127

dosseriiigen  tecknas  pâ  vexelns  baksida,  hvilket  ocksä
ordets  härledning  antyder  (in  dorso  =  pâ  ryggen),  men
lagen  fordrar  detta  uttryckligen  endast  beträflfande  indosseringar ­
  in  blanco  (11  §),  hvilka  endast  innehälla
indossentens  namnteckning.  En  tredje  form  äsyftar  ett
uppdrag  ät  indossaten  att  für  indossentens  räkning  begagna
  vexeln  (t.  ex.  tili  inkassering),  hvilket  anses  tillika
medföra  en  rättighet  att  säsom  sysloman  vidare  öfverläta
  vexeln  (15  §).
Öfverlätelsen  in  Manco  innebär  i  visst  afseende
en  undantagsrättighet,  som  generelt  icke  är  medgifven.
En  vexel  fär  icke  pâ  samma  satt  som  en  banksedel  utställas
  pâ  innehafvaren  och  sälunda  omedelbart  göras
öfverlätlig  genom  tradition  utan  skriftlig  transport,  men
sedan  tvâ  ansvarige  personer,  nemligen  utställaren  och
remittenten,  deri  redan  ingâtt,  kan  nyssnämnda  beqvämare
  form  för  öfverlätelsen  begagnas.  Ilärvid  hör  dock
aninärkas,  att  rättigheten  för  en  trassent  att  pâ  egen
order  utstãlla  vexlar,  innebär  en  möjlighet  att  äsidosätta
nyssnämnda  generela  vilkor,  ty  ifall  en  blanco-öfverlätelse
  omedelbart  tecknas  af  honom  sjelf  pâ  en  dylik
vexei,  förekommer,  innan  den  samma  blifvit  accepterad,
logen  annan  ansvarig  gäldenär  än  utställaren.
Illanco-transporten  medför  säsom  rättslig  päföljd
att  alla,  som  pâ  grund  deraf  innebaft  vexeln,  utan  att
följakteligen  vara  uti  skriften  synliga  i  sädan  egenskap,
derföre  visserligen  icke  äro  frikallade  frän  möjliga  civileller
  kriminalrättsliga  anspräk  i  saken,  men  deremot  ätojuta
  fullkomlig  ansvarsfrihet  säsom  vexelgäldenärer,  sä-^ida
  alla  dithörande  pâstâenden  mäste  byggas  pâ  den
fortlöpande  och  oafbrutna  serien  af  öfverlätelser  frän
®ian  tili  man,  som  vexelbrefvet  angifver  (35  §).  De  uti
Serien  synliga  indossenter  äro  tili  señare  innehafvare  an-