172

§  7.
Har  vexeltagare  försummat  att  afhemta  vexeln  eller
enligt  aftal  betala  den;  dä  bör  vexelgifvaren  sednast  &
andra  dagen  efter  den,  dä  vexelslutet  skedde,  eraot  vexeltagaren
  protestera  och  inom  ätta  dagar,  räknade  frän  samma
tid,  â  honom  taga  stämning  tili  den  dorastol,  som  i  §  81
säges.  Vexelgifvare,  som  iakttagit  hvad  sälunda  päbjudet
är,  äger  att  sin  fordran  utbekomma  med  samma  rätt,  som
vexelfordran  i  allmänhet  här  nedan  tillagd  är:  har  han
försummat  det;  njute  ej  bättre  rätt  än  i  annat  skuldfordringsmäl.

§  8.
Aro  tvâ  eller  fiera  exemplar  af  samma  vexei  utfärdade,
  pä  sätt  i  §  61  säges;  gälle  det  andra  i  ordningen,
äfvensom  hvarje  af  de  följande,  i  vexeltagarens  hand  sâsom
  qvitto  att  betalningen  blifvit  tili  vexelgifvaren  erlagd.
Vexel,  som  i  ett  exemplar  utfärdas,  vare  für  sig  att  anses
som  qvitto  ä  erlagd  betalning.
§  9.
Ilvar,  som  i  egenskap  af  syssloman  upphandlar  vexel,
Stär  i  ansvar  att  betalning  tili  vexelgifvaren  erlägges.
3  Kap.
Om  vexels  öfverlätelse  (indossametit).
§  10.
Remittent  ege  rätt  att  genom  Indossament  (giro)  vexel
pä  annan  öfverläta,  ehvad  till&telse  dertill  blifvit  i  vexeln
gifven,  genom  orden  „tili  order“  eller  annorledes,  eller  ej.
Likasä  ege  den,  tili  hvilkcn  öfverlätelsen  skett,  samt  efter
honom  en  hvar,  som  vexeln  pä  enahanda  sätt  bekommit.