91

derstiga  fern  personer.  Legitimation  gäller  för  tjugu  är
i  sender,  och  rörelsen  fär  begynna,  sedan  hälften  af
grundkapitalet  blifvit  inbetaldt,  och  fortsättas,  ifall  den
âterstâende  delen  af  kapitalet  influtit  inom  fern  mänader
derefter.  Ingen  bank  fär  hälla  utelöpande  sedlar  tili
högre  belopp  än  en  half  miljon  dollars.  Sedlarne  skola
lyda  pä  bestämda  valörer  frän  1,000  tili  en  dollars,  men
hela  beloppet  af  dem,  som  understiga  fern  dollars,  fär
icke  vara  större  än  en  sjette  del  af  heia  sedelstocken.
De  skola  utfärdas  pä  blanketter,  för  hvilka  en  motsvarande
  garantisumma  i  värdepapper  förvaras  af  staten,
Heia  massan  af  sarateliga  bankernas  utelöpande  sedlar
begränsades  genom  18G4  ärs  författning  tili  300  miljoner
dollars,  hvilket  belopp  sedermera  likväl  erhällit  en  tillökning
  af  82  miljoner.  Det  är  anmärkningsvärdt  att
flertalet  af  de  äldre  hankerna,  hvilkas  antal  är  1863
uppgick  tili  1,462  stycken,  smäningom  och  sjelfmant  réorganiserai ­
  sig  tili  nationalbanker,  sä  att  af  de  forra
är  1877  icke  mer  än  633  stycken  qvarstodo  oförändrade.
Henna  omgestaltning  kan  väl  icke  tillskrifvas  nägon  annan ­
  omständighet  än  det  större  fürtroende,  som  de  nya
bankerna  förmädde  ingifva,  samt  nödvändigheten  för  de
äldre  att  bereda  sig  en  dylik  ställning.
Men  det  äterstod  ännu  att  afhjelpa  en  svär  olägenhet.
  Under  inbördes  kriget  hade  Nordstaterna,  liksom
  Unionen  under  sin  första  frihetskamp,  bestridt  en
betydlig  del  af  sina  krigskostnader  med  icke  räntebärande
  statskassasedlar,  hvilka  igenkännas  under  namnet:
„LVeoiftacArs“.  Af  dem  cirkulerade  ännu  den  1  April
1866  icke  mindre  än  461  miljoner  dollars,  och  som  dessa
hade  ifräii  rörelsen  utträngt  den  metalliska  valutan,  var
det  icke  möjligt  att  föreskrifva  nationalbankerna  nägon
skyldighet  att  invexla  sina  sedlar  med  klingande  mynt.