34 
de respektiva orternas afständ Mn hvarandra, men denna 
förfallotid bör dock ej utsträckas sä längt, att vexlarne 
künde förlora sin egenskap att vara bytesförmedlare ; 
lagen fixerar den för vissa fall tili tre eller bögst ader 
ton mänader. Deremot äro andra skuldförbindelser füllt 
giltiga under obegränsad tid, förutsatt att nödiga ät- 
gärder för preskriptionens afbrj’tande blifva tillbörligen 
vidtagna. Medan vexlarne, ämnade för ett rörligare 
element, jemnlikt lagens bud äro öfverlätliga, säframt de 
icke innehälla ett uttryckligt förbud deremot, gäller det 
om andra skuldförbindelser, att de icke fä med full 
kraft tili annan öfverlätas, om sädant ej blifvit uttrycke- 
ligen medgifvet af gäldenärerna. 
Om penningeränta. 
Med Mgan om kredit stär den om penningeränta 
i oskiljaktigt sammanhang. Innehafvare af disponibla 
kapitaler äro sällan böjda för att utan nägon motsva- 
rande godtgörelse läta andra begagna och njuta fruk- 
terna af sina tillgängar och att derjernte utsätta sig für , 
det möjliga äfventyret att förlora tillochmed heia kapi- 
talet. Godtgörelsen är sä mycket mera befogad, dä 
kapitalet, der det rätt användes, i allmänhet bör kunna 
i rikt mätt betäcka utgiften. Allt detta har lifvets ; 
Praktik i alla tider anat och mer eller mindre tillämpat, 
men kyrkan, filosofin och lagstiftaren hafva nog länge 
betraktat saken Mn en annan synpunkt. Man hade 
för ögonen att procentare ofta plägade misshandla sina 
gäldenärer och förmädde icke rätt uppfatta kapitalets 
stora betydelse för den menskliga hushällningen. Der- 
före ville man göra gällande att ränteberäkning vore