98 
tvà ñksdaler i hanksedlar, och sâledes hade en riks- 
ffãlds riksdaler värdet af en fjerdedeh specie riksdaler. 
kändt är att hvardera slaget af dessa sediar äfven i 
Finland varit det förnämsta omsättningsmedlet ända tili 
1840 i\rs myntrealisation. 
Sammanställes nämnda résultat med 1776 ärs mynt- 
beräkning, s& finner man ait de 72 mark kopparmynt, 
som hordt motsvara en specie riksdaler^ yenom hankens 
och riksyäldskontorets sedlar ytterliyare hade förlnrai 
34 af sitt värde, och som vi redan funnit att koppar- 
marken dä knnde uppvägas med Vao ^od fini silfver^ 
fär dess áterstñende tarde i riksgäldssedlar icke upp- 
skaitas till mer an 1/1*4 fint silfrer, och följakte- 
liyen äterstod effer alla oredor i mynt- och hankväsen- 
def, fördelade pä nära sju örlumdraden. endast 1/230* 
del af den ursprunyliya penninyemarken, 16 lod. 
Under perioden für de nu framstälda förvecklin- 
garnc hade Utskilliga försök blifvit gjorda att inriltta 
privata diskoiitvork für att betjena handeln och indu- 
strin genom kredit pH kortare tid, men deras framgftng 
var ännii mindrc möjlig derföre, att vexelrätten dH ännu 
icke fick tillämpas pH inrikes skuldförbindelser. Inrätt- 
ningarnc bade nägon likhet med verkliga diskontverk 
ofta endast deri, att räntan pH IHnesummorne genast af- 
drogos ifrHn de försträckta medien, en Htgärd som är 
nästan oundviklig vid diskontering af trasserade vexlar, 
men alldeles icke behöfver iakttagas, dH en IHntagare 
sjelf kommer att Hterbetala kapitalet. Sedan penninge- 
väsendet genom myntrealisationen af är 1880 i Sverige 
vminit mera stadga, tillkommo derstädes atskilliga för 
den allmänna rörelsen battre organiserade privatbanker, 
hvilkas legitimation beror af vissa förbehHll, och hvilka 
äro berättigade icke alienast att drifva diskont-, IHne-,