95 
äfven i Sverige, banken till stöd, vinna enahanda ända- 
mâl. Hamburgs bank beräknade tvâ myntenheter, af 
hvilka den större var riksdaler banko och den mindre, 
som sederniera allmännast begagnades, mark banko, 
motsvarande en tredje del af riksdalern. Efter denna 
förebild ville 1664 ârs myntordning reorganisera det 
svenska myntväsendet. En mark fint silfver borde ut- 
niyntas tili 8 riksd. 10 öre 4 penn., tili följd hvaraf en 
svensk riksdaler horde innehälla i det närniaste tvâ 
lod fint silfver och, pä en försvinnande ohetydlighet 
nära, motsvara en Uamhurger riksdaler. Sannolikt för 
den inhemska rörelsen och för att vinna nägon likfor-* 
niighet med de förut utgifna myntsorteme, skulle der- 
jernte präglas underhaltigare myntsorter, heia, halfva 
och fjerdedels stycken af de s. k. svenska dalrarne. 
Beräkningen för dem var, att en mark fint silfver skulle 
fördelas pä 14 daler och nägra öre, tili följd hvaraf me- 
tallvärdet i en svensk daler bordt i det närmaste mot 
svara H/7 lod fint silfver och säledes en tnark eller 
fjerdedelen deraf säsom sagdt är, innehälla V, lod. 
Den eftersträfvade battre ordningen var emellertid 
förbehällen en längt aflägsen fraintid, och künde ännu 
icke vinnas. Man saknade silfver, och rörelsen matades 
med kopparmynt, hvars underhaltighet städse ökades, 
och sluteligen äfven med banksedlar, för hvilka nägon 
Valuta ofta icke ens künde erhällas i koppar. Man 
gjorde tillochmed anspräk pä att det underhaltiga myn- 
tet skulle beräknas tili högre värde än prägein angaf, 
säsom detta skedde 1715, dä en kopparplät med tvä da 
ler silfvermynts prägel bestämdes gütig säsom tre daler 
silfvermynt. 
Efter nyssnämnde tid och isynnerhet efter är 1745, 
öä nästan all invexling af bankens sedlar instäldes, öf-