40
1. Civillagen innehâller âtskilliga bestämiiingar
om sã (lana kreditförbindelser, som kimna inbegripas
under benäinningen vanlUja skuldsedlar, och hvilkas
hufvudsakliga bestâmmelse ar lânekrediten eller att sâkerstâlla
tvâ kontraheraiide parters ômsesidiga râttigheter,
dâ den ena försträcker kapitaler ât den andra.
Ofvanfüre är redan antydt huruledes lagstiftaren tydligen
afsett en sádan användning af dessa skuldsedlar,
och det kan icke koinma i fraga att uti denna skrift
mera i detalj utveckla dithörande rättsförliällanden. Här
bör deremot anmärkas, att de vanliga skuldsedlarne icke
dess inindre, likasom livaije annan fordran eller förmögenhetsdel,
förmä i nägon obetydligare man betjena
omsättiiingen. De kunna göras tili foremál für ett vanligt
byte, dâ den ena af tvâ kontrahenter ästundar
nägon den andras egodel, och den andra deremot vill
disponera motvärdet säsom ett räntebärande kapital.
Skuldsedlarne kunna ock i egenskap af bytesförmedlare
tili visst öfvcrenskommet pris cmottagas, für att derefter
öfverflyttas tili annan säsom betalning vid nägon
ny transaktion, men allt detta kan icke utföras utan
vissa svâriglieter, beroende af redan antydda förhällanden.
2. Läneobliyationer, utgifna af staten eller särskilda
korporationer och bolag, hafva i rättsligt afseende
samma egenskaper som de vanliga skuldsedlarne. Emedan
länen icke sallan äro ouppsägbara och i de flesta
andra fall stälda pä lang tids amortering, äro de ocksä,
mer än vanliga skuldsedlar, egnade att förmedla kapitalomsättiiingen,
men icke dess mindre äro de pä en gang
i vidsträcktare förhällande användbara äfven für byteshandeln.
Detta kan bero af flere omständigheter, sâsoin
deraf att de äro utfärdade af mera vederhäftiga och