158 
i protesten en uppenbar bekräftelse derom, att betal- 
ningen förgäfves blifvit begärd, och der ett motsatt för- 
hällande kan inträffa, är det äsyftade ändamälet vunnet 
och ingens rätt förnärmad, icke ens i afseende â protest- 
kostnaderna, för hvilka den, sora lätit verkställa prote 
sten, i sädant fall bör ensam^ansvara. 
Vill vexelinnehafvaren göra sitt fordringsanspräk 
gällande genom en emot godkännaren rigtad process, utan 
att samtidigt angripa de öfriga gäldenärerna, och utan 
att derföre förlora sin regress till dem, sä kan detta ske 
om rättegängen blifver slutförd, innan preskriptionstiden 
für talan emot de öfriga tilländagär. Honom skall d& 
tilldömmas icke alienast vexelns innehäll och förenämnda 
ränta, utan äfven protestkostnader, postpenningar, mäk- 
larearvode och hvad han i öfrigt varit nödsakad att i 
saken kosta, äfvensom provision till en tredjedels pro 
cent (43 §). 
Ifall innehafvaren àter föredrager att läta proces- 
sen emot godkännaren anstä, och vänder sig emot de 
öfriga gäldenärerna, eger han fordra af dem lika stör 
betalning och godtgörelse, och den eller de, vare sig ut- 
ställare eller indossenter, hvilka tili följd deraf blifva nöd- 
sakade att infria vexeln och betala nämnda kostnader, 
kunna med lika rätt fordra betalning af godkännaren för 
alla deras utgifter (24 §). Men inträffar det att sädan ut- 
sökning af vexelinnehafvaren aflöper fruktlöst, sä är han 
derföre icke hindrad att, sälänge preskription icke mel- 
lankommit, upprepa sitt anspräk om betalning hos godkän 
naren och att genom rättegäng förpligta honom att inlösa 
vexeln och; godtgöra skadan. För vexlar, soin sakna god- 
kännande kan betalning naturligtvis icke erhällas pä annat 
sätt än genom âtergàngstalan, hvarvid ansvarigheten i 
sista hand drabbar utställaren.