99 
deposit- och kassakreditiv-rörelse, utan äfven att i öfver- 
ensstämmelse med särskilda bestämniiigar utstiilla kreditr 
biljetter. För att en närmare framställniiig af dithö- 
raiide detaljer skulle kunna erhälla nägot värde, borde 
den blifva längre än denna skrifts afsedda omfäng kan 
tili ata, hvarföre vi härmed öfvergä tili att betrakta nä- 
gra hufvudmonienter uti det finska bankväsendets utveck- 
ling efter 1808. 
Einedan ett i Äbo ar 1805 inrättadt diskontverk 
icke ens torde hafva öfverlefvat 1808 ärs krig, künde 
Finland under första ti den af sin tillvaro sásoin ett sär- 
skildt sainhälle icke päräkna nägon slags bankinässig 
hjelp i atfärer, hvarföre 1809 ärs Ständer icke heller un- 
derläto att frainhälla behofvet deraf. Den första till- 
styinnielsen tili en bank var det är 1811 inrättade Ve 
xei-, l(hie- ock depositionskontoret, hvars hufvudändamäl 
var att underlätta finska medborgares liqvider beträf- 
fande deras skulder tili särskilda svenska kassor, samt 
att derjernte befräinja äkerbruk, handel och näringar. 
(irundkapitalet bildades af öfverskotts-statsinedel, och 
belöpte sig tili en miljon rubel silfver, beräknad efter 
kur s tili tva mil.joner ryska banko assignationer. För att 
smäningom ersätta de svenska sedlarne och införa den 
ryska myntfoten samt tillfredsställa rörelsens behof af 
omsättningsmedel, still da pä ringare valor, egde konto- 
ret sätta i omlopp 20, 50 och 75 kopeks sediar, med 
förbindelse att för deras inlösen hälla i beredskap ett 
nödigt belopp af ryska banko assignationer, hvilka sä- 
soin oinlösbara dock icke künde vidare utbytas einot 
metalliskt inynt. Sluteligen borde kontoret äfven för- 
valta ki’onans inkomster, sävidt de icke voro behöfliga 
i ränterierna för löpande liqvider. Är 1817 erhöh kon 
toret värdigheten af Vexel-, Depositions- och Länebank^