154

I  ■

vexellag,  eller  âtminstone  i  flertalet  af  dem,  och  uti
England  tyckes  ännu  en  legal  rättighet  tili  uppskof  i
tre  dagars  tid  stund  ora  sättas  i  fräga,  raen  de  fiesta
andra  lagar  hafva  numera  uttryckligen  afskaffat  en  dylik
förmän.  Sedan  denna  grundsats  jemväl  ingätt  i  vär
lagstiftning,  finnes  numera  tör  godkännare  Ingen  annan
utväg  att  vinna  uppskof  för  betalningen  än  den,  som
stadgandet  i  18  §  kan  hereda  honora.  Ora  han  begagnar
  sig  af  den  rättighet  som  enligt  sarama  lagrura  stár
för  honora  öppen,  nemligen  att  under  förloppet  af  tjugufyra
  tiraraar  hvarken  godkänna  eller  tillbakavisa  en
vexei,  staid  att  betalas  vid  sigt  eller  à  vista,  kan  han
framskjuta  betalningsskyldigheten  lika  mânga  tiraraar.
Sâsom  en  särskild  lindring  till  förmän  för  de  öfriga
vexelgeldenärerna,  innehäller  nugällande  författning  allenast
  det  medgifvande,  att  för  en  inrikes  vexel,  som
blifvit  för  bristande  betalning  protesterad,  utställaren  och
öfverlätarena  icke  fä  öfverraskas  genom  utmätning  eller
bysättning,  förrän  tre  dagar  förfiutit,  sedan  de  blifvit
kräfda  (83  §).  Godkännare  ätnjuta  s&ledes  icke  ens
denna  förmän,  och  den  koraraer  icke  heller  de  öfriga
tili  godo,  dä  fräga  är  oin  utrikes  vexlar.  Medan  lagstiftaren
  säluiida  förnekat  dröjsmäl  raed  betalningen,  har
den  deremot  icke  hindrat  liqvid  före  förfallodagen.  I
motsats  dertill  var  godkännare  enligt  1748  ärs  författning ­
  förbjuden  att  inlösa  en  vexel,  förrän  den  förfallit,
säframt  han  icke,  för  den  händelse  att  den  sista  innehafvaren
  blefve  oförmögen  före  förfallodagen,  ville  ytterligare
  ansvara  för  vexelns  innehäll.  En  sädan  orasorg
för  tillgängarne  i  dennes  konkursbo  tyckes  ej  tillhöra
vexelrätten.  Sarama  idé,  bygd  pä  ett  annat  raotiv,  vill
1878  ärs  förslag  tili  skandinavisk  vexelrätt  äterupplifva
(se  bil.  n;o  3  §  40).