164

kan  icke  ens  beviljas  af  godkännaren,  emedan  hau  gei
  nom  Aere  accepter  blifver  förbunden  att  infria  hvarje
'  godkändt  exemplar,  som  for  betalning  kunna  blifva  förete^da
  af  särskilda  personer  (62  §).
Ett  hufvudsakligare  gagn  medföra  duppletterna  derigenom,
  att  de  öppna  en  större  möjlighet  att  afsätta
vexlarne,  der  konjunkturerna  äro  fördelaktigast  och  den
allmänna  omsättningen  kan  genom  dem  hast  förmedlas.
Om  en  innehafvare  afsänder  ett  exemplar  deraf  för  att
'  accepteras  och  de  öfriga  tili  särskilda  handelsplatser  med
päteckning  om  den  person,  hos  hvilken  det  godkända
exemplaret  kan  utbekommas,  sä  är  det  för  honom  och
den  allmänna  rörelsen  mera  möjligt  att  vexelns  omlopp
fär  den  rigtning,  hvilken  sluteligen  säkrast  medför  den
qvittning  af  ömsesidiga  internationela  och  individuela
fordringar,  som  genom  vexeldragningarne  framför  allt
äsyftas.  Detta  förfarande  kan  med  framgäng  anlitas
isynnerhet  i  vär  tid,  dä  alla  för  ändamälet  nödiga  transaktioner
  sä  lätt  kunna  tillvägabringas  med  tillhjelp  af  telegrafin. ­
  Om  de  särskilda  exemplaren  redan  befinna  sig
hvar  pä  sin  plats,  utgör  orternas  aflägsenhet  frän  hvarandra
  icke  nägot  hinder  för  egareu  beträffande  bans
'!  dispositioner  om  och  hvar  vexeln  skall  föryttras  eller
tili  annan  öfverlätas,  och  när  detta  skett,  förfaller  naturligtvis
  all  anledning  att  göra  bruk  af  de  öfriga  exemplaren. ­

Det  inses  lätt  att  nämnda  anordning  just  icke  fürebygger
  möjligheten  af  missbruk,  ty  flere  af  de  utstälda
exemplaren  kunna  blifva  föryttrade  tili  särskilda  indossater,
  af  hvilka  icke  mer  än  en  kan  utbekomma  det
accepterade  exemplaret,  eller  i  allmänhet  päräkna  bétails ­
  Í  ning  hos  godkännaren.  I  sjelfva  verket  är  detta  äfveui
  *  tyr  icke  af  nägon  anmärkniugsvärd  betydelse.  Sälänge