16 
som en skatt pâ en denna mans kapitaltillgâng, men 
icke ens detta âr befogadt, ty man bör efter rigtiga 
grander ej beskatta kapitale! utan inkomsten deraf. For 
dem, livilka señare komma i besittning af de slagna 
myntstyckena är ätgärden alldeles orimlig. Man vill att 
de skola emottaga myntet för füllt efter prägein, och 
säledes läta öfverföra skattebördan pâ sig, ehuru det 
sannerligen icke Annes nägot skäl att belasta dem der- 
med. För sädana orsaker hafva troligen alla af vär tids 
lagstiftare fullkomligen förnekat all rätt att vid mynt- 
ningen beräkna nägon slagskatt. 
Frägan om den särskildt beräknade godtgörelsen 
för myntningsarhetet är af annan beskaffenhet. För alla 
dem, hvilka ega begagna myntet säsom laga betalnings- 
medel, medför prägein visserligen noga taget sä mycket 
tillskott i beqvämlighet och varuvärde, att afdraget för 
myntningen derigenom kan anses betäckt; men förhäl- 
landet förändrar sig, om man söker göra myntet gäl- 
lande i ett annat land, hvarest det icke är legaliseradt 
och dess verkliga metallvärde följakteligen endast kan 
komma att beräknas. Uti den internationela handeln, 
som ju längre dess mera fâtt en stör betydelse, kan 
prägein under sâdant förhällande pâ intet vis betraktas 
säsom en bestândsdel uti myntets verkliga bytesvärde, ' 
hvarföre myntningen i vär tid vanligen bekostas af sta- 
ten och myntstyckena inneliälla füllt den qvantitet me- ' 
tall, som prägein utvisar. För denna kostnad plägar en ^ 
godtgörelse ätminstone delvis komma staten tili godo 
derigenom, att ringare mynt vanligen släs underhaltiga 
och sättas i oinlopp med uttryckeligt vilkor, att dess» 
endast äro giltiga für smä liqvider tili begränsadt be- 
lopp eller för att utjemna större sädana. Beräkningen 
efter prägein af det cirkulerande myntets värde kan der-