113

8

mäklare  och  handelsfaktorer,  men  i  det  señare  deremot
qvinnor,  harn,  kyrkans  tjenare,  skollärare,  militärer,
slösare,  pensionärer,  bonder,  ringare  borgare,  arbetskarlar,
  studenter,  vetenskapsidkare,  jurister  och  konstnärer.

Oaktadt  sädana  restriktioner  öppnade  emellertid
de  utländska  lagarne  ett  vida  större  fält  für  vexelrörelsen
  än  1748  ärs  stadga,  som  begränsade  vexlarnes  användning
  tili  relationerna  emellan  ett  fätal  utrikes  handlande ­
  och  deras  aflfärskunder  i  utlandet.  För  att  afböja
ett  sä  svärt  hinder  för  den  ekonomiska  utvecklingen
tillkom  den  nu  gällande  vexelstadgan,  daterad  den  29
Mars  1858.  Landets  Ständer  hade  dâ  ännu  icke  tillfälle ­
  att  pröfva  dess  lämplighet,  men  den  har  dock  icke
blifvit  opröfvad,  ty  den  öfverensstämmer  i  alla  hufvudsakliga
  afseenden  och  vanligen  äfven  ordagrant  med
Sveriges  och  Tysklands  nya  vexelförfattningar,  den  svenska
  af  är  1851  och  den  tyska  af  är  1848;  och  säsora
en  lag  af  Öfvervägande  internationel  betydelse  fär  den
i  ingen  händelse  vara  i  väsentliga  stycken  afvikande  frän
andra  länders  vexellagar.  Den  tyckes  ocksä  alldeles
icke  hafva  varit  niisshaglig,  ty  oni  man  sammanlägger
hvad  lagen  och  praktiken  gemensamt  ästadkommit,  sà
finner  man  en  öfvergäng  eller  en  omkastning  i  motsatt
rigtning  sä  stör  och  sä  hastig,  att  rättsordningen  sallan
fätt  röna  en  dylik.  Vanligen  ställer  den  naturliga  tröghetslagen
  mänga  och  ofta  ganska  längvariga  hinder  för
tillämpningen  af  en  ny  rättsordning  i  samhällslifvet,  men
här  finner  man  att  lagen  ätminstone  i  vissa  afseende
snabbt  vunnit  kanske  mera  gehör  än  den  äsyftat.  Grundsatsen
  att  alla,  som  i  allmänhet  ega  rätt  att  ingá  bindande
  aftal,  ocksä  kunna  underkasta  sig  ansvarighet
efter  vexelrätt,  finnes  endast  indirekt  uttalad  uti  91  §