar. Vi kmina äterigen tänka oss, att on sanding nybyggare si agit sig ned pâ ett omrâde, dar jorden lir sa riklig, att endast det basta slaget däraf l)ehöiVer aiivändas, och sâledes ingen betalar jordränta. Jorden har dar eu hãrlig alstrande kraft, och det fattas bara arbete och kapital att boarbota don. Hvad skull en nybyggare vara villig bótala tbr att ta använda annan persons kaj)ltal under sâdana torhallanden, och hvad skall nâgon krüfva tor att han lânar ut? Jo, om egaren icke lanar ut det, kunde han själf använda det pâ mera jord och däraf erhalla inkomst af sitt arbete ooh sin kapitalanvändning. lian skall därtor kräfva sa myckot, som dot tillskott i inkomst, som kan erhallas af kaj)italanvändning pa den bördiga jord, som ännu 11 OM KAPITAhVIXST. 161 finnes att tillgä. Oin icke den ene arbetarn vill lana (let pâ dessa vilkor, sâ finnes det vanligen nâgon annan, ­ och han liar alltid den utvagen att sjalf imjiroduktivt fíirbruka kapitalet, dá all förmögenhet kan utbytas. ])et iir i alia Imndelser tydligt, att räntan under ­ dessa förhallanden mäste stâ niycket bogt, ty den jord, hvarjiä det kan nedläggas utan betalande af jordränta, är utomordentligt god. Men da samfiindet tillväxt betydligt, sä att andra, tredje, fjürde, feinte o. s. v. klasserna jord mäste användas, hur gär det da nied kapitalräntan? Skall nagon da vara villig att betala sä hög ränta som forut? Nej, tydligen icke, ty arbetaren, som saknar kapital, kan icke längre använda det pa samma fördelaktiga satt som forut, dá han kan nedlagga endast det pa relativt litet gifvande jord; han kan visserligen arrendera battre jord, men da maste han till egendomsegaren betala en dryg jordranta, som satter honom i samma läge, som om han sknlle upparbeta den jord, som ännu star att fa utan att betala jordranta. I stört sedt har icke kapitalet samma fôrinága att tillväxa nu, som dá jorden var mindre tagen i beslag, och daraf fbljer med nödvändighet, att räntan skall sänkas i samma man, som utvecklingen skrider framat och niänniskorna tilltaga i antal. Jorden, eher rättare naturell, ­ är den vigtigaste, den mäst oumbärliga af de tre produktionskällorna; den finnes blott i begriinsad niangd, under det att vi icke känna nágon gräns for tillväxten af de niänskllga arbetskrafterna och kapitalet, och tili följd häraf konimer med människornas tillväxt i antal jordräntaii att stiga, under det att arbetslönen och kapitalräntan fa alt mindre anpart att de^ü sins emel- 162 OM KAPITAIAMXST. lan, da de hafva alt mindre gifvande natiirkrafter att vända sig tili. Tjagen för kapitalräntan koramer att vara näston lika lydande med lagen för arbetslönen, hvilket icke hör förväna, da kapital endmt ür en annan form af arbete. Kapitalräntan är lika med den afkastniny, som kapital erhâllcr, da det nedlägyes pä den minst gifvande jord, som är i liäfd. * Liksoni föllet var med arbetslönen, gifves det älVen här en mängd sekundära faktorer, som vi kunna kalla dem, hvilka hafva inflytande pä räntans storlek. De.ss orsak och dess hufvudlag hafva nu framstälts, d. v. s. den lag, som i det stora heia är bestämmande för medelränüin, om jag sä fär kalla den. Men som fallet var med arbetslönen, varierar räntan icke olietydligt i olika fall. Trots den allmänna tendeasen till likformighet äterfinna vi samma oregelbundenhet, som vi varseblefvo hos arbetslönerna, och hvilken kräfver sin siirskilda förklaring. Vi lämna dä de längre hört liggande orsakernas omräde och komma in pä ytterst närliggande, hvardagliga förhällanden. Den vanligaste orsaken tili förändringar i räntans storlek är den olika säkerhet, som lantagaren kan erbjuda. Staterna hafva vid vissa tillföllen iipptagit hm af sina undersätar, och dä erbjiulit en ytterligt hig ränta, 2 ä 3 proc., och ändock har länet mycket lätt erhällits tili följd af den utomordentliga garanti, soin < )M KA I*ITALVIX 8T. 163 erliállits. De engelska statspapperna aro mycket eftersökta i niarknaden, och dock är räntefoten lag, meu säkerheten är sä stör, att allniänheten finner det vara ett det säkraste och tillika bekvämaste satt att placera sina besparingar, ty ett sadant papper kan ocksä när som halst utbytas mot reda penningar, dâ det är lätt att finna köpare. Är deremot säkerheten ringa, växer räntefoten. Dn fattig studerande t. ex., som är utan relationer, men som valt en bana, pâ hvilken han har goda framtidsutsigter, lanar oña nog medel tor sina studiers fortsättande ])â en litförsäkring. Af de medel, som han lanar, betalar han premierna tor denna; lángifvaren torlitar sig pâ hans framtida betalningsfônnâga, för sa vidt som han tar lefva, och tor den händelse, att han ofíirmodadt skulle talla i trän, har han litîorsäkringen. K,tt sadant lan blir naturligen ganska dvrt, dâ lântagaren tar betala utom ränta äfven liflRirs'äkringen. Sädana láns ränta kan stundom stiga ända tili 15 proc. Detta exempel ädagalägger, hur man rent at kan ta betala ñir säkerlieten. I detta fall är räntan icke vanlig kapitalvinst, utan innesluter en riskj)remie. Alt som har större eller mindre inflytande pâ säkerheten, ­ har därtbr indirekt inflytande pá räntans storlek. Den allmänna säkerheten i landet, kreditlagarnas beskatfenhet och handhafvande äro härutinnan at den största betydelse, säsom tornt pá tal om krediten visats. Ijäntagarens karaktär, ekonomiska anseende m. m. betinga hogst olika ränta för lán. Kn aktad aflarsman med vidstrückt kredit behöfver aldrig vara i förlägenhet för model; pâ närmaste bank erhäller han de medel han behöfver, utan att betala mer än vanlig ränta, under det att en mindre känd eller en man 164 OM RAPITA LVINST. hvars aífárer aro kända som tvifvelaktiga, kan fâ leta genom hela Juden- och kristenheten efter ett lau, som han dessutom erhäller endast pä de mast obilliga vdlkor, mot en rauta, som i sig innesluter en betydlig rishprcmie. Beskaffenheten af den afíar, hvartill de utlânade medien skola anvandas, har ocksâ stort inflytande. Somliga sysselsâttningar lâmna en mindre, men säker inkomst, under det att andra aro mera tvifvelaktiga ­ och osîikra, sã att de understundom kunna gifva stor vinst, vid andra tillíallen ais ingen eller rent aí medíora fórlust. Lân, som upptagas íor hedrifvande af afíãrer af det señare slaget, mãste naturligen betinga hôgre ränta. Den tid, pâ hvilket lânet tages, spelar ocksâ en viss rol. Stôrre produktiva íoretag, stater och kommuner ­ kunna oftast erhâlla langa lân j)â billiga vilkor till fóljd af den större säkerhet, de erbjuda, men en enskild person far som ofUist for Ian pâ längre tid betala nâgot högre ränta, ty dels lopcr lângifvaren nâgot större risk, dels kan det vara honom svârt att bestämma, hum vida han icke själf under mellantiden kommer att behöfva de utlänade medien. Räntans tillfilliga svängningar fram och tillbaka betingas ocksâ i hög grad af olika tillgîing och efterfragan pâ kapital. A lira bast visas dctta af växlingarna i bankernas inlâningsrânta. Dâ det Mîmes godt om ledigt kapital i landet och efterfrâgan är ringa, marknaden är »Mau», atfirslifvet tynande, dâ erbjuder sig niycket ledigt kapital tili bankerna, hvilka just vid dessa tillfällen hafva svârt att ta användning tÖr deras eget kapital. Banken sänker dâ sin iuläningsränta tÖr att förmä allmänheten att placera sina besparingar jia an- OM KAPITAI.VIXST. 165 nat satt eller att sjalf produktivt anvanda det Är det däremot ondt om kapital, eller det herskar stör liHighet iiiom affärsvarlden, sa att, utan nagon alt for stör brist pa kapital, efterfrágan ändock är mycket stark, kan banken be tala en hog ränta, och for att locka sä stör mängd kapital soni möjligt tili banken, lämnar den sä hög ränta, som det är möjligt utan tara tor dess attarer. Jag har i det föregäende päpekat, huru all tormögenhet kan utbytas. Till toljd häraf kan kapital, om räntan är sä lag, att den icke erbjuder kapitalisterna tillräcklig lockelse tor att lana ut det, torvandlas tili njutningsförmögenhet; de kunna toredraga att själtva tÖrtära det, da den inkomst, som dess utlänande skulle medtbra, icke i deras tycke erbjuder tillräckligt vederlag för den risk, de alltid löpa vid dess utlänande, och det besvär, detta medtbr. En mycket hög ränta ater uppdritVer tblkets sparsamhetsanda och ökar dess tbrmäga af kapitalbildning. Hvar och en vill om möjligt draga nägon tbrdel af den stora vinst, som en tids höga raute tot medtîir. Det tillskott i kapital, som härigenom erhälles, tenderar att sänka räntan, ty kapitalet ökas, utan att efterfrägan växer i samma man. En alt tör liög eller alt för lag ränta hafva sälunda bada till tbljd att halla räntan vid den medelnivä, hvars storlek betingas af den högre, allmännare lag, som i det tiiregäende framstälts. 166 OM KONSUM'nOX. TAX. Vi hafva lui sett, liiirii säväl arbetslönen soni ka-]>italräntan bestäinnias â ena sidan af en st<)rre, mera omfattande lag, och huru â den andra sekundära faktorer hafva inflytande. Dessas inbördes förliallande askadliggöres bäst genom en bild. Vi hafva alla sett, huru, dá hafvet är upprördt af storm, stoi*a vágor komma vällande in mot stranden, men att hvarje vags y ta är krusad af otaliga sniâ vägor. Ilur högt hvarje punkt pä vattenytan star öfver hotten, bestämmes i det heia af de stora vagorna, men de mindre vagorna göra, att hvarje punkt aldrig befinner sig precis i det läge, som den skulle intaga, om bara de stora vagorna fnlinos, ­ och hvarje vägs y ta vore blank som en spegel. Den stora vagen är den allmänna lagen, som i det heia liestämmer arbetslönens och kapitalvinstens storlek; de sma vagorna äro de sekundära inHytanden, som göra, att arbetslönen och kapitalvinstcn aldrig betinna sig pa precis den punkt, som af den större lagen enbart skulle bestäinnias, men de sekundära lagarna npphäfra icke de primara, de endast modifiera deras värkningar. Adektondk Kapitlet. Om konsumtion. Lyx. Malet for människans heia ekonomiska värksamhet är konsumtionen eller förbrukandet af de ekonomiska fornödenheterna. Människan arbetar och sträfvar med OM KOMHUMTION. lA'X. 167 sina hehof som utgangspunkt och siiia bchofs tillfredsställande som mal. Cieiiom iorbrukningen tilliutetgöras de geuom Produktionen ­ anskatl’ade iornödenheterna. Detta skola vi icke fatta i den bemärkelsen, att människan genom nagot sitt atgörande kan omintetgöra nagra af natiirens grundänmen; det kan hon lika litet, som hon genom nágot sitt arbete kan skapa nya. Förbrnkningen innebar ­ endast och alienast, att de egenskaper, som fornödenheter genom mänskligt arbete erhall it, och som gjort dem tjenliga att tillfredsstalla manniskans behof, blifvit genom deras brukande omintetgjorda. Ett klädesplagg t. ex. blir genom slitning oanvändbart d. v. s. ibrbrukadt. De grundämnen, hvaraf tyget bestod, hafva icke blifvit tili intet, men tyget har icke samma egenskaper, ­ som da det var nytt. Det är icke längre sá fast och tätt, och därtor icke sä varmt; dess iitseeude îir oj haller längre detsumma. En del däraf har ocksä afnötts och spridts nt i lüften^ festnat pä borsten, hvarmed klädesplagget borstats o. s. v. Sasom pä tal om kapital et visades, skiljer man pä produktiv och improduktiv förbrukning. Genom produktiv ­ konsumtion blifva de konsumerade ibrnödenheterna tili tullo ersatta; ja, värkligt produktiv konsumtion ­ lämnar dessutom ett öfverskott. Jiarn och medlemmar af äldersklassen öfver 60 är äro i alhnänhet improduktiva. Barns konsumtion väntar samhället att i framtiden fa ersatt af det arbete, de som vuxne iiträtta; de garnie hafva under ett arbetsamt lif förvärtVat ett öfverskott, hvaraf de lefva under den tid, dä deras kratter icke vidare äro tillräckliga tor produktiva sysselsättningar. Säsoin ett iitmärkt exempel 1(58 OM KOMHUMTIOX. LYX. pâ hum ett samladt forrad fornodonheter, d. v. s. forniögenhet, representerad af en viss penningsuinma, kan användas eller förhrnkas prodiiktivt eller iinprodiiktivt (i forra fallet blir det anväuda beloppet kapital, ­ i det señare njutningsfÖrmögenhet), vill jag anfbra ett exempel, hemtadt fran John Stuart Mills Political Economy. »Antag t. ex.,» säger han, »att en person A eger fbrinogenhet till ett viirde af 10,000 pond sterling, oeh att han lanar nt dessa till 15, en landtbrukare eller fabriksidkare, som använder dem med vinstisin aliar! Förmögenheten är lika niycket kapital, sont oni den tillhört 15. A är landtbrukare eller fabriksidkare icke personligen, men i anseende till sin egendoni. Kapital, värdt 10,000 p. st., användes i en prodiiktion till underhAll af arbetare och till anskahande af maskiner oeh räämnen, hvilket kapital tillhör A, fast 15 har âtagit sig bcsväret att anväuda det. Som ersattning härfor erhaller 15 den del af vinsten, som blir kvar, sedan ban till A betalat räntan. »Antag därefter, att A:s 10,000 p. st., i stallet l(>r att lanas at 15, lanas at C, eu person, som eger en landtegendom, att demie använder dem att förbättra egendomens produktiva forinaga, genom att inhägna, torrlägga, anlägga vägar o. d.! Detta är en produktiv användning. De 10,000 p. äro utgifna, men icke fõrskingrade. De lämna en ständig vinst. Markens afkastning har blifvit i sä hög grad ökad, att inoni fä är, oin det nedlagda kapitalet varit läinpligt tilltaget, detta blifver ersatt och med tiden mängfaldigadt. V i förändra nu omständigheterna sä, att i stället fÖr att anväuda dem pä att förbättra jorden, använder dem ])ä OM KOMKUMTÍON. LYX. m att afbetala en gammal skiild, eller afsatter dem för sina barns räkniiig. Hunivida de tio tusen puiiden äro kapital eller icke, beror pa, burn den siste mottagaren anvander dem. Om barnen insätta deras tillgângar i ett produktivt företag eller om den betalade skulden satter en annan landtbrnkare i stand att fbrbättra sin jord, eller en fabriksidkare att utvidga sin affar, är det ännu kapital, alldenstund det blifvit prnduktivt användt. Men antag, att C, den egendomsegare, som lanar pängarna, är en slösare, som lanar pâ jorden, icke för att öka sin förmögenhet, utan för att förslösa det nj)pl5inade kapitalet, användande det pâ sina personliga nojen ! Pá ett ar eller tvä är summan ftirskingrad, och det utan att den pä nägot sätt Aterbetalar sig. A är lika rik som ibrut; han har icke längre de tiotusen pnnden, men han har en inteckning i jorden, ­ hvilken han kan sälja for den summan. C däremot är tiotusen pund fattigare än förut, men ingen är rikare. Kanske nägon säger, att de äro rikare, som dragit fbrdel af C:s slöseri. Otvifvelaktigt, om har ibrlorat summan pâ spei eller har blifvit bed ragen af t jenarej detta är ett öfverförande af kapitalet trän den ene till den andre, och dessa señare liafva ju kunnat använda det produktivt. Alen om C har mottagit det verkliga värdet af sina penningar i lyxartiklar af alla slag, hvilka han sjelf firbrukat eller som hans tjenare och gäster fortärt, liafva dessa firnödenheter upphört att vara till, oeh fngenting har blifvit produceradt for att ersätta dem, under det att om samma summa blifvit anväiul i landtbruk eller i industriens tjänst, den fòrbrukning af fcimödenheter, som skulle hafva egt rum, skulle liafva blifvit mer än uppvägd 170 OM KONSUJITION. LYX. vid slutet af aret af nya prodnkter, framl)ragta genoni arbete af dem, som i delta fall skulle hafva blifvit fbrbrukare. (renom C:s slöseri har (let, som skulle kunnat farhrukas tned vrnst, blifvit förbrukadt ntan vinst. De, af hvilka C köpt sina varor, ma hafva gjort eil vinst under denna tid, men om kajiitalet hade användts produktiv!, hade en motsvarande vinst gjorts af murare, snickare, maskinarbetare o. s. v., af handlande, ­ som torse arbetsfolk med tbrnödenheter; under det att C vid forfallotiden skulle hafva hat! de 10,000 piinden ersatta eller deras värde, hvilket hau nii icke har. Som slutresultat är det därfore en skilnad tili samhällets nackdel af atminstone 10,000 puud, som utgöra den summa, som C im produktiv! fòrslõsat.» Afdetta exempel tror jag, att skilnaden mellan produktiv ­ och improduktiv torbrukning klart och tydligt tramgär. I innerligt sammanhang med den ofvan behandlade tragan om produktiv och improduktiv fbrbrukning stiir fnigan om lyxen eller den öfverflödiga forbrukiiingen. Forst och främst mäste vi söka bestämma, hvad vi böra torsta med lyx eller öfverflöd? Det alhuänna begreppet ¡ir allt tbr sväfvande, tbr att det utan vidare skulle kunna användas. Skola vi räkna var tids högre torbrukning i allmänhet som lyx, och, sasom manga stränga moralister, prisa förfadrens enklare seder? Därtill är sä myeket mindre skäl, som lyx fans da lika sä väl som nu. Riddarnes hem voro uppfylda af olikartade lyxartiklar, da vi iiämligen jämfbra dem med den davaraiide handtvärkarens och bondens, och att deras 1) ^ icke var drifven längre, än den var, berodde heit säkert icke pä bristande vilja, utan pä bristände íbrmâga. Det är iugen dygd att letva äterhällsamt och mättligt» OM KONSUMTION'. LYX. 171 nur det icke gifves nágon möjlighet att fa högre kraf tillfredsstälda, och vi skola framför allt faste oss vid, att de kunna sägas hafva haft enklare seder endast i förhallande tili motsvarande klasser i nuvarande tid; i förhallande tili medelkonsumtionen pa deras egen tid lefde de kräseliga. Begreppet lyx, sâsoin dette fattas i det dagliga lif-\et, varierar betydligt inora alla olika sarahällsklasser. Da dagakarlen eher torparen korainer tili en välmaende hondgärd, tinner han dar manga fõremál, sora han tycker vara lyx, under det att bondcn anser den fbrmögnare stedsbon lefva i ett oerhördt ofverflöd; och hvad betyder dette mot den lyx, sora herskar inora sarahällets allra högste och rikaste klasser, dar hvarje dag och timnie innebär olika forströelser, dar hvarje behof tillfredsställes öfverflödigt raed afseende pa kvantitcten och öfverfbrfinadt raed afseende pa kvalitcten. Jag vill ocksä erinra ora hvad soin i det fbregäende sagts ora behofvens tillväxt och utveckling. Den allraänna utveeklingen tenderar i allraänhet tili att stegra de mänskliga behofven. Jag visade i det fbregäende, att dette i och for sig icke var nägot att beklaga sig öfver, ty behofvens tillväxt och utveckling äro kännetecknande for att folket ännu eger möjlighet att na lyckligare sarahällsforiner an de närvarande; raen hvad sora :ir orättvist, och därför ocksä i längden skadligt for ett heit folk, är den stora olikheten i behof bland olika sarahällsklasser, en olikhet, sora i viss grad funnits tili alla tider, och soin icke in cd utveeklingen ininskats Uten ökats. De individuella behofven mäste naturligen vara olika, ty utveckligen af heia människoslägtet innebär ­ ett oragesteltende frän det niera likartade tili det 172 f)M KONSUMTION. LYX. mera olikartacle, men det är icke detta, jag asyftar, ntan den yttre pa samhällsställning beroende olikhet, som skapar olika kraf hos olika klasser. Genom utt ett behof tillfredsställes, skapas oftast ett nytt, ty människan är en vareise, hvilken är, som det synes, fiillständigt omättlig. Hon sträfvar efter ett mal, och ju närmare hon kommer det, desto mindre nöjd känner hon sig nied det vunna, desto klarare dyker ett annat upp där bakom. Xu är det sä, att vissa samhällsklasser fa alla sina behof lätt tillfredsstälda, alla, eller sä godt som alla, och därigenom uppdyka ouj)j)-hörligen nya, men det stora flertalet människor har en nästan motsatt lott; deras behof tillfredsställas knapt, sä knapt att de icke medgifva en inotsvarande iitveckling, och tili fbljd häraf stanna de allt mer efter, under det att den rikare och formögnare klassen skenar förut. Füljden blir denna stora skilnad i behof, som bildar ett svalg mellan samhällsklasserna, hvilket gor, att de snart sagdt hafva olika känslor och tala olika spräk. Hvad vi nu förstä med lyx, bör af det föregäende vara klart. J>yxen ligger framior allt i olikheten i konsumtion. Om mau ville noggrannare bestämma begreppet, künde man säga: lyx är alt, som öfverskrider medelkonsumtionen. Olika människor hafva under alla tider haft och komma under alla tider att hafva olika behof, och det är icke nägot skadligt i och för sig, att de olika behofven tillfredsställas, för sä vidt endast icke det stora flertalets behof utidcrinfcUas och ett iatals uppmuntras och därför tiUrdxa. En höjd medelkonsumtion är nägot, livarät man har alt skäl att gladjiis, ty den innebär en tillväxt i mänsklig lycka och tillfredsställelse. Hur meningslöst är derför icke talet otn OM KONSUMTION. LYX. -173 den stigaiide lyxen hos inenige man, om tjänstefolks pretentioner och öfverflödiga klädedrägt, deras liegär efter nojen m. m. Ju flere, som hafva glädje, desto mera far hvar enskild ... Lyxens skadliga invärkan pá Produktionen har i det fóregáende jia tal orn kapitalet visats, da tillika oriktigheten af den gamla satsen, att den rikes lyx skaffar den fattige arbete, adagalades. Behofven hest(hn7na nf Produktionen. Ingen producent tiuiker pa, huruvida det kan for folket i dess helhet vara gagneligt, att den vara, som han producerar, forbrukas, ntan om efterfrágan pá lyxartiklar gor sig gfillande, komma arbete och kapital att strömma tili dessa produktionsgrenar, men härigenom dragas arbete och kapital frán jiroducerandet af det nödvändiga, och Produktionen ­ i dess helhet snedvrides. Fran lyx skulle jag vilja l>estSmdt skilja slöseri, ehuru dessa tvenne begrepp rätt ofta sammanställas i den allmänna meningen. Slöseri innebär, att individen lefver utöfver sina tillgängar, under det att den högsta utvccklade lyx màngen gang icke i minsta grad medför nágra kännbara utgiftcr for den rikes kassa. Naturligtvis medfÖr slöseri stör skada äfven for landet i dess helhet, ty det mäste med nödvändighet m cd fora fbrlust for andra, i synnerhet som slöseri är sinittsamt; da ett samhallc genom en eller annan gyn sam konjunktur oiörmodadt svingar sig upp tili välmäga, är ett öfverdadigt lefnadssätt nágot mycket vanligt Den ene söker öfverbjuda den andre däri, och mángcn gang kominer en större del af samhället att lefva öfver sina tillgängar, ­ d. V. s. missbruka krediten, hvarigenom andra 174 OM KONSUMTION. LYX. blifva lidande. Vi svenskar beskyllas i synnerhet Ibr att lida af detta ekonomiska fei. Sa skadlig lyxen an är for ett folks hela välstand, maste dock alla statens tvangsatgärder eller lagbud, som ga nt pä att hänima lyxen, anses som bögst skadliga. 1 forna tider voro sadana fÖrbnd ytterst vanliga. Under Karl XI:s tid fnnnos bestämmelser om de olika klassernas kläder ; gränsen för de olika klassernas rätt att bära prydnader och smycken bestämdes; für gästabnd fnnnos särskilda fÖreskrifter. Kn adelsman fick bjnda sa och sä manga güster, ett riksrad sä och sa manga, en borgare ett mindre antal ; antalet rät ter var ock faststäldt. För bröllop, begrafning och barndop fnnnos ock bestämningar sä väl för mat och dryck som for anlalet gäster. Detta blott som exempel. Hvarje sadant lagbnd är af den natnr, att det lockar en hvar att öfverträda det, och det är sä fÖga begrnndadt i de mänskliga förhällandena, att man aldrig lyekas fä det in prägladt som rättsbegrepp; man kommer att anse det vara rätt och billigt att draga öfverheten vid näsan. Att man icke far bedraga sin nästa eller beröfva henne resnltatet af bennes arbete, det har inpräglats, men hos inänniskorna är oeksä det krafvet inprägladt, att man har rättighet att fritt begagna hvad man med rätt förvärfvat, och ett ingrepj) frän statens sida i den na rättighet ­ möter alltid stärkt motständ. Detydelsen af frihet i det ekonomiska lifvet har jag i det foregäende päpekat, och äfven om man sknlle anse, att det vore nödvändigt att inskränka friheten i Produktionen tili füljd af den gemensamhet däri, som faktiskt redan tilines, ­ genom införande af normalarbctsdag eller dylikt, sä berättigar detta icke ett ingripande i privatlifvets OM DEN OFFENTUGA FÖKKRUKNIXGEX. 175 alla detaljer, som mäste vara nutidens frihetsälskande samfund motbjudande. XriTONDE Kapitlet Om den ofFentligra förbriikningen. Det giives alltid inom ett ordnadt samhallsskick en stör mängd personer, hvilka leda och förvalta de gemensanima intressena och hvilka därfor mäste nnderhàllas pâ bekostnad af heia samfundet, en hei mängd arbeten, som antingen öfverstiga enskildes företagsamhet och som därf<)r utfbras pä allmän bekostnad, eller äro af den vigt och betydelse för det helas välfiird och alt fôr mycket beröra de gemensamma intressena, for att de skulle lämnas i enskildas händer. Manga arbeten, som utföras pä geniensam bekostnad, betala sig själfva och lämna dessntom ett öfverskott, sä att de heit enkelt ntgöra en lonandc affär, hvilken staten drifver; detta är i Sverige fallet med posten, vara jernvägar, telegrafen, riksbanken, och ändock äro icke priserna t. ex. pä statsbanorna sä höga, som de skulle knnna vara utan att afskräcka människorna fran att begagna dem. Ktt enskildt bolag, som altid soker att crhälla sä stör vinst som möjligt, skulle betydligt hoja alla priser. Af stör fbrdel är därfor, att sädant är geniensam egendom. Alla sädana foretag, som innebära ett monopol for foretagaren, bora vara gemensamma, d. v. s. vara statens eller kom- 176 OM DEN OFFEXTLIGA FÖRHRUKNIXGEX. miinernas egendom. Ett bolag, som erhall it concession ­ pâ byggande af en jernvägslinie, kan drifva upp frakterna oskäligt bögt, ty inan kan icke gärna gifva sig tili att bygga en konkurrerande bana; konknrrensen kan icke här värka en tillbörlig sänkning af prisen; om en enskild person eller ett bolag vore égaré af en liamn vid en stad, skulle ju hamnafgifterna bestämmas efter godtycke; nägon konknrrens, som sänker priset, kan som oftast icke komma i fraga. Denna regel angifver, hvilka företag det är som, äfven da fri konknrrens är herskande, böra ntföras pa gemensam bekostnad. Alla dessa arbetens utförande kriifva arbetskrafter, som nnderhällas pa gemensam bekostnad. Denna forbrnkning plagar man niimna den oftentliga förbrnkningen. Statens medel böra liksom den enskildes liandhafvas in cd sä stör sparsamhet som möjligt, ty statskassan lefver icke af Infi, (en sats, som den allmänna menin gen nästan tycks göra gällande, da man anser, att manga iitgifter intet betyda, ty »staten betalai\)), litan bestar af sammanskott fnin de olika sainhällsmedlemmarnas kassor. Att slösa nied statsmcdlen ligger alltid närmare tili hands än att sjiara, ty det är alltid svart for en statsman att niotsta de tnsentals forvrängningar af sanningen frän deras sida, som vanta sig inkomst af en eller annan statsiitgift, men ä andra sidan kan man mycket lätt gä tili den motsatta ytterligheten och spara i otid. Ingen statsiitgift kan försvaras, om icke ft^rdelarna, som däraf vinnas, anses godtgöra utgifterna. Dock behöfver icke vinsten vara af rent materiel natur; det är icke alltid sagdt, att den vinst som göres kan mätas i jienningar. Alt, som ntgifves for höjande af den andliga odlingen, är af denna 12 OM DEN OFFENTIJGA FORBREKNINGEN. 177 natur, och andock Annes väl icke mängen, soni anser sadana ntgifter hänsynslosa. Hvad som gäller for den enskildes liushällning giiller med fá forändringar íifven för staten. Man har sagt i fraga oni statsutgifter, att de icke äro fördärfliga, därför att de utgifna inedlen âtervànda till folket, dâ nämligen utgiften stannar inom landet; de rnedel, som iitgifvas af staten ­ för ett eller annat företag, komma enskilde tili godo, och pä denna grnnd vill man försvara hfmsynslösa ntgifter och förklara dem mindre skadliga till sina varkningar. Räsonnemanget ar tämligen likartadt med det, som anvandes tili försvar för lyxen. Dock skola vi alltid erinra oss, att den oflentliga konsumtionen medför ett tillintetgörande af förnödenheter lika väl som den enskilda. Dâ en summa penningar utgifves af staten fö>r ett visst företag, medlor detta alltid en motsvarande förbrukning fran deras sida, som utföra arbetet och dãríí^r erhâlla betalning al statsmedel. II uni vida denna konsumtion, som genom de {lÿorda utgifterna framkallats, ar berättigad eller icke, beror pä, huruvida arbetet ar produktiv! eller icke, oni de utgifna medien uppvägas af de fördelar, som vinnas. Lika väl som den enskildes öfverdadiga lefnadssätt medföra statens öfverdrifna ntgifter skada och förlust för landet i dess helhet Det satt, hvarpa staten erlmller sina inkomster, ür af stör betydelse. Mangen utgift berättigas endast däral, att medel därtill Annas för banden som öfverskott i statskassan. Statens inkomster erlmllas genom sammanskott af de olika samhällsmedlemmarna, skatter, och vid utomordentliga fall modelst statslán; de s. k! domänernas betydelse sasom inkomstkälla blifva med 178 ()}k[ DKN OFFKXTLICA FÖIIBHIIKNINOKN'. livarje ar alt mindre, hvarför ja|^ här endast vill redogöra for livad därnied fòrstâs. Yanligen begagnas ordet doniän endast om statens fasta egendoin, soin läinnar inkomst. Jordbrnksdoinänerna ntgjorde fordom statens fbrnäinsta inkoinstkälla. Svenska statens doinäner, hvilka ntgöras af jordegendoinar, luis, Sala silfvergriifva samt lisken och skogar, nppskattades ar 1882 tili ett värde af 143,()7ü,000 kronor och inbringa arligen omkring 4 ft 5 millioner. Skatterna indelas i direkta och indirekta. De direkta skatterna äro sadana, soin aro pâlagda inkoinsterna; de drabba personerna och tillgängarna i och flir sig; de indirekta tralla de skattskyldiges tillgangar vid konsuintion. ^lantalspenningar, grnndskatter höra tili de direkta skatterna; af de indirekta äro tull och aceis de vanligaste. Sasom jag fbrut pavisat, skola vi skilja pá skyddstull och finanstnll. Skydstullen har tili mal att hindra varor Iran utlandet att komma in pa den inhemska marknaden eher atminstone att höja deras pris, for att den inhemska industrien skall kunna täfla med utlandet; tinanstullen har tili mal att hereda staten inkomstcr. Den jialägges sadana varor, som á ena sidan icke äro direkt oumbärliga, men som á den andra förbrukas i större mängd sasom t. ex. kaffe, socker, tö, tobak m. m. 1 Sverige liksom i de fiesta andra europeiska Kinder hafva vi en annan konsumtionsskatt, som spelar en stör rol, och det är skatten pá produktion och Ibrsäljning af sprithaltiga drycker. Denna skatt afser att minska bruket af dessa drycker. De direkta skatterna forordas af mänga ekonomer fr am for de indirekta, i synnerhet darf or, att en hvai vet, hvad hau betalar tili staten, kan bestämdt beräkna OM DEX OI-TEXTIJGA FORBREKNINGEX. 179 (letta, linder det att konsiimtionsskatterna, ¡ synnerhet dá de äro inania, blifva ytterst furhatli^ tili följd af de oujiphörliga iitgifterna oeli det spinnen, soni medfoljer iippbörden; sadana skatter locka näniligen tili lagbfverträdelse, da lagbrott ar förbundet med en ofta mvcket hög premie. Kxempel pa missforhällanden, uppkomna tili foljd al otaliga konsiimtionsskatter, lamnar Frankrike strax iiire revoliitionen; saltskatter, accis pá vin sá väl vid Produktion ­ som vid försaljning m. m. m. m. hade till följd ett utveckladt indrifningssystem med ett detta átíoljande i system satt spioneri och ett lika utveckladt smuggleri; alt detta gjorde systemet i hög grad fÖrhatligt. Ilvad man kan Silga till fÖrsvar for konsiimtionsskatter ar, att de of'ta nog drahba de mera bemedlade, att de icke kan nas sá betungande som direkta skatter; orsaken, hvarfor de, iifven om man anser dem underlägsna de direkta, icke meil eus böra afskafíás, ligger dári, att en skatt, hvarvid ett folk en gáng vaut sig, fir mindre tryckande an nya sàdaiia. Kör stora nibbningar äro oftast skadliga. Sâsom ônskningsmâl bar man med afseende pâ skatterna uppstâlt fôljande: Skatterna böra vara af passade efter hvar och eus fbrmâga att bära dem ; deras uppbörd bör fororsaka sá litet bcsvär som rnöjligt, bäde for det offentliga och for de skattskyldige; uppbörden bör fororsaka sä smá nibbningar som rnöjligt i landets Produktion och omsättning; och slutligen mäste man alltid ställa den ford ran pâ skatterna, att de äro tillräckliga för statons behof. 11 um allmänt crkända alla dessa regier ­ än má vara, herska dock ytterst olika meniugar om, hur de gifna málen skola nás. I synnerhet den första och vigtigaste satscn är ett tvistefrö sávál for teorin som Praktiken. Huru vida skatten skall växa i samma 180 OM DKN OFFKNflJOA FÖRBRFKXIXOFX. fjrad som inkonisten eller i liögre ^rnd (progressiv skatt) är en äniui oafgjord fraga. De, som yrka pä eil progressiv skatt, lialla före, att íormâgan att betala tili staten växer fortare äii inkonisten, sä att den, som har 10 000 kronor i inkomst, kan hetala rner än 10 ganger sa inyeket som den, som har 1000. Iläremot anföres, att det ligger en orättvisa i, att den, som genom Hit och arbetsainhet torvarfvat imkomster, skall fa betala därför tili staten, att denna progressiva skatt skall värka hämmande pä kapitaltillväxten, da den skulle minska sporren tili sparsamhet tili toljd däraf, att en del af besparingarna skulle tillfalla staten. Dock är icke denna anmärkning synnerligen tyngande mot det faktnm, att den mera beinedlade lättare kan bidraga tili det geineiisainma krafvets fyllande än den fattiga, ett faktiim, som alltid star fast; denna tanke börjar fà en alt vidare spridning. Dessutom är det väl icke myeket sannolikt, att en progressiv skatt skulle medlbra nägon egentligare minskning i kapitalbildningen, ty den minskning, som den skulle medtora i den enskildes inkomster, är icke af den betydenhet, att den skulle beta ­ ga människor arbetslnsten. Vi bafva ytterligare att betrakta statslänct. für den enskilde i ett samhälle knnna iinderstundom utgifterna öfverstiga inkomsterna, vid hvilka tillfallen hau nödgas anlita sin k red it. Pa samma sätt med staterna; statslanet är i manga fall berättigadt, men den olfentliga krediten kan liksom den enskildes missbrnkas. Ilvad inncbär ett statslän? Jo, att hvad som nu behöfves af kapital tbr oftentligaändamäl, anskaftäs genom län, da staten ­ blir kredittagare och de samhällsmedlemmar, som tippköpa dess obligationer, kreditgifvare Statslänen äro van- OM DEN OFFENTIJGA FÖHBRUKXiXGEX. 181 ligen stälda pä länga afbetalningar, och det blir därför oftast kommande generationer, som fá bära bordan af ett sädant lan; det blir ur deras produktionsresultat, som aterbetalning kommer att tagas. Om nu de upplänade medien aro nedlagda pâ ett prodnktivt foretag, som först eftcr längre tids fbrlopp bar frukt, är det ocksa rättvist, att de kommande slägterna bära bördorna, da de draga fordelama af det företagna arbetet. I detta fall, äfvensom da statens intressen sä stä pa spei, att i)ekimiara intressen mäste vika, kunna statslan vara berättigade; under andra ftirliällanden böra de undvikas, tv de förvärra ofta det onda, som de afse att bota. Nästan alla europeiska stater äro i hög grad betungade af tidigare, oerhörda statslan, hvilkas ränta slukar betydlig*a delar af de ärliga statsinkomsterna, och som oftast användts pä ett ofbrsvarligt satt. Ilvad som stundom sages om statsobligationerna, att de blifva kapital ­ i deras égarés händer, da de äro sá lätt säljl)ara, är fullständigt oriktigt, ty länet innebär icke alienast ntsläppandet af dessa obligationer och motUigandet af kontanter, uüm de pä detta sätt hoj)länade medien användas pä ett eher annat sätt, och i och med detta ibljer som vid alla statsutgifter en fbrbrukning, hvarigenom ekononiiska iörnödenheter tillintetgöras; huruvida länet är berättigadt eller icke, beror pä, om denna forbrnkning är produktiv eller improduktiv. Liksom den enskildes konsumtion kan vara produktiv eller improduktiv, ­ kan ocksä den offentliga vara det, och den ottentliga improduktiva ftirbrukningen kan icke fbrsvaras trän ekonomisk synjiunkt, men möjligen trän politisk. Pa JOS. SELIGMANN & C:ls Förlag är under utgifning: Sämling af Faeklexika ntarhetade nf men icke for fiickinän, och ha i denna saiiiling hittills utkommit: svKxsk-iiisnniiskT jHANDLEXIKON utarbetadt af D:r Bernhard Mcijcr. Pris: häft. 3: 50; inb. 4; 50. Dot väsoiitligaste af allt det soui hör tili Sveriges historia finner man häi i bokstafsordning iippatäidt, säväl hvad historiska tilldragelser vidkommir, som biogratiska uppgifter, dà de stä i saiumanhang med nügon del af fäderiieslandets historia, redogörelser för alla vigtiga »tatsinrättiiingar, enibetrii o. 8. V. De hiografiska iippgiftcrna äro kanske de talrikaste, oeh man kan i donna bok göra bekantskap med alla I fîiderneslandots historia n&got niärkliga man. Meu här finnas ocksä ganska fullständiga redogörelser för t. cx. rättsväsendet, statsförfattningen, Iwskattningen, krigsmakten, in. m., ni, m., allt i redi g och liisvärd frainställning. Det är en bok, soin vid inânga tillfällen ­ kan rádfVngas, fn oxinxbärlig haiidàok für hrar orh en Kvensk, kan man saga, äfven pa olika hildningsgrader, ett af de nyttigasto arlietena iiioin denna afdelning af vär literatnr. (Daqblnde.t.) l'orsta vilkoret för utt cn bok af delta slag skall nppfylla silt ändamal ür, alt Sprakel är sä lättfuttligt, sä genoinskinligt. klart som möjligt. llr Meijer har 1 delta hänseende pä det inest ntniärkta oeh herömvärda sätt löst sin ingalnnda lätta iippgift. llans slil är i hög grad korrekt, klar oeh populär. Atskilliga af de större liiograliska uppsatserna skulle i läroverkeii med fördel kiinna anväiidas som läsestyeken. (AfUmhladet.) Delta svensk-historiska haiidicxikon iiinehäller under alfabeliskt ordnade rubriker heia svenska historien, alltsammans redigeradt med den sanivetsgrannhet, som var att vänta af d:r Bernhard Meijer. Utförliga redogörelser lemnas Ibr de fyra ständens utveekling oeh för deras betydelse under olika perioder, för statsHirfaltningen och för dess omstöpningar, för statsförvaltningen oeh vigligare dithörande ätgärder, för kristendomens infiirande oeh för reforinationen. Under nibriken Stferige äterfinnes en öfversigt af svenska historien under dess tre atora perioder. Under tvä andra rubriker Fredelut oeh Slag framställes en svensk krigshistoria i starkaste sammandrag. llär innehälles äfven ett biograliskt lexikon fr&n äldsta tili närvarande tid med kortfatlade lefnadsbeskrifningar öfver vjira föriiänista män, ordnade öfter liden under sina slägtnamii. Boken är tryckt pä godt papper och utmärker sig för en siirdeles vaeker utstyrsel. (Nxja Dagl. AlUh.) Oaktadt här anmärkta smärre ocgentlighcter, tveka vi ej att vannt aiihefalla arbetet at hvar och en, som önskar korta och pälitliga underrättelser 1 värt lands politixka historia. Särskildt hör det för folkskolläraren, som bland myeket annat äfven har att undervisa i detta ämne, men af mäiiga skäl är nr ständ att i nägon vidsträcktare män följa den historiska lileraturen, utgöra en kärkommen hjelpreda vid bans förberedelser. (Sv. lArartidning.) «o ;î^ . tk...'- , : t- v " , i,. ' ' . /r • v-ts A 5-g r f ■»-t - - .4 w; -W ‘ j ; 1 :• r .Ä’ Lî» m: ; *. % U râ Jos. Seligmann Sc C:is förJag är umkr iifgififiitf} : Jordbrukarens Handlexikon En uppslagsbok i Jordbruk, Trädgärdsskötsel, Skogshushallning, Veterinärkunskap ni. m. under niedverkan af ilere fackmän ularbetad af Dr H. Juhlin-Dannfeli. Den Jtllljiunt sti^ando hetydelse, Koni jordbrukei under de senasle deoennierna vnnnit für vart land, neli som inRifvit ieke allenast faekinannen ntan äfven líela den svenska alliniinlielen eit a 111 lilligare ¡ntresse für denna vär nindernaring, liar gifvil anledning lili framkoinsten af denna link, som liiirined an mides lili snbskrijition. JordbrukarenS Handlexikon afser nämligen alt inom eit matlligt oinfáng ocb tili billigt prim ulgöra en beqviim npjislagmbok i alla iimnen som túva jordbruk och närslaende niiringsgrenar, sasom trädgards- och skogsskötsel, veterinärkunskap ­ etc. b'önitom dessa bvarje medborgare mer ellcr mindre int resserande ämnen bar, särskildt tili gagn lör jordbrnkaren af yrket, inrymts sä mycket som müjligt af sfidana silier- ocb amlra faktiska nppgifter, som jordbrnkaren i silt yrkes ntüfning kan bebüfva, likasom äfven del bnfvndsakligaste af gällande kommunal och ekonomisk lagstiftning. De llesta af dessa sillernppgifter bafva, fi>r vinnande af ntrymme oeb bei)viimligbel, samlats i tabellform i slutet af arbetet, bvarforntom äfven atskilliga labeller ­ till bjelp vid für jordbrnkaren allmänt forekommande lieräknlngar intagits. „ . . Da pa grund af arbetels plan de särskilda artiklarne mast aH'attas i sammanlrängd form, bar bnfvudsyftet varit, alt de lemnade nppgifterna matte ntlalla sä exakta som müjligt, für hvilkel iindamäl fürf. begagnat sig af den nyare mvenska oeb ej olK'lydligt af den utländska facklileralnreii. Särskildt bar han tagit liänsyn tili de nyaste erfarenhetsrön och teorier, som tili stör del ännu blott i tidskrifter ollentliggjorts. Du dessutoni arbetet nnderkastats granskning af atskilliga af landeis inest framsläende fackmän, vüga vi hoppas, alt denna uppslagsbok skall knnna motsvara sitt ändamal och verka upplysande och gagnande i vida kretsar. Jordbrukarens Handlexikon ntkommer ¡ ca s häften ÎI 50 Öre. Enär mamiskriptet är afslutadt, skola häftena utkomma i man af tryckningens fortgäng. Stockholm i Sept. 1885. Stockliulin, lieriiaiKll* Itoktryckeri-Aktiebolag, I88Õ. « mm M • 4-T r. »i-■y^ii-J'yi- ‘ ■■* -i’ '■» , '.■> mm k * ## r.'iiKz m % -6 3: cn OQ 206!; 46 255 m O 3.2 i: i 25 a (O =r o 3.2 w 9 s. 25 m fi} ?r TT