4 
18 
qvider. Om man ville stämpla och begagna dem hvar 
för sig, den ena metallen oberoende af den andra, sä 
skulle man erhälla tre särskilda bytesförmedlare och 
värdemätare, af hvilka den ena icke skulle öfverens- 
stämma med den andra, sävida deras bytesvärden, tili 
följd af olika konjunkturer för anbud och efterfrägan, 
kunna vara föränderliga ända derhän, att den enas 
värde stiger, medan den andras fallen En sädan tre- 
faldig bytesförmedlare skulle medföra betänkliga oredor 
i all handel och vandel, och derföre har man varit nöd- 
sakad att bestämma en af dem säsom normal penninge- 
vara och gifva ät de öfriga en sekundär betydelse. 
Sälänge silfret ännu hade ett flerfaldigt högre värde 
än i närvarande tid och handelsrörelsen derjemte, tili 
följd af restriktiva lagar och en svagare Produktion, höll ■ 
sig inom trängare gränser, var det naturligt att silfret 
skulle fä gälla säsom den dominerande myntmetallen. I 
Guldet behandlades mera säsom cn vanlig handelsvara, 
sä att det likväl äfven tjenstgjorde vid liqvider säsom 
betalningsmedel, och af kopparn förfärdigades myntstyc- 
ken af ringare värde. Man beräknade huru mycket af : 
sistnämnda metall motsvarade öfter gallando pris en viss 
qvantitet silfver och gaf ät kopparn en prägel uttryckt 
i silfvervärde. Hände det sedan att det relativa bytes- 
värdet emolían dessa tvâ metaller förändrades, sä att 
det blef fördelaktigt för päpassliga spekulaiiter att ned- ^ 
smälta kopparmyntet och använda det för andra ända- 
mäl, künde rörelsen komma att sakna nödig qvantitet 
omsättningsmedel, och man blef sälunda föranledd att 
tillämpa det system för underhaltigt skiljemynt i kop- 
par, hvarom redan fräga varit. 
När det señare blef nödigt för mänga orsakers 
skull att gifva ät guldet en större betydelse säsom mynt-