85 
styrelsen âr 1848, som ocksâ särskildt var affinansiela 
skâl fôranlâten att upprâtthâlla och gynna Pariser ban 
ken, förklarat att departementsbankernas noter ej aro 
gângbara utom det departement, der de voro bildade, 
âterstod for dem icke annan utväg än att pâ grand 
af särskildt aftal med Pariserbanken lâta fôrvandla 
sig till filialkontor ât den samma. Dâ Savoyen efter 
det señaste Italienska kriget förenades med Frank- 
rike, förekom derstädes en sjelfständig bank, men 
äfven den na har numera blifvit förvandlad tili en 
filialinrättning under Pariserbanken, och sälunda inne- 
har den numera sâsom monopol all bankrörelse i 
Frankrike. 
Författningarne bestämma att bankens sedelemis- 
sion icke fAr öfverstiga 350 miljoner francs, hvartill 
ytterligare fä läggas 102 miljoner, motsvarande den se- 
delemission, som varit medgifven de förra departements- 
bankerna, men af relationerna angäende bankens verk- 
samhet framgär att betydligt mera sediar än det sälunda 
medgifna högsta beloppet af 452 miljoner varit tidtals 
i omlopp och i synnerhet under Aren efter 1848 Ars 
revolution, dA en tvAngskurs pA dessa sediar ocksA var 
P Abjuden. Bland de reglementerande bestämningar, hvilka 
utmärka den franska banklagstiftningen, mä här endast 
anföras, att nägra vexlar icke fä af banken diskonteras, 
ifall de icke upptaga tre ansvariga gäldenärer. En ac 
cepterai! vexei blir sAledes icke användbar för diskonte- 
ring i landets tuda bank, förrän den passerat genom en 
indossents hand eher blifvit förstärkt genom särskild 
aval eller borgen. Detta kan naturligtvis icke annat 
än betydligt försvAra rörelsen, och bestämningen synes 
just icke öka säkerheten, ty tre namn kunna ofta vara 
ganska litet vederhäftiga. För tryggheten har regiemen-