168

ket  af  sin  rätta  karaktär,  och  att  vexlarne  i  flertalet  fall
blifvit  begagnade  i  stallet  för  vanliga  skuldförbindelser.
r  Uti  den  svenska  vexellagen  finnes  denna  exekutiva  pro-I
  cess  icke  ens  omnämnd.
Säsom  rättesnöre  för  domstolarnes  utslag  i  vexelmäl
  mäste  utländsk  lag  icke  sallan  anlitas,  emedan  antalet
  af  utrikes  vexlar,  om  hvilka  domstolarne  ega  utläta
  sig,  icke  är  obetydligt.  All  internationel  handel
vore  i  ytterlig  grad  försvärad,  om  livaije  särskildt  sam*
halle  skulle  fordra  att  vexlar,  som  der  komma  under
dom,  böra  vara  upprättade  och  bevakade  efter  föreskrifterna
  i  dess  egen  lag.  Man  har  visserligen  sökt  vinna
den  högsta  möjliga  likstämmighet  mellan  de  civiliserade
folkens  vexellagar,  men  det  är,  med  hänsigt  tili  de  mänga
skiljaktiga  samhällsförh  ällandena,  uppenbart  att  en  fullkomlig
  sädan  hvarken  blifvit  eller  kan  blifva  ästadkommen.

Derföre  inrymmer  äfven  den  finska  vexelstadgan  i
vissa  fall  ät  utländska  lagbud  en  af  oniständigheterna
päkallad  användning  vid  domstolarnes  lagskipning.  Ett
sjelffallet  medgifvaiule  är  först  och  främst  att,  i  fräga
om  sättet  att  verkställa  ätgärder,  som  ä  ort  utom  Finland ­
  böra  vidtagas  med  vexel  tili  utöfvande  och  bevarande
  af  vexelrätt,  lagen  och  sedvanan  i  samma  ort
skall  tjeiia  tili  efterrättelse  (78  §).  Vidare  är  stadgadt
och  medgifvet  att  rättigheten  för  dem,  som  icke  äro
finska  medborgare,  att  ingä  vexelaftal,  skall  bedömmas
efter  lagen  i  deras  hemland,  om  aftalet  skett  derstädes,
men  efter  fiiisk  lag,  om  förbindelsen  här  kommit  tili
ständ  (79  §).  En  naturlig  konseqvens  af  dessa  bestämningar
  är  det  för  öfrigt  äfven,  att  giltigheten  af  en  vexelförbindelses
  form  skall  pröfvas  efter  lagen  â  den  ort  der
den  tecknad  blifvit  (80  §).