âstadkomma  liqvider  einellan  skilda  orter.  Eu  vexling
i  alldaglig  mening,  hvarvid  tvâ  olika  myntslag  utbytas
emot  livaraiidra,  utbildade  sig  i  Rom  gauska  tidigt,  sâ
att  den  tillocliiiied  tyckes  hafva  blifvit  bedrifven  sâsom
en  särskild  näringsgren.  Pâ  utbildniugeu  af  detta  yrke
som  handhades  af  de  fôrutnümnda  tabellarii  eller  baiiquieri,
  inverkade  den  oinständigheten  att  hvarje  stad
eller  provins  ofta  hade  sitt  särskilda  raynt  och  tillâiupade
  vid  oinsättningen  olika  beräkningar,  hvarföre  de,
som  ville  besöka  en  annan  ort,  hade  allt  skâl  att  hos
vexlarena,  hvilka  äfven  kallades  campsores,  förse  sig
ined  ortens  bytesfôrmedlare.  Smâningom  föreuklades
Operationen  derhän,  att  vexlaren  i  stallet  für  att  genast
utgifva  (let  fremmande  myntet,  aumodade  nägon  sin  vän
uti  destinationsorten  att  utbetala  motvärdet.  Deraf  förauleddes
  de  olika  benämningarne,  cumbium  manuale^
livarmed  ett  utbyte  pä  samma  stalle  af  olika  myntslag
beteeknades,  och  cambium  locale,  som  innebar  att  suminau
  betaltes  pa  cii  ort  och  lyftades  pi\  eu  annan.
Vexeldragningen  bief  emellertid  fürst  under  eu
señare  tid  mera  fullkomnad  och  formelt  utbildad.  och
möjligt  är  att  det  förutnäinnda  hrtalet  1181  utmärkte
sig  pä  nägot  sätt  i  detta  afseende,  ty  da  voro  icke  alienast ­
  korstagen  började  och  Venedigs  fürsta  bank  inrättad,
  litan  Judarnes  och  Lombardernas  penningehandel
begynte  äfven  visa  sig  nier  och  mer  intensiv.  Medeltidens
  näfrätt  och  faran  att  ])ä  osäkra  vägar  lardas  med
stürre  penningesummor  künde  ocksä  i  sin  mäii  föranleda
ett  allmännare  bruk  af  cambium  locale,  och  derföre
mäste  dithörande  rättsförhällanden  fürst  genom  seden
och  derefter  genom  jiositiv  lag  regieras.  Säläiige  marknaderna
  ännu  voro  de  hufvudsakligaste  härdarue  für
all  stürre  atFärsrürelse,  var  det  natürligt  att  vexelrörel-