161 
en dylik ytterligare granskning icke vara dem medgif- 
ven, dä fräga är om vexelns inlösen. I detta afseende 
tillkommer dem endast att förvissa sig derom, att ve- 
xeln genom en icke afbrüten serie af öfverlätelser eller 
genom blankotransport lagligen kommit i den señaste 
innehafvarens besittning, hvarom de förut icke kunnat 
inhemta fullständig kännedom, dä vexeln passerat deras 
hand. Men icke ens dervid fär det sättas i fräga, huru- 
vida underskrifterna äro äkta eller icke (35 §), ty nà- 
gra falska öfverlätelser kunna i hufvudsaken dock icke 
förminska hvarken godkännares förbindelse att i liqvid 
med trassenten honorera sin accept, eller âliggandet för 
de indossenter, hvilkas namnteckning är äkta, att an- 
svara tili sina rättsinnehafvare för rigtigheten af den 
fordran, som blifvit tili dem öfverläten. En vägran att 
fullgöra betalningen kan säledes icke hafva nägon gil- 
tighet, säframt den gäldenär, som sökes, ej gitter be- 
strida sin egen underskrift eller visar att den nämnda 
serien af öfverlätelser är afbruten. 
Nägot inflytande pä öfverlätelsernas giltighet ut- 
öfvar icke heller den omständigheten, att nägon af in- 
dossenterna förbjudit all vidare öfverlätelse, ty detta 
verkar endast att samma Indossent, om förbudet öfver- 
trädes, skall bedömmas efter civilrätt beträffande an- 
svarigheten för gälden (10 §). Det samma gäller om en 
öfverlätelse, som allenast innebär en fullmagt för ett 
ombud att inkassera vexelns innehäll, ty en fullmagt 
anses tillika äsyfta en rättighet för Prokuristen att i 
sädan egenskap vidare öfverläta eller sälja vexeln, hvil- 
ket i sjelfva verket äfven är ett sätt att inkassera inne- 
hället (15 §). 
Emedan vexellagen föreskrifvit att betalning, lika- 
som ock andra ätgärder, skola fullgöras pä vissa be- 
11