120 
fattning. Ehuru det är i hög grad vigtigt, att nägot 
tvifvelsmäl om penningesummans belopp icke eger rum, 
har lagen likväl förklarat äfven sädana vexlar vara gil- 
tiga, uti hvilka denna summa är olika angifven med bok- 
stäfver och siffror samt bestämt, att i dylika fall det 
med bokstäfver uttryckta beloppet skall lända tili efter- 
rättelse (3 §). 
Om acceptantens hemort icke är angifven, kan sa- 
ken ofta blifva tvetydig, emedan man dä i vanliga fall 
icke eger tillräckligt besked om det Ställe, hvarest god- 
kännandet bör begäras; men om vexeln är domicilierad, 
är det frän principiei synpunkt i flere fall üfverflödigt 
att särskildt angifva acceptantens egentliga boningsort 
och en försummelse deri torde i sädan händelse icke, 
kunna förminska vexelns kraft*). Den Delgiska vexel- 
lagen af är 1872 har i detta afseende gätt sä längt, 
*) Om A., bosatt i Helsingfors, har en fordran Los B. i 
Abo och vill anväuda sitt tillgodohafvande i Wiborg, der G. är 
B:s gäldenär, kan liqviden ästadkommas sälunda, att A. drager 
en vexei pâ B. for att betalas genom C. i Wiborg. Affären bör 
dâ naturligtvis vara sâ förberedd, att C. fâtt i uppdrag af B. 
att fullgôra betalningeu, och ifall detta icke sker, protesteras 
vexeln i Wiborg, och n&gon âtgârd mot B. för regresstalans be- 
varande kommer icke i frâga. Under sâdant forhàllaude kan 
det för redighet i saken vara uodigt att känna Bis boningsort 
endast i det fall, att vexeln blifvit af honom särskildt accepte- 
rad, och vexelinnehafvarens ansprâk pâ betalning sâledes äfven 
kan rigtas emot honom. Eljest kommer vexeln i hvarje fall att 
retnrneras, och utstâllaren behöfver icke genom den sanima 
blifva upplyst om Bis boningsort, for att kunna emot honom güra 
gâllande sin förenämnda fordran, som ej blifvit genom vexeln 
liqviderad. I dylika fall kan det anses stridaude emot vexella- 
gens anda och mening att förklara vexeln ogiltig, derföre att 
trassaten B:s boningsort der icke finues angifven (Jfr. 22 § sista 
mom. och 41 §).