165

en  Indossat  ännu  icke  har  det  accepterade  exemplaret  i
handom,  bygger  han  naturligtvis  ännu  icke  sina  beräkningar
  pä  godkännarens,  utan  pä  utställarens  och  de
föregäende  innehafvarenas  vederhäftighet,  och  den  stränga
vexellagen  ger  hononi  kraftiga  medel  att  göra  sälunda
grundade  anspräk  gällande.  Dertill  koinmer  att  uti
affarsverlden  enhvar  mäste  vara  angelägen  att  undvika
tillochmed  oafsigtliga  missgrepp  af  näinnda  beskaffenhet,
om  han  vill  upprätthälla  sin  kredit,  säsoin  ett  ibland  de
hufvudsakligaste  stöden  för  framgängen  af  hans  verksamhet.

Om  en  vexei  Ursprungligen  blifvit  utstäld  i  ett  el-1er
  ett  farre  antal  exemplar,  och  omständigheterna  señare ­
  göra  flere  dylika  behöfliga,  sä  har  lagen  äfven  deri
sörjt  för  omsättniIlgens  beqvämlighet,  ty  den  päbjuder
att  utställare  är  förbunden  att  uppfylla  en  derom  framstäld
  begäran,  säframt  den  framföres  tili  honom  af  alla
innehafvare  i  successiv  tillbakagäende  ordning  frän  den
ena  tili  den  andra,  hvarigenom  dessa  säsoin  intresserade
i  saken  erhälla  en  för  dem  i  nägra  afseenden  nödig
kännedom  om  den  förändrade  anordningen  (61  §).  Härvid
  bör  emellertid  icke  förbises,  att  en  solavexel  icke
kan  mängfaldigas  genom  nägra  duppletter.  En  sädan
bör  äterstallas  och  ersättas  genom  nya  dupplettvexlar,
enhvar  med  sin  päteckning  om  prima,  secunda,  tertia
0.  s.  V.
Sluteligen  kan  ifrägavarande  ändamäl  ocksä  vinnas
genom  vexelafskrifter.  Hvarje  innehafvare  kan  utan  alla
omgängar  begagna  donna  utväg  för  vidare  öfverlätelser.
Om  en  sädan  afskrift  upptager  icke  alleuast  vexelns
hufvudtext  med  dertill  hörande  anteckningar,  utan  äfven ­
  alla  till  den  dä  närvarande  tiden  gjorda  öfverlätelser, ­
  sä  att  man  deraf  kan  finna  hvilken  öfverlätelse  i