8
denna regel i sâ mâtto en större och mera omfattande
betydelse, att penningevaran hör icke allenast vara erkänd
säsoin nyttig och användbar för omsättningen, utan
den allmänna meningen bör derjernte tillerkänna den
samma nägon nyttig användning för annat ändamäl.
Det är icke nog att varan besitter de egenskaper, hvarom
nu fräga är, och hvaraf dess tjenstbarhet säsom bytesförmedlare
är beroende. Hvarje innehafvare deraf vore
annars mer eller inindre underkastad vexlingarne i den
stora allmänhetens tycke och smak, och ifall bytesförmedlaren,
hvilken säsom sädan pä intet vis förmär direkt
tillfredsställa nägra hans lefnadsbehof, icke mera vore
begärlig för omsättningens skull, künde dess bytesvärde
lätt blifva öfverhöfvan nedtryckt, oin ocksä icke heit
och hället förintadt. Men sä sker icke, om varan kan
öfverföras frän nämnda användning tili annan förbruk- |
ning, som innehafvaren sjelf värderar, eller för hvilken '
nägon annan vill tillerkänna varan gagn och betydelse.
I sistnämnda afseende förtjenar ett förhällandc att
särskildt framhällas. Om en artikel öfverflödar, förlorar
den en del af sitt nórmala bytesvärde, och detta sker,
hvad bytesförmedlaren vidkommer, om summan af den ,
cirkulerande penningevaran är större äii behofvet kräf- i
ver för en beqväm omsättning af all förmögenhet, som
öfverdyttas frän en hand till en annan. I)ä här är fräga
endast om den verkliga penningevaran, icke om dess '
representante!* i form af kreditbiljetter eller annat sädant,
sä behöfver man visserligen i närvarandc tid icke mycket
befara att den föi*nänista bytesförmedlaren gnldet skall
blifva utsatt för nägon stockning, emedan det innesinter
ett högt värde nti en ringa volym och derföre lätt kan
öfverdyttas frän en plats, der dess rätta värde underkännes
för inträffadt öfverHöd, tili en annan plats, der
