154 
I ■ 
vexellag, eller âtminstone i flertalet af dem, och uti 
England tyckes ännu en legal rättighet tili uppskof i 
tre dagars tid stund ora sättas i fräga, raen de fiesta 
andra lagar hafva numera uttryckligen afskaffat en dylik 
förmän. Sedan denna grundsats jemväl ingätt i vär 
lagstiftning, finnes numera tör godkännare Ingen annan 
utväg att vinna uppskof för betalningen än den, som 
stadgandet i 18 § kan hereda honora. Ora han begag- 
nar sig af den rättighet som enligt sarama lagrura stár 
för honora öppen, nemligen att under förloppet af tjugu- 
fyra tiraraar hvarken godkänna eller tillbakavisa en 
vexei, staid att betalas vid sigt eller à vista, kan han 
framskjuta betalningsskyldigheten lika mânga tiraraar. 
Sâsom en särskild lindring till förmän för de öfriga 
vexelgeldenärerna, innehäller nugällande författning alle- 
nast det medgifvande, att för en inrikes vexel, som 
blifvit för bristande betalning protesterad, utställaren och 
öfverlätarena icke fä öfverraskas genom utmätning eller 
bysättning, förrän tre dagar förfiutit, sedan de blifvit 
kräfda (83 §). Godkännare ätnjuta s&ledes icke ens 
denna förmän, och den koraraer icke heller de öfriga 
tili godo, dä fräga är oin utrikes vexlar. Medan lag- 
stiftaren säluiida förnekat dröjsmäl raed betalningen, har 
den deremot icke hindrat liqvid före förfallodagen. I 
motsats dertill var godkännare enligt 1748 ärs författ 
ning förbjuden att inlösa en vexel, förrän den förfallit, 
säframt han icke, för den händelse att den sista inne- 
hafvaren blefve oförmögen före förfallodagen, ville ytter- 
ligare ansvara för vexelns innehäll. En sädan orasorg 
för tillgängarne i dennes konkursbo tyckes ej tillhöra 
vexelrätten. Sarama idé, bygd pä ett annat raotiv, vill 
1878 ärs förslag tili skandinavisk vexelrätt äterupplifva 
(se bil. n;o 3 § 40).