121

att  hvarje  uppgift  om  en  viss  adressort  utan  allt  äfven
ventyr  kan  bortlemnas.  En  viss  betalningsort  kan  ochbör
  enligt  den  samma  vara  angifven.  I  annan  händelse
skall  säsom  sädan  betraktas  den  ort,  som  är  utsatt  vid
vexelbetalarens  namn,  och  ifall  en  dylik  adress  äfven
saknas,  skall  vexeln  inlösas  der  vexelbetalaren  i  verkligheten
  bor.  Enahanda  bestämning  ingick  sederraera  ocksä
uti  det  första  förslaget  af  är  1878  tili  skandinavisk  vexelordning,
  men  har  derefter  blifvit  modifierad  (se  bil.
3  §4^
I  de  fiesta  fall  är  det  ovilkorligen  nödvändigt,  att
vexeln  upptager  dagen,  dä  den  blifvit  utfärdad,  emedan
säväl  förfallo-  som  preskriptionstiderna  ofta  äro  deraf
beroende.  Ett  undaiitag  deri  förekommer  likväl  beträfiande
  de  s.  k.  precisa  vexlarne,  hvilkas  förfallodag  är
tili  dag  och  datum  bestämd  (1  §,  morn.  7,  litt.  a).  Enligt ­
  sträng  lagtolkning  böra  äfven  dessa,  for  att  vara
ë^ltiga,  jemte  nyssnämnda  dag  och  datum  angifva  det
tidsmoment,  dä  vexeln  blifvit  utstäld,  men  lagstiftarens
mening  torde  dock  icke  hafva  varit,  att  ett  sädant  förfarande
  borde  gälla  säsom  absolut  regel.
Dä  en  förbindelse  affattas  säsom  proprie  vexei,  el-1er
  dä  en  dragen  vexel  ställes  pä  trassenten  sjelf  för  att
sedermera  indosseras  pä  nägon  hans  order,  pä  sätt  i  2  §
medgifvet  är,  kunna  för  öfrigt  icke  heller  de  i  1  §  bestämda
  formerna  användas  utan  vissa  af  sakens  beskaffenhet
  beroende  nödvändiga  modifikationer.  Det  samma
kan  ocksä  blifva  nödigt,  dä  nägon  säsom  ombud  pä  grund
af  fiillmagt  eher  procura  ingär  vexelaftal  för  sin  hufvudman.

Men  i  all  händelse  är  det,  för  att  tvifvelaktiga
rättsförhällanden  mä  kunna  undvikas,  rädligast  att  i
möjligaste  mätto  noga  följa  lagens  stadganden  om