34

de  respektiva  orternas  afständ  Mn  hvarandra,  men  denna
förfallotid  bör  dock  ej  utsträckas  sä  längt,  att  vexlarne
künde  förlora  sin  egenskap  att  vara  bytesförmedlare  ;
lagen  fixerar  den  för  vissa  fall  tili  tre  eller  bögst  aderton ­
  mänader.  Deremot  äro  andra  skuldförbindelser  füllt
giltiga  under  obegränsad  tid,  förutsatt  att  nödiga  ätgärder
  för  preskriptionens  afbrj’tande  blifva  tillbörligen
vidtagna.  Medan  vexlarne,  ämnade  för  ett  rörligare
element,  jemnlikt  lagens  bud  äro  öfverlätliga,  säframt  de
icke  innehälla  ett  uttryckligt  förbud  deremot,  gäller  det
om  andra  skuldförbindelser,  att  de  icke  fä  med  full
kraft  tili  annan  öfverlätas,  om  sädant  ej  blifvit  uttryckeligen
  medgifvet  af  gäldenärerna.

Om  penningeränta.
Med  Mgan  om  kredit  stär  den  om  penningeränta
i  oskiljaktigt  sammanhang.  Innehafvare  af  disponibla
kapitaler  äro  sällan  böjda  för  att  utan  nägon  motsvarande
  godtgörelse  läta  andra  begagna  och  njuta  frukterna
  af  sina  tillgängar  och  att  derjernte  utsätta  sig  für  ,
det  möjliga  äfventyret  att  förlora  tillochmed  heia  kapitalet.
  Godtgörelsen  är  sä  mycket  mera  befogad,  dä
kapitalet,  der  det  rätt  användes,  i  allmänhet  bör  kunna
i  rikt  mätt  betäcka  utgiften.  Allt  detta  har  lifvets  ;
Praktik  i  alla  tider  anat  och  mer  eller  mindre  tillämpat,
men  kyrkan,  filosofin  och  lagstiftaren  hafva  nog  länge
betraktat  saken  Mn  en  annan  synpunkt.  Man  hade
för  ögonen  att  procentare  ofta  plägade  misshandla  sina
gäldenärer  och  förmädde  icke  rätt  uppfatta  kapitalets
stora  betydelse  för  den  menskliga  hushällningen.  Derföre
  ville  man  göra  gällande  att  ränteberäkning  vore