157 
nämnda förhällande torde kunna ädömmas hvarken ac- 
ceptanten eller de öfriga gäldenärerna, likasom ock det 
icke lärer kunna komma i fräga att beräkna nägon ränta 
förrän frän protestdagen. Skulle svaret i protesten lyda, 
att medien kunna lyftas hos acceptanten, som icke för- 
bundit sig att bära dem tili banken, kommer naturligt- 
vis ett annat förhällande att ega rum. Banken mäste 
underkasta sig vilkoret om liqvid hos honom och eger 
derutöfver inga ansprâk emot de Öfriga vexelgäldenärerna. 
Till stöd för nyssnämnda uppfattning kan äfven 
framhällas ett förhällande, som ocksä i andra afseenden 
har en viss betydenhet. Lagen egnar vida mindre upp- 
märksamhet ät frägan om upp visan det pä förfallodagen 
an ät de rigurösa detaljerna angäende den protest, som 
vägrad accept eller betalning päkallar. Den Säger ej 
huru vexelinnehafvarens besök hos acceptanten skall 
be visas, och den förres rätt kan under sàdant förhäl 
lande vara ganska osäker, om hans talan skall obe- 
tingadt anses försutten, säframt han ej förmär styrka 
verkligheten af detta besök. Om han dervid varit ät- 
följd af tvä vittnen, s& öfverensstämmer icke ens deras 
edeliga afhörande inför domstol med vexelrättens bevis- 
ningsmetoder. För att vara füllt betryggad borde han 
redan dâ hafva Notarios publicus till hands, för att pro 
testen mâ kunna fôrsiggâ omedelbart efter krafvet, och 
för att de särskilda omgângarne med bevisningen an- 
gâende den första ätgärden sâlunda äfven mâ kunna 
undvikas. Om protesten uppskjutes till andra dagen, 
sâsom lagen medgifver, kunde trassaten, genom att för- 
neka det tidigare besöket, ofta ganska lâtt förinta for- 
dringsegarens rätt att göra sitt ansprâk gâllande pâ grund 
af vexelordiiingen, sâvida bevisningen om samma besök 
kan vara ganska vansklig. I vanliga fall innebär svaret