20

hâllanden,  skulle  galla  hvad  prügeln  utvisade  och  fâ  utan
agio  invexlas  emot  hvarandra.  Sädant  har  flere  gänger
haft  tili  päföljd  att  den  för  tillfället  i  relativt  afseende
billigare  metallen  uteträngt  den  andra,  som  gätt  tili  utlandet,
  för  att  der  säsom  vanlig  handelsvara  föryttras,
emedan  det  för  tvängkursens  skull  icke  kunnat  auvändas
  lika  fördelaktigt  i  eget  land.
Olägenheterna  af  detta  system,  ännu  tillämpadt  i
Frankrike  och  öfriga  tili  den  s.  k.  latinska  myntföreningen
  hörande  länder,  nemligen  Belgien,  Schweitz,  Italien
och  Rumänien,  har  man  sökt  och,  säso4n  det  tyckes,  i  j
hufvudsakligt  afseende  äfven  lyckats  afböja  derigenom,  j
att  tillverkningen  af  silfvermynt  blifvit  inskränkt  eller
begränsadt  tili  belopp,  som  uti  de  respektiva  länderna
ansetts  oumbärligt  för  alla  sâdana  liqvider,  för  hvilka
guldmyntet  icke  är  användbart.
Säsom  kändt  är,  har  man  nyss  nti  Tyskland,  Danmark, ­
  Sverige,  Norrige  och  Finland  tillagt  guldet  egenskapen
  af  normal  bytesförincdlare,  och  säledes  tillämpat
idén  om  en  enkel  myntfot,  med  bibehällande  af  silfver
och  koppar  säsom  sekundära  myntsorter.  Den  för  Fin-  ,
land  gällande  författningen  af  den  9  August!  1877  innehäller
  derom  följande  hufvudsakliga  bestämningar.  Finlands
  myntväsen  är  grundadt  pä  guld  säsom  enda  värdeinätare,
  myutenheten  är  mark,  fördelad  i  hundra  penni,
samt  myntvigten  det  franska  gram  met.  Guldmynt  af
tio  och  tjugu  marks  värde  (=  10  och  20  fransyska  '
francs)  innehälla  tio  procent  koppar  samt  rent  guld,  det
förra  slaget  gram  samt  det  señare  ö'Vai  gram,  tili
följd  hvaraf  bruttovigten  utgör  för  det  förra  If/ai  och
för  det  señare  G^Vai  gram.  Säsom  remedium  tillätas  afvikelser
  i  metallhalten  ända  tili  ^®/ioo  och  uti  bruttovigten ­
  ^/s  procent,  hvaraf  följer  att  ett  tjugu  marks  styckß