169 
Sistnämnda bestämning, ora man tager den absolut, 
künde eraellertid leda till en oforralighet. Sâdant beror 
af den grundregel, att alla señare förbindelser, tecknade 
pä en i forraelt afseende ogiltig vexel, äfven raäste för- 
klaras ogiltiga eller betraktas säsora aftal, hvilka icke fä 
bedöraraas efter vexelrätt. Ora det under sâdant för- 
hâllande skulle inträffa, att en i freraraande land upp- 
rättad vexel vore ogiltig efter der gällande rättsordning, 
men dereraot gütig efter finsk lag, komme icke alienast 
hufvudskriften utan äfven de öfriga aftalen, ehuru de 
alla kunna vara efter finsk lag forraelt rigtiga, att här 
förklaras ogiltiga, ora man skulle tillämpa förenämnda 
bestämning utan nägon modifikation. Derföre sanktio- 
nerar vexelstadgan det undantag ifrän regeln, att se 
ñare, här i landet ingängna förbindelser, tecknade pä 
en i utlandet upprättad vexel, icke förlora sin gällande 
kraft, ora vexeln, ehuru formell, origtig efter den utländ- 
ska lagen, öfverensstämmer raed den finska lagens for- 
dringar. Ett annat undantag, sora sjelffallet rainskar 
den utländska lagstiftningens betydelse, bestär deri att 
ett vexelaftal, sora utrikes blifvit efter finsk rättsordning 
ingänget emellan tvä finska medborgare, skall af vära 
domstolar godkännas, utan hänsigt tili de möjliga bri- 
ster eller felaktigheter, sora man efter den utländska 
lagstiftningen künde finna hos dem. Der utländsk lag 
i andra fall komraer att tillämpas, är det icke domarens 
utan partens sak att utreda förhällandet {86 §). Ora 
motparten icke medgifver dithörande pâstâenden, skall 
laglig bevisning derora framställas.