178

mätning  befunnits  sakna  tillgäng  tili  gälds  betalning,  och
ej  heller,  när  vexelinnehafvaren  af  sädan  anledning  det
äskat,  stallt  antaglig  säkerhet  för  vexelns  inlösen  â  förfallotiden;
  vare,  sedan  förlmllandet  blifvit  genom  protest
bestyrkt,  innehafvare  och  öfverlätare  af  vexeln  berüttigade
att,  emot  protestons  afleranande,  fordra  säkerhet  af  föregäende
  öfverlätare  eller  vexelgifvaren,  säsom  i  §  26  sagdt  är.
§29.
Ej  mä  man  fordra  säkerhet  af  öfverlätare,  sedan  den
blifvit  af  vexelgifvaren  ställd,  ej  heller  af  sednare  öfverlätare, ­
  dä  den  af  föregäende  öfverlätare  ställd  är,  säframt
det  ej  visas  att  den  ställda  säkerheten  är  otillräcklig.
§30.
Finnes  vexel  i  dens  hand,  som  pâ  grund  af  protest
för  uteblifvet  godkännande  är  berättigad  tili  säkerhet  efter
§  26,  och  vill  han  ej  med  sädan  säkerhet  ätnöjas,  stär
honom  fritt  att  af  den  eller  dem,  som  skolat  säkerheten
ställa,  genast  fordra  betalning  för  vexeln,  jemte  provision
och  kostnadsersättning,  säsom  i  §  43  säges.  Dock  njute
den  betalande  i  detta  fall  afkortniug  ä  vexelsumman  för
ränta  derä  efter  fern  för  hundrade  om  äret,  under  den  tid,
som  vid  liqviden  kan  äterstä  tili  vexelns  förut  bestämda
förfallotid.
§  31.
Äskar  vexelns  innehafvare  säkerhet,  stände  den,  som
är  skyldig  att  sädan  ställa,  fritt  att,  om  han  det  hällre
vill,  genast  inlösa  vexeln  med  de  vilkor,  som  i  §  30  stadgade
  äro.