169

Sistnämnda  bestämning,  ora  man  tager  den  absolut,
künde  eraellertid  leda  till  en  oforralighet.  Sâdant  beror
af  den  grundregel,  att  alla  señare  förbindelser,  tecknade
pä  en  i  forraelt  afseende  ogiltig  vexel,  äfven  raäste  förklaras
  ogiltiga  eller  betraktas  säsora  aftal,  hvilka  icke  fä
bedöraraas  efter  vexelrätt.  Ora  det  under  sâdant  förhâllande
  skulle  inträffa,  att  en  i  freraraande  land  upprättad
  vexel  vore  ogiltig  efter  der  gällande  rättsordning,
men  dereraot  gütig  efter  finsk  lag,  komme  icke  alienast
hufvudskriften  utan  äfven  de  öfriga  aftalen,  ehuru  de
alla  kunna  vara  efter  finsk  lag  forraelt  rigtiga,  att  här
förklaras  ogiltiga,  ora  man  skulle  tillämpa  förenämnda
bestämning  utan  nägon  modifikation.  Derföre  sanktionerar
  vexelstadgan  det  undantag  ifrän  regeln,  att  señare, ­
  här  i  landet  ingängna  förbindelser,  tecknade  pä
en  i  utlandet  upprättad  vexel,  icke  förlora  sin  gällande
kraft,  ora  vexeln,  ehuru  formell,  origtig  efter  den  utländska
  lagen,  öfverensstämmer  raed  den  finska  lagens  fordringar.
  Ett  annat  undantag,  sora  sjelffallet  rainskar
den  utländska  lagstiftningens  betydelse,  bestär  deri  att
ett  vexelaftal,  sora  utrikes  blifvit  efter  finsk  rättsordning
ingänget  emellan  tvä  finska  medborgare,  skall  af  vära
domstolar  godkännas,  utan  hänsigt  tili  de  möjliga  brister
  eller  felaktigheter,  sora  man  efter  den  utländska
lagstiftningen  künde  finna  hos  dem.  Der  utländsk  lag
i  andra  fall  komraer  att  tillämpas,  är  det  icke  domarens
utan  partens  sak  att  utreda  förhällandet  {86  §).  Ora
motparten  icke  medgifver  dithörande  pâstâenden,  skall
laglig  bevisning  derora  framställas.