44 
vexelrätteii varit en förebild for de anförda lagbiideu, 
utan äfveii att lagstiftareii företrädesvis äsyftat att göra 
de löpande skuldsedlarne anväiidbara für bytesförmed- 
lirigeii, livilket äfven uttryckeligen frainliälles i 1798 ai-s 
författning, der deras bestämmelse sages vara att be- 
fordra lätthet i handel och rörelse, hvarfüre fordrings- 
egarena ocksii icke ätnjuta det strängare exekutiva 
skyddet, oin förbiiidelseriia äro still da pä längre äii tolf 
inänaders forfallotid, eher utsökningeii af deras innehâll 
fördröjes utöfver sex inänader efter förfallodageii. 
7. Vi hafva här ännu att omnänina en art af 
kreditförbindelser, som under en förfluten tid varit äni- 
nade att godtgöra saknaden af inrikes vexlar. Genom 
K. F. den 17 Janiiari 1746 intördes bruket af de kre- 
ditpapper, som bära nainii af manufaktur skuldsedlar. 
Om rääninen blifvit ])à kredit füryttrade tili manufaktur- 
verken, eher om dessa utkrediterat nkgra prudukter af 
sin industri, egde säljaren deroin utfärda räkning efter 
faststäldt formular, och sedan den betalningsskyldige 
accepterai räkningens belopp, künde den sälunda be- 
lefvade förbindelsen förniedelst indossering öfverlätas 
tili annan samt „i betalningar och rörelser lö|)a man 
emellan.“ Med vissa fürbehâll af ringare betydenhet 
finge fordringsanspraken göras gällande med tillämp- 
ning af vexelstadgan. När en godkänd räkning sälunda 
medförde lika kraft och verkan som en vexei, künde 
man genom anordningen visserligen stäfla vexelrytteri 
och blanko kredit, men det obeqväma i formen ocb 
affärsmännens förbehällsamhet i afseende â detaljeriia 
af deras verksamhet, torde redan den tid, dä bruket 
af inrikes vexlar ännu icke var medgifvet, hafva hin* 
drat ett allmännare begagnande af manufaktur skuld' 
sedlarne.