58
vaiiligt köpslut. Det mäste bestämmas för hvad pris
den uti obligationerna fixerade fordriiigsrätteii koininer
att tili dem üfveiiätas, och ifall delta pris blifver lägre
än obligationernas nomiiiela kapitalbelopp, hafva langifvarena
])ä delta vis förmätt göra gallan de sina anspräk
pà liögre ränta eher annars mera förmänliga vilkor.
Frägan rediicerar sig säledes tili en han del i vanlig
mening med värdepapper, och denna han del öfverlemnas
ganska ofta af lántagarena át vissa bankirer eller
bankirhus, hvilka utsprida obligationerna i den allmilnna |
rürelsen. Deras fürmedling bar karaktären af en vanlig
kommissionshandel, ifall de icke atagit sig iner iin j
att försälja obligationerna och att till lántagarena leve- :
rera hvad genom försäljningen influtit, med afdrag af
viss ])rovision für deras medverkan. Ilafva de deremot
förbundit sig att ansvara für lánet efter ett pá hela siimman
beráknadt visst pris, som vanligen understiger det
fürskrifna kapital et, sá har lánefôrmedlingen en fullkomlig
likhet med de o])erationer, soin forckomma i vanlig
handel. Dankiren, liksom küpmannen, bär ilfventyret af
ail den vinst och förliist, som kan hardy ta af det högre
eller lägre jiris, som han derefter kan betinga sig för
varan. Ofta inträffar det att aftaren, isynnerhet dá frága
är om mycket stora lánesummor, bedrifves delvis sásom
kommissions- och delvis sásom vanlig handel. I sádana
fall öfvertager bankiren en del af láneobligationerna pá
fast räkning eller sásom köpt gods, samt förbinder sig *
att, sávidt möjligt är, föryttra till visst jiris äfven den
öfriga delen, emot vilkor att för denna del fá räkna sig !
tili godo en bestämd provision eller det öfverskott, soin
en fördelaktigare afsättning kan medföra.
Ktt mera omfattande fält för bankirernas verksamhet
är den handel med penningar och andra bytesför-
