101 
industri legitimerad âr 1872 och sluteligeii äfven eu pri 
vat bank i Wasa âr 1879. Ingen af dem har ursprung- 
ligen varit berättigad tili sedelemission, inen den först- 
nämnda har likväl señare erhâllit tillstând att là hàlla 
i rörelsen ett begränsadt belopp kreditbiljetter. En för- 
fattning, som i detta afseende har en mera framstâende 
betydelse, är K. Fürordningen af den 15 Jan. 1866, 
emedan den haudlar om ett generelt herättigande att 
inrätta privat banker och bestämmer de allmänna grun- 
derna für deras säväl legitimation soin rörelse. 
Genom K. Man. den 4 April 1860 äterinfördes, 
säsom man kan hoppas nied bättre framgäiig, den fordna 
myntenhetens garni a namn mark, hvars iiinehäll bestäm- 
des tili Qerde delen af den vid Borgâ landtdag für 
samma ändamäl godkända rubeln, hvarjemte banken be- 
rättigades att provisionelt utgifva sedlar af en och tre 
marks valür. Samtidigt vidtogos fürberedande anord- 
ningar für prägling af mynt i mark och penni, men eme 
dan Finlands bank dà ännu var fürbunden att gä all- 
mänheten tillhanda med invexling af sedlar, utan ätskil- 
nad emellan finska och ryska, och invexlingen af dessa 
sistnämiida var instäld uti Kejsaredömet, künde iiàgon 
annan invexling i den finska banken icke heller komina 
i fräga än den af sedlar einot underhaltigt ryskt skilje- 
myiit. Men derefter gjordes genom K. Fürordningen af 
den 8 November 1865 den grundsats gällande, att nie- 
talliskt mynt i fiuskt silfver samt fullhaltiga ryska inynt- 
stycken af en, half och qvart ruhels valür är enda laga 
betalniugsmedel i landet, och när banken derjemte blef 
frikallad frän invexling af andra än egna sedlar, künde 
dessa sistnämnda underkastas en füllt bankinässig be- 
handling. Uti fürfattningen var det visserligen förbehäl- 
let, att ryskt underhaltigt silfvermynt äfven borde gälla