»Väl kunna de finnas, som anse, att
mera bort göras, men man får då härvid
betänka, att det måste alltid taga
sin tid att utreda och planera för vad
som skall göras och att man därvid är
beroende av andra såväl statliga som
kommunala myndigheters medverkan.»
VANSTÅENDE uttalande är hämtat ur en broschyr >»Kampen om Stock:
O holm», 1 vilken några av det socialdemokratiska partiets ledande kommunalpolitici
inför det kommande stadsfullmäktigevalet velat glorifiera resultatet
av tio års kommunalt arbetarstyre. Uttalandet ifråga avslutar borgarrådet
Wietor Karlssons skildring över kommunens socialvårdande verksamhet under
nämnda tidsperiod. Det är onekligen ganska typiskt för den grundsats, efter
vilken chefen för socialroteln gått att förvalta sitt speciella område. Men hans
bekännelse kan säkert i stort sett sättas som motto även för övriga kommunal:
politicis görande och låtande under det senaste decenniet — de må sedan
ha tillhört det ena eller andra 'politiska partiet. Ty den anda, som på senare
tid rått inom Stockholms stadsfullmäktige, dess nämnder och styrelser, har
varit den glada optimismens, kännetecknad av ständigt nya krav på reformer
och förbättringar utan nödigt hänsynstagande till kostnaderna. Var och en
har på sitt håll sökt att på allt sätt tillgodose det i och för sig vällovliga syftet
att skapa större trevnad åt kommunens invånare. Men reformerna och de
därmed vanligen sammanhängande gigantiska byggnadsprojekten ha ofta icke
underkastats någon verklig prövning med hänsyn till om de ekonomiska
appoffringarna stått i rimlig proportion till den därmed vunna nyt
tan. Alltför ofta har det gällt att till varje pris reformera och förbättra,
utan att ordentligt undersöka, om det önskade resultatet ieke kunde ha nåtts
med långt lägre kostnader. Det ena storslagna och imponerande byggnadspro-Jektet
efter det andra har realiserats. Nya förvaltningsorganisationer ha till
skapats, nya tjänster och befattningar ha inrättats. Den kommunala expansionen
har, som borgarrådet Karlsson mycket riktigt antytt, begränsats endast
därigenom »att det alltid måste taga sin tid att utreda och planera».
Denna ekonomiskt sorglösa kommunalpolitik har helt naturligt icke kunnat
undgå att sätta djupa spår i stadens budget. Dess utgiftssida har under senare
år uppvisat ständigt stigande slutsummor. Några siffror över de sista årens
stadsfinansiella utveckling kunna kanske i samband med det kommande stadsfullmäktigevalet
vara av intresse.