Ill 
nade af affarsmän for handel eller annan deras rörelse 
fart. 636). Uti de fiesta andra vexellagar har sagde 
inskrîinkning mimera bortfallit. 
Dernäst framg&r iir bestiimningarne i 1671 ilrs 
fbrfattning, att en trasserad vexel medfor full vexelkraft, 
oberoende deraf, om den blifvit dragen ,.hemma i landet“ 
eller mellan skilda bander. Niir man tager i betraktande, 
hvad vi snart skola erfara, att en señare lag stallt under 
vexellagen proprie vexlar, hvilka for handeln och om- 
sättningen hafva ganska liten betydelse, men deremot 
uteslutit derifrân alla inrikes vexlar, sâ mftste det med- 
gifvas att 1671 ârs stadga varit bygd p& mera rationela 
grander. 
Den förhyade vexelstadgan af den 21 Jan. 1748 
öfvcrensstämmer mod sin fHregAngare deri. att proprie 
skuldfilrbindelser icke finge behandlas sâsom vexlar, s&- 
framt de icke aro domicilierade, hvarefter Res. St. Besv. 
7 Juli 1752 § 21 ännu bestämdare förklarar, att detta 
sä mycket mind re künde komma i Mga, dä, särskilda 
lagbud finnas mcddelade om proprie förbindelser. Der 
emot har 1748 ârs lagstiftare, kanskc ntan afsigt, till- 
vägabragt en betydlig inskränkning äfven i bruket af 
trasserade vexlar. Der sîlges: f,vexd är en pennhuje- 
hondel elJer hyte af det ena landete eller stndens mynt 
emot det andras^, och derigenom stäldes alla inrikes 
vexlar utom vexelstadgan. Författningen medger visser- 
ligen icke allenast dragning frän land till land utan 
äfven frân stad till stad, men den fordrar derjemte att 
vcxeln skall äsyfta utbyte af olika mynt, hvilket just 
icke kunnat förekomma, dä en vexel blifvit dragen frän 
en inhemsk stad tili en annan. Utan tvifvel hade lag- 
stiftaren uti en sä vigtig och genomgripande sak som 
den ifrägavarande, bordt uttala sin mening bestämdare.