99

deposit-  och  kassakreditiv-rörelse,  utan  äfven  att  i  öfverensstämmelse
  med  särskilda  bestämniiigar  utstiilla  kreditr
biljetter.  För  att  en  närmare  framställniiig  af  dithöraiide
  detaljer  skulle  kunna  erhälla  nägot  värde,  borde
den  blifva  längre  än  denna  skrifts  afsedda  omfäng  kan
tili  ata,  hvarföre  vi  härmed  öfvergä  tili  att  betrakta  nägra
  hufvudmonienter  uti  det  finska  bankväsendets  utveckling
  efter  1808.
Einedan  ett  i  Äbo  ar  1805  inrättadt  diskontverk
icke  ens  torde  hafva  öfverlefvat  1808  ärs  krig,  künde
Finland  under  första  ti  den  af  sin  tillvaro  sásoin  ett  särskildt
  sainhälle  icke  päräkna  nägon  slags  bankinässig
hjelp  i  atfärer,  hvarföre  1809  ärs  Ständer  icke  heller  underläto
  att  frainhälla  behofvet  deraf.  Den  första  tillstyinnielsen
  tili  en  bank  var  det  är  1811  inrättade  Vexei-, ­
  l(hie-  ock  depositionskontoret,  hvars  hufvudändamäl
var  att  underlätta  finska  medborgares  liqvider  beträffande
  deras  skulder  tili  särskilda  svenska  kassor,  samt
att  derjernte  befräinja  äkerbruk,  handel  och  näringar.
(irundkapitalet  bildades  af  öfverskotts-statsinedel,  och
belöpte  sig  tili  en  miljon  rubel  silfver,  beräknad  efter
kur  s  tili  tva  mil.joner  ryska  banko  assignationer.  För  att
smäningom  ersätta  de  svenska  sedlarne  och  införa  den
ryska  myntfoten  samt  tillfredsställa  rörelsens  behof  af
omsättningsmedel,  still  da  pä  ringare  valor,  egde  kontoret
  sätta  i  omlopp  20,  50  och  75  kopeks  sediar,  med
förbindelse  att  för  deras  inlösen  hälla  i  beredskap  ett
nödigt  belopp  af  ryska  banko  assignationer,  hvilka  säsoin
  oinlösbara  dock  icke  künde  vidare  utbytas  einot
metalliskt  inynt.  Sluteligen  borde  kontoret  äfven  förvalta
  ki’onans  inkomster,  sävidt  de  icke  voro  behöfliga
i  ränterierna  för  löpande  liqvider.  Är  1817  erhöh  kontoret ­
  värdigheten  af  Vexel-,  Depositions-  och  Länebank^