30

lames  förfallotid  inträffar,  försvinna  de  ur  rörelsen  och
kunna  icke  bidraga  tili  nägon  stockning  i  den  samma,
eller  rubba  den  nödiga  jemnvigten  emellan  rörelsens
storlek  och  den  i  omlopp  varande  qvantiteten  af  bytesförmedlare.

Om  man  deremot  för  omsättningen  använder  banksedlar,
  uppstär  ett  alldeles  motsatt  förhällande.  De  äro
visserligen  icke  heller  nägot  annat  än  en  speciel  art  af
vexlar,  ty  de  äro  närmast  jemnförliga  med  proprie  vexlar,
  men  deras  begagnande  är  likväl  underkastadt  olika
vilkor  och  medför  derföre  olika  päföljder.  Säsom  utstälda
  af  större  och  solidare  bolag  eller  inrättningar  är
deras  gângbarhet  mera  betryggad.  Bankernas  större
rörelse  och  särskilda  organisation  gör  det  möjligt  att
utfärda  sedlarne  utan  alla  förbehäll  om  viss  förfallotid
eller  särskild  öfverlätelse  i  skriftlig  eller  annan  mera
besvärlig  form,  eller  med  andra  ord  att  vid  anfordran
göra  dem  betalbara  tili  iniiehafvaren.  Förutsatt  att  bankernas ­
  vederhäftighet  är  väl  betryggad,  kunna  de  följaktligen,
  säsom  hvar  man  tillräckligt  erfarit,  fullkomligen
  göra  bytesförmedlarens  tjenst,  men  deremot  förknippar
  sig  med  sedelutgifningen  ett  visst  äfventyr.  Det
är  mindre  lätt  att  hälla  den  utelöpande  sedelqvantiteten
i  jemnvigt  med  det  belopp  bytesförmedlare,  som  rörelsen ­
  har  beliof  af.  Man  kan,  med  hänsigt  tili  sedlarnes
beqväma  användning  för  ändamälet,  icke  vänta  att  de
skola  försvinna  ur  rörelsen  eller  äterkomma  tili  bankerna
  i  samma  män,  som  omsättningens  behof  af  bytesförmedlare ­
  kan  minskas,  utan  det  är  tvertora  ganska
tänkbart,  att  enskilda  personer,  hvilkas  affärer  kommit
i  oskick,  vilja  frän  bankerna  genom  län  draga  ut  i  rörelsen ­
  betydliga  sedelmassor,  ehuru  dessa  i  egenskap  af
omsättningsmedel  kunna  vara  der  alldeles  öfverflödiga.