98

tvà  ñksdaler  i  hanksedlar,  och  sâledes  hade  en  riksffãlds
  riksdaler  värdet  af  en  fjerdedeh  specie  riksdaler.
kändt  är  att  hvardera  slaget  af  dessa  sediar  äfven  i
Finland  varit  det  förnämsta  omsättningsmedlet  ända  tili
1840  i\rs  myntrealisation.
Sammanställes  nämnda  résultat  med  1776  ärs  myntberäkning,
  s&  finner  man  ait  de  72  mark  kopparmynt,
som  hordt  motsvara  en  specie  riksdaler^  yenom  hankens
och  riksyäldskontorets  sedlar  ytterliyare  hade  förlnrai
34  af  sitt  värde,  och  som  vi  redan  funnit  att  kopparmarken
  dä  knnde  uppvägas  med  Vao  ^od  fini  silfver^
fär  dess  áterstñende  tarde  i  riksgäldssedlar  icke  uppskaitas
  till  mer  an  1/1*4  fint  silfrer,  och  följakteliyen
  äterstod  effer  alla  oredor  i  mynt-  och  hankväsendef,
  fördelade  pä  nära  sju  örlumdraden.  endast  1/230*
del  af  den  ursprunyliya  penninyemarken,  16  lod.
Under  perioden  für  de  nu  framstälda  förvecklingarnc
  hade  Utskilliga  försök  blifvit  gjorda  att  inriltta
privata  diskoiitvork  für  att  betjena  handeln  och  industrin
  genom  kredit  pH  kortare  tid,  men  deras  framgftng
var  ännii  mindrc  möjlig  derföre,  att  vexelrätten  dH  ännu
icke  fick  tillämpas  pH  inrikes  skuldförbindelser.  Inrättningarnc
  bade  nägon  likhet  med  verkliga  diskontverk
ofta  endast  deri,  att  räntan  pH  IHnesummorne  genast  afdrogos
  ifrHn  de  försträckta  medien,  en  Htgärd  som  är
nästan  oundviklig  vid  diskontering  af  trasserade  vexlar,
men  alldeles  icke  behöfver  iakttagas,  dH  en  IHntagare
sjelf  kommer  att  Hterbetala  kapitalet.  Sedan  penningeväsendet
  genom  myntrealisationen  af  är  1880  i  Sverige
vminit  mera  stadga,  tillkommo  derstädes  atskilliga  för
den  allmänna  rörelsen  battre  organiserade  privatbanker,
hvilkas  legitimation  beror  af  vissa  förbehHll,  och  hvilka
äro  berättigade  icke  alienast  att  drifva  diskont-,  IHne-,